Europa och yttrandefriheten

I februari publicerades en artikel på nyhetssajten Europenews, som bör uppmärksammas. I artikeln framgår det att yttrandefriheten i Europa går en bister framtid till mötes. Som exempel nämns den finska bloggaren och sedermera politikern Jussi Halla-Aho som fälldes i domstol för att han offentligt hade framfört en politisk åsikt. Detsamma gällde Susanne Winters, en österrikisk riksdagspolitiker, som dömdes för att hon framfört åsikter om islam. De har båda påtalat sambandet mellan islam och pedofili, något som renderade fällande domar.

Både i Österrike och i Finland bedrivs det alltså kampanjer för att sätta punkt för yttrandefriheten. I de båda länderna föreslås lagar som från dag ett avskaffar yttrandefriheten.

Bägge förslagen har först nyligen rönt uppmärksamhet, trots att den finska lagen har utarbetats sedan sommaren 2009, när den finska justitieministern Tuija Brax tillsatte en kommitté för att uppdatera en lag som förebygger rasistiska och främlingsfientliga brott på Internet.

Det som föranledde Finland att göra denna uppdatering var inte en lång rad av ökade rasistbrott, utan EU:s rambeslut 2009/913/RIF, som i korthet, handlar om bekämpandet av vissa former och uttryck för rasism och främlingsfientlighet i straffrätten. Det finns ytterligare ett dokument som är viktigt i sammanhanget, ett tilläggsprotokoll till konventionen om brottslighet på Internet från 2003. Det handlar om kriminalisering av rasistiska och främlingsfientliga handlingar som begås i datasystem.

Utifrån dessa dokument utarbetade den finska kommittén ett lagförslag som faktiskt är ett direkt angrepp på yttrandefrihetens hörnstenar och därför mot de grundläggande demokratiska värdena:

Om de föreslagna lagförändringarna genomförs, kommer den bristande stringensen för definitionerna av rasism och främlingsfientlighet göra det möjligt för staten att åtala praktiskt taget vem som helst för praktiskt taget vad som helst.

Lagens är huvudsakligen inriktad på yttranden snarare än handlingar, huvudsakligen på Internet. Det finns anledning till oro bland politiker, journalister, konstnärer och till och med forskare. Allt som yttras och inte är i linje med den multikulturella agendan kan betraktas som rasistiskt eller främlingsfientligt och det finns goda utsikter till åtal. Maximistraffet för detta brott blir fyra års fängelse.

Om allt går som planerat införs lagen och gäller fullt ut redan i sommar eller senaste i höst. Men det handlar inte bara om Finland och Österrike. Alla EU-länder är tvungna att införliva rambeslutet i sina lagar senast den 28 november i år. Därefter är ”tankebrott” en verklighet i Europa. Uppsåtet ”hat” har funnits i lagen i åratal, med det har gällt handlingar, inte yttranden. Att ett brott är överlagt förvärrar det. I det finska lagförslaget är rasistiskt uppsåt ett brott i sig.

Det innebär att om man har en webbplats där man endast samlar in nyheter om islam och visar dem offentligt, kan det betraktas som ett brott om det anses finnas ett rasistiskt uppsåt.

Men islam är ju ingen ras, säger en vän av ordning. Lugn! Det problemet har man tagit hand om. Rambeslutet stadgar att om någon vänder sig mot en religion som en ursäkt för att angripa en grupps etnicitet, klassas det som ett rasistbrott. Alltså: om man kritiserar en religion där de flesta anhängarna består av människor som inte är etniskt vita, kan det leda till att rasistklockan ringer.

Det behöver inte ens vara en person i den utpekade gruppen som anmäler. Rambeslutet anger att

staten ska ivra för att finna och väcka åtal mot dessa fall på egen hand, eftersom personer som utsätts för rasistbrott ofta är särskilt sårbara och motvilliga att få till stånd ett åtal.

Så även om Österrike, Finland och nu även Holland har visat särskilt energi när det gäller att använda sig av lagarna för att tysta politiker som kritiserar islam, ligger inte övriga Europa lång efter.

Som alltid med vaga lagar, är frågan förstås om hur dessa lagar kommer att tillämpas. Tänker man på den politiskt korrekta atmosfären i Europa och i västvärlden i allmänhet, blir svaren inte särskilt uppmuntrande.

Men man kan ändå hoppas att den återigen uppblossade debatten i Sverige kring Vilks rondellhund gjuter nytt liv i yttrandefrihetsförespråkarna. Vissa tecken tyder faktiskt på det.

Följ min blogg med bloglovin

Annons