Arkiv

Archive for maj 20, 2010

Sveriges uppgång och fall – om ”Välfärdsåren” av Göran Hägg

maj 20, 2010 16 kommentarer

Med igenkännandets leende är det en ren fröjd att läsa Göran Häggs bok ”Välfärdsåren, svensk historia 1945-1986”. Att Hägg är uppväxt i de områden som jag själv till viss del rörde mig i under min uppväxt gör boken än mer underhållande. Dock är det inte bara förnöjsamheter som erbjuds.

Intressanta orsakssammanhang till nutida egenheter får sig en grundlig genomlysning. Skildringen av dagens vänsterorientering som genomsyrar svenska media och svensk politik ger en god grund för att förstå hur Sverige kunde bli det mest lyckade socialistiska projektet i världen. För den historiska bakgrunden läs här.

Dåtidens politiker insåg att det skulle vara svårt att socialisera storföretagen, varför man valde att socialisera befolkningen, något som inte rönte något större motstånd. Klasskillnader utjämnades och i takt med välfärdssystemets utbyggnad steg skatterna till svindlande höjder.

Hägg behandlar även immigrationspolitiken, som fram till mitten av sjuttiotalet grundades på arbetskraftsinvandring. Hur politikområdet utvecklades därefter lämnar han dock utan närmare kommentarer.

Från att ha haft en tillväxt som före sjuttiotalets oljekris översteg dagens ostasiatiska tillväxtekonomier till att bli ett intetsägande, perifert land med oöverstigliga problem, sammanfattar Hägg Sveriges uppgång och fall på följande sätt:

Genom de förändringar som tog sin början i oredan efter Olof Palmes död har Sverige förvandlats till en obetydlig, råvaruproducerande lydstat i Europas utkant, utan fungerande eget försvar och utan egen utrikespolitik, med en levnadsstandard lägre än Italiens, sämre sociala förmåner för dem som verkligen behöver sådana än i övriga Norden, med långsam tillväxt och låg produktivitet, präglad av samma ökande klyftor, politiska vilsenhet och misstro mot överheten som i jämförbara randstater i Syd- och Östeuropa. Ingenting gör i dag Sverige unikt.

I avsnittet ”Efter sammanbrottet” försöker Hägg att presentera orsaker till landets läge. En vanlig förklaringsmodell är, säger han, att vi ”levt över våra tillgångar”. Riktigt hur det skulle ha gått till förklaras aldrig, säger han. Hans egen analys är:

Bara den mycket naive kan tro annat än att sjukexplosionen är en följd av missbruk av systemet. Orsakerna finns dock i sammanbrottet för välfärdsmodellen i övrigt. Under välfärdsstatens glansdagar existerade knappast problemet.

Hägg ger fyra delförklaringar till bidragsberoendeexplosionen:

1. En orsak är upplösningen av den allmänna moral på vilken välfärdsideologin vilade.

2. En annan är nonchalans och bristande kontroll från myndigheter som tappat tron på sin verksamhet.

3. En tredje är övergivandet av sysselsättningsmålen, vilket gör bidragsberoende till själva grundsituationen för många och ”valet” av bidragsform till en strategifråga för den marginaliserade individen.

4. En fjärde, vad gäller just sjukbidragsdelen, en strävan från regeringen att dölja en del av den i det nya, inflationsbekämpande systemet nödvändiga strukturarbetslösheten. Att vi inte har råd med detta någon längre tid är självklart. Särskilt inte om de som står utanför arbetsmarknaden ändå genom ivrigt jobbsökande ska kunna bidra till sänkta lönekrav och lägre inflation. Det sista fundamentet i den generella välfärden kommer därmed att raseras.

Trots Häggs polerade framställning, ger han ofta svidande nålstick och lyckas påvisa orsakssammanhang som många politiker än idag konsekvent förnekar eller försöker undanhålla. Att ge en rättvisande bild av denna omfångsrika och läsvärda bok på 454 sidor är omöjligt. Boken är oerhört läsvärd och låter läsaren själv dra slutsatser som det sannolikt inte fanns utrymme att utveckla i denna, redan tjocka, bok.

Följ min blogg med bloglovin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 50 andra följare