Arkiv

Archive for januari 31, 2010

Recension av Ayatollan

januari 31, 2010 15 kommentarer

Boken Ayatollan, 1995

Staffan Bruuns bok Ayatollan

Staffan Bruun: Ayatollan
Utgiven 1995 på Schildts förlag
ISBN: 951-50- 0743-7

Efter ett tips i en nyhetskommentar på Internet, har jag läst Ayatollan. Staffan Bruun är en finlandssvensk författare som skrivit elva deckare, en roman, fackböcker samt satir för radioprogram. Bruun är mest känd för sin serie böcker om journalisten Burt Kobbat. Alla Kobbatböcker varav den första är satiriska thrillers och de utspelar sig i framtiden. Romanerna brukar handla om aktuella ämnen som dopning, terrorism, missbruk av EU-medel, trafficking m.m.

Ayatollan handlar om år 2004 då de europeiska demokratierna har förlorat. Islams gröna faja vanar i regeringsbyggnaderna från Stockholm till Madrid. De muslimska fundamentalisterna har infört islamisk lag, sharia, i land efter land. Peterskyrkan i Rom heter Petersmoskén.

Bokens handling är i princip förlagd till Helsingfors, även om en kortare del i början utspelar sig i Stockholm. Under sommaren försöker Finlands president Esko Aho stå emot försöken att förvandla även Finland till en islamisk republik.

Även många finnar har konverterat till islam och bytt till arabiskklingande namn. De finns inom polisen, i armén och givetvis i regeringen. De är en stor grupp och utgör 40 procent av befolkningen och har börjat trakassera de finnar som inte har konverterat. Kvinnor utan slöja följs av muslimska ungdomsgäng som förföljer och misshandlar dem.

I Sverige är stämningen inte bättre. Det råder upploppsstämning och stora motsättningar. Muslimer tar sig friheter att hoppa på folk, och särskilt kvinnor, som inte klär sig enligt muslimska diktat. Polisen står maktlös då muslimerna alltid rör sig i hoper, som gör dem starka, provokativa och våldsbenägna. Ett veritabelt skräckscenario.

Icke-muslimska grabbar protesterar genom att slita sjalarna av muslimska kvinnor, som får stryk av sina män för att de visar sig otäckta. Burt Kobbat följer med djup motvilja hur barer och restauranger förvandlas till tesalonger för män, hur kvinnor tvingas klä sig i slöja och hur griskött förbjuds.

Under några heta sommardagar inleder fundamentaliseterna ”jihad” i Helsingfors, ett heligt krig mot minikjolar, korvkiosker och didskotek. Den som kan flyr men Burt Kobbat jagas över hela landet som misstänkt för mordet på de finländska musligermas religiösa ledare, ayatolla Veikko.

Boken är högaktuell. Federala amerikanska myndigheters beräkningar att muslimernas andel av EU:s befolkning kommer att fyrdubblas fram till 2050. Detta påverkar vårt samhälle i grunden, oavsett vad vi råkar tycka, och därför diskuterades det öppet i flera andra länder i höstas, men inte i Sverige. Journalisterna har undvikit att allsidigt belysa konsekvenserna.

Att sharialagar kan komma att föreslås från muslimer i Sverige är inte någon utopi. Förra veckan lades en doktorsavhandling fram i Uppsala där doktoranden förordade sharialagarnas införande i Sverige. Ännu har inga kommentarer (dementier?) om detta kommit från politiskt håll.

Att boken är aktuell behöver ingalunda betyda att den speglar en kommande framtid. Den islamiska inriktningen i boken påminner om den i Iran, en inriktning med sedlighetspoliser och fatwor som utfärdas vitt och brett. Folk som aktivt motarbetar muslimerna riskerar att få – och får – halsen avskuren.

Muslimerna i Sverige är inte en enhetlig grupp, utan består av muslimer från många olika länder och inriktningar. Problemet är om enstaka fundamentalister/islamister tillåts dominera och göra sig till talesmän för ALLA muslimer. Först då kan problem börja skönjas. Samt att okritiska politiker pö om pö gör eftergifter för ständigt ökande krav från dessa självutnämnda ledare, som politikerna tar för givet är alla muslimers företrädare. Det farliga är alltså om politikerna ser muslimerna som en grupp, och inte som enskilda individer, en tendens som redan idag är uttalad, då man kollektiviserar människor och talar om olika (kulturella) grupper istället för att se människor som personer.

Boken skapar eftertanke, är absolut läsvärd och framför allt lättläst. Den tar upp ett ämne som är synnerligen intressant, särskilt i dagens Sverige, då svenskarnas minskade nativitet kompenseras med storskalig immigration från islamiska länder. Detta kan inte ske obemärkt. Men eftersom yttrandefriheten är så kringskuren i Sverige i dessa frågor kan en debatt av detta slag tyvärr inte föras utan att rasistanklagelserna viner i luften.

Följdfrågan blir: när ska detta få börjas diskuteras?

Följ min blogg med bloglovin