Arkiv

Archive for the ‘Immigration’ Category

SVT Debatts debattmetoder avslöjade

november 11, 2013 18 kommentarer

Debatt_nov13

SVT Debatts metod att bygga upp en dramaturgi kring sina debatter var genomskinligare än någonsin torsdagen den 7 november. Tårtkastningen mot Jimmie Åkesson stod på agendan och inledningsvis lät programledaren, Kristina Hedberg, debatten handla om just det.

Snart nog släppte hon in en av sina ”utvalda” debattörer, en mindre begåvad ung man, som skulle kunna benämnas som invandraralibi. Med sin invandrarbakgrund tilläts han häva ur sig alla de fördomar, klichéer och substanslösa tillmälen som vänstern formligen älskar att häva ur sig mot Sverigedemokraterna – utsagor som givetvis inte har några som helst underbyggda källor eller fakta.

Henrik Johansson från ”Inte rasist men” fick oförblommerat bre ut sig med sina uttjatade schabloner. På ”apberget” hade programledningen även placerat ett gäng hejdukar till dessa härförare.

Dessa rabiata ”debattörer” tilläts sitta och på nytt rapa upp de gamla klyschor som de ”respekterade” journalisterna märkt inte längre biter på Sverigedemokraterna. Så istället för att schavottera själva är det dags för ”send in the clowns”. För egentligen vill man fortsätta debatten på den här nivån med glåpord och tillmälen för att slippa komma fram till sakfrågan, för den vinner de aldrig.

Men nu har det gått så långt att journalisterna/etablissemanget inte själva längre kan kompromettera sig med alla klyschor. Då får man ta in några som beredvilligt ställer upp som de pajasar de i grunden är. Och vad passar då inte bättre än en ”nyttig idiot” som, då vederbörande dessutom har invandrarbakgrund, givetvis inte går att klandra med mindre än att kritikern omedelbart exponeras som rasist.

I debattlägret mot ”gaphalsarna” hade programledningen satt Björn Söder. Jag upprepar – Björn Söder. Alltså EN person mot hela apberget. Detta är en uttalad och utstuderad taktik för att nöta ner den åsiktssida som SVT Debatt inte stödjer.

Nu framstod dock Björn Söder som en intellektuell gigant jämfört med motståndarna, trots programledarens förkärlek för att låta gaphalsarna få avsevärt mycket mer taltid än Söder, samt att hon tillät dem att avbryta Söder oupphörligen.

Istället för att få stopp på fysiska angrepp av  typen tårtningar, leder sådana här debatter till än större motsättningar i samhället. Genom att iscensätta ett sådant här pajkastningsscenario (som inte ens är värdigt att kallas debatt), dvs. att förhindra själva sakdebatten, är SVT Debatt medskyldiga till och underblåser stigmatiseringen av SD samt att tårtattacker äger rum. Fast det är det som är syftet, har vi förstått nu, eftersom argumenten inte räcker till.

Talande debatt

oktober 15, 2013 18 kommentarer

 

I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.

Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:

a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.

I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.

Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.

b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.

Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!

Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.

Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.

Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.

På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?

Det onämnbara med upploppen i England

augusti 11, 2011 21 kommentarer

Upploppen handlade om ras. Varför ignorera detta faktum?

Katharine Birbalsingh är författare och lärare i London sedan ett decennium och planerar att starta en friskola för fattiga barn. Nedanstående debattartikel publicerades i The Telegraph som bloggpost den 7 augusti. Artikeln är ett intressant inlägg i debatten, där just den aspekt hon tar upp aldrig problematiseras:

Vilken hudfärg hade Mark Duggan? Mark Duggan är den man som sköts till döds av polisen i Tottenham. Upploppen i Tottenham utlöstes när folk protesterade mot hans död. Jag hörde först om upploppen på radion imorse, sedan på teve. Jag läste artiklar på internet. Men konstigt nog var det ingen som sa vilken hudfärg Mark Duggan hade. Ingen sa det onämnbara, att upprorsmakarna, på det hela taget antar jag, svarta. Sedan publiceras till slut Toby Youngs bloggpost i the Telegraph om upploppen. Är Toby Young den enda journalisten därute som kommer att våga säga att dessa upplopp handlar om ras?

Likväl var det en tidning som hade ett foto på Duggan. När jag såg fotot bekräftade det vad jag visste instinktivt: svarta ungdomar som än en gång brandskattar London.

Vissa av de svarta barn jag undervisat kommer att påstå att upploppen är fullkomligt berättigade. Ett antal vuxna skulle hålla med dem. Överallt läser jag att protesten var förståelig därför att ”folk är väldigt arga”.

Jag skulle vilja veta varför de är arga. Mark Duggan är död. Han sköts av polisen i en avgörande eldstrid. Duggan befann sig i en minitaxi och skotten avlossades både från taxin och från polisen på annat håll. En polis skadades under incidenten och en kula återfanns i en polisradio. Antingen sköt Duggan eller taxiföraren på polismannen. Antingen var Duggan på fel plats vid fel tillfälle och då är hans död en förskräcklig tragedi – han träffades i korselden – eller också sköt han på polismannen som försvarade sig. Oavsett förklaring så dödade inte polismannen Duggan kallblodigt.

Ändå hävdar en vän till Duggan som kallar sig Niki, 53, att demonstranterna ville ha ”rättvisa för familjens skull” och ”något måste göras”. Hon sa att vissa av dem gick ut på gatorna för att framföra sina åsikter. ”De ger sig till känna därför att folk inte känner sig nöjda. Den här killen var inte våldsam. Ja, han var inblandad i saker men han var inte en aggressiv person. Han hade aldrig gjort någon illa.”

Jag undrar vad ”inblandad i saker” betyder? Jag undrar också om polismannen som skadades vid skottlossningen tror att Mark Duggan aldrig gjorde någon illa. ”Något måste göras”? Hon får det att låta som om polisen dödar svarta personer varannan vecka och att någon till slut måste sätta ned klackarna.

I skolan minns jag att jag såg en presentation av Trident inför eleverna. Trident var från Londonpolisen och arbetade med att undersöka och informera samhället om vapenbrott bland de svarta i London. Jag visste inte vad Trident jobbade med då, men det slog mig av alla fotona av skjutna människor (syftet var att skrämma barnen) var att de visade svarta. Så till slut frågade jag en av polismännen hur stor procent av dem som var inblandade i vapenbrott som var svarta. Frågan fick denna drygt trettio år gamla vita polisman man, som ju var utbildad att hantera den svarta invånargruppen och dess frågor, att rodna.

Han förklarade att cirka 80 procent av vapenbrotten begicks av svarta. Jag log besvärat. Men nej, sa han, det var värre än så. Sedan berättade han att 80 procent var vapenbrott mellan svarta, och att av resterande 20 procent så bestod cirka 75 procent de inblandade parterna av minst en svart person, svart skjuter vit, eller vit skjuter svart. Jag krävde att få veta mer. Samtidigt som han sa att hans statistik var obearbetat och att han inte hade vetenskapliga siffror, så tenderade de vita som var inblandade i dessa skottlossningar att vara från Östeuropa.

Nämndes något av detta i deras presentation? Givetvis inte. Precis som nyheterna om upploppen i Tottenham inte heller nämner något rasaspekten.

Problem kan inte lösas om inte folk vill säga sanningen. Precis som med så många andra saker i det här landet, sticker vi huvudet i sanden och vägrar att tala om dem.

Följ min blogg med bloglovin

svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn svd dn, dndndnsvdsvdabexdndndndndndnababsvdsvdsvd, BT, GP, SR, Expr, Svenskbladet, DN DN DN DN SvD SvD SvD  SvD SvD, ex gp ex svd gp gp svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn, dndnsvtdnsvdsvdsvdsvdsvdabdndndndngpdndn

Oslo och Sveriges framtid

juli 23, 2011 9 kommentarer

I kölvattnet efter de avskyvärda terrorattackerna I Oslo, har de förutsägbara hatpredikningarna mot dem som kritiserar Sveriges migrationspolitik redan börjat. Det är slöseri med tid att citera dem. Dock kan vi nu se att hatpredikanterna som försöker dra fördel av massakern i Oslo vanligen var väldigt snabba att säga att självmordsbombaren i Stockholm var en ”galen enstöring” som inte representerade islam. När en lika ”galen enstöring” slår till, som råkar vara kritisk till invandringen, så är plötsligt alla som har yttrat kritiska ord om invandringspolitiken lika skyldiga.

Vänsterns hatpredikanter är lika iögonfallande tysta om häktningarna i Danmark av islamister – dessutom svenska invånare – som planerade ett terrorattentat mot en dansk dagstidning.

Terrorism är terrorism, precis som totalitarism är totalitarism. Det spelar ingen roll vem galningen i Oslo var innan han drog igång sitt raseri – så snart som han hade utlöst bomben överskred han samma gräns som islamisterna överskred den 11 september, eller i Madrid 2004 eller i London 2005. Han använd människorna runtomkring sig som verktyg för en ideologi. Precis som islamisterna predikar hat genom att döda otrogna, predikade Anders Breivik hat genom att döda människor som var lika oskyldiga som offren i tvillingtornen i New York eller på pendeltåget i Madrid.

Och precis som jihadisterna i Irak har använd islam som en ursäkt för att döda oskyldiga irakiska barn, använde Breivik sin nationalism som en förevändning att släcka livet på sina egna landsmän. Om vi för en stund höjer oss över terrorismens fasa, kan vi se ironin i detta: jihadisterna, som påstår sig strida för en renodlad islamisk stat, dödar muslimska barn i ett muslimskt land; Breivik, som tydligen ville slåss för ett helt och hållet norskt Norge dödade norska barn.

Det skulle inte behöva påpekas, men jag gör det ändå: varje liv är okränkbart. Från sin plats i livmodern till den gamla kvinnan på sjukhem vars liv försätts i fara av ett regeringsstyrt, underfinansierat hälsovårdssystem. Det spelar ingen roll om det är jihadister som dödar muslimer, kristna eller någon annan. De är lika omänskliga. Detta gäller även för Breivik: det spelar ingen roll vem han dödade. Han är en simpel terrorist.

Etablerade svenska media har redan börjat utnyttja terrorattentatet i Oslo, och det är nästan självfallet att Reinfeldt, på ett eller annat sätt, kommer att förknippa Sverigedemokraterna med detta attentat. Sådant är det politiska klimatet. Det kommer vi att få leva med fram till den dag folket väljer en annan riksdagsmajoritet 2014. Vad folk förhoppningsvis inte ska tvingas leva med är en upptrappning av politiskt motiverade brott mot sverigedemokratiska politiker. I skuggan av de hemska händelserna i Oslo får vi inte glömma den lågfrekventa, men oförsonliga terrorism som vänsteraktivister riktar mot sina politiska motståndare.

Vi får inte glömma de sverigedemokratiska politiker som har anfallits i sina hem och ute på stan när de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Vi får inte glömma den bomb som polisen fann på ett sverigedemokratiskt möte i Södertälje under förra årets valkampanj.

Igen: terrorism är terrorism. När någon visar likgiltighet inför andra människors liv vid spridandet av sin egen politiska agenda, så är denna person en terrorist. General Hassan, en läkare i den amerikanska armén, som dödade 13 personer på en militärbas i Texas 2009, gjorde det i islams namn. Anders Breivik dödade människor med en anti-islamistisk agenda. De är båda terrorister och förtjänar att behandlas som sådana.

Vi får hoppas att detta förnuftsmässiga resonemang är tydligt nog och kan anammas av alla. Men vi väntar ännu på att vänstern ska ta sitt ansvar. Osloattentaten kommer att vara ett lackmustest för dem: är de vänsteraktivister som för ett lågintensivt politiskt krig mot kritiker av svenska migrationspolitik villiga att erkänna att terrorister alltid är terrorister? Är de villiga att hålla med om att livet är okränkbart och att ingen ska offras i en ideologis (eller religions) namn?

Sven R Larson, fil.dr.

Följ min blogg med bloglovin

Mångkulturens historia i Sverige

juli 10, 2011 17 kommentarer

Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

 Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

Följ min blogg med bloglovin

afststststpcdbdbbtbrgdgdgdekekekcwcwnenenemnmnmnmnmnmnmnadbkbk,
bk,alaldmdmdmlnlnlnsvsvsvftftsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktskdskdskd,
svdsvd,svdsvddndndndndnbltbltexexexex,

Amnesty talar med dubbla tungor

juli 2, 2011 28 kommentarer

 Häromdagen framgick det att Amnesty kritiserar Sverige för att så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Det kändes betryggande att åtminstone någon tar upp detta omfattande samhällsproblem.

På Amnestys hemsida kan vi även läsa att kvinnors rättigheter är lika med mänskliga rättigheter:

”Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. I och utanför hemmet, i krig och fredstid blir kvinnor misshandlade, våldtagna, könsstympade och dödade. I vissa länder är diskriminering av kvinnor inskriven i lagen.

Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Förövarna går nästan alltid fria – även i Sverige.

Den största människorättsskandalen i vår tid
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter [ … ] Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera.”

Vidare kan vi under rubriken ”Våld mot kvinnor” läsa:

”Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. [ … ] Folkrätten är tydlig vad gäller staternas ansvar att göra allt som står i deras makt för att bekämpa våld mot kvinnor – oavsett vem förövaren är. Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna.”

Tyvärr visar det sig  enbart vara tomma ord. Amnesty handlar i direkt strid mot ovanstående föresatser. År 2007 begick en eritrean en mycket grov våldtäkt. Han dömdes till fängelse och utvisning. Men när utvisningen skulle verkställas griper Amnestys Madelaine Seidlitz, behjälpliga av ett av SR:s Ekoredaktion iscensatt mediedrev orkestrerat av Ivan Garcia, Herman Meltzer och Matilda Hector på Ekoredaktionen, samt Thomas Peterssohn, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på TT; ej att förglömma är Helen Westlund, mannens ombud på Advokatbyrån Helen Westlund AB.

Tog Amnesty den våldtagna kvinnan i försvar enligt ovanstående principer? Nej, nu bortsåg de från våldtäkten för att avvärja utvisningen. Lyckades det? Gissa! Fundera sedan på vilka som styr i Sverige!

Mannen begick ännu en mycket rå våldtäkt i april i år. Amnestys och SR:s agerande har nu kommit till allmänhetens kännedom här och på Newsmill här. Amnesty har, genom sin genralsekreterare Lise Bergh, nödgats komma med ett genmäle. Den här gången gick det alltså inte att tiga ihjäl de förödande konsekvenserna av ett mediedrev. Därför fabricerar Bergh osanningar om Eritrea för att skydda sig själv och Amnestys renommé. Sensmoral? Amnesty kan helt klart acceptera grovt kvinnovåld i skarpt läge. Så när ska Amnesty revidera sin hemsida?

Nu återstår bara att se hur SR och TT kommer att bemöta kritiken och visa sitt ansvar för följderna av sin kampanj. Vi väntar med spänning på deras svar!

Följ min blogg med bloglovin

stststavbtbtbrdbdbdbgdgdgdekekekcwnenenemndmndmndmndftftadadadadad,
ad,bsbsbsbsbsbslnlnsvtsvtsvtdmsvtsvtsvtsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktdndn,
dn,dndnsvdsvdsvdgpgpgpexexbnvbvbnsknsk

Världsmästarna bojkottas

juni 12, 2011 40 kommentarer

Julia Ceasars bok Världsmästarna skakar om bland de politiskt korrekta makthavarna inom biblioteksbranschen. Hennes samhällskritiska bok har fått många svenska folkbibliotek att inte längre tillmötesgå kommuninvånarnas önskemål om bokinköp och alltså börja censurera inköpen.

Flera personer har kontaktat mig under våren och vittnat om hur de bollas än från den ena än till den andra personen i förvaltningen, för att få undanglidande svar. I Eskilstuna hänvisade till sist bibliotekarien till kommunens politiker! Politikerna tillåts alltså bestämma vilka böcker som får läsas. Ministerstyre på lokal nivå, eller?? Även sajten Politiskt Inkorrekt har tagit upp detta.

Därför är det dags för en rikstäckande kampanj! Affes statistikblogg har satt samman en klickbar bild (se högermarginalen) över Sverige som han uppdaterar allteftersom biblioteken, efter våra påtryckningar, köper in boken. Gå till Affes och läs mer.

Vi måste alltså alla gå till, ringa eller mejla våra bibliotek och kräva att boken köps in. Vi kommer att få problem, men får inte ge upp. Boken finns redan på en hel del bibliotek, och det sannolikt grundat på det första lektörsomdömet, som var en neutral och icke-värderande text:

Huvudspåret i Världsmästarna är kritik av islamism och av svensk invandringspolitik. Det finns frågor om kostnader, antalet invandrare jämfört med andra EU-länder, möjligheterna att anpassa och assimilera dem i det svenska samhället, asylsökande och passlöshet, analfabetism och kriminalitet, frågor som faller utanför ramen för politisk korrekthet för svenska politiker och svenska journalister. Världsmästarna i godhet, som Julia Caesar rubricerar de svenska beslutsfattarna, har genom sin valhänthet skapat ”ghetton”, etniska enklaver i våra tre storstäder, dit alltför många asylsökande har sökt sig. Enligt henne har yttrandefriheten krympts ganska drastiskt, vilket har tvingat henne att ge ut den föreliggande texten på eget förlag. Julia Caesar är journalist till professionen och har tidigare publicerat ett flertal krönikor i dansk press.
/Per-Åke Walton

I och med det andra omdömet blev det alltså problem:

Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en ”patologisk godhet” sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom ”snyftjournalistik” skall vi mer eller mindre tvingas till denna ”extrema” massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna.
/Jan Bärmark

Därför finns nu en färdig mall här att mejla till biblioteket som kan hjälpa dig att övertyga bibliotekarierna om att köpa in den. Där finns även ett genmäle om du stöter på svårigheter (vilket du sannolikt kommer att göra). Om de vägrar att köpa den kan du beordra dem att beställa den från ett annat bibliotek, vilket de är skyldiga att göra åt dig. Detta kommer att skapa stora administrativa bördor och kostnader för biblioteket. Om tillräckligt många gör det kommer personalen att inse att det blir billigare att köpa in ett exemplar.

Fråga givetvis även varför de inte vill köpa in boken och be om en motivering och vem som är personligen ansvarig för detta beslut. Vänd dig till den personen och presentera det som står i mallen. De ska inte komma undan. Här är ett exempel på ett Helsingborgsbiblioteks slingerbultar.

Rapportera även till Affe eller hit när ett bibliotek slutligen har köpt in boken. Affe uppdaterar då sin grafik.

Målet är att hela landet ska täckas in! Du ställer väl upp?

Följ min blogg med Bloglovin

stststavavpcfbtbtbtbtdbdbgdgdekekekeknenenenenemnmnmnmnadadadbk,
bkbk,lnlnlndmsvtsvtnmsvtftftsrsrsrsrsrkkkkcchaatkksvdsvdsvddndndnvagt,
exexbnbn,dgndgnbltgpgpgphdkbkbltltltnskskdsdksmpsmp

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 55 andra följare