Arkiv

Posts Tagged ‘hyckleri’

Talande debatt

oktober 15, 2013 19 kommentarer

 

I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.

Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:

a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.

I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.

Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.

b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.

Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!

Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.

Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.

Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.

På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?

Det mångkulturella hyckleriet

juli 26, 2010 53 kommentarer


Kulturmarxismen påstås härja fritt i de svenska medierna. Mångåriga konsumenter av tidningar, radio och tv kan skriva under på detta, särskilt när de fått upp ögonen för den alternativa nyhetsförmedlingen på Internet. Privatbloggare, eller så kallade barfotajournalister kan dessutom skriva oerhört vasst om tabubelagda ämnen. I jämförelse med dessa frågar man sig vart de verkliga, grävande journalisterna tog vägen. I takt med politiseringen av kontroversiella frågor verkar det mesta grävandet ha dött ut.

En undersökning gjord av Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen, visade att 70 procent av de svenska journalisterna röstar på Vänsterpartiet. Kan de då bortse från sin politiska färg och skriva objektiva artiklar? Det verkar inte så. Folk har helt enkelt börjar tröttna på den ständiga propagandan i medierna, vilken ekar ihåligare och ihåligare allteftersom verkligheten tränger sig på. Kan det vara den verkligheten som media försöker beskriva? frågar sig allt fler medborgare nuförtiden. Svar: nej. Siffrorna talar sitt tydliga språk: tidningarnas upplageminskningar är oroväckande – för vissa. Massaindustrin drabbas, men det fria ordet sörjer inte.

För verklighetens folk (blir jag stämd av KD nu för stöld av immateriell egendom?) är detta inte särskilt sorgligt. Att rösta med fötterna (dvs. sluta köpa eller prenumerera på dessa förljugna och ofta ytliga tidningar, att säga upp tv-licensen) är ett sätt att få till stånd en förändring.

Politiker och journalister, i en ohelig allians, tror att de sitter på nyckeln till de ”rätta” kunskaperna, dvs. de politiskt korrekta. De talar sig gärna varma för mångkulturen, men när man börjar syna dem i sömmarna, är det väldigt få som verkligen lever som de lär. De bor inte i dessa kulturellt så berikande områden. Vid en närmare betraktelse visar sig det sig att det är just dessa personer, som håller sina egna åsikter för mer ädla, som är de värsta hycklarna. Här följer en lista över inflytelserika personer som förespråkar mångkultur men som inte bor ”mångkulturellt”:

Mona Sahlin (S) – Duvnäs (Nacka)
Thomas Bodström (S) – Boo (Nacka)
Leif Pagrotsky (S) – Boo (Nacka)
Margot Wallström (S) – Hammarö
Luciano Astudillo (S) – Ribersborg (Malmö)
Laila Freivalds (S) – Nockeby
Carin Jämtin (S) – Enskede
Ibrahim Baylan (S) – Hägersten
Bosse Ringholm (S) – Enskede
Pär Nuder (S) – Österskär (rikt villaområde i Åkersberga)
Anna Ardin (S) – Södermalm
Göran Persson (S) – Hyltinge socken (Flens kommun)
Lars Ohly (V) – Liljeholmen
Ida Gabrielsson (V) – Sundbyberg Centrum
Anki Ahlsten (V) – Södermalm
Jens Holm (V) – Hammarby Sjöstad
Josefin Brink (V) – Liljeholmen
America-Vera Zavala (V) – Brämaregården (Göteborg)
Maria Wetterstrand (MP) – Tullinge
Peter Eriksson (MP) – Morjärv (Kalix kommun)
Birger Schlaug (MP) – Vingåker
Maria Ferm (MP) – Södermalm
Gustav Fridolin (MP) – Nockeby
Bodil Ceballos (MP) – Axmar (Småort i Gävle kommun)
Mats Pertoft (MP) – Hölö (Liten ort utanför Södertälje)
Fredrik Reinfeldt (M) & Filippa Reinfeldt (M) – Näsbypark
Gunnar Hökmark (M) – Östermalm
Carl Bildt (M) – Östermalm
Per Schlingmann (M) – Nacka
Sven-Otto Littorin (M) – Norrmalm
Göran Lennmarker (M) – Nacka
Bo Lundgren (M) – Djursholm
Anders Borg (M) – Östra Vingåker Tegelbruket (utanför Katrineholm)
Tobias Billström (M) – Davidshall (Malmö)
Susanna Haby (M) – Knislinge (liten ort i Östra Göinge)
Annicka Engblom (M) – Rödeby (Karlskrona kommun)
Sten Nordin (M) – Södermalm
Margareta af Ugglas (M) – Östermalm
Jan Björklund (FP) – Bromma Kyrka
Birgitta Ohlsson (FP) & Mark Klamberg (FP) – Vasastan
Fredrik Malm (FP) & Gulan Avci (FP) – Kungsholmen
Erik Ullenhag (FP) – Vasastan
Frida Johansson Metso (FP) – Vasastan
Bengt Westerberg (FP) – Södermalm
Birgit Friggebo (FP) – Vasastan
Lars Leijonborg (FP) – Vasastan
Adam Cwejman (FP) – Lunden (Göteborg)
Torkild Strandberg (FP) – Borstahusen (Landskrona)
Ola Ullsten (FP) – Havdhem (Gotland)
Göran Hägglund (KD)- Bankeryd (mindre ort utanför Jönköping)
Alf Svensson (KD) – Gränna
Ella Bohlin (KD) – Norrmalm
Mats Odell (KD) – Täby
Maud Olofsson (C) – Högfors (Robertsfors kommun)
Fredrick Federley (C) – Hammarby Sjöstad
Anders Flanking (C) – Styrsö (Ö utanför Göteborg)
Gudrun Schyman (FI) – Simrishamn
Veronica Svärd (FI) – Södermalm
Kirsti Kolthoff (FI) – Österbybruk (Östhammar kommun)
Christian Engström (PP) – Boo (Nacka)
Ann-Charlotte Marteus (Expressen) – Vasastan
Martin Aagård (Expressen) & Natalia Kazmierska (Expressen) – Södermalm
Gunilla Brodrej (Expressen) – Hägersten
Arne Ruth (f.d. kulturchef på Expressen) – Vasastan
Henrik Rydström (Expressen, Barometern) – Boholmarna utanför Kalmar
Cecilia Hagen (Expressen) – Djurgården
Jan Helin (Aftonbladet) – Ålsten (Bromma)
Lena Sundström (Aftonbladet, Tv4) – Gamla Enskede
Mats Deland (Aftonbladet) – Enskede
Lena Mellin (Aftonbladet) – Pungpinan
Jan Guillou (Aftonbladet) – Östermalm
Peter Kadhammar (Aftonbladet) – Östermalm
Katarina Wennstam (Aftonbladet) – Nacka
Helle Klein (Aftonbladet) – Gröndal
Katrin Kielos (Aftonbladet) – Södermalm
Andreas Malm (DN) – Åkeshov
Niklas Ekdahl (DN) – Södermalm
Gunilla Herlitz (DN) – Lidingö
Peter Wolodarski (DN) – Östermalm
Maciej Zaremba (DN) – Södermalm
Mustafa Can (DN) – Östermalm
Göran Rosenberg (DN) – Vasastan
Eva Hamilton (Svt) – Gustavsberg
Annie Wegelius (Svt) – Östermalm
Lina Makboul (Svt) – Annedal (Göteborgs innerstad)
K-G Bergström (Svt) – Ålsten (Bromma)
Janne Josefsson (Svt) – Åstol (ö utanför Tjörn)
Lennart Persson (Svt) – Lorensberg (Göteborg)
Natanael Karlsson (Svt) – Södermalm
Eva Landahl (Svt) – Södermalm
Stina Dabrowski (Svt) – Stocksund
Margit Silberstein (Svt) – Kungsholmen
Axel Gordh Humlesjö (Svt) – Brämaregården (Göteborg)
Belinda Olsson (Svt) – Gröndal
Musse Hasselvall (Svt) – Vasastan
Jan Scherman (Tv4) – Södermalm
Lars Weiss (Tv4) – Östermalm
Malou von Sivers (Tv4) – Nockeby
Karin Swärd (Tv4) – Sunnersta (rikt villaområde i södra Uppsala)
Phil Poysti (Tv4) – Danderyd
Lennart Ekdahl (Tv4) – Äppelviken
Lena Smedsaas (Tv4) – Lahäll (Täby)
Alexandra Pascalidou (SR) – Södermalm
Täppas Fogelberg (SR) – Gamla Stan
Tomas Tengby (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Annika Lantz (SR) – Hägersten
Pontus Mattsson (SR) – Enskede
Nina Glans (SR) – Olivedal (Göteborg)
Anna Jaktén (SR) – Masthugget
Ola Sandstig (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Tithi Hahn (SR) – Vasastan
Kristofer Morén (SR) – Burträsk (Skellefteå kommun)
Alice Petrén (SR) – Östermalm
Jonas Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Carl-Johan Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Pontus Bonnier (Bonnier AB) – Östermalm
Åke Bonnier (Bonnier AB) – Gamla Stan
Eva Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Djurgården
Karl Otto Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Östermalm
Amelia Adamo (Bonniers veckotidningar) – Södermalm
Robert Aschberg (Tv3, Expo) – Södermalm
Erik Sidenbladh (Expo) – Djurgården
Richard Slätt (Expo) – Hägersten
Charles Westin (Expo) – Saltsjöbaden
Björn Linell (Bonnier AB, Expo) – Vasastan
Nisha Besara (Dagens Arena) – Johanneshov
Anna Skipper (Tv3) – Värmdö
Heidi Avellan (Sydsvenskan) – Davidshall (Malmö)
Dominika Peczynski (bloggare och samhällsdebattör) – Södermalm
Isabella Löwengrip (M, bloggare) – Lidingö
Jerzy Sarnecki (Kriminolog) – Lidingö
Wanja Lundby-Wedin (LO) – Norrmalm
Leif Silbersky (Advokat) – Östermalm
Calle Schulman (återkommande gäst i Tv4:s morgonsoffa) – Hammarby Sjöstad
Agneta Pleijel (PEN-klubben) – Södermalm
Lars Adaktusson (Tv8) – Norrmalm
Tomas Böhm (författare) – Vasastan
Soran Ismail (komiker) – Kungsholmen
Mårten Andersson (komiker) – Liljeholmen
Henrik Dorsin (komiker) – Kungsholmen
Anita Dorazio (flykting och asylkommitéernas riksråd) – Lidingö
Stefan Löfven (IF Metall) – Norrmalm
Lena Einhorn (återkommande gäst i diverse debattprogram) – Södermalm
Lena Posner-Körösi (SKMA) – Lidingö
Åke Ortmark (Tv8, Humanisterna) – Ingarö
Mattias Gardell (”antirasistisk” forskare) – Södermalm
Torbjörn Elensky (samhällsdebattör) – Södermalm
Magnus Sandelin (”Expert” på högerextremism) – Hindås i Härryda kommun
Svante Weyler (Samhällsdebattör) – Enskede Gård
Thomas Idergard (Samhällsdebattör) – Vasastan
Ursula Berge (S) – Södermalm
Mårten Edh Aka Promoe (artist) – Brösarp (Skåne)
Negar Josephi (samhällsdebattör) – Hägersten
Karin Pettersson (Fokus) – Södermalm
Sanna Rayman (SVD) – Sundbybergs centrum
Anna-Lena Lodenius (”expert” på högerextremism) – Årsta
Mats Wingborg (författare) – Reimersholme
Ola Karlman (UMR) – Hammarbyhamnen
Sioma Zubicky (”antirasistisk” författare) – Reimersholme
Henry Ascher (Kommunistiska Partiet) – Masthugget
Sven Wollter (Kommunistiska Partiet) – Kungsholmen
Frank Baude (Proletären) – Majorna
Bo Rothstein (Statsvetare) – Landala (Göteborg)
Tapio Salonen (återkommande gäst i Debatt) – Torna-Hällestad
Henrik Bachner (Forum för levande historia) – Gärdet
Eva Gabrielsson (författare, var sambo med Stieg Larsson) – Reimersholme
Carl Rudbeck (Timbro) – Kungsholmen
Anna Balkfors (Folkhälsoenheten i Malmö) – Skanör

Givetvis finns det många fler. Hör gärna av er så kompletterar jag listan!

Följ min blogg med bloglovin

Sverige ett land i upplösning

juni 17, 2010 34 kommentarer


Hemkommen från en utlandsvistelse utan tillgång till Internetuppkoppling, märker jag att mycket händer i den svenska bloggosfären. Det sjuder helt enkelt under den välputsade fasaden i Svea rike. Det är härligt att se att fler och fler får upp ögonen för hyckleriet. Ytterligare en intressant bloggare har lagts till i blogglistan till höger: Maj Grandmos blogg Osagt. Missa inte hennes vassa inlägg. Ny i blogglistan är även valaffisch.se, som på ett uppnosigt sätt sätter fingret på partiernas outtalade budskap.

I kommentarsfältet till Julia Ceasars senaste inlägg på den danska bloggen Snaphanen, hade signaturen LN ett brandtal om Sveriges förlorade sociala kapital och dess värsta slödder. Inlägget förtjänar att spridas till en större läsarskara. Läs och fundera:

Det en gång stora sociala kapitalet i den forna nationalstaten Sverige är på upphällningen. Om man kan tillåta sig att likna det Sverige som var vid en gammal ståtlig ek, redan kanske ett halvt tusental år gammal (hinc robur et securitas!), som skulle kunna ha haft många hundratals år kvar av vitalt liv, så är den numera moribund, eftersom socialdemokratien valde att i skuggan av dess stolta krona ständigt uträtta sina behov. Idag är det bara en och annan gren på eken som bär löv, dess livsmiljö är förstörd. Den blev formligen ihjälpissad av sossarna, numera ersatta av den lika frejdigt pinkande NYA ALLIANSEN.

Och i detta nya Sverige håller slöddret på att ta över helt! Både det inhemska och det från utlandet importerade. Slöddret har under ett 25-tal år tillvuxit lavinartat i antal och utbredning. Slöddret spelar herrefolk – och det finns givetvis överallt, i Rosenbad, i Rosengård, i Tensta, i Täby, kring Stureplan, på Helgeandsholmen, i Södertälje, i Landskrona, i Borlänge och i Vellinge, hos AFA, hos Hell’s Angels, hos EXPO, inom de politiska ungdomsförbunden, i fängelserna, i asylförläggningarna, inom rättsväsendet och polisen. Hela samhället är impregnerat av slödderanda.

Slöddret har strävat mot hegemoni sedan slutet av 60-talet; slöddret satte igång att förverkliga sig på allvar efter 68; kunskapskraven i skolan och på universiteten demonterades; den sociala ingeniörskonsten infördes; mor och far och familjen detroniserades, något normsystem som kunde överträdas fick ej finnas; konsekvent påföljd på samhällsdestruktivitet avskaffades; regelfrihet och ansvarsfrihet blev högsta ideal; ett rudimintärt ansvar för ungjävlarna övertogs av samhället; standardiserade pedagogtanter ersatte föräldrarna, ofta redan från det att ungarna var nykläckta; byggandet av vad som 40 år senare skulle bli invandrarghetton gångsattes.

Moral och etik blev bristvaror. Blivande slödder produceras sedan ett 40-tal år på löpande band på dagis och i skolan (tack Alva, Gunnar, Joachim, tack i synnerhet Olof och Bengt W!); vänsterpatrasket har lyckats avskaffa normalfördelningskurvan (enl. Gauss) och har ersatt den med en liggande rektangel; alla skolbarn är lika dåliga (duktiga!) och alla de upp till 7 %, som normalt är överbegåvade, tas inte tillvara; skolan är en statisk förvaringsanstalt, den undermåliga undervisningen skall absolveras av alla, vilket med nödvändighet medför att de svagt begåvade blir norm; så som tegel tillverkas på tegelbruket, där en ändlös sträng av lera med jämna mellanrum avskäres av en ståltrådsgiljotin, så och tillverkas de nya samhällsmedborgarna; normindivider produceras, som alla skall vara kapabla att fortsätta sin så kallade studiegång genom att på ett av de femtioelva universiteten i landet erhålla sin slutliga vänster-PK-vridning. Vad ‘regula de tri’ eller till och med ‘multiplikationstabell’ är, har man ingen aning om. Också du och jag kanske kan räknas till slöddret?

Det finns olika slags slödder – litet finare sådant, som ofta dricker champagne – och sedan majoriteten vanligt slöder. Slöddret karakteriseras av friheten att äta hur få skivor bröd om dagen som helst, oavsett vad medicinalstyrelsen skulle ha ansett vara sunt; slöddret karakteriseras i högre grad av oförmågan att stänga en dörr eller grind efter sig eller av oförmågan att lägga sitt skräp i den tre meter längre bort befintliga avskrädesbehållaren — men på verkligt allvar, så karakteriseras slöddret av sin undermåliga eller obefintlig empatiförmåga och sin oförmåga eller ovilja att blicka bortom den egocentriska sfären. Slöddret är oförmöget att uppleva skam och ånger, ty skulden är alltid någon annans och då behöver man inte heller vara sjävkritisk. Värst är oförmågan eller oviljan att tillämpa en för ett anständigt socialt liv nödvändig etisk hållning dvs. bidraga till att generera SOCIALT KAPITAL, som till exempel genom att följa en sådan genialt enkel levnadsregel som:

UTSÄTT INTE DINA MEDMÄNNISKOR FÖR SÅDANT SOM DU SJÄLV INTE VILL BLI UTSATT FÖR.

Denna simpla maxim är alldeles för svår att följa även för sådana som de 349, som utger sig för att representera det svenska folket i den lagstiftande församlingen. Summan av kardemumman blir till exempel att det nya Sverige också är väl befolkat av kriminella. Av hobbykriminella, kvarts- och halvkriminella och yrkeskriminella; data- och internetkriminella, misshandlare och huliganer och AFA-iter, som kräver gatorna åter; trafik- och rattonykterhetskriminella; pederaster och pedofiler; omyndiga och myndiga våldtäktsmän; prostitutions- och traffickingkriminella; snattare, små- och stortjuvar, tonårsrånare, bankrånare och penningtransportrånare; småbedragare och storbedragare och inte minst ännu fler hälare.

HUR STOR ANDEL AV BEGAGNATMARKNADEN ÄR BASERAD PÅ STÖLDGODS? 40% – 50% – 60% – eller mer?

Snabba pengar gäller och oftast pröjsar något försäkringsbolag. Försäkringspremier, vad är det? Alltid är det någon annan som betalar – i alla sammanhang, det är tidens melodi. Så varför vara sparsam och stå sitt kast. Varför nedlåta sig till att vara sparsam med det gemensamt ägda? Eller vara aktsam om det? Sannolikt är dessa förhållanden inte specifika för Sverige – kanske är det lika illa i andra västliga länder – men där bor vi inte.

Om nu INGEN är villig att avstår från att tillfredsställa den egna girigheten och hagalenskapen, varför skall då NÅGON vara det? Och bli ansedd för att vara dum! Det blir som på den offentliga toaletten: har en eller några svinat ner, fortsätter nersvinandet lavinartat. Resultat: Ett Stinkande Skithus…det nya Sverige. Ja, ja, capisco, detta är en predikan för döva öron – skratta ni bara…

Ord och inga visor!

Social turism i annan tappning

januari 24, 2010 10 kommentarer

Den 1 maj 2004 minns vi att EU utvidgades med tio nya medlemsländer: Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien och Tjeckien.

Vi kanske också minns att dåvarande statsministern Göran Persson oroades av att dessa länder var förhållandevis fattiga. Han befarade att ländernas invånare skulle komma hit och snylta på vår välfärd. Därför myntade han uttrycket ”social turism”.

Så här i backspegeln kan man undra hur Persson med berått mod kunde stå och uttrycka sig så nedlåtande mot de nya EU-medlemmarna, samtidigt som han höll portarna vidöppna för påstådda asylanter med efterkommande familjemedlemmar från Mellanöstern och Afrika. Jag skriver ”påstådda” eftersom statistiken talar sitt tydliga språk. Mindre än 90 procent av invandrade människor är inte ”riktiga” asylanter enligt bestämmelserna i FN:s konvention. Vad är då de? Vad ska de kallas?

Tja, det finns många olika ord som cirkulerar av mer eller mindre trevlig karaktär: lycksökare, låtsasflyktingar, skäggebarn, ankarbarn, m.fl. I TV-programmet Dokument utifrån kallades de av de engelska reportrarna rätt och slätt för för ekonomiska migranter, som väl torde vara den mest adekvata benämningen.

Att som Göran Persson å ena sidan låtsas hålla hårt i skattebetalarnas pengar när det gäller EU-medborgare, men å andra sidan låta Sveriges ekonomi formligen förblöda på grund av just dessa ekonomiska migranter, är inte det ett hyckleri på gränsen till högförräderi?

Torde inte dagens massinvandring vara ett praktexempel på just social turism, något som Persson låtsades vara så rädd för, men i lönndom lät äga rum bakom svenska folkets rygg?

Följ min blogg med bloglovin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 56 andra följare