Hem > Censur, Immigration, Politik, yttrandefrihet > Vad är politisk korrekthet?

Vad är politisk korrekthet?


Hur är en politisk korrekt person? Enligt Wikipedia är politiskt korrekt:

”det som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.”

Ett vanligt sätt att använda sig av detta begrepp är att förkorta det pk och även att skapa sammansättningar av typen pk-folk, pk-mässig etc. För att få lite mer kött på benen har jag lyssnat på Sveriges Radios programserie från 2007 om fyra program i en serie som hette ”Politiskt (in)korrekt?”.

I del tre intervjuas samhällsforskarna Karl-Olof Arnstberg och Jonathan Friedman om hur det är att forska i detta område. Enligt Arnstberg är det besvärligt med politiskt korrekta människor inom forskningen. Alla dessa forskare hoppar som stengetter mellan känsliga frågor. Det är provocerande i sig, eftersom forskare har ett annat uppdrag än att säga det som ingen upprörs över och de forskare som inte provocerar sviker, eftersom det är ointressant att reproducera det vi redan vet.

Tabun handlar om rent och orent, förbjudet och tillåtet. Ett område är sex, ett annat är invandrarfrågor och kulturmöten, där man inte får säga vad som helst. 1988 gav Arnstberg ut boken ”Svenskar och zigenare”, som även tog upp romers höga kriminalitet. Det året blev han årets mest utskällda professor. Han tycker likväl att forskare ska vara besvärliga. Ta det mångkulturella samhället, som t.ex. är ett besvärligt projekt, då man kör pannan in i ett godhetstänkande. Pekar man då på problemen så finns det strömningar som antyder att ”här finns det en som bejakar främlingsfientliga tankar”. Arnstberg möter åsikter som säger att ”så ÄR det inte” och ”så får man inte säga”. Men han vill hellre bli övertygad av argument än att bli skriven på näsan hur verkligheten ska se ut.

Jonathan Friedman är professor i socialantropologi i Lund och Paris, född i New York. Många har blivit sura på hans forskning om hur den västerländska nationalstaten förändras i och med att gränserna öppnas upp för folk från andra delar av världen och de problem som då uppstår. JF blev chockad över de starka reaktionerna på sin forskning. Det ledde till att han 1997 höll en doktorandkurs om politisk korrekthet och skrev en bok för att förstå fenomenet.

Det handlar inte om vänster eller höger, utan om ett sätt att kontrollera folk. Politisk korrekthet skiljer sig mellan olika länder. I Sverige är det oerhört lågt till tak. Här blir det tystnad i kontroversiella frågor. Man pratar privat men det blir aldrig någon offentlig debatt, vilken inte tolereras på samma sätt här som i Frankrike och Norge. I Sverige finns det centraliserade instanser som har makt över vad man får säga och tänka. Och folk går med på detta i väldigt hög utsträckning.

Många pk-människor har ofta inga invandrarvänner men de vet minsann vilka ord man får använda om invandrarna. Folk som använder ”fel” ord klassas ned även om det inte är illa ment utan endast speglar den personens ordförråd. Det är alltså viktigt att använda de korrekta orden. Enligt Arnstberg går vi extremt långt i Sverige för att säga de goda och vackra orden men går man under ytan så finns det motsättningar här också precis som i andra länder. Problemet är när människor agerar allmänna poliser och ska styra över andras tankar, åsikter och ordval.

Mohammedbilderna var inte ett pk-brott i Frankrike. I Sverige attackerades dock Jyllandsposten för att vara högerextremistisk och rasistisk. I Frankrike stöddes Jyllandsposten av stora, välkända tidningar. Det hela beror på hur öppet landet är för motsatta opinioner. I Sverige är läget väldigt låst. Folk känner sig hotade.

I Sverige får man t.ex. inte tycka att multikulturalismen är bullshit. Men enligt Friedman är den en fantasi som inte ens är färdigtänkt om att folk från hela världen ska blandas ihop i något slags lyckligt samhälle som aldrig ens har funnits. De enda exemplen på detta är imperier eller kolonisamhällen där folk bott separat. I Sverige är det just så, att multikulturalismen präglas av segregation. Men folk har inga argument för detta lyckans tillstånd och det förekommer ingen diskussion kring ämnet. Det handlar i slutändan enbart om ifall man är god eller ond och blir en moralisk fråga. ”Jag säger så här för att provocera och jag är intresserad av att se hur folk reagerar”, säger Friedman. En räddhågad reaktion leder ofta till fördömanden: ”hur kan du säga så, du måste vara ond”.

Arnstberg finner det irriterande när värdeladdade ord används som analytiska verktyg, som t.ex. rasist. Det är nämligen en social skändning att kalla någon rasist. Det besvärliga med den här typen av invektiv är att den beskyllda måste bevisa motsatsen och det är ett oerhört kraftfullt sätt att skaffa sig överläge i en diskussion eller att täppa till truten på den man vill tysta. Det är dessutom oerhört effektivt eftersom ingen vill bli kallad rasist.

Enligt Friedman är det vansinniga att det inte är innehållet i det folk säger som är anses vara viktiga, utan om man kan koppla ihop det med något eller något man inte gillar. Detta hindrar folk att diskutera med varandra. Detta kallas ”guilt by association” eller ad hominem-resonemang inom retoriken. Sedan dras slutsatsen att eftersom du vill tala om denna sak (t ex invandringspolitiken) så måste du vara rasist/högerextremist och med ens är den personen graderad. Alltså klassar man in människor efter vad ANDRA påstås tycka och tala om, inte vad den här och nu talande personen verkligen säger. På så sätt ”smittas” den talande ned av associationerna, och om den som lyssnar inte aktar sig kan även han bli ”smittad”. Associationerna blir alltså viktigare än själva samtalsämnet.

2000 skrev Friedman:

pk-världen är en instängd och likriktad värld även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig och alla sanna demokrater har samma åsikter och alla andra per definition är anti-demokrater som ska exkluderas.

Friedman avslutar med att fråga sig varför är folk så lättsårade idag. Här har han märkt en förändring. Vi har fått en rädslans kultur. Man undviker allting. Det är ångestskapande i sig. Men vad är det för fel att ha lite ångest?

  1. augusti 5, 2010 kl. 03:32

    Tack Cavatus för ett mycket belysande inlägg.
    Man skulle också kunna besvara frågan med att pk-ism är en form av åsiktsdiktatur och därmed i grunden såväl antidemokratisk som ovetenskaplig. Min egen teori är att den extrema situationen i Sverige vad gäller detta hänger samman med det långa och obrutna socialdemokratiska regeringsinnehavet. Det senare medförde att förvaltningar, myndigheter och senare utbildningsväsendet kom att genomsyras av socialdemokratiska idéer. Denna tendens förstärktes av 68-vänsterns inträde på scenen (jämför Nycanders artiklar nyligen på DN Debatt). För att kunna göra karriär inom förvaltningar och organisationer har många upplevt (och upplever) sig tvungna att ”ha rätt åsikter”. De korta borgerliga regeringsinnehaven har inte kunnat ändra på detta. De har t.o.m. aktivt motarbetats av socialdemokratiska förvaltningar.
    Borttagandet av ämbetsmannaansvaret i mitten av 70-talet har förstärkt tendensen. När ämbetsmannaansvaret togs bort stärktes statens makt mot den enskilde. Det var uppenbarligen syftet, helt i anda av socialisering enl. öststatsmodell.

    • augusti 5, 2010 kl. 09:55

      Just borttagandet av ämbetsmannaansvaret tror jag var en stor fadäs. Det innebär att maktmissbruket har kunnat ta orimliga proportioner utan följder, ett maktmissbruk som sprungit de politiskt korrekta åsikternas ärenden. Resonemangen skulle kunna vara av typen: Visst har det begått felaktigheter, men då felaktigheterna följer de politiskt korrekta åsikterna ses det mellan fingrar med dem. Ett flagrant exempel är Migrationsverket, där tjänstemännen dagligen överträder landets lagar. Dels bestraffas de inte för det, då tjänstemännen inte är ansvariga för sina handlingar, dels främjas det av generaldirektörens allmänna hållning och ståndpunkter, som går stick i stäv mot lagen, MEN som följer de politiskt korrekta strömningarna från etablissemanget. På så sätt urholkas lagar och regler och samhället blir som ett korthus där godtyckligheten får folk att huka sig och tiga än mer. Det ger mig direkta associationer till DDR.

    • theodor
      augusti 16, 2010 kl. 09:05

      Ogillar mycket starkt reaktioner som enbart hänvisar till ens egen blogg! Det är också en form av våldtäkt!

  2. augusti 5, 2010 kl. 05:33

    Om några år kommer det mesta av politisk korrekthet vara borta. Dels kommer med 99 % sannolikhet Sverigedemokraterna in i Riksdagen nu i höst. Dels är den ledande kraften inom politisk korrekthet på väg att dö ut. Jag tänker närmast på dagspressen som tappar läsare och annonsörer. Kolla in http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/dagspress/article2450635.ece samt http://www.ts.se/Pdf/Upplagestatistik/dags_10_19feb.pdf Morgontidningar är inne i en dödsspiral och kommer att gå under. Även om journalister är übervänster innebär det inte att tidningen lyder under andra ekonommiska lagar än resten av företagsvärlden. Ett företag vars affärsidé numera är lika förlegad som att tillverka hästdroskor och som visar jätteförluster försvinner. Jag skrev ett inlägg på min blogg http://silverriksdalers.blogspot.com/2010/07/dagspressen-sitter-fast-i-en-ravsax.html om du är intresserad att läsa mer.

    Vid nästa riksdagsval 2014 kommer det inte att skrivas några inlägg från Mona Sahlin på DN Debatt för då är Dagens Nyheter nedlagd. Bonnier kommer inte ha råd att skjuta till 6-7 miljoner (och uppåt) i veckan till DN. Man äger inte företag för att hela tiden förlora pengar…

  3. jocke i baren
    augusti 5, 2010 kl. 07:17

    Jag har samma känsla angående den politiksa korrektheten i Sverige som du tydliggör i artikeln..
    Tyvärr måste jag erkänna att jag av ren självbevarelsedrift uttrycker mig försiktigt eller ibland undviker de tabublagda ämnena.
    Men ibland när andra för det på tal kan jag flika in kritiska frågor och påståenden. Då kan diskusionen ta andra vändningar.
    Att ställa kritiska frågor till ”pk-påståenden” är alltid nyttigt för diskussionen. Det har hänt att jag har ”sått ett frö” och skapat viss eftertnake.

  4. augusti 5, 2010 kl. 08:28

    Apropå rädsla (video ca 8 min)

    Så länge som Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna TILLÅTER RÄNTEBLUFFEN – så kommer ALLA Wi av vanligt folk = MedMänniskor att få sluta med att andas ångestfyllda, tyvärr tyvärr…😥

    En MedMänniska är en som ställer till det gott för sin egen del OCH så många andra som möjligt.
    En PyramidMaktHavare är en som ställer till det gott för sin egen del – men på andra människors bekostnad (video 3 tim 35 min) – och då FRAMFÖRALLT oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna.

  5. augusti 7, 2010 kl. 13:19

    Bra inlägg Cavatus. Jag lyssnade också på programmet och tänkte skriva om samma sak, men du gjorde det så mycket bättre. Tackar🙂

  6. Ingemar Lext / Parabellum
    augusti 8, 2010 kl. 01:17

    Bra inlägg!

    Men meningen ”Jonathan Friedman är professor i socialantropologi i Lund och Paris, född i New York.” kan dock förtjäna ett tillägg.

    Som jude lyder man som bekant under mycket speciella och gynnsamma lagar i dessa dagar, då ”antisemit-stämpeln” uppenbarligen är särskilt stigmatiserad i nuvarande pk-diktatur. Hade Jonathan Friedman däremot INTE varit jude, så hade han med all sannolikhet heller inte längre varit professor i Lund/Sverige i alla fall.

    Kalla mig vad fan ni vill, men sionister – bland judar såväl som bland ”goyim” – får mig att känna en påtaglig vrede. Så låt mig få nära vissa förhoppningar om att denne Friedman är antisionist och tar öppet avstånd från terrorstaten israHell.

  7. augusti 8, 2010 kl. 02:29

    Sionism. EUs kulturmarxism är den politiska korrektheten då de vill ha sin europeiska superstat och den är fan så mycket lättare att få till om medborgarna bråkar (inhemskt vs muslimer). De tillämpar sovjetiska metoder mot oss, men vi är många numera som skiter i följdfrågan ”är du rasist?” vid minsta kritik av Sveriges och EUs vansinniga ”flyktingpolitik. Dessvärre för Mona och Fredrik är de inte lika effektiva som Sovjets fd marionnetter…

  8. augusti 11, 2010 kl. 19:58

    med tanke på hur många som traditionsröstar bland såssarna så skulle kanske följande fakta prånglas ut?

    http://canuteocean.blogspot.com/2010/08/mona-sahlins-hemliga-strategi-infor.html

  9. Lappri
    augusti 15, 2010 kl. 00:01

    Kul att Frankfurtskolan nämns i sammanhanget. Min mening är att Frankfurtskolans betydelse för dagens politiskt korrekta situation är avgörande. Om man känner till dess arbetsmedoder (kritisk teori) och dess mål (bort med den västerländska kulturen) så förtår man varför Gudrun Schyman riktar spottloskor mot kärnfamiljen, varför den katolska kyrkan attackeras, men inte islam, varför mångkultur är dess främsta arbetsredskap och vurmen för HBTQ.

    Det är väl använd tid att studera denna (kultur)marxistiska sekt och metoder litet närmare och vad dess frontfigurer Horkheimer, Fromm, Adorno och Marcuse har gjort. Ytterligare intressant blir det om man känner till dess koppling till Freuds psykoanalys och dess systerson Edward Bernays (inte såsen) som skapade uttrycket PR (public relations) vilket är ett finare uttryck för masspsykologi. Hans metoder har använts flitigt av speciellt USA för att styra opinionen.

    Nåväl!

    Här finns litet godis att starta med.

    http://www.tangle.com/view_video?viewkey=996fc30438d97a555098

    http://video.google.com/videoplay?docid=8630135369495797236

    Här finns också en text av William Lind.

    http://www.stopthewaronsuccess.com/pdf/The%20Origins%20of%20Political%20Correctness%2006-14-08.pdf

    Väl mött!

  10. Søren Ferling
    augusti 26, 2010 kl. 14:09

    Meget enig med ‘Sociolog’ og ‘Lappri’ i at vi bør være yderst opmærksommme på den kulturelle marxisme og ikke mindst dens ‘lange vandring gennem institutionerne’, som gør at vi idag overvejende har folk skolet i kulturmarxisme eller neomarxisme i børneinstitutioner, skoler, universiteter, museer, medier og indenfor kunst og kultur.

    De ved langtfra altid selv at de er marxister, bl.a. fordi den kulturelle marxisme på overfladen stort set ser bort fra det økonomiske og dermed er i stand til at piggybagge på liberalismen i en taktisk alliance – jeg har selv som pædagog arbejdet med Frankfurterskolens pædagogik i to årtier, før det for alvor gik op for mig at det faktisk var marxisme og at formålet ikke bare var at ‘frigøre’ dem man arbejdede med, men helt at fjerne den vestlige civilisation for at give plads til kasernestaten – ‘frigørelsen’ er altså bare en overgangsfase.

    For at forstå hele ideologiopbygningen, tror jeg det er en god idé at starte helt tilbage ved Antonio Gramsci og George Lukacs, som startede udviklingen af tankekonstruktionen i tyverne i frustration over at Den russiske Revolution ikke rigtig ville bide sig fast og spredes i Europa.

    • augusti 26, 2010 kl. 14:24

      Ja, många är så hjärntvättade att det ens själva reflekterar över vilka åsiktsriktningar de egentligen sprider vidare. Inte alla vaknar upp och blir varse, som du.

  11. januari 24, 2014 kl. 23:08

    Mycket intressant…….själv ”kom jag ut” 2013 i början av året….”Kom ut” a.k.a. läste och lyssnade på annat och andra än de som var PK.
    Det är svårt om man inte har tid, intresse, nyfikenhet osv. för att landa utanför ”bubblan” PK. Jag blir rädd då jag ser att innehållet i detta inlägg passerat förbi mig obemärkt….dvs inte funnits i de vanliga kanalerna osv……För mig och säkert för många andra av er känns diskussioner och information som detta inlägg känns välbekant och onödigt MEN det kommer alltid några nya ut ur glaskulan så de som redan vet får ha tålamod med att de flesta av oss är/har varit djupt indoktrinerade via tidningar, SVT, SR, skolan förmodligen, dagis, osv. osv. dvs att hitta källorna till sanningen är som att simma uppströms Amazonfloden….det tar tid och energi…….men simturen känns bra för att en gång bli kapabel att bedöma inlägg, åsikter etc. oreflekterat snabbt och rätt känns riktigt bra…..

    • januari 24, 2014 kl. 23:59

      Kom ut? Menar du att du vaknade upp ur PK-dvalan då, eller att du talade om för din omgivning att du inte längre anslöt dig till PK-paradigmet?

  1. augusti 7, 2010 kl. 20:01
  2. december 21, 2010 kl. 22:58
  3. april 28, 2011 kl. 06:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: