Sverige efter multikulti?

Engelsbergsseminariet den 13 april med rubriken ”Bortom multikulti” har väckt debatten till liv. Flera som närvarade har bloggat om saken: Dick Erixon, Johan Ingerö, Nima Dervish, Alice Teodorescu och Per Gudmundson på ledarplats i Svenska Dagbladet. Axess, som anordnade seminariet, kommer så småningom att lägga upp en videoinspelning av det på sin blogg.

Debattens vågor har gått höga i Svenska Dagbladets kommentarsfält, som nu är upp i närmare 450 kommentarer. Några av dem är värda att lyfta upp så att fler får ta del av dem. Kommentatören Lavozdederecho skriver följande intressanta inlägg:

Det hade utan tvivel varit intressant att delta på seminariet i Bergslagen. Men den verkligt intressanta frågan handlar om den politiska idébakgrunden.

Sanningen är ju den att Sveriges migrationspolitik är ett vänsterprojekt. Det är i grunden en fortsättning av 68-rörelsen, som hyllade kommunism och maoism, och som var palestinaaktivister och skränade om USA-imperialismen. Deras antiamerikanism och ställningstagande mot Israel är lika stark idag som då, vilket projekt som Ship to Gaza visar. Och där deltog givetvis Mattias Gardell, som knappast har ett kritiskt förhållningssätt till islamismen.

Sedan drömmen om kommunismen kollapsat 1989 med murarnas fall, har vänstern hamnat i ett ideologiskt vakuum. Men det har snabbt fyllts på med en Mellanösternromantik och en kryptoislamistisk agenda. Vänstern är passionerade motståndare till den liberala demokratin, och drömmer fortfarande om den totala samhällsomvälvningen. Här fyller islamismens kamp mot ”Den store Satan” en funktion — fienden är gemensam. Och aldrig har denna avgrundsvänster kritiserat de brutala diktaturer som Mellanösterns svaga statsbildningar producerat. När shahen av Iran föll flög Khomeini från Paris, i ett plan fullt av ivriga vänsterjournalister.

Nu försöker man ge sken av att Sverige ska bli en ”humanitär stormakt” genom att ta emot så stora skaror som möjligt från Mellanösterns fallerade stater. Och man flaggar för multikultur och pratar oavbrutet om hur rasism och islamofobi ska besegras genom ökad kontrakulturell migration.

Märkligt nog har denna vänstervision vunnit insteg även hos Alliansens partier. De har svalt hela paketet, och tagit till sig postmodernismens bisarra tankefigurer och värderelativism, enligt vilka Sverige saknar egen kultur värd namnet. Kultur kommer utifrån.

Samma vänster som för 40 år sedan hånade allt vad religion hette som ”reaktionärt” anser nu att en religion måste respekteras. Därför utses Lars Vilks till riksrasist och riksislamofob, och hans konst betecknas av Jan Hjärpe som ”värdelös”.

Men det enda som är värdelöst i detta är vänsterns värderelativism. Vänstern stödjer inte den moderna sekulära demokratin.

Vänstern har alltid talat om det ”nödvändiga våldet”. Och nu har de hittat en ny meningsfrände.

Det här är vänsterns nya projekt, sedan kommunismen kollapsat. Och omvärlden ser förvånat på, och undrar vad Sverige håller på med. Fråga 68:orna. Det här är deras grej. Och alla som säger emot är ”rasister” och ”fascister”. Det är precis samma glåpord som de alltid använt.

Följande är ett svar till kommentatören Wadusa, som påvisar uppenbara problem med omorientering av tankebanor trots att nya rön ständigt presenteras. Wadusa uppvisar nämligen alla de symptom som debattörer besitter vilka lätt tar till invektiv när motdebattörerna inte håller med. Men utifrån Wadusas logik har följande ståndpunkter kunnat extraheras:

Man blir onekligen förbluffad över den argumentation Watusa för. Han säger att rasism och främlingsfientlighet är oförenligt med demokrati och att fascismen måste bekämpas. Och det är alldeles riktigt. Precis som man också måste bekämpa kommunism, socialism och islamism, samt alla andra antiliberala krafter som hotar individens frihet, och hans ställning som självständig medborgare i den moderna, sekulära demokratin.

Och han säger att man ska respektera andra kulturer. Gott så.

Men exakt varför tror Watusa att detta kräver en fortsatt omfattande kontrakulturell invandring, när detta endast lett till segregation och socio-kulturella spänningar? Landet har ju tidigare varit förskonat från sådana problem. För bara 30 år sedan var utanförskap, fattigdom, segregation och etniskt våld okända i Sverige.

Watusa vill ha en ”generösare flyktingpolitik”, och tror att detta är ett sätt att bekämpa ”rasismen”. Man måste fråga sig hur stor omhändertagandeinvandringen ska vara för att eliminera rasismen. Alternativt, vad är syftet med nuvarande invandring?

Mellan raderna utgjuter sig Watusa över att de som bor i Djursholm kanske har tjänat pengar utan att arbeta själva. Denna föreställning verkar vara ett större problem för Watusa, än det elände och utanförskap en ohållbar migrationspolitik har skapat. Möjligen tror Watusa att Djursholmsborna är de som bär skulden till det multikulturella misslyckandet.

Så resonerar den som vill omforma samhället till ett postmodernt socialt kaos. Watusa vill inte ha den demokrati vi kämpat så hårt för att vinna, ty den representerar det framsteg som endast Väst lyckats uppnå. Vår demokrati är därför ”rasistisk”.

Vårt land blir därför fritt från rasism först när vår västerländska identitet inte längre kan urskiljas. Så resonerar Watusa.

Följ min blogg med bloglovin

skd, st, bt, dbl, gd, ekn, ekn, mnd, mnd, adl, adl, adl, adl, adl, bks, bks, bks, ln, ln, dm, svt, svt, svt, ft, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr,  kkn, ccp, ha, dn, dn, dn, dn, svd, svd, ex, ex, gp, gp, gp,

Annons