Arkiv

Archive for juli, 2011

Oslo och Sveriges framtid

juli 23, 2011 9 kommentarer

I kölvattnet efter de avskyvärda terrorattackerna I Oslo, har de förutsägbara hatpredikningarna mot dem som kritiserar Sveriges migrationspolitik redan börjat. Det är slöseri med tid att citera dem. Dock kan vi nu se att hatpredikanterna som försöker dra fördel av massakern i Oslo vanligen var väldigt snabba att säga att självmordsbombaren i Stockholm var en ”galen enstöring” som inte representerade islam. När en lika ”galen enstöring” slår till, som råkar vara kritisk till invandringen, så är plötsligt alla som har yttrat kritiska ord om invandringspolitiken lika skyldiga.

Vänsterns hatpredikanter är lika iögonfallande tysta om häktningarna i Danmark av islamister – dessutom svenska invånare – som planerade ett terrorattentat mot en dansk dagstidning.

Terrorism är terrorism, precis som totalitarism är totalitarism. Det spelar ingen roll vem galningen i Oslo var innan han drog igång sitt raseri – så snart som han hade utlöst bomben överskred han samma gräns som islamisterna överskred den 11 september, eller i Madrid 2004 eller i London 2005. Han använd människorna runtomkring sig som verktyg för en ideologi. Precis som islamisterna predikar hat genom att döda otrogna, predikade Anders Breivik hat genom att döda människor som var lika oskyldiga som offren i tvillingtornen i New York eller på pendeltåget i Madrid.

Och precis som jihadisterna i Irak har använd islam som en ursäkt för att döda oskyldiga irakiska barn, använde Breivik sin nationalism som en förevändning att släcka livet på sina egna landsmän. Om vi för en stund höjer oss över terrorismens fasa, kan vi se ironin i detta: jihadisterna, som påstår sig strida för en renodlad islamisk stat, dödar muslimska barn i ett muslimskt land; Breivik, som tydligen ville slåss för ett helt och hållet norskt Norge dödade norska barn.

Det skulle inte behöva påpekas, men jag gör det ändå: varje liv är okränkbart. Från sin plats i livmodern till den gamla kvinnan på sjukhem vars liv försätts i fara av ett regeringsstyrt, underfinansierat hälsovårdssystem. Det spelar ingen roll om det är jihadister som dödar muslimer, kristna eller någon annan. De är lika omänskliga. Detta gäller även för Breivik: det spelar ingen roll vem han dödade. Han är en simpel terrorist.

Etablerade svenska media har redan börjat utnyttja terrorattentatet i Oslo, och det är nästan självfallet att Reinfeldt, på ett eller annat sätt, kommer att förknippa Sverigedemokraterna med detta attentat. Sådant är det politiska klimatet. Det kommer vi att få leva med fram till den dag folket väljer en annan riksdagsmajoritet 2014. Vad folk förhoppningsvis inte ska tvingas leva med är en upptrappning av politiskt motiverade brott mot sverigedemokratiska politiker. I skuggan av de hemska händelserna i Oslo får vi inte glömma den lågfrekventa, men oförsonliga terrorism som vänsteraktivister riktar mot sina politiska motståndare.

Vi får inte glömma de sverigedemokratiska politiker som har anfallits i sina hem och ute på stan när de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Vi får inte glömma den bomb som polisen fann på ett sverigedemokratiskt möte i Södertälje under förra årets valkampanj.

Igen: terrorism är terrorism. När någon visar likgiltighet inför andra människors liv vid spridandet av sin egen politiska agenda, så är denna person en terrorist. General Hassan, en läkare i den amerikanska armén, som dödade 13 personer på en militärbas i Texas 2009, gjorde det i islams namn. Anders Breivik dödade människor med en anti-islamistisk agenda. De är båda terrorister och förtjänar att behandlas som sådana.

Vi får hoppas att detta förnuftsmässiga resonemang är tydligt nog och kan anammas av alla. Men vi väntar ännu på att vänstern ska ta sitt ansvar. Osloattentaten kommer att vara ett lackmustest för dem: är de vänsteraktivister som för ett lågintensivt politiskt krig mot kritiker av svenska migrationspolitik villiga att erkänna att terrorister alltid är terrorister? Är de villiga att hålla med om att livet är okränkbart och att ingen ska offras i en ideologis (eller religions) namn?

Sven R Larson, fil.dr.

Följ min blogg med bloglovin

Punkterade PK-myter

juli 16, 2011 19 kommentarer

En artikel i Svenska Dagbladet den 13 juli 2011, Migration som en förutsättning för välfärd, av Cecilia Notini Burch (doktorand i historia vid Stockholms universitet) är ett typiskt exempel på den kulturmarxistiska mytbildning som under efterkrigstiden fått fotfäste inom i stort sett alla akademiska institutioner i västvärlden. Nedan vederläggs 8 myter som artikeln bygger på. Fritt citerat från artikeln:

Myt 1: ”Nationalstaten uppkom under 1800-talet.”

Sanningen: För Sveriges del uppkom dagens moderna nationalstat under 1500-talet. Gustav Vasas uppror och kanske även hans välkända uppmaning ”warer svenske” har fungerat som naturlig historisk fond och brytpunkt. Olof Skötkonung (krönt år 995) brukar däremot anses som den förste kungen som styrde över ett enat Sverige. I ett internationellt hänseende var Rom en väl fungerande nationalstat minst 500 år före Kristi födelse.

Myt 2: ”Etniska och religiösa minoriteter levde utan förföljelse i muslimska områden.”

Sanningen: En icke oviktig detalj att inflika är att minoriteter sällan levde under muslimskt herravälde av fri vilja utan för att de levde i områden som erövrats och koloniserats av muslimer. En hörnsten i den snabba muslimska expansionen var att omgående underkuva de folk man lagt under sig. Sättet man begagnade sig av var att de icke-muslimska folken fick fortsätta med sin handel och sitt levnadssätt så länge de erkände den muslimska överhögheten och betalade en särskild skatt. Alla muslimer var däremot skattebefriade och i övrigt betraktade som första klassens medborgare. Det bidrog ofta initialt till en låg motståndsgrad och gav även incitament till konvertering.

Så länge minoriteterna var fogliga och inte gjorde något väsen av sig så slapp de således bli halshuggna. De som inte gjorde det var som ”kafir” (otrogen/icke-muslim) i princip rättslösa under sharialagarna. Det var inte precis för att de var älskade som morerna drevs ut ur Europa.

Myt 3: ”Den stora migrationen till exempelvis USA med början under 1800-talet var oreglerad.”

Sanningen: Invandringen till USA var tvärtom mycket reglerad och debatten var tidvis hätsk. Det var exempelvis av det skälet som Ellis Island byggdes (och Angel Island på västkusten) där immigranter sattes i karantän, undersöktes och förhördes. Individer som inte uppfyllde kraven deporterades tillbaka till sina hemländer och det gällde även barn. Dock hade rederierna ett intresse av att sålla bland passagerarna från start då de annars fick stå för kostnaderna. Sedermera införde USA även olika former av kvotsystem för att hålla invandrare från Öst- och Sydeuropa ute och man förbjöd även all asiatisk invandring.

Vad som är viktigt att framhålla är att det då handlade om en helt annan typ av migration. Ett hel kontinent med outnyttjade resurser och människor som inte fick något som helst finansiellt stöd (en del svenska utvandrare gick bokstavligen från New York till Minnesota). Det är vidare enligt många principiellt fel att se USA som ett invandrarland då det kan betraktas som en förlängning av det kristna Europa, först genom kolonier och sedermera som en enad självständig etno-kulturell europeisk nation.

Myt 4: ”All utveckling kommer från migration.”

Sanningen: Handel, industriellt och kulturellt utbyte främjar utvecklingen. Den övervägande delen av det som kan betecknas som migration under historiens gång utgörs av det som direkt eller indirekt kommit till stånd genom erövring och kolonisering, i övriga fall handlar det om migration av mindre omfattning. Sverige har haft flera bidragande invandringsgrupper under historiens gång men det har varit storleksmässigt mindre (undantaget möjligen tyskarna i Stockholm) och kulturellt närstående grupper som med lätthet integrerats. Att inte massimmigration är en förutsättning för välstånd förstår vem som helst som för ett ögonblick betraktat länder som Japan och Finland (och även Sverige före massinvandringens början).

Myt 5: ”Migranter tenderar att ta arbeten som ‘vi’ i väst inte vill ha.”

Sanningen: En mer korrekt verklighetsbeskrivning är att migranter tenderar att uföra arbeten till löner och under arbetsförhållanden som inte sällan är förbjudna i lagar och avtal. Det finns i nationalekonomisk mening arbeten som inte blir utförda (åtminstone inte i laglig regi) eftersom lönenivån är för hög för okvalificerad arbetskraft. Men då är det bättre att definiera den typen av arbeten som genomgångsarbeten och ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar och långtidsarbetslösa. En reform som skulle betala sig själv inte minst eftersom Sverige har Europas högsta ungdomsarbetslöshet (och än värre skulle det vara utan Norges arbetsmarknad).

Tilläggas skall också att import av utländsk arbetskraft i Sverige är direkt subventionerad genom de så kallade ”instegsjobben”. Vad regeringen gör är att den subventionerar en stor del av lönen åt alla som vill komma hit och som inte har svenskt medborgarskap. En åtgärd som med stor säkerhet skulle klassas som fullkomligt vettlös i jordens övriga länder.

Myt 6: ”De skapar nya företag och arbetstillfällen och de bidrar mer till välfärdskassan än de tar ut.”

Sanningen: Enligt finansminister Anders Borg så är ca 50 procent av alla invandrare bidragsförsörjda och det tar i genomsnitt 7-10 år för en nyanländ invandrare att bli egenförsörjd. I de siffrorna ingår västerländska invandrare så det är egentligen missvisande uppgifter. Ser man till enskilda grupper så är det ofta långt värre med arbetslöshetstal på över 80 procent i vissa grupper.

Myt 7: ”Åldrande befolkning och höga pensionsavgångar gör att vi behöver arbetskraftsinvandring.”

Sanningen: Ingångsvärdena för Sveriges del är Europas högsta ungdomsarbetslöshet (2010). Moderaterna har själva i sitt valmanifest angett den verkliga arbetslösheten i Sverige till 21 procent. I det läget kommer inte ens de värsta prognoserna fram till att behov av import av okvalificerad arbetskraft skulle föreligga.

Dagens industri publicerade nyligen en artikel där man avfärdade myten om det stora kommande arbetskraftsbehovet. Verkligheten är att många äldre dels fortsätter jobba och när de väl pensionerar sig så ersätts ofta inte deras tjänster utan rationaliseras bort. Det ligger i linje med att det sker en ständig produktivitetsökning i samhället vilket sammanfattat innebär att färre producerar mer.

Myt 8: ”Även 1900-talets stora arbetskraftsmigration har, enligt författarna, varit nödvändig för den ekonomiska och tekniska expansion som skett i västvärlden.”

Sanningen: I vissa länder har gästarbetarsystem varit nödvändiga och bidragit stort till välståndet. För Sveriges del så var det uttalade politiska målet full sysselsättning vilket medförde att man länge uppehöll ett artificiellt arbetskraftsbehov genom ständiga devalveringar i syfte att främja exportindustrin. I dag har vi ett annat system där målet om full sysselsättning bytts ut mot stabilitet och låg inflation, på bekostnad av en lägre arbetslöshet.

Följ min blogg med bloglovin

mn, mn, mn, mn, bb, nf, 2g, av, st, st, bt, bt, bt, pc, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, cw, ne, ad, ad, bk, bk, dm ,ln, ft, ft, svt, svt, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, ai, kk, va, bn, bn, blt, blt, dn, svd, ex, ex, gp, gp, sd, sd, kb, kb, kb, ns, ns, sp, sp, sp, nr,

Mångkulturens historia i Sverige

juli 10, 2011 17 kommentarer

Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

 Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

Följ min blogg med bloglovin

afststststpcdbdbbtbrgdgdgdekekekcwcwnenenemnmnmnmnmnmnmnadbkbk,
bk,alaldmdmdmlnlnlnsvsvsvftftsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktskdskdskd,
svdsvd,svdsvddndndndndnbltbltexexexex,

Amnesty talar med dubbla tungor

juli 2, 2011 28 kommentarer

 Häromdagen framgick det att Amnesty kritiserar Sverige för att så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Det kändes betryggande att åtminstone någon tar upp detta omfattande samhällsproblem.

På Amnestys hemsida kan vi även läsa att kvinnors rättigheter är lika med mänskliga rättigheter:

”Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. I och utanför hemmet, i krig och fredstid blir kvinnor misshandlade, våldtagna, könsstympade och dödade. I vissa länder är diskriminering av kvinnor inskriven i lagen.

Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Förövarna går nästan alltid fria – även i Sverige.

Den största människorättsskandalen i vår tid
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter [ … ] Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera.”

Vidare kan vi under rubriken ”Våld mot kvinnor” läsa:

”Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. [ … ] Folkrätten är tydlig vad gäller staternas ansvar att göra allt som står i deras makt för att bekämpa våld mot kvinnor – oavsett vem förövaren är. Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna.”

Tyvärr visar det sig  enbart vara tomma ord. Amnesty handlar i direkt strid mot ovanstående föresatser. År 2007 begick en eritrean en mycket grov våldtäkt. Han dömdes till fängelse och utvisning. Men när utvisningen skulle verkställas griper Amnestys Madelaine Seidlitz, behjälpliga av ett av SR:s Ekoredaktion iscensatt mediedrev orkestrerat av Ivan Garcia, Herman Meltzer och Matilda Hector på Ekoredaktionen, samt Thomas Peterssohn, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på TT; ej att förglömma är Helen Westlund, mannens ombud på Advokatbyrån Helen Westlund AB.

Tog Amnesty den våldtagna kvinnan i försvar enligt ovanstående principer? Nej, nu bortsåg de från våldtäkten för att avvärja utvisningen. Lyckades det? Gissa! Fundera sedan på vilka som styr i Sverige!

Mannen begick ännu en mycket rå våldtäkt i april i år. Amnestys och SR:s agerande har nu kommit till allmänhetens kännedom här och på Newsmill här. Amnesty har, genom sin genralsekreterare Lise Bergh, nödgats komma med ett genmäle. Den här gången gick det alltså inte att tiga ihjäl de förödande konsekvenserna av ett mediedrev. Därför fabricerar Bergh osanningar om Eritrea för att skydda sig själv och Amnestys renommé. Sensmoral? Amnesty kan helt klart acceptera grovt kvinnovåld i skarpt läge. Så när ska Amnesty revidera sin hemsida?

Nu återstår bara att se hur SR och TT kommer att bemöta kritiken och visa sitt ansvar för följderna av sin kampanj. Vi väntar med spänning på deras svar!

Följ min blogg med bloglovin

stststavbtbtbrdbdbdbgdgdgdekekekcwnenenemndmndmndmndftftadadadadad,
ad,bsbsbsbsbsbslnlnsvtsvtsvtdmsvtsvtsvtsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktdndn,
dn,dndnsvdsvdsvdgpgpgpexexbnvbvbnsknsk

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 55 andra följare