De farliga makthavarna
Den 4 maj utkommer dansken Mikael Jalvings nya bok ”Mig og Muhammed”. I intervjun i denna länk utförd av Lars Hedegaard beskriver Jalving sitt uppvaknande ur sitt bekväma och bekymmersfria liv till att få insikt om vad som håller på att hända med samhället, att det fria ordet i allt högre grad inskränks och hur vi i väst förnekar detta, De väljer att ”skjuta pianisten”, dvs. att beskylla dem som tar upp detta fenomen för att vara främlingsfientliga i stället för att ta reda på fakta. Jalving bloggar även i Jyllands-Posten, för er som vill läsa mer av honom.
Jalving pekar på det som i Sverige har kommit att kallas för beröringsskräck. Denna är viktig att belysa ur en psykologisk aspekt, då förklaringen till den kan ge en orsak till varför den politiskt korrekta intellektuella eliten fungerar som den gör. När företeelser i samhället analyseras kokar allting slutligen ned till de psykologiska faktorer som kännetecknar människan.
Mikael Jalving säger i intervjun med Lars Hedegaard:
Vi måste komma ihåg att de intellektuellas insats under 1900-talet inte har varit någon framgång, tvärtom. Det finns inget slut på de grymheter som har intellektuell legitimitet, och de lögner som de har bidragit till att sprida utomlands. Tänk bara på de totalitära ideologier som har motiverats av intellektuella, filosofer, konstnärer, forskare, journalister. Intelligens eller hög utbildning är ingen garant mot fanatism och extremism. Det är bara något som vi, den utbildade och pladdrande klassen tror.
På Snaphanen.dk kommenterar pseudonymen Julia Caesar detta på följande vis:
”Till hans ekonomiska, kulturella och sociala perspektiv vill jag foga ett psykologiskt.
Högutbildade, intellektuella människor – den akademiska och politiska eliten – har ofta de starkaste psykologiska försvarsmekanismerna. Deras intellektuella utveckling har skett på den känslomässiga utvecklingens bekostnad. Hjärna har skilts från hjärta, ibland till den grad att hjärna och hjärta inte kommunicerar med varandra utan är åtskilda inom personligheten.
Under tidig barndom grundlägger vi våra psykologiska försvar utifrån vad vi behöver för att överleva. I en känslokall, ensidigt intellektuell miljö grundläggs intellektuella försvar, samtidigt som intellektuell förmåga och prestationer belönas. I en miljö där alla sorters känslor får finnas har barnet – väldigt förenklat uttryckt – möjlighet att utvecklas till en harmonisk person utan invalidiserande psykologiska försvar.
Det är inte svårt att se att de styrande eliterna i påtagligt hög grad utgörs av känslomässigt handikappade personer med glapp mellan hjärna och hjärta. En höggradigt intellektuell identitet med starka psykologiska försvar är för sin existens beroende av rigida tankesystem som till stor del bygger på illusioner. Man kan se dem som en sorts psykiska korsetter som förhindrar ångest och håller personen uppe.
En sådan illusion är uppfattningen om den världsomfamnande Godheten, det vill säga tron att vi är skyldiga att ta hand om världens samtliga nödlidande människor – vilket inte är möjligt. Den sortens illusion kan bland annat ses hos företrädare för vänsterpartier, Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen och andra. I själva verket är det fråga om en patologisk godhet, eftersom den inte är äkta utan kännetecknas av att den betalas av andra än själva godhetsutövarna.
Ytterst handlar det om att bedöva och gottgöra en skuld som många intellektuella personer känner för att de existerar och – vilket de upplever som ännu värre – har det bra.
De här faktorerna är en av orsakerna till att stora delar av samhällets högutbildade elit omfamnar totalitära ideologier som marxism-leninism och islam. De totalitära tankesystemen erbjuder en lättnad i friheten från självständigt tänkande. Dessutom erbjuder de en känsla av kontroll, vilket kan kännas lockande om man anar att man bär på nedtryckta och förbjudna impulser och känslor.
För den intellektuella elit som det här handlar om passar det perfekt som handen i handsken att förneka sin egen kultur och praktisera ett nationellt självhat. Känslan för det egna landet och den egna kulturen är, som Roger Scruton skrev nyligen, en förlängning av känslan för det egna hemmet. Eftersom många intellektuella har hämmats i sin känslomässiga utveckling har de aldrig frigjort sig från föräldrarna och hemmet utan befinner sig i ett permanent pubertetsuppror mot hemmet och familjen. Detta uppror överför de på sin kultur och sin nationella tillhörighet.
Slutsats: Vi ska inte vänta oss att den högutbildade intellektuella eliten ska gå i spetsen för en sund samhällsutveckling. De bär i många fall på psykologiska mekanismer som hindrar dem från att se och tänka klart.”
Makteliten och de intellektuella står alltså inte för lösningen, utan är en del av problemet. Flagranta exempel är ledande politiker som uttalar sig nedlåtande om Sverige och svenska seder:
Reinfeldt: ”ursvenskt är endast barbariet”
Sahlin: ”Vi har midsommar och såna töntiga saker”
… och sist men inte minst, EU-minster Birgitta Ohlsson, som gärna ser att Sverige avskaffas!
Danmark är ett föregångsland som borde tjäna som förebild för Sverige. Det är uppenbarligen där den pluralistiska debatten finns.
Aktualia 
Julia Caesar = Svensk tant?
Ja , beröringsskräck, men också självcensur. Vi får vissa föreställningar inplanterade så djupt att vi tenderar att censurera oss själva. När jag skriver vissa inlägg så dyker det fortfarande upp en slags polis i mitt sinne ibland som jag måste argumentera med. Jag har i stort sett besegrat honom nu, så att jag kan tänka fritt. Men tidigare hade jag en ”politiskt korrekt” blockering som gjorde att jag avfärdade vissa tvivel innan de ens blev riktigt medvetna. Jag tror att det här är vanligt.
Ja, när du säger det så har jag också en sån där polis som sitter på axeln och kontrollerar. Det är nog den indoktrinering man haft under uppväxten från samhället och hela omgivningen. Jag har nog inte gjort upp med min polis ännu. Jag kom ju ut ur pk-garderoben så sent som i oktober-november 2009, så jag har fortfarande en del barlast att bli kvitt.
Den självcensurerande ”åsiktspolisen”, sittande som allstädes närvarande på ena axeln, kan nog de flesta av oss identifiera oss med! I likhet med Cavatus trädde jag ut först i slutet av 2009, och det var med en idag nästan obegripligt stor bävan för repressalier. Jag ”mesighetspryglar” fortfarande mina ordval och städar upp i mitt ursinne före publicering, även om behovet av att slippa trycka tillbaka min uppriktiga mening tar sig allt större friheter.
– Vi är väl på gång, helt enkelt!
Oerhört god artikelläsning! Tack!
Jag kom ut så sent som 2007. Året innan röstade jag tyvärr på miljömupparna. Mitt uppvaknande kom av en tillfällighet när jag råkade börja debattera islam på Aftonhoran. Jag var redan då negativ till islam men visste inte så mycket om massinvandring, trodde mer det var en konspirations-teori. Jag blev snart varse hur dom två sakerna hängde ihop. Jag märkte snart att jag och andra kritiska fick inlägg och trådar regelmässigt raderade och det var i stort sett alltid samma namn som drabbades. Jag blev även bannad ett antal gånger. När jag blev bannad tre gånger på samma dag var måttet rågat. Sedan dess har jag inte köpt ett enda nummer av blaskan och jag hamnar bara på deras sida vid enstaka tillfällen via länkar. Fram till dess hade jag t o m haft Aftonhoran som startsida! Nån tipsade mig om Flashback som jag aldrig hört talas om förut. Att komma dit kändes som en befrielse efter att ha blivit så illa behandlad av Aftonhoran. Det kändes som en ren befrielse att få uttrycka sig i ordalag som blatte-jävlar, orcher och liknande.
Det var m a o där jag grundlade mitt grova uttryckssätt som sedermera har gjort mig bannad här och var. I den vevan hittade man till diverse fria bloggar också. Idag tar jag fullkomligt avstånd från mina gamla partier såssar och miljömuppar.
Ville bara tipsa dig om http://politisktinkorrekt.info/ du kan debattera där samt att de tar upp alla de nyheter som aftonhoran ”missar” med flit.
Jag var tidigt skeptiskt till den förda immigrationspolitiken. Under Bildt och Westerbergs styre blev jag övertygad om att Sverige var på väg ner i avgrunden. Om ni är interesserade kan jag berätta att det var betydligt svårare då att debattera dessa frågor. Det blev lite luft i debatten när Ny Demokrati var som starkast men efter det blev det bara värre och värre. Jag har mycket omfattande utbildning och satte mig noga in i frågorna. Detta ledde endast till sorg och elände. Det var helt enkelt fullständigt omöjligt att motsätta sig immigrationspolitiken öppet under sent 90-tal och samtidigt leva och ha en karriär i Sverige. Att ha barn på dagis ska vi inte tala om.
Detta bidrog starkt till att jag lämnade landet. Visst tycker jag att det är väldigt bra att många nu vaknar men jag känner, ärligt talat, en viss bitterhet mot alla som har mjäkat med under 20 ÅRS TID. Samtidig känner jag en enorm beundran för de aktiva i SD som kämpade under alla dessa år. De har utan tvekan gått igenom skärselden för att försvara Sverige mot totalt sönderfall.
Själv har jag skrivit kommentarer i många år och jag kan intyga att känslan idag är en helt annan än för bara några år sedan, då man regelmässigt möttes av aggresiva rasistanklagelser som man sa något negativt om den förda immigrationspolitiken. I dag upplever jag snarare att det finns en klar majoritet som är kritiska och att de som argumenterar emot uppenbarligen har backat en hel del i debatten på nätet. I gammelmedia har dock inte mycket förändrats även om det verkar lossna lite där också.
Intressant att höra din erfarenhet. För 20 år sedan fanns ju inte Internet heller, så då kan jag tänka mig att man kände sig som en ö om man hyste en dylik åsikt. Själv har jag varit totalt förd bakom ljuset i alla år. Grundlurad, helt enkelt. Jag kom ut ur pk-dimman så sent som i oktober-november förra året och då var uppvaknandet abrupt. Jag hade förvisso haft mina misstankar innan, men då gick det verkligen upp en talldank för mig.
Ja, visst är de modiga, SD:s politiker. De tar stora risker när de vill rädda landet från en total kollaps. Men fortfarande är det folk som inte fattar vidden av det hela, folk som bor i sina etniskt svenska enklaver och som är helt besudlade av sin skenheliga godhetsiver.
Förresten har jag försökt meja dig privat ang. en fråga du hade, men din mejladress verkar inte funka. Hur når man dig enklast för svar på denna fråga?
Cavatus;
Jag lämnar inte ut min riktiga mail adress. Givet min långa erfarenhet som ”dissident” har jag väl blivit lite paranoid.
Vilken var min fråga?
Du ville att jag skulle dra igång en bloggpost, där du skulle debattera vidare med bl a Svensk Tant, om hon nu är hågad för det, om hur 40-talisterna kunde svika Sverige så till den milda grad att det blev som det blev. Har skrivit till henne och frågat men inte fått något svar ännu. Jag tror att bloggposten i sig endast kan bli en källa till information för dem som inget vet, medan diskussionen i sig inte leder till något annat än att varken 40- eller 50-talisterna (vanliga medborgare utan makt och inflytande) kan påta sig något ansvar då invandringsfrågan ALDRIG nämnts i någon enda valrörelse.
”folk som bor i sina etniskt svenska enklaver och som är helt besudlade av sin skenheliga godhetsiver”
Det var en mycket träffande beskrivning av stora delar av den svenska övre medelklassen!
Nån som vågar pingla Stina Wollter i kväll?
Islam är Sveriges näst största religion och det finns flera hundra tusen muslimer i vårt land.
Är du en av dem? Har du träffat en partner där kärleken till honom/henne lett till att du konverterat till islam? Eller fick du din tro med modersmjölken?
Har du starka bilder av livet på källarmoskéernas tid? Vill du berätta om din vardag som muslim ovan jord?
Varför är din tro viktig för dig och vad händer i dig när du ber? Hur blir du som muslim bemött i Sverige – är du trött på att försvara dig och din tro? Har du ledsnat på folks fördomar och människors ihopblandning av politik och religion? Vad vill du framhålla med islam?
Ring Stina Wollter i Uppsala och berätta! 099-110 80 eller maila karlavagnen@sr.se
Du kan också skriva direkt här på hemsidan!
Programmet börjar cirka kl 22.12
Ring du! Du har säkert tillräckligt på fötterna för att kunna ge svar som får vanligt folk att vakna ur dimman.
Cavatus,
Tack för ditt försök men jag håller med dig om att en debatt kring vilket eventuellt ansvar som 40-talisterna som generation bär inte kommer att leda någonstans.
Precis som många andra är jag imponerad av vad Svensk Tant skriver och jag är övertygad om hon kommer att vara en tillgång inför valet.
Man kan väl mest säga att min frustration ibland kokar över lite. Ingen vill erkänna något ansvar. Jag har t.ex debatterat med många FP politiker, vars parti enligt mig helt klart har varit drivande vad gäller massimmigrationen till Sverige. De vägrar att se sig som ansvariga.
Vad gäller 40-talister finns det självklar alla typer av människor och åsikter bland dessa men faktum är att jag upplever att denna generation är/har varit präglad av en enorm självgodhet och en total ovilja att erkänna några misstag, trots att det borde vara uppenbart att det Sverige som lämnas över till deras barn och barnbarn är ett mycket sämre land än det som de själva en gång ärvde.
Men som sagt, det leder nog ingenstans att att gå vidare på denna tråd.
Jag är 50-talist och har röstat många gånger i mitt liv, men ALDRIG har immigrationen nämnts en endaste gång i någon valrörelse. Det har varit en icke-fråga, något man helt enkelt inte diskuterade. Man trodde politikerna skötte det, helt enkelt. Frågan var inte ens laddad då det som sagt inte ens var en fråga. Så nog har vi blivit grundlurade alltid. Redan Palme sa på sin tid att ”dessa frågor diskuterar vi icke”. Uppenbarligen vilar hans ande fortfarande tungt över debattklimatet, även om vi är många nu som hjälps åt att lätta på trycket. Man kan ju undra hur lång det skulle gå egentligen tills till och med pk-folket skulle bli tvungna att reagera och agera.
”Man kan ju undra hur lång det skulle gå egentligen tills till och med pk-folket skulle bli tvungna att reagera och agera.”
Tyvärr är jag pessimist. INGENTING verkar rubba dessa människor.
Vi får en fullständig explosion av våldtäkter, upp till en nivå som ligger ÖVER t.ex gamla Jugoslavien under inbördeskriget. Det senare ledde till att flera internationella kommissioner skrev rapporter och man har flitigt debatterat den etniska aspekten på den vågen av våldtäkter. När samma sak händer i Sverige lyckas man att rationalisera detta:
Vi har högre anmälningsbenägenhet, påstår man helt utan grund. Att kvinnorna nu anmäler visar att de vågar. Bla, bla, bla in i evigheten. Samma kan sägas om rån och misshandel.
500 skolor brinner varje år i lilla Sverige. Hayek institutet har skrivit mycket bra om detta. Poängen är att i de flesta andra västländer hade detta utlöst en enorm debatt och sannolikt mycket kraftfulla åtgärder. Men de svenska Pk eliten har inga problem:
Det går inte att jämföra med andra länder. OM det är så att bränderna har ökat är det bara pga. det är synd om alla ungdomar som inte har tillgång till fritidsgårdar och att invandrarungdomar är diskriminerade av Svenska rasister vilket ger upphov till ”motreaktioner.
Jag kan fortsätta hela dagen. Dessa människor VÄGAR att erkänna några misstag och så länge de fortsätter att kontrollera riksdagen och medierna kommer det bara att bli värre och värre. Min övertygelse är att oavsett antal röster som SD får i valet (dvs. de som inte råkar komma bort under räkningen…) så kommer de andra partierna att bilda en bred regering och de kommer att ÖKA immigrationen för att verkligen visa hur goda de är. Samtidigt stänger alla andra västländer sina gränser mot tredje världen. Frågan är hur länge de kommer att tolerera öppna gränser mot Sverige.
Oj, det är ett fruktansvärt scenario du målar upp. Jag blir mörkrädd. Vart ska alla dessa människor ta vägen den dagen folk röstar in andra partier som genomför förändringar?
Den svenska metoden att alltid alltid släta över allting, såväl i barnuppfostran som i utdömande av straff är nog en sorglig men sann orsak. Konsensuskulturen. Man hör den dagligen när föräldrar dagtingar med barn i snabbköpskön. I skolan ska lärarna alltid diskutera fram lösningar med eleverna. Denna eviga dialogkultur kan bli smått tröttsam i längden, särskilt i sammanhang där den är rent kontraproduktiv.
Jag har läst Hayekinstitutets bloggpost om Landskronafallet. En lysande artikel. Dick Erixon skrev också fantastiskt bra om medias utgjutelser om påstådda hatbrott på internet. Läs den.
Jag har läst Dick Erixon ända sen han var ledarskribent på Finanstidningen (tidigt nittiotal, tror jag).
Det är, enligt mig, väldigt klart att han tar stark ställning MOT mångkultur och kravlös immigrationspolitik. Likväl stöder han alliansen, som står för en i västvärlden fullständigt unik inriktning på massinvandring av okvalificerade immigranter från tredje världen. Varför? Min gissning är att han helt enkelt inte VÅGAR stödja SD då detta skulle innebära stora problem karriärmässigt och socialt.
Hayek institutet upptäckte jag ganska nyligen men läser nu allt där och kommenterar flitigt.
Med de ståndpunkter som Erixon framför grundat på de insikter han kommit fram till, undrar jag om han inte – i största hemlighet – ändå kommer att rösta på SD. Precis som du säger är alliansens immigrationspolitik det värsta som skådats i modern tid.
Jag läser också Hayekinstitutet, till och från, men där skrivs mycket mycket vettiga saker och obehagliga sanningar framförs på skickligt och analyserande sätt.
Ja, alliansens immigrationspolitik överträffas endast av den förra borgerliga regeringen (91-94). Har du läst ”Exit Folkhemssverige”? Den rekommenderas för ett historiskt perspektiv. Mycket seriös bok som utkom 2005 men om jag minns rätt drabbade författarna av de sedvanliga konsevenserna (utstötta, förtalade, osv.).
Jag kan väl tillägga att jag nästan blev galen av frustration i samband med valet 2006. Efter att ha läst de borgerliga partiernas program var det kristallklart att de hade för avsikt att massivt öka immigrationen. Likväl verkade t.ex många M väljare TRO att de stod för en skärpning. Om väljarna inte bara struntar i att läsa partiprogrammen utan t.o.m tror att partier står för MOTSATSEN till deras uttalade politik, kan demokrati ens fungera då?
Jag har börjat att läsa Exit Folkhemssverige. Det är en oerhört bra bok. Men man blir ju så arg och frustrerad så man måste ta den i bitar. Ja, de borgerliga regeringarna har verkligen sålt ut Sverige. Jag tippar på att folkpartiet är det parti som varit en bidragande orsak till tillståndet. De har köpslagit sig fram till denna lösning, eftersom det är en av deras hjärtefrågor.
Kan du se svensk tv via SVT Play i utlandet? Har just sett ytterligare ett avsnitt av pekoralet Debatt, som hade en (pseudo)diskussion om situationen i Landskrona. Maken till pk-stämning och tassande i frågan. INGEN törs säga sanningen. En invånare var inne på att ”varför ska det komma så många när vi inte har några jobb”, men den tråden fuskades omedelbart bort. Ja, du har nog rätt. De kör landet i botten och kör samtidigt yttrandefrihetskvävningsmetoden så att ingen tar upp det till debatt. Det är som om massinvandringen är något som ovillkorligen måste pågå, som en naturlag. Varför törs ingen (utom SD som då givetvis inte får tillgång till de offentliga arenorna) ifrågasätta det offentligt?
”Men man blir ju så arg och frustrerad så man måste ta den i bitar”. Välkommen i gänget!
”de borgerliga regeringarna har verkligen sålt ut Sverige”. Att sälja ut indikerar att man tar betalt. Sanningen är att de har skänkt bort landet (som tillhörde deras barn) till de mest otacksamma personer som finns på denna planet.
”folkpartiet”. Don’t get me started…..
”Det är som om massinvandringen är något som ovillkorligen måste pågå, som en naturlag”. Ja, det stämmer. Det påminner mest om en masspsykos. ALLA andra länder i Europa inför hårda asylregler och debatterar flitigt vikten av domestika och/eller västerländska värderingar. Men i Svensk debatt anses detta vara ”extrema” åsikter.
Slutligen, har du funderat över det faktum att massimmigrationen har skett på ganska kort tid och nästan bara har bestått av yngre personer? I t.ex Malmö är det redan muslimsk majoritet i gruppen under 25 år. Detta innebär att de STORA konsekvenserna av den förda immigrationspolitiken drabbar Svenska ungdomar och deras barn. De kommer på många platser att växa upp som en hunsad minoritet i sitt eget land. Våldtäkterna, misshandeln, skolbränderna, osv. drabbar främst dem. Detta bäddar, lindrigt sagt, för våldsamma konflikter i framtiden. Dessutom anser jag att man kan ifrågasätta om dessa yngre generationer av svenskar verkligen kommer att vilja finansiera pensionerna för de äldre generationerna som skapade detta elände.
Jag har med en dåres envishet hela tiden hävdat att det är ungdomarna som får ta de stora smällarna av invandringspolitiken. De konfronteras i skolan, där de får stå tillbaka och deras klagomål på trakasserier bemöts med att de är rasister eller ”lite får man tåla”. HerrNationell har gjort en del Youtubeklipp som belyser problemet. De vuxna lever i sina pk-dimmor och hyser sina goda åsikter. En insändare i SvD till psykologen visar tydligt på detta. En mamma skrev och oroade sig för att hon närde en rasist i sitt hem. Sonen hade börjat visa tecken på så extrema åsikter. Hon ville ha råd om hur hon kunde leda honom tillbaka på den rätta vägen. Stackars tonåring. Att dessutom bli sedd som ett ufo i sitt eget hem, ingen som förstår, kan göra vem som helst psykiskt sjuk.
Jag som medelålders lider inte särdeles av den förda politiken här och nu (fast jag försöker tänka lite längre än näsan räcker). Jag bor bra, långt bort från allt elände. Men man oroas ju över tonårsbarnen, särskilt dottern, som är på väg ut i tonårslivets eskapader. Hur ska man våga släppa ut henne? Jag brukar säga: akta dig för invandrare. Visst är jag hemsk! Men inga myndigheter agerar mot att det sker 165 officiella våldtäkter om dagen i Sverige (för att inte tala om mörkertalet). Därför är det min plikt att försöka skydda min dotter på eget bevåg och i dagsläget är detta det bästa jag göra. Så småningom ska vi träna försvarsgrepp. Ska det behöva vara så här?
”De vuxna lever i sina pk-dimmor och hyser sina goda åsikter.” Det var dagens sanning!
”man oroas ju över tonårsbarnen”. Ja, jag vågar knappt ta barnen på semester till Sverige. Vi bor i Schweiz sedan länge och här är det säkert och tryggt på samma sätt som det var i Sverige för 30 år sedan, vilket gör att barnen helt enkelt är för oförsiktiga för att vistas själva i en Svensk stad på kvällen.
”Ska det behöva vara så här?” Absolut inte! Schweiz, vars moderna historia har stora likheter med Sveriges, visar tydlig att det går att välja andra vägar. Men det är klart, här är ett parti som motsvarar SD landets största och befolkningen är INTE blyga för att kräva folkomröstningar om saker de inte gillar…….
Ja, Schweiz framstår alltmer som ett föregångsland, och till och med som ett drömland. Rakryggade törs de ta upp frågor som andra västländer ryggar tillbaka inför. Det verkar finnas en stolthet. Man skäms inte för sitt kulturarv, som i Sverige till och med förnekas officiellt som något ”töntigt” (Mona Muslim). När alla spydde ut sin galla i Sverige över den förhatliga minaretomrösningen, tänkte jag tyst för mig själv att det var oerhört modigt att sätta klackarna i backen, att det var bra och befriande att något land vågade göra det. Men det kanske inte är samma hysch-hysch i Schweiz som in Sverige i vissa frågor.
Underbart att läsa er diskussion! Av den framgår tydligt att det viktigaste i Sverige och Europa är att omedelbart stoppa islamiseringen. Regeringen gör precis tvärtom. Varför? Är det helt enkelt en fråga om konstgjord andning? Ökad befolkning = ökad konsumtion. Utan konsumtion – inget Sverige! Religion? Vi har ju avskaffat kristendomen och vi kommer också att kunna göra det med islam. En naivitet utan like i tiden mot Sverige. Er diskussion borde läsas av alla! Tack!
”Men det kanske inte är samma hysch-hysch i Schweiz som in Sverige i vissa frågor.”
Nej, verkligen inte. Här talar man fritt om immigration och mångkultur. Det är ENORMT befriande, kan jag tillägga. Min erfarenhet är att dessa frågor kan debatteras någolunda rationellt i de flesta västländer (även om det finns en andel ”PK” folk överallt). Sverige är unikt i den bemärkelsen att HELA det offentliga samtalet styrs av PK eliten. Med bloggarna håller utan tvekan på att ändra läget. Jag hoppas att det inte är för sent, men är tyvärr pessimist.
Vad gäller ”minaretomrösningen” har det gjorts undersökningar i flera länder som indikerar att de också skulle vilja ha ett förbud. I Tyskland verkar mer än 70% stödja ett förbud och Wilders har lovat att jobba för en folkomröstning i Holland.
Att flera svenska skribeter lyckades att få det till att denna omröstning var ett ”hot mot demokratin” är helt enkelt sinnessjukt och visar hur djupt de svenska medierna har fallit.
Ta barnen och åk en vecka på semester till Schweiz i sommar! Fantastiskt vackert land, mycket fin vandring och cyckling samt många varma alpsjöar att bada i. Men det bästa är att det verkligen KÄNNS som det Sverige jag (och du) växte upp i. Att gå en dag i t.ex Zurich känns mycket mer ”hemma” än vad Stockholm nu gör. Det kanske låter konstigt, men så är det.
Lite OT men vet du om Andreas Vollenweider lirar mycket i sitt hemland? Han verkar iaf aldrig komma till våra breddgrader. 😦
Robin,
Jag följer inte direkt spotnyheterna och jag vet faktiskt inte ens vem Andreas Vollenweider är. Sorry.
Det var en mycket intressant tråd att läsa.
Själv vaknade jag upp ur törnrosa sömnen i samband med de danska muhammed teckningarna och chockades över mängden arga och skrikande muslimer som demonstrerande eller snarare upplopp i Europas städer och i många muslimska länder.
Mitt sinne brann med ambassaden i Damaskus. Det var då jag förstod hur krig startas och jag ville vara med och bränna deras moskéer, mörda deras författare och journalister, bränna deras flaggor, etc. Öga för öga, tand för tand var en den enda kulturella anpassning till islam jag var villig göra. Sedan skammen när Göran Persson och Freivalls vek ner sig för islamisterna som vanligt och inte stod upp för Danmark och yttrandefriheten. Sedan hela svenska medias totala kryperi för politikerna och det fega snacket om yttrandefrihet med ansvar och att vi inte skulle kränka muslimer höll på att göra mig vansinnig.
Sedan när har jag läst in mig på den höga brottsligheten, alla våldtäckter och personrån och den enorma ökning som har skett sedan 1975, från 800 till nästan 6000 våldtäckter per år och jag har en dotter som fyller tjugo och jag är jävligt orolig, bor på Södermalm i Stockholm där etniska svenskar fortfarande är i god majoritet, men det är ändå gott om invandrare, men inte som i förorterna som jag nästan aldrig har anledning att besöka.
Det är obegripligt att Alliansen regeringen fortsätter att importera invandrare trots att det inte finns några arbeten och att vi redan har hög arbetslöshet. Vad är det för vits med det? Det kostar oss bara en jävla massa pengar och sociala problem. Invandringsstopp och rensa upp i träsket. Utvisa alla som begår våldsbrott och upprepade stölder. Hjälp alla irakier, kuder, libaneser, etc att återvända nu när krigen är över. Vi måste framför allt minska antalet muslimer i Sverige eftersom de är absolut svårast att integrera eftersom islams totalitära ideologi är helt oförenlig med ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle.
Daniel Pippes hade en artikel på sin blogg om Islam i Europa och skissade på tre utvecklings senarior:
1. Integrationen av muslimerna i Europa lyckas och fungerar till slut.
2. Utvisning eller likvidering (ala Hitlers gaskammare) eller inbördeskrig.
3. Europa blir islamskt.
Inga kul senarion alls. Det är för jävligt att man skall behöva drabbas av den här skiten, fan vilka jävla problem våra politiker orsakat medans jag sov…
Du får göra som många av oss, dela ut flygblad och annat material för att väcka upp alla svenskar som fortfarande sover. Det dövar frustrationen en del. Vi har mycket jobb framför oss till valet. Målet är att alla röstberättigade svenskar ska ha mött vårt material på ett eller annat vis. Om alla hjälps åt och gör lite blir det stora resultat. Vi får inte ge upp kampen om sanningen, den sanning som undanhålls gemene man och kvinna och som kan bli avgörande för Sveriges framtid, om den kommer ut, vill säga. Så sätt fart och lappa bilar, sätt upp flygblad, lägg i postlådor, sätt upp klisterlappar vid återvinningsstationen, på tågstationen och överallt där det tänkas kan!
En sak man kanske kan göra är att inte motarbeta sitt mål genom att vara ful i truten. Jag har ALDRIG hört Jimmie Åkesson och hans medarbetare använda nedsättande eller vulgära ord som ”blattar” eller öknamn på andra politiker, som ”Mona Muslim”, och jag är bergsäker på att det är otroligt kontraproduktivt att göra det. Man kanske vinner en och annan väljare bland frustrerade ungdomar som hoppat av gymnasiet, men för varje sådan röst man vinner går man miste om ett stort antal röster bland seriösa, insatta och ansvarsvilliga medborgare som faktiskt med rätta inte vill förknippas med skränfockar och huliganer.
Vi kan inte överlåta åt Åkesson att föra allas talan. Det är inte hans sak, det är hela Sveriges sak som står på spel. Här måste ALLA som yttrar sig känna ansvar och vara DIPLOMATISKA.
Pappan
Du har helt och hållet rätt. Med nedsättande ord vinner man ingens förtroende, tvärtom, man tappar det. Låt motståndarna få hållas med invektiven, så kan man själv hålla sig till fakta, det är en strategi som vinner i längden.