Islam – fredens religion?

I höstas anordnade The Rozenkranz foundation en paneldebatt där en åhörarskara på hundratals personer hade infunnit sig. Frågan för kvällen var om islam är fredens religion eller ej. Upplägget var att åhörarna skulle rösta om saken före och efter debatten.

En av paneldeltagarna var den brittiske författaren och journalisten Douglas Murray, som höll ett brandtal och som troligen fick publiken att tänka till inför den slutliga omröstningen.

Panelens två sidor fick alltså hålla varsitt inledningsanförande och Murrays brinnande inledningstal återges i dagens bloggpost. (Hela debatten på 1,5 timme kan ses här.)

Jag föreställer mig att om ämnet för kvällen var kristendom som en fredens religion, skulle vi komma till frågestunden i förtid. Någon skulle säga ”vad säger ni om korstågen”, sen skulle andra säga ”vad säger ni om den där nazistpastorn i Florida, är det kristendom för er?”.

Och om vi hade haft judendomen på agendan som fredens religion, skulle det lika säkert som amen i kyrkan poppa upp någon som sa ”åh, det är mycket våld i gamla testamentet och det är verkligt dåligt, en massa massakrer, varför talar ni inte om det?” Judendom skulle inte heller kunna diskuteras som fredens religion utan att man hade börjat diskutera Israel av idag.

Därför ska vi inte ha en diskussion idag om islam som fredens religion och undvika att tala om det som är knutet till islam. Det är en absurd situation idag när inget som en muslim gör kan hänföras tillbaka till islam, medan allt som kristna och judar gör skapar ett ansvar som faller tillbaka på alla kristna och alla judar.

Islam är komplext, och vi kan se tre delar islam:

1) Koranen, Muhammeds liv och haditerna. Denna bit av islam är dålig. Riktigt dålig. Det finns massvis av våld och vad som är värst är att de fredliga verserna ersätts av de senare, mer våldsamma. De våldsamma är dessutom fler till antalet. Muhammed var en dålig man, en mycket dålig person. Han är inte någon bra förebild: barnäktenskap, polygami, krigshetsare, krigsförbrytare, halshögg judar. Detta är inte tecken på speciellt stor fredlighet.

2) Sharialagarna och dess traditioner, där det inte finns något fredligt och som ingen i den här församlingen skulle vilja leva under.

3) Vad muslimerna gör idag. Tack och lov så finns det hopp här. De flesta muslimer gör inte vad de gamla texterna säger för de följer sitt omdöme som moraliska människor utan att behöva hänvisa till gamla texter.

Islam är instabil som religion. För 1000 år sedan försökte man reformera islam men de människorna dödades. Faktum är att islam är många, många saker. Men att säga att det är en fredens religion är nonsens, är att ignorera verkligheten, att ignorera svåra men nödvändiga fakta, inte paradigmer utan fakta. Att säga att islam är fredens religion är att säga något som helt och hållet är grundat på hopp. Det är att höja upp ett hopp till sanning.

Och som jag hoppas att alla vet så har historien lärt oss att det är väldigt dåligt att göra så.

Före paneldebatten röstade 41 för och 25 mot och 34 hade inte bestämt sig om islam är fredens religion. Efter paneldebatten var siffrorna 36 för, 55 mot och 9 hade inte bestämt sig, något som kanske kan ge en fingervisning om vilken falang som får anses som debattens vinnare.

Följ min blogg med bloglovin

bot, bot, bot, st, st, dgb, dgb, dgb, ft, ft, ft, sr, sr, dgn, dgn, dgn, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, blt blt, blt, gp, gp, gp, ex, ex, hd, hd, hd, kb, kb, kb, lt, lt, nsk, nsk, skd, skd, skd, smp, smp, smp, ta, ta, ya, ya, ya, vg, e24, vg, vg, vg, vl, vl, vl, vl, vl

Annons

Typiskt svenskt

Boken ”Typiskt svenskt” av Karl-Olov Arnstberg är välinvesterad lästid. Bland annat får vi veta att ambivalens är ett vanligt svenskt förhållningssätt. Ett förbehåll finns dock. Man får inte schablonisera, kritisera eller ens skoja med religiösa, etniska eller sexuella minoriteter. Oavsett vilka ideal de propagerar för. De ska alltid bemötas med respekt. Den som syndar mot det i det offentliga samtalet, riskerar rentav att aktivera rättsmaskineriet, dvs. få en eller annan ombudsman på sig.

Under rubriken ”Empati etiskt mer högtstående” resonerar Arnstberg kring fenomenet åldringsrån där förövarna inte tycks få dåligt samvete ens när de får schavottera i pressen. I Sverige betecknas sådana som psykopater. Men denna frånvaro av empati är i sig inget tecken på psykisk sjukdom. Inte heller är det en fråga om psykisk mognad, kulturellt sett. Majoriteten av världens befolkning skulle troligen, sett genom den svenska psykiatrins glasögon, klassificeras som psykiskt störd på grund av bristande empati. I utvecklade och komplicerade samhällen, jämförbara med Sverige, är alltid empatin högt utvecklad, för att inte säga en nödvändighet.

Utvecklandet av en enbart egoistisk personlighetstyp blir således liktydigt med samhälleligt sönderfall. Är många människor på det sättet kan inte denna samhällstyp fungera. Utan empati finns det ingen rimlig balans mellan brott och straff i Sverige. Det handlar om en ”tvingande empati” för en större krets än vänner och familj, och detta är en kulturell produkt, någonting inlärt. Tvingande empati förekommer framför allt i det moderna västerländska samhället.

Arnstberg har sammanställt en lista för att konkretisera politiskt korrekthet. Den ger en fingervisning om hur samtida värderingar systematiseras:

Politiskt korrekt: ………………………Politiskt inkorrekt:
Politiskt till vänster……………………………….Politiskt till höger
Att vara feminist (båda könen)…………….Traditionella könsroller
Delade hushållssysslor…………………………Kvinnor sköter markservice
Heltidsarbetande kvinnor……………………..Hemmafruar
Barnlediga män……………………………………..Män som prioriterar jobbet
Att vara konstruktivist…………………………..Att vara essentialist
Att vara mångkulturell………………………….Att vara nationalist
Att se homosex som normalt…………………Att se homosex som en avvikelse
Att vara för homoadoptioner………………..Att vara emot homoadoptioner
Att vara för jämlikhet…………………………….Att acceptera hierarkier
Att aldrig glömma förintelsen………………….Att påminna om andra folkmord
Att vara kritisk till USA …………………………..Att beundra USA
Att se hedersmord som kvinnoförtryck……Att se hedersmord som kulturbundna

Politisk korrekthet har blivit vår tids allenarådande svenskhet. Det är därför den är så svårbekämpad. För Sverige är i detta avseende är såväl överspänt som extremt. Många vänsterintellektuella för exempelvis samman begreppen mångkultur och demokrati och menar att det endast är det mångkulturella förhållningssättet som är demokratiskt. De gör heller ingen skillnad mellan nazism, rasism och nationalism och verkar övertygade om att nationalism utgör själva kärnan i det rasistiska våldet.

Ur boken:

Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld, där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är anti-demokrater som skall exkluderas. Vi känner igen den typen av resonemang; den har haft flera olika skepnader. Dess absurditet och närmast komiska dumhet kan inte överskyla dess sorgliga konsekvenser – att den fria debatten undertrycks, det offentliga samtalet kvävs.

Och:

Gamla sextioåttor är i dag den politiska korrekthetens furstar och upprätthåller ordning på det demokratiska excercisfältet, tillsammans med sina yngre livjägare och åsiktsguvernanter.

Arnstberg är inne på ett resonemang som signaturen Utlandssvensk har tagit upp i sin recension av Världsmästarna; Arnstberg:

Jag menar dock att vi i än större utsträckning borde tala om medial korrekthet. Det är nog inte i politiken utan i media som gränserna är som allra snävast. Det är där konsekvensens för den som felar är allra störst. Begreppet politisk korrekthet (PC) behöver kompletteras med något som kan benämnas medial korrekthet (MC).

Med anledning av Bildts och Billströms klavertramp, torde följande text ur boken illustrera de politiskt korrektas dilemma:

Precis som politikersanningar kan forskarsanningar kollidera med den mediala korrektheten. I rollen av forskare vet jag t.ex. att den mångkulturalitet som såväl media som politiker spinner en hyllande retorik kring, med avseende på fredlig samexistens, är djupt problematisk. Det vet i allmänhet också politiker och journalister men de är dessutom bundna i sina respektive roller. Nästan alltid lägger de ner stor möda på att hålla tungan rätt i mun – risken att bli stämplad som rasist och under skam bli utslängd ur det offentliga samtalet är alltför påtaglig.

Boken innehåller givetvis mycket mer intressant och tänkvärt. Läsning rekommenderas!

Följ min blogg med bloglovin

dagen, dagen. dagen. dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, gp, gp, gp, gp, blt, blt, ex, ex, ex, smp, smp, skd, skd, skd, nsk, nsk, nsk, hd, hd, hd, ft, ft, ft, svt, svt, svt