Wallraff gör comeback – i Sverige?
Günter Wallraff är en tysk journalist som från 1960-talet och framåt förklädde sig under falsk identitet, nästlade sig in hos flera tyska företag och industrier och skrev reportage och böcker om hur det verkligen gick till bakom kulisserna i samhället. Av honom har vi fått ordet ”wallraffa”. Han prövade bland annat på hur det var att vara turkiskt gästarbetare och den människosyn som turkarna möttes av. Utklädd till turk satt han till och med vid samma bord som sin mor, som inte kände igenom honom med linser, peruk och sminkning.
Merit Wager, kolumnist i Svenska Dagbladet och tidigare ungdomsflyktingsamordnare, lägger fram aggraverande uppgifter på sin blogg om hur lätt det är att få asyl på oriktiga grunder i Sverige. De flesta (över 90 %) uppfyller inte FN:s krav på flyktingstatus. De flesta förstör även sina identitetshandlingar innan de kommer hit. Det är enklare att få asyl då, särskilt om man är över 18 år eller har några andra lik i lasten. Ibland är det de mest hårresande historier som rullas upp som vi aldrig skulle få reda på via de officiella kanalerna.
Vad sägs om turken som åtalas för brott när han är hemma på semester och återvänder till Sverige och söker asyl på nytt fast i annat namn för att undkomma straffet för det brott han begått. Visst fick han asyl och kunde återförenas med sin fru under förevändning att de kände varann från Turkiet och nu blivit kära i varandra. Eller om den släpphänta asylprövningen där de flesta asylsökande utan papper utnyttjar situationen och ljuger om härkomst och asylskäl. Eller om flykt från militärtjänst eller fängelse på kamel, åsna och lastbil för att stappla in på Migrationsverket med nyplockade ögonbryn, italienska modeskor och flera kappsäckar. Eller när migrationsdomstolen sätter sig över regeringens beslut och kör sitt eget race. Listan kan göras lång och detta var bara några få exempel från Merits blogg.
Enligt nyhetssajten Fria Nyheter sökte nio svenska medborgare förra året asyl i Sverige enligt Migrationsverkets statitsk. Inte helt otippat saknade de alla pass vid ansökningstillfället. Vad de hade för skäl framgick inte, men sannolikt sökte de, som de flesta andra, asyl av ekonomiska skäl.
Men för att återknyta till Günter Wallraff. De flesta journalister i Sverige verkar skriva under på den flykting- och massinvandringspolitik vi har idag. Men det borde finnas en eller ett par stycken som är av en annan åsikt, som kanske vill ha uppslag till en bok i undersökande journalistik från ”insidan”. Här bjuder jag på ett tips som säkert skulle skaka om grundvalarna och bli en given succé. Att förklä sig och under falsk identitet söka asyl i Sverige utklädd till utomeuropé. Det kanske till och med finns en svensk journaliskt med ”rätt utseende” och som till och med kan något utomeuropeiskt språk som vill ta sig an uppdraget. Hur är det att söka asyl och vara papperslös? Hur blir man bemött? Vilka valser är mest gångbara? Vad blir den ekonomiska uppbackningen? Hur fort går det? Frågorna hopar sig.
Det är dags för lite mer wallraffande i den svenska ankdammen. I vissa frågor där man lagt locket på kanske det är det enda sättet att få reda på fakta.
Faktum testar Sveriges gränspolis
Ett variant av ”wallraffande” har faktiskt genomförts, se http://www.youtube.com/watch?v=du51TvQfENE&NR=1.
Den påstådde flyktingsökande personen får snart nog kalla fötter och hoppar av projektet i ett tidigt skede.
Faktums agenda och vinkling är att ”sätta dit” gränspolisen på ett eller annat sätt. Reportern konfronterar polismannen genom att presentera en smygfilmning och ifrågasätta hans uttalanden. Målet är tydligt att skapa ett snyftreportage.
När reportern frågar varför polismannen hade påstått att vi inte har plats för fler flyktingar lämnar polisen konkreta, faktabaserade svar. Reportern får ett löjeväckande skimmer över sin politiska agenda när han kontrar med att det visst finns obegränsat med utrymme i Sverige – på kalfjället! Diskussion blir då aningen pinsam när reporterns naivitet och okunskap avslöjas så oförblommerat.
Videosnutten andas likväl en viss förståelse och inte den vanliga känslan i pk-media som som alltid sågar någon vid fotknölarna som inte hyser samma åsikt som reportern. Gränspolisens förhållandevis sympatiska personlighet lyckas programmakaren inte ta ifrån honom.