Arkiv
Publicistklubben och Orrenius – efterföljande debatt
Den 18 januari höll publicistklubben en paneldebatt under rubriken SD och medierna, med anledning av att Niklas Orrenius på Sydsvenskan fick ta emot Olle Stenholms minnespris med följande motivering. ”För en tidig och stilsäker skildring av Sverigedemokraterna men också för ett ifrågasättande av den egna journalistrollen”.
På publicistklubbens sida finns länkar till artiklar skrivna av Orrenius. Det fanns mycket att ha åsikter om som paneldeltagarna yttrade. Eftersom debatten höll på 100 minuter inskränkte jag mig till följande kommentar:
Intressant debatt! Men ord används som skulle behöva definieras. Vad menar de egentligen med rasism? Är i så fall muslimer en ras? Lite mer varsamhet med termer vore önskvärt för att debatten ska kännas riktigt seriös.
Att avfärda alla som röstar på SD som rasister är ytterligare ett tecken på den beröringsskräck som nämndes i ett inledande anförande. När ska man i så fall ta upp den beröringsskräck som riksdagspartierna har när det gäller att ta upp och redovisa de faktiska kostnaderna för hela invandringskomplexet? Detta och endast detta är orsaken till att många rör sig mot SD och ingen påstådd ”rasism”.
PK-veteran svarade följande på inlägget:
Svar till ”Cavatus”
Varken judar eller muslimer är en ras (men väl en folkgrupp), men likafullt existerar antisemitism och islamofobi. SD ör ett islamofobiskt parti, det avslöjade ju Jimmie Åkesson med all önskvärd tydlighet med sitt konstiga svar om vad som är hets mot folkgrupp.
Hets är för honom bara ”trams”.
Ingen hets mot någon minoritet tycks honom främmande – det var väl det mest intressata som kom fram på PK.
INGE sa att SDs ev. väljare är rasister. Låt oss börja granska hatbloggarnas och SD-propagandisternas lögner i sömmarna i fortsättningen.
Den verkligt stora faran är när stormedia och makthavare som t ex på SVD på ledar- och nyhetsplats gör SDs falska och överdrivna hotbilder till sina – se t ex SVD sid 12-13 igår.
Ta varning av Danmark- Om inte JÅs artikel i Aftonbladet anses som hets mot folkgrupp då har en klar gräns för hat och hets mot muslimer
flyttats fram.
Mitt svar till PK-veteranen:
Men ska vi följa ditt resonemang bör rimligen uttrycket ”ägna sig åt hets mot folkgrupp” med olika omskrivningar användas istället för ordet rasist. Men det är klart att det är enklare – och sannerligen mer stigmatiserande – att slänga sig med den icke helt korrekta benämningen.
Vad kan då den uppflammande ilska som du läser på det du kallar hatbloggar bero på? Har du frågat dig det? Kan det bero på att dessa människor bor och vistas i omgivningar där ”gnisslet”, som Orrenius uttryckte sig, är som värst? Att de ständigt konfronteras med det bland politiker så hyllade multikulturella samhället? Att det inte är så sockersött och trevligt som propagandan vill göra gällande? Att det faktiskt finns en baksida som tystas ned i massmedia?
När man inte känner till hur ”verklighetens folk” har det, bygger man upp sin egen världsåskådning, grundad på det man ser och hör i sin egen omedelbara närhet. Och ser och hör man inget särskilt i sin omedelbara närhet är risken att man tror att alla andra också har det så, eller nästan så, och att de som klagar är gnälliga och negativa. Det är just detta som skapat klyftan mellan medelklassen och arbetarklassen beroende på att de bor på helt olika ställen, och med andra i ord i helt olika världar.
Att fnysa åt folk som drabbas av och oroas över den utbredande islamiseringen i ens närområde är ett högfärdssyndrom. Det späder bara på ilskan hos dem som dagligen har att leva med ”gnisslet”. Skulle inte förvåna mig om du lever i en omvärld där man lika gärna skulle kunna blunda för problemet. Där man skulle kunna avfärda det just som ”rasism” istället för att lyssna på människor. Politikerna är tvungna att börja ta problemen på allvar och lyssna på alla parter.
Nu till den viktigaste frågan. Många väljare har börjat undra vad massinvandringen verkligen kostar. Den frågan får inte ställas oförskyllt. Då finns det risk att rasistanklagelserna viner i luften. Bara vetskapen om detta får folk att tiga offentligt. Men vad tror du de tänker? Det är nämligen lågt till tak i just denna budgetdiskussion. Varför ska det vara så tabubelagt att prata just dessa kostnader? Just tabubeläggningen gör att SD vinner mark. Många vill veta sanningen. Majoriteten är ingalunda några ”rasister”. Tvärtom. Men de vill ändå få svar. SD står för en – möjligen osvensk – frispråkighet och folk känner att SD står på just folkets sida i denna fråga som gäller rätten att ifrågasätta.
Finns det något rasistiskt i deras partipgrogram? Har du läst det innan du dömer? Jag har läst det efter alla påhopp på dem och finner det inte. Att människor som lutar åt att rösta på SD kan beskyllas för att vara rasister gör dem inte sämre som väljare. En väljare är nämligen lika med en röst. Och just detta kopplat med öppenheten att tala om det tabubelagda skrämmer de etablerade politikerna. Media spelar med i denna lek. Vem vid köttgrytorna vill hamna i kylan?
Orrenius är en förlösande faktor i den svenska medievärlden. Han kan rapportera utan att lägga in värderingar, utan att känna sig manad att missionera för ”den enda rätta åsikten”. Många journalister borde nu få sig en tankeställare när de vaknar upp med propagandismens baksmälla dunkande i huvudet.
Aktualia 
Senaste kommentarer