Lars Vilks goes folklig

Lars Vilks gav från början intrycket av att vara en kuf, en udda och fåordig figur. Hans påstående att rondellhunden alls inte var ment att röna denna uppmärksamhet stärks av hans tillknäppta image.

Han har förvisso visat sig vara en utmärkt skribent. Hans bloggtexter är välskrivna och hans bok har rykte om sig att ha ett högt läsvärde. Texterna vittnar om ett skarpt intellekt som hans enkla framtoning ingalunda flaggar för. Men historien är på väg att ändras. Söndagen den 21 mars deltog Vilks i nöjesprogrammet Parlamentet. För första gången sågs han le.

Kom dock ihåg att det alls inte är någon rolig historia som Vilks går igenom. Han har ett dödshot vilande över sig. Han har blivit påhoppad av massorna och många tongivande personer kan även påstås ha svikit honom. Han har sin fulla rätt att framträda under största allvar.

Men det finns en annan sida hos Lars Vilks som börjar framskymta. Och man måste säga att han verkligen bjussar på sig. Den 25 mars var Vilks inbjuden till Viggo Cavling på Spy Bar, en scenisk intervju som jag återger delar av för att ge er ett smakprov på Vilks utveckling till att bli folklig, ja, varför inte rent av folkkär?

Cavling: Världens mest kända konstnär … du har stora likheter med Jesus.
Vilks: Ja, det var ju efter vår död som det gick riktigt bra för oss.
Cavling: Men Jesus levde ju också under dödshot … från Pontius Pilatus …
Vilks: Skillnaden mellan Pontius Pilatus och Jihad Jane är att det är bara en av dom som kan vara julvärd i TV3.
Cavling: Hade du en politisk agenda?
Vilks: Jag är politisk oskuld. Men nu har jag lärt mig allt! Dessa debattörer debatterar mest för sin egen skull och för att vinna sina egna politiska poänger. Konstprojektet har avslöjat vad som pågår under en debatt. Men varför är det så kontroversiellt? Är det farligt att debattera dessa saker? Projektet fungerar alltså bra. Vissa säger i debatten: ”Det är bra att detta debatteras men det behövs en värdigare utgångspunkt”. Rondellhunden är alltså inte värdig. Men utgår man från något värdigare blir det ingen diskussion för då blir det ointressant. Medierna vill ju ha sensationerna.
Cavling: Berätta om Jihad Jane.
Vilks: Jihad Jane har gett amatörterrorismen ett ansikte. Al-Qaida jobbar med trotyl så när Jihad Jane går igång blir det inget kvar […] Hon har sökt medborgarskap i Ladonien, landet kring Nemesis. Hon är medborgare så vi har kommit varandra närmare och närmare, nästan för nära. Nu har vi skärpt bevakningen i Ladonien.
Cavling: Du har sagt att alla krig kommer att äga rum på Internet. Är det så?
Vilks: Vi måste ju ha miljövänliga krig. Det är vi ju överens om. Man får ju bättre bilder än i verkligheten. I verkliga krig händer det inte så mycket. Men vi ser ju bara sammandrag ”best of”. Då är det bara en väntan. På Internet kan alla vara nöjda.
Cavling: Är det roligt att vara mordhotad?
Vilks: Nej, det är bara mitt sätt att framställa sakerna. Jag skapar konst. Det är inget kul. Jag tvingas till att vara med i TV4 i Parlamentet. Mina konstnärskolleger säger att ”det skulle jag aldrig förnedra mig att göra”, men det får ju jag.
Cavling: Hur är det att vara konstnär?
Vilks: Konstvärlden är homogen och fördomsfull […] Underskattning är det bästa man kan få. Mot Guillou vann jag grundat på underskattning. Den positionen kan jag utnyttja. Men det går inte att ångra något, det blir bara belastande och slutar i självmord.
Publikfråga: Vad tyckte du om skämten i Parlamentet?
Vilks: När amatörer ska provocera tar de i lite mer än vad som behövs. Det blir mer sexuellt. Guillou var på samma sätt. Han körde med mycket sex, homofili m.m.

Vilks utsatta läge ska inte alltså underskattas. Men han visar ändå prov på en okokt (galg)humor.

Cavling: Har det här lagt sig om tio år?
Vilks: Den som har fått en fatwastämpel blir aldrig av med den. Den som vill tjäna pengar kan skära av min strupe, men tänk på att ni måste skatta för pengarna.
Cavling: Kommer du att dö lycklig?
Vilks: Ja, det kommer jag att göra men det är en väldigt liten sak. Att dö är så otroligt banalt.

Jag avslutar med att citera Vilks uttalanden i en intervju i finsk television den 31 mars:

Det går inte att undvika att kulturerna kommer att krocka vid någon tidpunkt, och multikulturalismen ger då inga lösningar på dessa saker. Jag tror att det konceptet långsamt dör bort. Det har sett sina bästa dagar. Det är ett politiskt spel som använder den här integrationsfrågan. Det viktiga är när folk anländer hit att de presenteras regler. Dessa är vad som gäller här och de måste godtas.

Följ min blogg med bloglovin

Annons