Hem > Censur, Islamism, Politik, yttrandefrihet > Religionsfriheten över allt annat?

Religionsfriheten över allt annat?


Under min uppväxt upplevde jag att religionen var av underordnad betydelse, både i mitt liv och i samhället. Det var inte särskilt kontroversiellt utan en naturlig utveckling bort från dogmer och vidskepelse.

Under senare år har dock diskussionerna om religioner och deras inflytande i samhället ökat på ett sätt som knappast längre kan anses vara sunt. Religionen har tillåtits lämna den privata sfären och verkar numera kunna användas som täckmantel för än det ena, än det andra.

Mycket tid spills på ändlösa diskussioner som vi redan har varit färdiga med i Sverige. Ofta leder inte heller dessa diskussioner till några fruktbara resultat. Istället trappas motsättningarna upp mellan olika religiösa och/eller icke-religiösa grupper och förmågan till överseende och tolerans för andras livsåskådningar verkar faktiskt minska. Tid spills på futila hårklyverier utan resultat. Dilsa Demirbag-Stens inlägg i debatten är en balanserad inlaga, men är likväl ett bevis på alla de tirader av ord om religion hit och dit som bidrar till att tiden och kraften för viktigare diskussioner minskar. Religionsdiskussionerna skymmer helt enkelt sikten för det väsentliga i den politiska debatten.

Religionsfriheten åberopas ständigt och verkar tas till intäkt för att andra samhälleliga regler och lagar ska kringgås. Det sker numera på ett sätt som aldrig var möjligt så sent som under 1990-talet. Visst ska vi ha religionsfrihet, men att låta religionen stå i främsta rummet var nog inte lagstiftarens tanke. Här följer en lista över punkter som i förnuftets namn torde gå före vid en konflikt:

1. Demokrati (grundlag)
1. Yttrandefrihet (grundlag)
3. Ingen har rätt att motarbeta mänskliga rättigheter (FN:s mänskliga rättigheter)
4. Människors frihet (FN:s mänskliga rättigheter)
5. Frihet och säkerhet (FN:s mänskliga rättigheter)
6. Frihet från slaveri (FN:s mänskliga rättigheter)
7. Frihet från tortyr (FN:s mänskliga rättigheter)
8. Tryckfrihet (grundlag)
9. Åsiktsfrihet (FN:s mänskliga rättigheter)
10. Fri från diskriminering (FN:s mänskliga rättigheter)
11. Rättssäkerhet (FN:s mänskliga rättigheter)
12. Rätt till privatliv (FN:s mänskliga rättigheter)
13. Rätt att lämna valfritt land (FN:s mänskliga rättigheter)
14. Rätt att söka asyl (gäller ej vid icke-politiska brott) (FN:s mänskliga rättigheter)
15. Lika rätt för män och kvinnor och rätt att bilda familj (FN:s mänskliga rättigheter)
16. Rätt till privat egendom (FN:s mänskliga rättigheter)
17. Mötesfrihet (FN:s mänskliga rättigheter)
18. Rätt till adekvat utbildning (FN:s mänskliga rättigheter)
19. Rätt att delta i samhället och dess kultur (FN:s mänskliga rättigheter)
20. Religionsfrihet

Borde inte denna prioriteringsordning vara tämligen okontroversiell i dagens Sverige?

  1. Magentan
    juli 23, 2010 kl. 11:04

    Mycket bra och tänkvärt Cavatus! Du har så rätt i det du skriver så det är bara att läsa och nicka instämmande. Kommentarer är överflödiga.

  2. juli 23, 2010 kl. 20:36

    Ett mycket relevant inlägg Cavatus. Jag vill bara tillägga något. Så länge religionen hålls på det privata planet, där den med rätta hör hemma, borde den kunna inrymmas under åsiktsfrihet.
    Ett fundamentalt problem med ”religionsfrihet” är ju att flera religioner på ett flagrant sätt står i direkt motsats till varandra. Den religion, som är mest militant i detta avseende är utan tvekan islam, som bl.a. föreskriver dödande eller underkuvande av judar, kristna och otrogna i allmänt. Man ställer sig då onekligen frågan om vems religionsfrihet, som skall gälla.

    Hasse Alfredsson gjorde en gång i ”Pastor Jansson” en träffande parodi på kyrkans åsiktsrelativism. Numera gör kyrkan parodi på sig själv eller om man så vill parodi på parodin.

    • juli 23, 2010 kl. 21:37

      Ja, denna parodi såg vi exempel på senast idag i DN (http://www.dn.se/debatt/ar-vi-beredda-att-alska-juden-och-muslimen-1.1141804), ett debattinlägg som väckt mycket uppståndelse bloggarna runt. I och med att religioner står i direkt motsats till varandra, som du riktigt påpekar, är det mer än nödvändigt att de hålls på det privata planet och inte tillåts inkräkta på andra samhällsområden.

  3. juli 24, 2010 kl. 10:51

    Åja, så illa är det inte. Faktum är att åtminstone den kristna religionen har blivit påtvingad den ena reformen efter den andra av den ”förnuftiga” sekulära staten, tvärtemot den klassiska kristna traditionen. Sist var det homovigslar.

    I många andra fall, främst i fråga om islam, är problemen kulturella snarare än religiösa. Och eftersom den arabiska kulturen skiljer sig markant från vår uppstår diverse konflikter med våra grundläggande tänkesätt. Men det är inte tillåtet att peka ut den arabiska kulturen som främmande och avvikande, så det får bli islam istället. Man är inte bekväm med en främmande kulturs symboler och yttringar, men istället för att kritisera det väljer man andra utgångspunkter som t ex kvinnors rättigheter i fråga om huvudbonader eller pekar ut omskärelse av pojkar som misshandel. Det är dubbelmoral, fegt och smått patetiskt.

    För övrigt går det inte att plocka bort det religiösa arvet i ett samhälle hur mycket man än anstränger sig. Hela vår västerländska historia och kultur står på en kristen grund. Det smärtar ateister och andra ”ister” och de brukar protestera högt mot påståendet, men alla vet att det är så.

    Alltså, när ska människorna börja utnyttja punkt 1 och 2 i ”förnuftets” lista och börja tala sanning? Förmodligen aldrig. Det är tveksamt att ens det här inlägget klarar sig förbi en censors granskning. Men jag säger – tala klartext och gå inte omvägar – det lyser genom och är bara löjligt. Eller tig.

  4. juli 24, 2010 kl. 11:46

    Jag tycker att vi bör ge begreppet ”religionsfrihet” en utvidgad innebörd. ”Religionsfrihet” ska inte bara betyda att alla har rätt att få utöva och uttrycka sin religion, men även att alla har rätt att kunna leva befriade från religion. Att kunna slippa utsättas för religiöst inflytande borde vara den primära definitionen av ”religionsfrihet”.

  5. juli 24, 2010 kl. 12:23

    Prenumbra: jag förstår inte din logik och retorik hela vägen. Du säger att det inte går att plocka bort det religiösa arvet i ett samhälle. Helt riktigt. Så av vilket skäl, menar du, är det fel att peka ut islam som främmande och avvikande? Den arabiska kulturen vilar ju på islam, precis som vår svenska kultur vilar på kristendom. Eller har jag missat något väsentligt?

    Omskärelse och frihetsberövande huvudbonader kan kritiseras både ur religiöst och icke-religiöst perspektiv. Vilket perspektiv man än väljer så är båda företeelserna lika avskyvärda och bör således förkastas.

    • juli 24, 2010 kl. 15:15

      Du har förstått rätt. Jag har uttryckt mig klumpigt. Man kan kritisera en kulturell företeelse ur både religiöst och icke-religiöst perspektiv. Min poäng är att man alltid väljer det religiösa perspektivet därför att det är politiskt korrekt att kritisera religionsmotiverade seder och bruk, men inte kulturella eller knutna till vissa folkgrupper – då är det plötsligt diskriminering eller hatbrott.

      Som troende kristen är jag less på det. Man använder missnöjet med den stora muslimska invandringen och de muslimska fanatikernas härjningar ute i världen för att motivera ett allmänt religionshat, i alla fall mot de abrahamitiska religionerna.

      Ett annat exempel är just omskärelse av pojkar, som ju har praktiserats av den judiska delen av befolkningen i alla tider men aldrig blivit ifrågasatt som något ”avskyvärt” förrän nu, pga den stora muslimska invandringen.

      Jag pekar inte på dig eller någon annan här, men i diskussioner på andra bloggar har det framstått tydligt att frustrationen pga den stora invandringen från den muslimska världen kanaliseras i kritik mot islam och mot religion i allmänhet. Och jag förstår det. Skulle man kritisera invandrarna själva eller deras kultur, så blir man censurerad. Men det är inte ärligt.

      Dessutom används det flitigt av ateisterna för att indirekt angripa kristendomen och propagera för ateism. Det är heller inte ärligt.

      För övrigt har vi våra egna små grymheter att tänka på, som alla dessa 35-38.000 aborter om året. Vi tar livet av 1 av 4 foster och motiverar det med kvinnans ”frihet”. Är det något som är avskyvärt så är det väl detta? Men få tar upp den frågan till debatt och när den väl är uppe så är en förkrossande majoritet för fri abort samt ser på det höga aborttalet som något odramatiskt. Varför? Därför att abort har blivit en naturlig del av vår kultur (vilket är mycket sorgligt). Även beteenden som leder till behovet att avbryta graviditeter med abort är numera en naturlig del av vår kultur. Därav de höga aborttalen, år efter år.

      • Mikael Sjödin
        augusti 3, 2010 kl. 12:22

        Ja, det är avskyvärt med våra massaborter. Det finns mycket som vi i Sverige och västvärlden har att skämmas över. Men jag tycker förstås fortfarande att det är värre att mörda sin tonårsdotter pga ”hedersprinciper” (t.ex. därför att hon har blivit våldtagen) än att avbryta en graviditet på ett ofött foster.
        Man bör ta ansvar för sitt sexliv, så att det inte behöver leda till abort. Men jag tror inte att rätta vägen att gå är att packa in våra kvinnor i slöjor och burkhor, och stena dem till döds om de blir våldtagna. En sån kultur vill jag inte ha i Sverige.

  6. rksmrgs
    juli 24, 2010 kl. 14:03

    omnirasa: Helt rätt. Det viktigaste borde vara rätten till frihet från religion.

    Men Penumbra har förstås också rätt i att vår västerländska kultur i stor utsträckning är präglad av kristna värderingar och ideal. Jag ser egentligen ingen motsättning där. Man kan (som jag) omfatta och uppskatta de humanistiska och idealistiska delarna i kristendomen, utan att för den skull tro på Gud. Kärleksbudskapet, jämställdhetstanken, rättvisepatoset är ju frikopplat från tron på en högre makt. Ett väldigt sympatiskt drag i kristendomen är också det ständiga omvärderandet och den interna kritiken, som hela tiden utsätter kristendomen och kristenheten för utmaningar och anpassningar till vetenskap och fortskridande. Och som helt saknas inom den islamska världen. Som bekant.

    • Mikael Sjödin
      augusti 3, 2010 kl. 12:31

      Religionsfrihet bör således inbegripa *både* rätten att vara befriad från religion, och rätten att anamma och utöva vilken religion som helst. Det kan tyckas som en omöjlig kombination, men jag kan inte se att det har varit några större problem med detta i Sverige innan islam började invadera landet. Skillnaden mellan islamiseringen och den tidigare generella förekomsten av olika religiösa inslag i samhället, är ju att slöjkvinnor nu vandrar runt överallt, och fungerar som flaggor för islam. Man kan således inte längre gå utanför dörren utan att bli påmind om islam.
      Tänk tanken att vi bytte ut alla slöjkvinnor mot katolska nunnor eller Hare Krishna-människor. Om vi skulle se dessa i horder i varje gathörn, i varje buss, i alla förorter – skulle vi nog inte längre tycka att det var något roande exotiskt inslag i stadsbilden heller.

  7. ANTI
    augusti 20, 2010 kl. 11:06

    Kriget om relionsfrihet avsåg enbart frihet från katolska kyrkan!!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: