Flygbladskampanjens slutfas

Flygbladskampanjen går på högvarv. Engagemanget märks från många olika håll. Trycket på nedladdningssidan och intresset att bidra med egenproducerande alster är stort. Det tar tid i anspråk att hålla ordning på alla filer, uppdatera dem samt rapportera om dem under flygbladsfliken. Dessutom är mejltrafiken i full gång om andra diskussioner och projekt. Det råder ingen tvekan om att det finns ett stort engagemang att sprida ljuset i Sverige.

När till och med danska politikerger sig in i diskussionen och påtalar bristen på yttrandefrihet och pluralism i Sverige, råder det ingen tvekan om att vi flygbladskampanjare inte hör till den inbillade sjukes skara. Tvärtom tyder Reinfeldts och Sahlins uttalanden på att det är de som är drabbade.

Den är väldigt svår att förstå om man följer den svenska valrörelsen (Reinfeldt).

Det är oseriöst, vi har ett fullt demokratiskt val i Sverige, och jag är stolt över att landets politiker och myndigheter kan skilja mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp […] vi har aldrig haft en debatt där man ger en hel grupp skulden för alla problem, och jag vill aldrig att Sverige ska hamna där. Vi är mer mogna (Sahlin).

Men vem tror att det enda läger som fritt kan sprida sina åsikter och som fördömer andras skulle hålla med om att det är lågt till tak i debatten? Deras svar är ju så förutsägbara att det mer liknar inövade repliker i en fars av Molière.

Alla som bidrar på något enda litet sätt efter förmåga och medel att sprida information bland medborgarna ska ha en stor eloge. Många har gjort och gör stora uppoffringar. En av kampanjens stora inspiratörer och aktörer är Ceasar Andersson. Hans insatser kan inte nog lovprisas. Här beskriver han hur hans engagemang tog fart och hur det utvecklats:

Jag hade precis avslutat ett samtal i telefon med en vän och konstaterat att något måste göras! Någon måste väcka svenska folket!

Samma kväll hade vi en liten middagsbjudning hemma i vårt nybyggda hus och efter ett par öl började två av gästerna att diskutera politikers sätt att hantera invandringsfrågan. Frågeställningarna bollades fram och tillbaka över bordet och samtliga verkade överens, men det konstaterades också: – Säger man så blir man ju utpekad som rasist!

Lite provokativt frågade jag: Är det brist på fantasi eller brist på mod som utgör det största problemet? Svaret jag erhöll var att modet var det inget fel på men vad skulle man göra?

Jag bad dem att ge mig en vecka att lista aktiviteter vi faktiskt kunde göra tillsammans för att om inte annat lätta på den frustrationen vi alla kände. Jag bad dem också att behålla modet och viljan även efter ölen gått ur kroppen.

Efter en vecka presenterade jag ett par enkla förslag bestående av:

– Enkel blogg Sverigefidelis.blogg.se

– Flygbladsutdelning – informationsspridning

– Aktivistnätverk

– Fond/sponsring

Jag avslutade med ett citat som jag burit med mig genom hela livet för att symbolisera våra steg:

”Det är inte kritikern som räknas, inte den person som pekar ut hur den starke snubblar eller hur den handlingskraftige kunde ha agerat bättre. Förtjänsten finns hos den som faktiskt är med på banan, vars ansikte är fyllt av blod, svett och smuts, som kämpar tappert, som gör fel och kommer igen om och om igen, för det finns inga ansträngningar utan felsteg eller brister, istället upplever han stor entusiasm, visar stor hängivenhet och lägger ned kraft på ett vällovligt syfte. I bästa fall vet han, att till slut, kommer triumfen av att nå goda resultat, och i värsta fall, om det går åt pipan, misslyckas han åtminstone på grund av att han var modig. Han kommer inte att höra till skaran av kalla och skygga själar, de som varken upplevde seger eller nederlag.”

Detta var allt jag satte upp och efter en vecka hade vi gjort våra trevande försök att dela ut lite flygblad, vi hade skrivit något inlägg på bloggen och vi var fyra personer som ville hjälpa till. Nu dryga fyra månader senare har vi delat ut över 17 000 flygblad, skrivit ut 22 000 flygblad (en hel del har skickats ut i landet).

– Vi har skrivit ett par inlägg i veckan på bloggen

– Vi har en egen proffsskrivare som skriver ut en A4 per sekund

– Vi har fria papper via sponsring

– Vi har en brevbärare med specialuppdrag:-), särskilda brev till särskilda adresser och inte minst ganska roligt

– Vi har hållit tre torgmöten

– Vi är nu 30 personer med olika uppgifter

Vi skickar hundratals färdiga flygblad till nya aktivister runt om i landet varje vecka. Jag grämer mig allra mest för att jag inte har haft kameran med då vi lappade ca 1 500 bilar i Arninge, Täby eller likaså Kistamässan under Villamässan med 2 500 flygblad.

Under arbetet kom vi tidigt i kontakt med Cavatus och vi började bolla massa idéer fram och tillbaka och det blev tydligt att han bäst kunde tillhandahålla vattenhålet där vi tankade nya flygblad, för att återigen bege oss ut på fältet. Kvalitén på materialet har successivt förbättrats och nu finns det riktigt bra flygblad i alla varianter och för olika målgrupper.

Kontakt med en förebild

Jag fick inspiration till vårt runda bordsamtal av Jan Millds, Blågula frågor och jag bestämde mig för att ta direktkontakt med honom. Jan Milld hade under vårt arbete varit djupt engagerad i att framställa vitboken – Mångkulturellt facit och ur detta arbete uppkom också TABLOIDEN! Den är det enskilt bästa jag som aktivistledare någonsin har delat ut till hushåll. Hushållsutdelning är enligt min erfarenhet det absolut bästa eftersom området för vår regimkritik kräver lugn och ro för mottagarna.

En fullspäckad informationstidning av detta slag skrämmer slag på många människor om det delas ut på stan. Mer eller mindre ser människor ut som om de håller i en bomb och man kan se paniken i deras ögon. De ser ut ungefär som om de läste en porrtidning och inbillade sig att frugan strax skulle dyka upp. Jämför med intresset för SD:s politik i relation till hur få som ens vågar gå och besöka dem på ett torgmöte.  Rädslan är obefogad för det allra mesta. Ju fler vi blir desto starkare blir vi. Vi är nu en kraft i Sverige och hela etablissemanget känner av vår beslutsamhet och de är mycket nervösa.

Trots min porrtidningsliknelse ovan så har jag nog aldrig upplevt så mycket positivt från folk i såväl stugor som lägenheter. Mest av allt minns jag en dam i 70 års åldern som sprang ut på balkongen och ropade:

– Tack så mycket för Er insats, tack för att Ni finns. Det var rätt information också!

En annan pensionär frågade mig om valsedlar!

Glädjen över att faktiskt gå ifrån ett samtal under alkoholpåverkan till att faktiskt göra något reellt åt saken är obetalbar. När valdagen är här då vill jag känna samma stolthet sak som jag vill känna då mina barn växer upp. Jag har varit inne i arenan och jag gjorde så gott jag kunde.

Ceasar – Aktivistledare

Följ min blogg med bloglovin

dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, svd , svd, svd, svd, svd, gp ,
gp, gp, gp, gp, gp, gp, gp, gp, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, blt, dm
hd, hd, hd

Annons