Studio 1 om Mohammedkarikatyren

Det finns anledning att återkomma till Studio 1, ett program i Sveriges Radio P1 som enligt hemsidan ägnar sig åt fördjupad nyhetsrapportering. I sändningen den 11 februari (24.30 minuter in i programmet) diskuteras även den norska tidningen Dagbladets publicering av Mohammedkarikatyren. Som vi vet fick det stora konsekvenser. De muslimska taxiförarna i Oslo, som är cirka 1000 stycken, iscensatte strejker. Det har hållits demonstrationer och hot om terrorangrepp har förekommit.

Studio 1:s reportrar, Anders Holmberg och Monica Saarinen, intervjuar Dagbladets redaktör Lars Helle. Enligt Holmberg var det ett ”dramatiskt publicisiskt beslut” att publicera bilden. Helle svarar att han vill överlåta åt läsarna att avgöra om bilden i fråga följer de regler som PST (SÄPO i Norge) har ställt upp eller om PST överskrider den gränsen.

Programledarna frågar retoriskt om det inte hade t.ex. varit förnuftigare att låta bli att publicera bilden ”med tanke på allt som hänt i Danmark”. Saarinen nämner att just en gris är det värsta djuret man kan avbilda Muhammed som. Helle kontrar med att han har sin fulla rätt att publicera den omdiskuterade bilden. Saarinen undrar vilket ansvar Helle anser att han har om de kommande demonstationerna blir vålsamma eller ej. Helle svarar att han inte kan stå som ansvarig för reaktioner som ligger utanför yttrandefriheten.

Här begår Saarinen det vanliga, svenska tankefelet att det är Dagbladet som är grundorsaken till eventuella framtida våldsamma demonstrationer. Inte demonstranterna. Hon förespeglar alltså att enskilda individer inte är ansvariga för sina personliga handlingar, ett slags kollektivistiskt omyndigförklarande av vuxna människor.

Programledarna fortsätter att pressa Helle och frågar honom om han skulle publicera än det ena än det andra extrema exemplet. Helle svarar: ”Tidningen har en 140-årig tradition av att vara en liberal och oavhänging tidning.” Ett sista försök att få Helle att göra avbön är att fråga honom om han skulle ångra sig om norska flaggor skulle brännas världen runt. Hans oprovocerade svar blir: ”Principen ligger fast. Bilden har inte publicerats som en provokation utan var en del av en nyhetsrapportering.” Det svenska medieparadigment visar tyävrr inte några tecken på samma principfasthet.

Av en slump snubblade jag på följande egyptiska videoklipp där metoden för att vinna västvärldens hjärtan förklaras. Klippet ger en ledtråd till grunden för konflikten i Oslo.

Som europé är det svårt att ta till sig att det går att bli rosenrasande för en teckning. Att hylla en profet så till den milda grad ter sig obegripligt utifrån den västerländska värdegrunden. Muslimerna tycker att dessa publiceringar är den högsta formen av kränkning. Yttrandefrihet är uppenbarligen för européerna lika kär som profeten Muhammed för muslimer. Konflikten är driven till sin spets där motsättningen står mellan sekulär demokrati och islamistisk teokrati. Mellan nutid och medeltid.

Även om Sverige, enligt Klas Grinell, inte blir mindre svenskt av fler muslimer är det likväl vår medborgerliga demokratiska plikt att stå upp för och försvara yttrandefriheten när den och den västliga värdegrunden hotas. Vi ska vara tydliga med att religionsfriheten inte har någon domvärjo på detta område.

Dagbladets chefredaktör Lars Helle ter sig, mot bakgrund av detta, som en hjälte. Av honom har Ring P1, som gärna dagtingar med dessa frågor, mycket att lära.

Följ min blogg med bloglovin