Arkiv

Archive for mars, 2010

Hetsa för Stasimetoder

mars 28, 2010 16 kommentarer

Den 27 mars postade en av mina vänner, som skriver under pseudonymen Julia Caesar, ett kommentarsinlägg på Snaphanen. Jag publicerar hennes så välformulerade och tankeväckande inlägg här. Läs och begrunda vart vi är på väg i Sverige egentligen:

”Nu sprider sig panikångesten i vida kretsar inför det svenska riksdagsvalet i september. Ett mycket obehagligt tecken på det är artikeln från ”tankesmedjan” Fores på DN Debatt den 27 mars 2010.

Här handlar det om anbefalld åsiktslikriktning och hjärntvätt. Människor ska inte ha rätt att tänka fritt och ha egna åsikter längre. Svenska medborgare åläggs att uppmärksamma ”rasistiska” och ”främlingsfientliga” åsikter bland släkt och vänner och att få dem att ÄNDRA SINA ÅSIKTER till förmån för den välsignelsebringande invandringspolitiken.

Något så motbjudande har inte publicerats på ett tag ens i Dagens Nyheter, och det vill inte säga lite. Under en liberal täckmantel driver tidningen, liksom övriga svenska media en synnerligen oetisk och odemokratisk förföljelsekampanj mot Sverigedemokraterna som bara kommer att trappas upp och vulgariseras ju närmare valet vi kommer.

All journalistisk heder och anständighet är för länge sedan nedgrävda. Nu försöker journalisterna inte ens dölja att de ser sin roll som propagandamegafoner för de sju riksdagspartierna och deras ansvarslösa invandringspolitik.

Steget från artikelns budskap är svindlande kort till det system av spionage och angiveri som Stasi ägnade sig åt i diktaturen DDR med hjälp av sina IM (Inoffizelle Mitarbeiter). De infiltrerade hela samhället. Vem som helst kunde bli avlyssnad och angiven som ”folkfiende”. I Nazityskland kunde ungdomar som hjärntvättats i Hitlerjugend ange sina egna föräldrar.

Jag är en av de högutbildade medelålders kvinnor som enligt artikeln är ”mest benägna att ta strid mot främlingsfientliga åsikter i sin närhet”. Det kan kanske vara av intresse för de unga latteliberalerna på Fores att jag gör precis tvärtom.

Jag kommer att med alla till buds stående medel sprida ”främlingsfientliga” åsikter till alla människor i min närhet, det vill säga med fakta informera om massinvandringens konsekvenser för Sverige och svenskarna.

Svenska folket håller på att vakna. Trots massmedias ansträngningar att censurera och ljuga om verkligheten går det inte längre att dölja invandringspolitikens följder – skenande kostnader, kraftigt ökande och alltmer brutal kriminalitet, framväxande etniska enklaver, ökad otrygghet och minskad social tillit, hot mot hela det västerländska samhället genom islamisering och inom en inte avlägsen framtid en total kollaps för det välfärdssamhälle som har byggts upp av den arbetande svenska befolkningen.”

Följ min blogg med bloglovin

Annonser

Pissrännornas prosaister

mars 25, 2010 8 kommentarer

Maria Schottenius, DN:s avgående kulturchef, har gett tidningarnas kommentarsfält en annan benämning. Hon kallar dem pissrännor.

”…Vi i medierna tänkte oss att kommentarfunktioner efter artiklar på nätet skulle spela en sann demokratisk roll. Och vad fick vi? Pissrännor.”

Därmed positionerar hon sig i sin von oben-position och spelar oförblommerat ut sitt förakt för alla oss som utgörs av pissrännornas prosaister.

Visst är det en lovvärd demokratiseringsprocess att direkt kunna kommentera en artikel eller insändare. Men i takt med tiden har det kunnat konstateras att alltfler inlägg censureras. Det gäller särskilt när artikeln i fråga berör ett kontroversiellt ämne där många har en uppdämd ilska och hyser en annan åsikt än artikelförfattaren.

När klagomål framförs till tidningarna på den omfattande censuren blir svaret att det inte är de själva som sållar bland inläggen. Den funktionen har lagts ut på entreprenad. Företaget som nischat in sig på denna kommentarsfältscensurering heter Interaktiv Säkerhet och ligger i Varberg. Tittar man närmare på ägarstrukturen ser man att familjen Schottenius är inblandad.

Med andra ord tjänar familjen nu pengar på att Maria och hennes kolleger i den massmediala kultureliten oemotsagda ska få sprida sina dammiga marxist-leninistiska läror. De gör sitt yttersta för att inte släppa fram någon som inte delar sina åsikter. Åsiktskonformismen i svenska media kan bara mäta sig med Nordkorea.

Författaren Lars Gustavsson bemöter uttalandet på Newsmill och hävdar att pissrännorna är det bästa som hänt kulturjournalistiken. Gustavsson är inte nådig i sin kritik mot kulturjournalisternas tidigare ohotade tillhåll i elfenbenstornen. Han skriver:

Kulturjournalisterna och deras redaktörer förutspår då, eftersom deras intressen som individer och grupp är direkt hotade, att detta kommer att leda till ett slags sammanbrott för det offentliga samtalet. Men det kommer det naturligtvis inte att göra. Den informationstekniska revolutionen borgar för det. Vad som förestår är den mer eller mindre mödosamma anpassningen till en förändring som egentligen redan har ägt rum.

På Gustavssons blogg liknar han journalisternas dödskamp med orden från den persiska sagan, nämligen ”att prygla älvens stigande vatten”. Han jämför situationen med den franska tryckfrihetens öden under de decennier som föregick franska revolutionen. En ny idévärld växte fram och den skulle inte ha kunnat göra det utan att bäras av en allt snabbare utvecklad teknik.

Kanske Maria Schottenius, efter sin tid på DN, kommer att delta mer ingående i Interaktiv Säkerhets arbete? Då kanske hon får tillfälle att ta itu med röjningsarbetet bland oss lågt stående prosaister som huserar på pissrännornas arena. Men blickar man tillbaka på tiden före franska revolutionen, så kunde inga lagar eller censorer stoppa utvecklingen. Beror på om Schottenius lyckas …

Följ min blogg med bloglovin

Europa och yttrandefriheten

mars 19, 2010 10 kommentarer

I februari publicerades en artikel på nyhetssajten Europenews, som bör uppmärksammas. I artikeln framgår det att yttrandefriheten i Europa går en bister framtid till mötes. Som exempel nämns den finska bloggaren och sedermera politikern Jussi Halla-Aho som fälldes i domstol för att han offentligt hade framfört en politisk åsikt. Detsamma gällde Susanne Winters, en österrikisk riksdagspolitiker, som dömdes för att hon framfört åsikter om islam. De har båda påtalat sambandet mellan islam och pedofili, något som renderade fällande domar.

Både i Österrike och i Finland bedrivs det alltså kampanjer för att sätta punkt för yttrandefriheten. I de båda länderna föreslås lagar som från dag ett avskaffar yttrandefriheten.

Bägge förslagen har först nyligen rönt uppmärksamhet, trots att den finska lagen har utarbetats sedan sommaren 2009, när den finska justitieministern Tuija Brax tillsatte en kommitté för att uppdatera en lag som förebygger rasistiska och främlingsfientliga brott på Internet.

Det som föranledde Finland att göra denna uppdatering var inte en lång rad av ökade rasistbrott, utan EU:s rambeslut 2009/913/RIF, som i korthet, handlar om bekämpandet av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet i straffrätten. Det finns ytterligare ett dokument som är viktigt i sammanhanget, ett tilläggsprotokoll till konventionen om brottslighet på Internet från 2003. Det handlar om kriminalisering av rasistiska och främlingsfientliga handlingar som begås i datasystem.

Utifrån dessa dokument utarbetade den finska kommittén ett lagförslag som faktiskt är ett direkt angrepp på yttrandefrihetens hörnstenar och därför mot de grundläggande demokratiska värdena:

Om de föreslagna lagförändringarna genomförs, kommer den bristande stringensen för definitionerna av rasism och främlingsfientlighet göra det möjligt för staten att åtala praktiskt taget vem som helst för praktiskt taget vad som helst.

Lagens är huvudsakligen inriktad på yttranden snarare än handlingar, huvudsakligen på Internet. Det finns anledning till oro bland politiker, journalister, konstnärer och till och med forskare. Allt som yttras och inte är i linje med den multikulturella agendan kan betraktas som rasistiskt eller främlingsfientligt och det finns goda utsikter till åtal. Maximistraffet för detta brott blir fyra års fängelse.

Om allt går som planerat införs lagen och gäller fullt ut redan i sommar eller senaste i höst. Men det handlar inte bara om Finland och Österrike. Alla EU-länder är tvungna att införliva rambeslutet i sina lagar senast den 28 november i år. Därefter är ”tankebrott” en verklighet i Europa. Uppsåtet ”hat” har funnits i lagen i åratal, med det har gällt handlingar, inte yttranden. Att ett brott är överlagt förvärrar det. I det finska lagförslaget är rasistiskt uppsåt ett brott i sig.

Det innebär att om man har en webbplats där man endast samlar in nyheter om islam och visar dem offentligt, kan det betraktas som ett brott om det anses finnas ett rasistiskt uppsåt.

Men islam är ju ingen ras, säger en vän av ordning. Lugn! Det problemet har man tagit hand om. Rambeslutet stadgar att om någon vänder sig mot en religion som en ursäkt för att angripa en grupps etnicitet, klassas det som ett rasistbrott. Alltså: om man kritiserar en religion där de flesta anhängarna består av människor som inte är etniskt vita, kan det leda till att rasistklockan ringer.

Det behöver inte ens vara en person i den utpekade gruppen som anmäler. Rambeslutet anger att

staten ska ivra för att finna och väcka åtal mot dessa fall på egen hand, eftersom personer som utsätts för rasistbrott ofta är särskilt sårbara och motvilliga att få till stånd ett åtal.

Så även om Österrike, Finland och nu även Holland har visat särskilt energi när det gäller att använda sig av lagarna för att tysta politiker som kritiserar islam, ligger inte övriga Europa lång efter.

Som alltid med vaga lagar, är frågan förstås om hur dessa lagar kommer att tillämpas. Tänker man på den politiskt korrekta atmosfären i Europa och i västvärlden i allmänhet, blir svaren inte särskilt uppmuntrande.

Men man kan ändå hoppas att den återigen uppblossade debatten i Sverige kring Vilks rondellhund gjuter nytt liv i yttrandefrihetsförespråkarna. Vissa tecken tyder faktiskt på det.

Följ min blogg med bloglovin

Vilks vs Pekgul

mars 10, 2010 16 kommentarer

Studio 1 i SR:s P1 onsdagen den 10 mars 2010 inledde programmet med en animerad debatt mellan Nalin Pekgul (som f.ö. har en debattartikel här i SvD den 11 mars) och Lars Vilks. Vilks, med sin lugna, analyserande samtalsstil hjälpte programledarna att hålla debatten någorlunda inom ramarna, medan Nalin Pekgul allteftersom debatten fortskred måste tystas ned då hon, gråtmild och högröstad, hade svårt att föra en diskussion på en saklig nivå.

Det är Vilks val av just en hund som upprör. ”Just hund är orent”, säger Pekgul och skulle hellre sett Mohammed avbildad som homosexuell men aldrig som hund. Hon hävdar att Vilks sårar tusentals människor runt om i världen just när alla dessa människor förlorar livet för yttrandefriheten i den muslimska världen. Hm, låt mig se … var finns sambandet i denna logiska kullerbytta?

Som vanligt drar Pekgul upp sin mamma, precis som hon gjorde i morgondebatten i TV4. Men Pekguls mamma torde väl också, även om hon är åldrig, försöka anpassa sig till sitt nya land, som hon valt att flytta till? Mamman kan säkert glädja sig åt andra bra saker här, ta det onda med det goda, och borde sannolikt lära sig, som Vilks säger i intervjun kl 10:00 i TV4, att säga ”usch”, skaka av sig och gå vidare i livet.

Vilks säger sig inte ha någon agenda. När programledaren ansätter honom med frågor blir hans svar följaktligen ”skjut inte på pianisten”. Om muslimer fortsätter han: ”De ska ju så småningom lära sig att bli vuxna människor”. Han menar att muslimer behandlas som barn, som en svag grupp i dagens samhälle och målet är inte att de ska fortsätta att vara det utan så småningom få ett likaberättigande och vara demokratiskt likställda. Vi har en rad debattörer som hela tiden avvärjer potentiella utmaningar för muslimerna och det är just denna mekanism i samhället som Vilks vill skapa diskussion om.

Detta uttalande får Pekgul att sluta att försvara Vilks fria konstnärskap. Hon för fram att muslimer redan är så utsatta och att Vilks sparkar på den som redan ligger. Programledaren undrar om Pekgul inte förstärker denna offermentalitet bland muslimer genom att säga så. Pekgul blir svaret skyldig. Hon slingrar sig genom att åter prata om sin mamma.

Pekgul har inga problem med att det drivs med islam, men ”satir är när man driver med överheten”. Uppenbarligen tycker hon då inte att islams teokratiska diktat är liktydigt med överheten. Vad menar då Pekgul med överhet? Pekguls retorik bekräftar Vilks iakttagelse att muslimer är en svag grupp som behöver växa upp och bli vuxna.

Senare i programmet intervjuas Pernilla Ouis, forskare och f.d. muslim, som säger att hon ställer upp på yttrandefriheten som hon anser överordnad muslimernas kränkta känslor. Muslimerna måste ta denna debatt, säger hon. Parallellt kritiserar hon även så kallade ”halal-hippies”, som är alla de välmenande vänsterradikaler som i sin kritik av västvärldens förtryckande strukturer inte ser de förtryckande strukturerna inom islam. Halal-hippies bidrar till ett bevarande av förtryckande strukturer för kvinnor, enligt Ouis.

Ouis håller med Vilks om att muslimer behandlas som barn i samhället. Man går som katten kring het gröt kring kontroversiella frågor och underförstår att muslimer inte förstår bättre och inte klarar den debatten. Det är en paternalistisk attityd som i grunden inte är respektfull, fastän det från början inte var ment så. Hon fortsätter att säga att muslimer ofta kommer undan debatter. De får ofta beskriva sin ståndpunkt men får aldrig gå i svaromål varför de tycker eller gör en viss sak.

Karvan Tahir, reporter på radio Örebro, avslutar en senare diskussion i programmet om moderata muslimers ansvar mot våldshandlingar, genom att säga: ”Muslimerna ser kränkningen och västerlänningar pratar om yttrandefrihet. Det är helt enkelt två parallella spår som inte möts”.

Uppenbarligen verkar det röra sig om två helt olika operativsystem i människornas hjärnor. Eller som Kipling sa: ”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”.

Följ min blogg med bloglovin

Hägglund vs Sahlin

mars 8, 2010 32 kommentarer

Agenda söndagen den 7 mars bjöd på en intressant debatt. Det handlade om judarnas utsatta position i Malmö som gör att de måste flytta pga. alla hatbrott. Men debatten handlade främst om det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalus klavertramp i debatten. Inbjudna var Göran Hägglund och Mona Sahlin. Hägglund har skrivit ett brev till Sahlin med anledning av Reepalus ständiga slingerbultar, och anser att situationen nu bör redas ut. Det handlar om givetvis om judarnas situation men också om hur länge det ska få hoppa grodor ur Reepalus mun.

Det var med stor förväntan jag satte mig för att se debatten, för att se om de skulle kunna genomföra hela debatten utan att nämna grundorsaken. Det har nämligen varit fullt möjligt i många debattartiklar och TV-debatter på sistone att diskutera denna fråga utan att ta upp vari problemet bottnar. Och faktiskt verkade det som om Agenda skulle lyckas med konststycket, att föra en debatt utan att borra så djupt att sanningen uppenbaras. Men när de gått som katten kring het gröt och pratat om ”grupper i Malmö” ställde plötsligt programledaren Anna Hedemo den så viktiga, men likväl i Sverige så oerhört kontroversiella frågan till Hägglund:

– Vilken grupp talar du om här?

När denna fråga ställs försöker omedelbart Sahlin bryta in för att hindra katastrofen. Man hör henne säga ”nu är jag upprörd” ett par gånger. Sanningen får inte uttalas. Hägglund trampar in på minerad mark genom att säga sanningen, den sanning som med alla medel måste tystas ned, den sanning som inte får beröras, som helt enkelt är fridlyst. Hägglund svarar att det är … ”vänstergrupper och muslimer”.

Mona uppger sig bli upprörd av att gruppen muslimer påstås vara för att judar blir utsatta. Hennes bild är den motsatta. Hon säger att hon sitter i dialogforum tillsammans med judar, kristna och muslimer och de har samma bild, de ser samma fiende och har samma uppdrag. Hon säger att Hägglund gått över gränsen.

Vad var det för flummigt inlägg? Och tror verkligen Mona Sahlin att muslimernas verserade företrädare som sitter i dialogforum kan sitta där och uttala en åsikt som ALLA muslimer i Malmö är eniga om? Hur kan hon vara så naiv att tro ett antal representanter framför hela sanningen? Det är inte värre än att titta på bilder och filmsekvenser från demonstrationer i Malmö så ser man tydligt vilket klientel som hetsar mot den judiska gruppen. Känner man till lite mer om islams lära så vet man att i den ingår en grundmurad judefientlighet som levereras med modersmjölken.

Sahlin står och kämpar med näbbar och klor för att bibehålla Sveriges politiskt korrekta fernissa. Hon hoppas på att hon kommer att kunna lyckas med det. Men Hägglund har petat i en varböld och det är på tiden. Grälet fortsatte efter programmet om vad man får och inte får säga.

Förhoppningsvis kan en mer frimodig debatt ta vid och förljugenheten sakta sippra bort. Man löser nämligen inte problem genom att som Mona Sahlin undvika att kalla saker för sina rätta namn.

Följ min blogg med bloglovin