Arkiv

Archive for the ‘Censur’ Category

SVT Debatts debattmetoder avslöjade

november 11, 2013 38 kommentarer

Debatt_nov13

SVT Debatts metod att bygga upp en dramaturgi kring sina debatter var genomskinligare än någonsin torsdagen den 7 november. Tårtkastningen mot Jimmie Åkesson stod på agendan och inledningsvis lät programledaren, Kristina Hedberg, debatten handla om just det.

Snart nog släppte hon in en av sina ”utvalda” debattörer, en mindre begåvad ung man, som skulle kunna benämnas som invandraralibi. Med sin invandrarbakgrund tilläts han häva ur sig alla de fördomar, klichéer och substanslösa tillmälen som vänstern formligen älskar att häva ur sig mot Sverigedemokraterna – utsagor som givetvis inte har några som helst underbyggda källor eller fakta.

Henrik Johansson från ”Inte rasist men” fick oförblommerat bre ut sig med sina uttjatade schabloner. På ”apberget” hade programledningen även placerat ett gäng hejdukar till dessa härförare.

Dessa rabiata ”debattörer” tilläts sitta och på nytt rapa upp de gamla klyschor som de ”respekterade” journalisterna märkt inte längre biter på Sverigedemokraterna. Så istället för att schavottera själva är det dags för ”send in the clowns”. För egentligen vill man fortsätta debatten på den här nivån med glåpord och tillmälen för att slippa komma fram till sakfrågan, för den vinner de aldrig.

Men nu har det gått så långt att journalisterna/etablissemanget inte själva längre kan kompromettera sig med alla klyschor. Då får man ta in några som beredvilligt ställer upp som de pajasar de i grunden är. Och vad passar då inte bättre än en ”nyttig idiot” som, då vederbörande dessutom har invandrarbakgrund, givetvis inte går att klandra med mindre än att kritikern omedelbart exponeras som rasist.

I debattlägret mot ”gaphalsarna” hade programledningen satt Björn Söder. Jag upprepar – Björn Söder. Alltså EN person mot hela apberget. Detta är en uttalad och utstuderad taktik för att nöta ner den åsiktssida som SVT Debatt inte stödjer.

Nu framstod dock Björn Söder som en intellektuell gigant jämfört med motståndarna, trots programledarens förkärlek för att låta gaphalsarna få avsevärt mycket mer taltid än Söder, samt att hon tillät dem att avbryta Söder oupphörligen.

Istället för att få stopp på fysiska angrepp av  typen tårtningar, leder sådana här debatter till än större motsättningar i samhället. Genom att iscensätta ett sådant här pajkastningsscenario (som inte ens är värdigt att kallas debatt), dvs. att förhindra själva sakdebatten, är SVT Debatt medskyldiga till och underblåser stigmatiseringen av SD samt att tårtattacker äger rum. Fast det är det som är syftet, har vi förstått nu, eftersom argumenten inte räcker till.

Talande debatt

oktober 15, 2013 20 kommentarer

 

I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.

Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:

a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.

I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.

Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.

b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.

Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!

Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.

Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.

Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.

På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?

Tryckfrihetssällskapet i Sverige grundat 2012-01-31

mars 3, 2012 19 kommentarer

Bättre sent än aldrig! Här kommer en sammanfattning från Tryckfrihetssällskapets första möte. Även om föreningens tillblivelse har tigits ihjäl i gammelmedia, har det redan återberättats på andra bloggar i form av videoklipp. Då de danska och norska klippen kan vara svåra att förstå och uppfatta, kan denna sammanfattning vara en hjälp.

Ingrid Carlqvist, sällskapets grundare och ordförande, höll ett inledningsanförande där hon redogjorde för de grunder som låg bakom beslutet att starta en svensk avdelning av Tryckfrihetssällskapet.

Lars Hedegaard, Danmark
Lars informerade om det danska tryckfrihetssällskapet är öppet för alla som kämpar för att tryckfrihet ska råda. Man behöver inte vara professionell skribent eller skapa skrivna alster. Demokrati råder på så sätt att medlemmarna väljer styrelsen.

Sällskapet angriper alla typer av hinder för tryckfrihet och yttrandefrihet. Dock har man insett att man inte orkar hålla emot på alla fronter så just nu koncentrerar man sig på den yttrandefrihet som introduceras i samband med införandet av multikultur. Multikultur fungerar inte någonstans och det har visat sig att speciellt muslimer är omöjliga att integrera i ett samhälle med sekulära, västliga värderingar.

Etablissemanget har uppmärksammat problemen och dess lösning på problemet är att försöka tiga ihjäl det och den som försöker bryta tystnaden stigmatiseras. Multikultikollektivet kan säga vad som helst utan att bli anklagade för något, men det omvända gäller inte om man kritiserar multikultiagendan.

Ett samhälle som inte kan lösa sina inre problem är ett vacklande och svagt samhälle. Ett samhälle utan yttrandefrihet är per definition ett svagt samhälle. Yttrandefrihet är alltså helt avgörande för Sveriges och Europas framtid. Utan den kommer samhällets ursprungliga värdegrund att falla samman och då uppstår kaos och förödelse.

Gunnar Sandelin
När Gunnar skrev artikeln ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” (i vars rubrik det egentligen skulle stått ”invandringen”), blev han utfryst av etablissemanget. Sanningen om invandringsproblemen är ingen populär följeslagare bland politiker och journalister. Gunnar Sandelin kritiserar politiken, inte personerna.

Vi har idag en invandring förklädd till asylinvandring och flyktinginvandring. Av dem som kommit sedan 1980 är ca 7 procent flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention. Klumpar man ihop dem med s.k. skyddsbehövande så hamnar man på ca 30 procent. Sedan 1980 har det kommit ca 600 000 ”anhöriga”, men man vet inte vem som är anhörig till vem.

Gunnar har jobbat på Aktuellt. När han försökte räta upp rapporteringen där fick han beskedet att det inte alls skulle bli tal om det. Aktuellt skulle ”stå på de svagastes och mest utsattas sida”. Man får absolut inte släppa anden ur flaskan för då kan Nisse i Hökarängen börja undra. Reportagen ska vara så att folk gråter framför TV:n, fick Gunnar lära sig där.

Enligt Gunnar kan folk i allmänhet inte ta ställning i invandringsfrågan, helt enkelt för att de inte vet. Så vill nyhetsredaktörer och liknande att det ska fortsätta att vara.

Alla områden har reportrar med specialkunskap, t ex ekonomi, sport, politik, osv. Multikultijournalisterna saknar totalt kunskap om det de skriver om och är således i händerna på bl.a. sina chefer. De måste t.ex. hålla absolut tyst om invandringens kostnader.

Regeringens egen utredare kom för några år sedan fram till att nettokostnaden var minst 60 miljarder per år. Nya beräkningar tyder på att det nu snarare är 100 miljarder per år. Det är halva sjukvårdsbudgeten.

Merit Wager presenterar på sin blogg ett antal missförhållanden som hon får från forna kollegor på migrationsverket. Dessa ”miggor” skriver till henne, helt ovetande om varandras existens, liknande historier om de fruktansvärda missförhållandena som råder på migrationsverket. Det är oerhört allvarligt att ingen vågar ta upp detta officiellt.

I Sverige råder en mental stalinism. Alla måste hela tiden vakta sin tunga.

Gunnars tidigare kollegor vågar inte äta lunch offentligt med honom, ty de kan bli sedda och då blir de bannade av sin omgivning och sina chefer.

Gunnar får många samtal från frustrerade och rädda människor. Några exempel är:

  • Reportrar som vill skriva vissa sanningar, men som inte får för sin chef.
  • En präst som inte vågar kritisera islam i rädsla för hur kollegorna kommer att reagera.
  • En riksdagsman som inte våga tala om vad han vet, hemma.
  • Lärare som inte vågar gå till rektorn för att berätta att han blir kallad rasist av eleverna ty då kommer han att anklagas för att sprida främlingsfientliga åsikter.
  • En mamma som inte vågar tala om för sina barn att hon röstar på SD.

Gunnar fick ett jobb på SCB och allt var klart med anställningsvillkor. Då bestämmer Stefan Lundgren, chef på SCB, att han inte får börja där eftersom han skrivit artikeln ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”.

Julia Caesar måste skriva under pseudonym eftersom hon är journalist och blir av med jobbet om det kommer fram att hon har fräckheten att berätta sanningen.

Personer som är för multikulti slipper försvara sina ståndpunkter för de är så goda. Därför blir det ingen debatt.

Yttrandefrihet är en färskvara som måste återvinnas kontinuerligt.

Mikael Jalving, Danmark, journalist på JP, författare, debattör, skrivit boken ”Absolut Sverige”
Ett litet gäng starka människor kan starta något stort. Mikael hoppas att tryck- och yttrandefrihet kan bli verklighet i Sverige.

Mikael tycker om Sverige med sin storlek, det skiftande klimatet, den mångfaldiga naturen och svenskarna som bor här. Svenskarna har en inbyggd förmåga att enas och ta beslut i flock. Denna kompromissförmåga och viljan att lösa problem gjorde att Sverige ett tag var ett blomstrande land.

Sverige och Danmark har en liknande historia de senaste 400 åren, ett liknande språk, men i Sverige är det väldigt tyst. Det är inget nytt fenomen ty det har skrivits om detta för hundra år sedan, för 40 år sedan och för 30 år sedan av utländska skribenter.

Jo, det pratas, men mest om oväsentligheter och diskussionen och debatten om de viktiga ämnena lyser med sin frånvaro. Alla flyttar mot mitten för att inte sticka ut.

En annan egenhet med svenskar är att de har en otrolig framtidsoptimism. Varför är framtiden så vacker? Historien är ointressant, speciellt inom politiken. Man är ”rationell” när man bara diskuterar framtiden. T o m nutiden glöms bort.

Vidare odlar svensken sin orgie i godhet. Svenskarna är godast i världen och internationella och globaliserade. Sverige har alltid varit neutralt i alla lägen och för den händelse att det inte går att vara neutral så blir Sverige vilset.

I Sverige förekommer det inga problem med invandringen. När den stora utvandringen skedde så dränerades Sverige på kompetens. Det är samma sak nu med invandringen, men nu späs kompetensen ut istället.

Vidare innehar Sverige förmodligen världsrekordet i feminism. Det beror på att marxisterna har infiltrerat varje politiskt parti och genusvetenskapen genomsyrar allt och alla i landet.

Feminismens vurmande för matematisk likhet på alla sätt gör egentligen, med alla sina kvoter, kvinnor till en bytesvara som om de vore fisk.

Sverige har en specialvariant av solidaritet. Man ska vara i minoritet, annars blir de ingen solidaritet. Tillhör man en majoritetsgrupp så är man nästan lite skum. Detta har inneburit att grupper som PLO, Hizbollah osv. får en solidaritet som de definitivt inte förtjänar. Minoriteter undgår också kritiska granskningar av journalister och polis.

Fatalismen i Sverige innebär att man tror att man kan hantera vadsomhelst. Vi kan integrera alla. Vi klarar alla. Denna kooperativa fatalism har lett till en negativ tystnadsspiral. Enligt Hans Zetterberg formas huvudsakligen landet av de som håller med, inte av dem som säger något om verkligheten. Man lär sig vad som kan och vad som inte kan sägas. Men när mikrofonen stängs av kommer de verkliga åsikterna fram.

Alla vet att Sverige inte klarar problemen med MENA-invandringen, men få vågar berätta det alla vet.

Hans Rustad, Norge, journalist, ägare av bloggen document.no
I de nordiska länderna, men speciellt i Sverige så går man som katten runt het gröt. Ingen vågar säga vad alla vet.

Hans var en stor beundrare av den skicklighet och arbetsamhet som präglade landet förr. Nu har Sverige och svenskarna gett upp sig själva och sin identitet. Det är djupt tragiskt.

Dagens politiska korrekthet kommer att gå över, men frågan är hur stor skadan kommer att bli och hur lång tid det kommer att ta att reparera den.

EU pratar och pratar, men inget händer. Vi har tydligt en ”Crisis of the liberal mind”, och det finns ingen motpol till stolligheterna.

I fallet Breivik så hittade media ingen direkt orsak så då var det ”högerns” fel.

Mycket erfarna rättspsykiatriker konstaterade att ABB inte var tillräknelig. Polisen konstaterade efter noggranna undersökningar att ingen organisation låg bakom detta vansinnesbrott.

Det innebär att medierna hade fel, igen. Det tål de inte så de tvingade fram ytterligare en undersökning av ABB:s mentala tillstånd för att ändra den redan konstaterade sjukdomsbilden. Om polisen i Norge hade trott eller böjt sig för massmedia så kunde det blivit riktigt otäckt.

Det går att blunda för verkligheten ett tag, men till slut drabbas även den mest envetne förnekaren av verkligheten. De vet innerst inne om det själva, så varför ljuger man?

xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx 

Det onämnbara med upploppen i England

augusti 11, 2011 21 kommentarer

Upploppen handlade om ras. Varför ignorera detta faktum?

Katharine Birbalsingh är författare och lärare i London sedan ett decennium och planerar att starta en friskola för fattiga barn. Nedanstående debattartikel publicerades i The Telegraph som bloggpost den 7 augusti. Artikeln är ett intressant inlägg i debatten, där just den aspekt hon tar upp aldrig problematiseras:

Vilken hudfärg hade Mark Duggan? Mark Duggan är den man som sköts till döds av polisen i Tottenham. Upploppen i Tottenham utlöstes när folk protesterade mot hans död. Jag hörde först om upploppen på radion imorse, sedan på teve. Jag läste artiklar på internet. Men konstigt nog var det ingen som sa vilken hudfärg Mark Duggan hade. Ingen sa det onämnbara, att upprorsmakarna, på det hela taget antar jag, svarta. Sedan publiceras till slut Toby Youngs bloggpost i the Telegraph om upploppen. Är Toby Young den enda journalisten därute som kommer att våga säga att dessa upplopp handlar om ras?

Likväl var det en tidning som hade ett foto på Duggan. När jag såg fotot bekräftade det vad jag visste instinktivt: svarta ungdomar som än en gång brandskattar London.

Vissa av de svarta barn jag undervisat kommer att påstå att upploppen är fullkomligt berättigade. Ett antal vuxna skulle hålla med dem. Överallt läser jag att protesten var förståelig därför att ”folk är väldigt arga”.

Jag skulle vilja veta varför de är arga. Mark Duggan är död. Han sköts av polisen i en avgörande eldstrid. Duggan befann sig i en minitaxi och skotten avlossades både från taxin och från polisen på annat håll. En polis skadades under incidenten och en kula återfanns i en polisradio. Antingen sköt Duggan eller taxiföraren på polismannen. Antingen var Duggan på fel plats vid fel tillfälle och då är hans död en förskräcklig tragedi – han träffades i korselden – eller också sköt han på polismannen som försvarade sig. Oavsett förklaring så dödade inte polismannen Duggan kallblodigt.

Ändå hävdar en vän till Duggan som kallar sig Niki, 53, att demonstranterna ville ha ”rättvisa för familjens skull” och ”något måste göras”. Hon sa att vissa av dem gick ut på gatorna för att framföra sina åsikter. ”De ger sig till känna därför att folk inte känner sig nöjda. Den här killen var inte våldsam. Ja, han var inblandad i saker men han var inte en aggressiv person. Han hade aldrig gjort någon illa.”

Jag undrar vad ”inblandad i saker” betyder? Jag undrar också om polismannen som skadades vid skottlossningen tror att Mark Duggan aldrig gjorde någon illa. ”Något måste göras”? Hon får det att låta som om polisen dödar svarta personer varannan vecka och att någon till slut måste sätta ned klackarna.

I skolan minns jag att jag såg en presentation av Trident inför eleverna. Trident var från Londonpolisen och arbetade med att undersöka och informera samhället om vapenbrott bland de svarta i London. Jag visste inte vad Trident jobbade med då, men det slog mig av alla fotona av skjutna människor (syftet var att skrämma barnen) var att de visade svarta. Så till slut frågade jag en av polismännen hur stor procent av dem som var inblandade i vapenbrott som var svarta. Frågan fick denna drygt trettio år gamla vita polisman man, som ju var utbildad att hantera den svarta invånargruppen och dess frågor, att rodna.

Han förklarade att cirka 80 procent av vapenbrotten begicks av svarta. Jag log besvärat. Men nej, sa han, det var värre än så. Sedan berättade han att 80 procent var vapenbrott mellan svarta, och att av resterande 20 procent så bestod cirka 75 procent de inblandade parterna av minst en svart person, svart skjuter vit, eller vit skjuter svart. Jag krävde att få veta mer. Samtidigt som han sa att hans statistik var obearbetat och att han inte hade vetenskapliga siffror, så tenderade de vita som var inblandade i dessa skottlossningar att vara från Östeuropa.

Nämndes något av detta i deras presentation? Givetvis inte. Precis som nyheterna om upploppen i Tottenham inte heller nämner något rasaspekten.

Problem kan inte lösas om inte folk vill säga sanningen. Precis som med så många andra saker i det här landet, sticker vi huvudet i sanden och vägrar att tala om dem.

Följ min blogg med bloglovin

svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn svd dn, dndndnsvdsvdabexdndndndndndnababsvdsvdsvd, BT, GP, SR, Expr, Svenskbladet, DN DN DN DN SvD SvD SvD  SvD SvD, ex gp ex svd gp gp svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn, dndnsvtdnsvdsvdsvdsvdsvdabdndndndngpdndn

Mångkulturens historia i Sverige

juli 10, 2011 29 kommentarer

Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

 Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

Följ min blogg med bloglovin

afststststpcdbdbbtbrgdgdgdekekekcwcwnenenemnmnmnmnmnmnmnadbkbk,
bk,alaldmdmdmlnlnlnsvsvsvftftsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktskdskdskd,
svdsvd,svdsvddndndndndnbltbltexexexex,

Ny term för osakliga debattörer – diskrimist

juni 16, 2011 23 kommentarer

Redan Per Ahlmark kunde i sin bok ”Vänstern och tyranniet” från 1994 (omtryckt och nyutgiven 2003) konstatera att vänstern har stora svårigheter att föra hederliga debatter då vänstern har ett:

övermod och ovilja att lyssna på andra än sig själva”.

Andra citat från boken är:

Den socialistiska vänsterns rutingrepp har länge varit att utmåla sina motståndare som ”höger” och ”Pluralism tycks bli ett honnörsord för vänsterns debattörer bara när de själva är rädda att hamna i trångmål”

Den mest talande sammanfattningen är nog ändå att vänsterfolket förbehåller sig rätten att klistra på sin motståndare nedsättande epitet, om debatten tar en riktning så att vänsterdebattören börjar finna sig överbevisad. Detta sammanfattas så här (sid. 188):

 Ty samtidigt som vänsterfolket kan säga vilka råheter som helst om sina motståndare är man hyperkänslig inför kritik av de egna. Vänstern kräver två privilegier:

1)      att utan precisering få avge kränkande omdömen om andra; och

2)     att själva skyddas mot en energisk argumentering som tydligt visar att de tagit miste i avgörande frågor.

I Sverige idag är det ingalunda bara vänsterdebattörer som tar till denna ohederliga debatteknik. Även regeringspartierna (som skulle kunna klassificeras som vänsterfolk, då de tagit över makten genom att anamma en socialdemokratisk politik) älskar att använda sig av invektiv när motståndare tar upp frågor som dessa ”hegemonister” betraktar som tabubelagda. Så läggs locket på och motdebattören kommer i underläge och måste ”slåss mot väderkvarnar”. Sakdebatten går i stå och tappar fokus.

Nu skymtar dock en öppning i dessa kvästa, odemokratiska diskussioner. En kommentarsfältsdebattör på SVT Debatt, som kallar sig J P Sartre, har myntat uttrycket:

DISKRIMIST

Att vara DISKRIMIST är att anklaga någon individ eller grupp för något utan någon substans. Att argumentera med klisterlappar är en synonymt beteende. En DISKRIMIST karaktäriseras därför av att vara notoriskt intolerant och får medvetna eller omedvetna utbrott under en debatt. En DISKRIMIST har alltid en begränsad retorik och gillar förenklade slagord – sina egna slagord givetvis.

J P Sartre skriver där:

”Detta forum har ett antal DISKRIMISTER som sida upp och sida ner anklagar alla som inte tycker som de och anklagar alla som ifrågasätter den sanning de anser de med rätta har abonnemang på. Utan att vara sverigedemokrat ställer jag mig bakom det partiets försök att bli behandlad som de förtjänar, som ett demokratiskt politiskt parti.”

Alltså, använd från och med nu den nya termen och kalla dessa ohederliga debattörer för sitt rätta namn, nämligen:

 DISKRIMISTER

Följ min blogg med Bloglovin

st, st, av, pcf, bt, bt, db, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, al, al, bk, bk, ln, ln, dm, svt, svt, nm, nm, svt, svt, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ha, ai, kt, dn, dn ,dn, dn, svd, svd, svd, svd, ex, gp, gp, gp, gp, gp, smp, smp, smp, sd, sd, sd.

Världsmästarna bojkottas

juni 12, 2011 42 kommentarer

Julia Ceasars bok Världsmästarna skakar om bland de politiskt korrekta makthavarna inom biblioteksbranschen. Hennes samhällskritiska bok har fått många svenska folkbibliotek att inte längre tillmötesgå kommuninvånarnas önskemål om bokinköp och alltså börja censurera inköpen.

Flera personer har kontaktat mig under våren och vittnat om hur de bollas än från den ena än till den andra personen i förvaltningen, för att få undanglidande svar. I Eskilstuna hänvisade till sist bibliotekarien till kommunens politiker! Politikerna tillåts alltså bestämma vilka böcker som får läsas. Ministerstyre på lokal nivå, eller?? Även sajten Politiskt Inkorrekt har tagit upp detta.

Därför är det dags för en rikstäckande kampanj! Affes statistikblogg har satt samman en klickbar bild (se högermarginalen) över Sverige som han uppdaterar allteftersom biblioteken, efter våra påtryckningar, köper in boken. Gå till Affes och läs mer.

Vi måste alltså alla gå till, ringa eller mejla våra bibliotek och kräva att boken köps in. Vi kommer att få problem, men får inte ge upp. Boken finns redan på en hel del bibliotek, och det sannolikt grundat på det första lektörsomdömet, som var en neutral och icke-värderande text:

Huvudspåret i Världsmästarna är kritik av islamism och av svensk invandringspolitik. Det finns frågor om kostnader, antalet invandrare jämfört med andra EU-länder, möjligheterna att anpassa och assimilera dem i det svenska samhället, asylsökande och passlöshet, analfabetism och kriminalitet, frågor som faller utanför ramen för politisk korrekthet för svenska politiker och svenska journalister. Världsmästarna i godhet, som Julia Caesar rubricerar de svenska beslutsfattarna, har genom sin valhänthet skapat ”ghetton”, etniska enklaver i våra tre storstäder, dit alltför många asylsökande har sökt sig. Enligt henne har yttrandefriheten krympts ganska drastiskt, vilket har tvingat henne att ge ut den föreliggande texten på eget förlag. Julia Caesar är journalist till professionen och har tidigare publicerat ett flertal krönikor i dansk press.
/Per-Åke Walton

I och med det andra omdömet blev det alltså problem:

Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en ”patologisk godhet” sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom ”snyftjournalistik” skall vi mer eller mindre tvingas till denna ”extrema” massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna.
/Jan Bärmark

Därför finns nu en färdig mall här att mejla till biblioteket som kan hjälpa dig att övertyga bibliotekarierna om att köpa in den. Där finns även ett genmäle om du stöter på svårigheter (vilket du sannolikt kommer att göra). Om de vägrar att köpa den kan du beordra dem att beställa den från ett annat bibliotek, vilket de är skyldiga att göra åt dig. Detta kommer att skapa stora administrativa bördor och kostnader för biblioteket. Om tillräckligt många gör det kommer personalen att inse att det blir billigare att köpa in ett exemplar.

Fråga givetvis även varför de inte vill köpa in boken och be om en motivering och vem som är personligen ansvarig för detta beslut. Vänd dig till den personen och presentera det som står i mallen. De ska inte komma undan. Här är ett exempel på ett Helsingborgsbiblioteks slingerbultar.

Rapportera även till Affe eller hit när ett bibliotek slutligen har köpt in boken. Affe uppdaterar då sin grafik.

Målet är att hela landet ska täckas in! Du ställer väl upp?

Följ min blogg med Bloglovin

stststavavpcfbtbtbtbtdbdbgdgdekekekeknenenenenemnmnmnmnadadadbk,
bkbk,lnlnlndmsvtsvtnmsvtftftsrsrsrsrsrkkkkcchaatkksvdsvdsvddndndnvagt,
exexbnbn,dgndgnbltgpgpgphdkbkbltltltnskskdsdksmpsmp

Är det rasistiskt att kritisera islam?

maj 20, 2011 70 kommentarer

Är det rasistiskt att kritisera islam?

Är Ayaan Hirsi Ali rasist? Hon föddes i Somalia, varifrån hon flydde för att undslippa ett arrangerat giftemål. Hon blev parlamentsledamot i Nederländerna.

Hon hjälpte till att producera en film tillsammans med Theo Van Gogh som kritiserade islams behandling av kvinnor. Van Gogh sköts till döds av en muslim som hämnd, och ett meddelande hade fästs på hans bröst med en kniv – en meddelande som hotade Ayaan Hirsi Ali till livet.

Hon flyttade till Usa, och har sedan dess skrivit flera islamkritiska böcker, bl.a. Infidel och Nomad: En personlig resa genom civilsationerna.

Är Wafa Sultan rasist? Hon föddes och växte upp i Syrien och är utbildad psykiater.

Den 21 februari 2006 deltog hon i ett diskussionsprogram på TV-kanalen Al Jazira, där hon argumenterade med programvärdarna om teorin bakon Samuel P. Huntingtons bok Clash of CivilizationsEn sex minuter lång video med hennes svar har cirkulerat vida på bloggar och via e-post. New York Times beräknade att den sågs minst en miljon gånger. I videon kritiserade hon muslimer för att behandla icke-muslimer annorlunda och för att de inte erkänner det som judar och andra icke-muslimer har åstadkommit. Videon var den mest diskuterade någonsin med över 260 000 kommentarer på YouTube.

Är Ibn Warraq rasist? Warraq föddes i Indien av muslimska föräldrar som flyttade till Pakistan efter att det brittiska indiska imperiet delats upp.

Warraq grundade Institutet för sekulariering av det islamiska samfundet. Han är forskare på Center for Inquiry, med inriktning på korankritik.

Warraq har skrivit sju böcker, däribland  Why I Am Not a Muslim och Leaving Islam. Han har talat på FN:s konferens ”Offer för jihad” som anordnades av organisationen International Humanist and Ethical Union vid sidan av talare som Bat Ye’or, Ayaan Hirsi Ali och Simon Deng.

Är Tapan Ghosh rasist? Han är ordförande för Hindu Samhati och talar över hela Indien och USA om den pågående islamiska invasionen av Västra Bengalen.

En korrespondent skrev i en artikel om honom: ”ett 25 år långt liv av obevekligt arbete har stärkt beslutsamheten hos Tapan Ghosh att ena de hinduiska folken för att kämpa mot orättvisan och den tyranniska attityden hos myndigheterna inför de ständigt ökande muslimska övergreppen”.

Ghosh säger: ”som en som har lidit enormt av det pågående islamiska angreppet i östra Indien, både efter delningen av Indien samt när delningen av förutvarande Pakistan för att bilda Bangladesh, har muslimsk terrorism djupt påverkat mitt och miljoner människors liv på den indiska subkontinenten. De hårresande händelserna 1971 där nästan tre miljoner bengaler, mestadels hinduer, utrotaddes av den pakistanska militärregimen gjorde ett oöverkomligt intryck på mig. Sedan dess har jag arbetat oförtröttligt för att hjälpa och uppmuntra folk som tvingas vika undan för plågoriset politisk islam”.

Är Seyran Ates rasist? Hon föddes i Turkiet av kurdiska föräldrar och arbetar nu som jurist i Tyskland. Ates är synnerligen kritisk till den muslimska invandringen som ofta är mer ortodox än motsvarigheten i Turkiet. Hennes kritik har försatt henne i en situation där hon lever under hot.

Hennes bok ”Islam Needs a Sexual Revolution”, var planerad att ges ut 2009 i Tyskland. I en intervju i januari 2008 på den tyska radion uppgav Ates att hon hade gått under jorden och inte skulle arbeta offentligt till förmån för muslimska kvinnor (inte ens i domstolen) på grund av de hot som riktats mot henne.

Ates har skrivit artikeln Mänskliga rättigheter före religionen: har vi glömt att skydda kvinnor i våra försök att anpassa sedvänjor som utförs i islams namn?

Är Francis Bok rasist? Francis Piol Bol Bok, född i Sudan, var slav i tio år och är nu förkämpe för afroslaveriets avskaffande samt är författare och bor i USA.

Den 15 maj 1986 tillfångatogs Bok och för att bli slav vid sju års ålder under en räd utförd av muslimsk milis i byn Nymlal. Slaveriet är en normal företeelse i  ortodox islam. Bok levde i slaveri i tio år innan han lyckades fly från sin fängelsetillvaro i Kurdufan och tog sig till USA via Kairo. Läs på engelska mer om hans historia här.

Boks självbiografi, Escape from Slavery, är historien om hans liv från tidig ungdom, åren i fångenskap och hans arbete i USA som förkämpe för afroslaveriets avskaffande.

Är Nonie Darwish rasist? Nu är hon amerikan, men växte upp som muslim i Egypten. Hon är dotter till en egyptisk general vars familj ingick i president Nassers innersta krets.

Darwish grundade organisationen Former Muslims United (Förenade före detta muslimer) med Ibn Warraq, en organisation vars syfte delvis är att hjälpa muslimer att förkasta doktrinernas inneboende intolerans, våld och överlägsenhet.

Darwish är författare till två islamkritiska böcker: Cruel and Usual Punishment: The Terrifying Global Implications of Islamic Law och Now They Call Me Infidel: Why I Renounced Jihad for America, Israel, and the War on Terror. Hon är en uttalad kritiker av sharialagen.

Är Brigitte Gabriel rasist? Hon är arab och född i Libanon. Gabriel såg hur hennes hemland blev en islamisk stat. Libanon var ett kristet land och ”Mellanösterns juvel” när hon var ung. Men muslimerna i Libanon, stödda av Syrien och Iran, blev långsamt mer och mer militanta ända tills de förvandlade landet till en krigszon.

Hon begav sig till USA och fann där, till sin stora fasa, Muslimska brödraskapet, som hade etablerat sig och var verksamt där parallellt. Hon beslutade sig för att varna sina amerikanska medmänniskor om de förskräckliga resultat som är att vänta om man blidkar ortodoxa muslimer. Så hon grundade organisationen ACT! for America, en gräsrotsrörelse vars mål är att utbilda allmänheten om islams primära ledstjärna.

Gabriel har skrivit två böcker They Must Be Stopped: Why We Must Defeat Radical Islam and How We Can Do It och Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America.

Är Mark Gabriel rasist? Han föddes i Egypten och blev muslimsk rättslärd på den muslimska världens mest prestigefyllda universitet. Gabriels släktingar var redan tidigt rädda för att han skulle växa upp som kristen därför att han hade ammats av av en kristen kvinna. Detta gjorde att han fick en grundlig islamisk utbildning. Så han växte upp omgiven av den muslimska kulturen och skickades till Al Azhar-skolan vid sex års ålder.

När Gabriel var tolv år kunde han rabbla hela Koranen utantill. Efter sin examen från Al-Azhar-universitetet med en masterexamen erbjöds han att arbeta som föreläsare på universitetet. Under sin forskning, som omfattade resor till österländska och västerländska länder, blev han mer och mer fjärmad från islam och fann att dess historia ”från början till dags dato är fylld av våld och blodsutgjutelser utan någon upplyftande ideologi eller känsla för anständighet. Jag frågade mig själv: Vilken religion skulle se genom fingrarna med sådan tillintetgörelse av mänskligt liv? Grundat på det började jag märka att muslimer och deras ledare faktiskt var våldsverkare”.

När Al Azhar-universitetet fick reda på att Gabriel hade ”övergívit de islamska lärorna”, blev han den 17 december 1991 utestängd från universitetet och avsatt från sin post som imam i moskén Amas Ebn Malek i Giza. Den egyptiska hemliga polisen grep Gabriel och satte honom i en cell utan mat och vatten i tre dagar. Därefter torterades och förhördes han i fyra dagar innan han förflyttades till Calipha-fängelset i Kairo och blev frisläppt utan att åtalas en vecka senare. Han flydde från Egypten och skrivit flera böcker sedan dess, däribland: Islam and Terrorism.

Är Walid Shoebat rasist? Han palestinsk invandrare till USA och en före detta PLO-soldat. Shoebat föddes i Betlehem och var sonson till Mukhtar av Beit Sahour, en bundsförvant till Stormuftin av Jerusalem. År 1993 konverterade Shoebat till kristendomen efter att ha studerat den judiska bibeln i sex månader efter ett vad med sin fru. Hon försökte egentligen övertyga honom att konvertera till islam.

Efter attackerna den 11 september 2001 började Shoebat kritisera islam offentligt. Han har synts i media världen runt och har varit expertvittne i ett antal dokumentärer om ortodox islam.

Shoebat hävdar att det finns paralleller mellan radikal islam och nazism. Han säger: ”sekulära dogmer som nazism är mer ofarliga än den islamofascism som vi ser idag … därför att islamofascism har en religiös ingrediens, som säger att ‘Gud den allsmäktige har befallit dig att göra detta’. I 55 muslimska stater försöker man få denna lära att slå rot. Så potentiellt kan vi få många Nazityskland i framtiden, om dessa människor får sin vilja igenom”.

Är Simon Deng rasist? Han föddes i södra Sudan. Hans by Tonga var ett fridfullt jordbrukssamhälle, trots de ofta förekommande räderna av den muslimska sudanesiska armén, då de brände hyddor och skingrade boskapen. ”En av de första sakerna som jag fick mig itutat som barn var att om araberna kom måste jag springa för livet”, minns Deng. Historien om arabernas kolonisering av Afrika är en historia om islamisering, storskalig slavhandel och folkmord. En dag kom muslimerna och Deng infångades och förslavades.

Vid 12 års ålder lade han märke till en man från sin by på grund av mannens ”shilluk” – ett antal upphöjda ränder i pannan. Det är en stammärkning som även Deng har. Mannen kallade på en avlägsen släkting till Deng som råkade befinna sig i närheten. Men hjälp av sin släkting kunde Deng fly.

Efter att ha flytt slaveriet och emigrerat till USA reser nu Deng runt i landet och håller föredrag inför olika församlingar från FN till skolelever. Hans tal fokuserar på utbildning  och anti-slaverirörelsen. Deng är nu ett varnande exempel på grymheten hos okontrollerad islam och sharia. ”Jag offrades i islams namn”, säger han.

Är Babu Suseelan rasist? Professor Babu Suseelan föddes i Indien och var hinduisk ledare, en människorättsaktivist, universitetsprofessor och psykolog. Han är även chef för det indisk-amerikanska forumet för intellektuella i New York.

Suseelan har skrivit ett flertal publicerade artiklar om jihadterrorism och kognitiv psykologi. Han har bjudits in att tala på internationella konferenser om muslimsk stridbarhet. Han håller föredrag världen runt och försöker utbilda folk om ortodox islam och faran den innebär för den fria världen.

Är Walid Phares rasist? Phares föddes i Libanon, där han har examina i juridik, statskunskap och sociologi. Därefter avlade han en mastersexamen i internationell rätt vid universitetet i Lyon i Frankrike och en doktorsexamen i internationella relationer och strategiska studier vid universitetet i Miami. Han emigrerade till USA 1990.

Hans texter avslöjar den politiska aspekten som finns inlemmad i den islamiska doktrinen och han försöker hitta lösningar på de problem som finns i väst. Hans böcker är bland annat:The Confrontation: Winning the War against Future Jihad och The War of Ideas: Jihadism against Democracy.

Är Zeyno Baran rasist? Baran är en turkisk-amerikansk forskare och är chef för Center for Eurasian Policy.

En av Barans huvudområden är att motverka spridningen av den radikala turkiska muslimska ideologin i Europa och i Eurasien.

Baran har kritiserat europeiska och amerikanska regeringar för att arbeta för nära med grupper eller enskilda personer som omfattar politisk islam. Hon hävdar att ett sådant engagemang faktiskt verkar mot USA:s och Europas intressen.

Baran skrev nyligen en artikel för tidningen Weekly Standard om just detta ämne. I artikeln använder hon sig av ett slags lackmustest när hon fastställer vem och vilken typ av muslimska grupper den amerikanska regeringen har att göra med. Baran hävdar att ”den avgörande faktorn måste vara ideologin: är gruppen islamistisk eller inte?” Hon anser att muslimska brödraskapet, Hizbollah och Hizb ut-Tahrir ger utslag i hennes lackmustest.

Är Zuhdi Jasser rasist? Han är ordförande och grundare av organisationen American Islamic Forum for Democracy. Som hängiven muslim grundade Jasser AIFD i kölvattnet efter 11 septemberattackerna i USA för att ge den amerikanske muslimen en röst att förespråka bevarandet av grunderna för den amerikanska konstitutionen, för frihet och för en separering av moskéerna från staten.

Jasser är före detta örlogskapten i USA:s flotta och tjänstgjorde i elva år som tjänsteläkare. Här är en nationellt erkänd expert i bekämpandet av politiskt islam och av amerikanska islamistorganisationer. Han informerar senaten och Vita huset  regelbundet vid deras anti-terroristmöten.

Är Magdi Allam rasist? Allam föddes i Egypten och växte upp med muslimska föräldrar. Hans mor was var troende och praktiserande muslim, medan fadern Muhammad var ”helt sekulär”. Han utbildade sig till journalist och en frispråkig kritiker av islamisk extremism.

År 2005 publicerade Allam en artikel i vilken han uppmanade till ett förbud av att bygga moskéer i Italien. I en text där han hävdra att moskéer främjar hat, påstod han att Italien lider av ”moskémani”.

I en insändare uppgav Allam att islam inte gick att skilja från islamisk extremism. Genom att kritisera själva islam, istället för muslimsk extremism, sade Allam: ”Jag frågade mig själv hur det var möjligt att de som, likt mig, uppriktigt och djärvt krävde moderat islam och ett avstående från extrem islam och terrorism, kunde riskera att få en dödsdom enligt Koranen. Utöver den muslimska extremism och terrorism som har gjort sitt intåg internationellt, tvingades jag inse att ondskans rötter är inneboende i ett islam som är fysiskt våldsamt och historiskt konfliktskapande”.

Är Farshad Kholghi rasist? Han föddes i Iran och minns tiden före den islamiska revolutionen, när shahen Reza Palahvi härskade allenarådande och landet var solitt på väg i västlig riktning, med en omfattande utveckling inom infrastrukturen, industrin, utbidlningen och hälsovården.

Farshad Kholghi är en välkänd person från offentliga debatter i Danmark. Han har anklagats för rasism, vilket gäller för de flesta som debatterar islam (vilket med tanke på hans etnicitet, är en stor ironi). Han har vidare anklagats för att föra fram högerextrema åsikter. Farshad frågar retoriskt: ”Är det högerextremt att stå upp för kvinnors rättigheter? Är det högerextremt att kritisera religion? Är det högerextremt att försvara yttrandefrihet? Är det högerextremt att försvara den enskilda människans rätt framför rätten för en ideologi? Om det är så, okej, då är mina åsikter högerextrema”.

Farshad uppmanar starkt folk att delta i den offentliga debatten och att inte rädas religiös fanatism. Istället ska religiös fanatism göras till åtlöje, vilket även gäller fanatikernas maktmissbruk genom att vi använder oss av det bästa av de västerländska värdena, i vilket ingår öppna diskussioner, noggrann granskning av muslimska organisationer och den sunda traditionen med satir och förlöjligande av skenheliga, korrumperade och exploaterande religiösa ledare.

Är Bassam Tibi rasist? Han föddes i Syrien och är nu tysk medborgare. Han är muslim och statsvetare samt professor i internationella relationer. Tibi är en ståndaktig kritiker av islamism och en förkämpe för en reformering av islam. I universitetsvärlden är han känd för sin analys av internationella relationer och införande av islam i studierna av internationella konflikter och civilisationer.

Tibi hade arton gästprofessurer över hela världen. Tibi var även gästprofessor på Yale innan han gick i pension 2009. Samma år publicerade han sitt livsverk, en bok med titeln: Islam’s Predicament with Cultural Modernity.

Är Khaled Abu Toameh rasist? Toameh föddes på Västbanken 1963 och fadern var israelisk arab och modern var palestinsk arab. Han tog sin filosofie kandidatexamen i engelsk litteratur på judiska universitetet och bor i Jerusalem med fru och tre barn.

Toameh var tidigare reporter för Jerusalem Report och korrespondent åt Al-Fajr, som han beskriver som ett språkrör för PLO. Han har producerat åtskilliga dokumentärer om palestinierna för BBC, Channel 4, australiensisk, dansk och svensk TV, däribland sådana som blottlade sambandet mellan Arafat och utbetalningar till Fatahs beväpnade falang, samt den ekonomiska korruptionen hos de palestinska myndigheterna.

Han var den första journalisten som rapporterade om sexskandalen som skakade den palestinska myndigheten tidigt 2010 och som ledde till avsättandet av Rafiq Husseini, personalchef hos den palestinska presidenten Mahmoud Abbas. Skandalen avslöjades av den tidigare palestinska underrättelsepersonen Fahmi Shabaneh i en exklusiv intervju med Toameh i Jerusalem Post. En av Toamehs mest berömda artiklar är Where Are the Voices of ”Moderate” Muslims?

Är Tawfik Hamid rasist? Han föddes i Egypten och blev medlem av den militanta islamistiska organisationen al-Gama’a al-Islamiyya. Efter att han ändrat inställning började han predika i moskéer för att främja fred, vilket gjorde honom till måltavla för militanta islamister som hotade honom till livet. Hamid flyttade då till väst, där han har föreläst på UCLA, Stanford University, University of Miami och Georgetown University mot muslimsk fundamentalism.

I en artikel 2009 i Wall Street Journal skrev Hamid att islam borde bevisa att det är fredens religion. Han uppmanade muslimska skriftlärda och präster att ”utarbeta en shariabok som kommer att godkännas i den muslimska världen och som lär ut att judar kommer att vara accepterade i den muslimska världen och att judar inte inte är grisar och apor, att det är oacceptabelt att förklara krig för att sprida islam och att dödande av före detta muslimer är ett brott”.

Hamid har skrivit artiklar för Wall Street Journal, bland annat Islam Needs To Prove It’s A Religion Of PeaceHow to End Islamophobia och The Trouble with Islam.

Denna lista över framstående islamkritiker skulle kunna bli hur lång som helst. Om du tror att man är rasist för att man kritiserar islam, kan du då ange exakt vilken ras det är som kritiseras? Att kalla kritiker av islam för rasister är enbart manipulerande och oärligt förtal. Det korrekta ordet är ”kritiker”. Alla personerna ovan ägnar sig åt religiös kritik, kritik av en ideologi; de ägnar sig åt politiska uttalanden, där allt är önskvärda, nödvändiga och vitala grundläggande delar i ett fritt samhälle.

Islam är inte en ras. Det finns muslimer av alla raser. Det största muslimska landet är Indonesien. det finns fler icke-arabiska muslimer än arabiska muslimer. Kritik av islam är alltså inte rasism.

De flesta människor som försöker tysta kritik av islam vet mycket väl att islam inte är en ras. Men förtalet är effektivt i den fria världen. Blotta antydan kan spoliera en politisk karriär eller göra så att någon blir avskedad. Så även om det inte är sant – och de flesta människor säger att det vet att det inte är sant – är det i alla fall ett effektivt redskap för censur.

Denna lista kommer förhoppningsvis, en gång för alla, att få den som påstår att det är rasistiskt att kritisera islam, att göra sig till åtlöje. Förhoppningsvis kommer denna absurda skamfläck till uttryck att försvinna ur folks vokabulär för alltid. Är det att hysa för stora förhoppningar? Varje gång du hör eller läser om någon som använder ordet rasism för att tysta kritik av islam, svara genom att räkna upp personer från denna lista och se vad som händer.

Följ min blogg med bloglovin

stststbtbtdbdbgdgdekekekekmndmndmndmndmndalalalalalalalbsbsbs,
bsbsbsbsbsbsbsbsbslnlnlndmsvtsvt,svtsrsrsrsrkjkkccaitgtgtgtgvgvgvg,
vlvlvlpopopoftft,ftftnrnrnrnrvabmbmdndndndndndnsvdsvdsvdsvdsvd,svd,
svdexexexexgtgpgpgpdndndnktktltltnsknsksmp,smpbvpinpinsh

Mattias Gardells show

maj 12, 2011 54 kommentarer

Idag har jag glädjen att presentera en gästbloggare, Maminka. Hon är känd från kommentarsfälten i sin nitiska iver i kampen för yttrandefrihet. Läs mer och se varför!

Mattias Gardell show
Mattias Gardell kom till Jakobsbergs bibliotek (i Stockholm) den 28 april för att tala om islamofobi och om sin nya bok som handlar just om detta. Tanke var att knyta detta ihop med SD:s existens i riksdagen.

Vi var ca 50 personer som samlades där, ca 20 var muslimer, inga kvinnor i niqab men några i Hijab som täckte hår, hals och öron. Kvällen var ordnad i samarbete med ABF och biblioteket, så man kunde anta att de flesta var socialdemokrater och vänsteranhägare.

Mattias kom i skinnjacka och byxor, med en blick i ögonen som talade om att han skulle ”äga” oss under kvällen. Direkt från början märktes att han är en person som älskar att stå i centrum och vill synas. Flera muslimer samlades runt honom och visade en stor beundran. Han hojtade ”tjenare” tillbaka och såg mycket nöjd ut.

Sedan började hans show. Han inledde med att ironiskt tala om ett land som heter Sverige där alla talade samma språk och hade samma kultur, tills nya horder invaderade landet. Snabbt gick han genom svensk historia om grupper som varit utsatta för förföljelser, sedan Vasatiden som romer, tattare, katoliker till dagens muslimer. Enligt Mattias är det muslimer idag som beskrivs en stor fara för landet och behandlas efter detta.

Kortfattat talade han om muslimernas historia med betoning på alla orättfärdigheter de var utsatta för – alltså offer. Han visade groteska medeltida bilder där muslimer målades i avskräckningssyfte med gris- och gethuvud. På getens horn fanns t.o.m. Koranen. Man sade att muslimer var perversa. Från åhörare hördes suckar och stönande ljud. Det var inte bara muslimer, även äldre damer blev förskräckta att se dessa bilder. Inte ett enda ord från Mattias att liknande bilder om kristna, kanske med djävulen på, cirkulerade under samma tid bland muslimer. Han vissade även lite modernare bilder, som en amerikansk affisch från 20-talets film med en vit vacker kvinna. I filmen kidnappades hon av en shejk – muslim förstås.

Mattias trivdes och kom upp i varv. Han använde alla medel att fängsla publiken med och berättade olika ”roliga” historier. En av dem var denna: vi skulle gissa vad JIHAD på arabiska var. Han lade till att en skola med detta namn finns i Malmö. Det förväntades att alla icke muslimer skulle gissa på ”krig eller kamp” och detta skulle passa för denna muslimska skola, och visa vilka terrorister muslimer är, eller hur? – Nej, sade Mattias, – det betyder ”att sträva”. Och skolan i Malmö är en körskola där man tar körkort. Ha, ha, ha hördes från åhörare.

Och så var det under kommande 1,5 timme som denna show pågick. Jag kallar det SHOW, för att mer uppblåst och fjantig människa som Mattias Gardell är, har jag inte träffat på. Han är samtidigt en farlig person som manipulerar med en dold agenda.

Eftersom jag är uppvuxen i ett f.d. öststat med kommunistisk diktatur, känner jag igen dessa agitatorer som indoktrinerar folket. Vi tvingades komma till olika möten där kommunistiska ideal målades upp för oss och Sovjets kommunism förhärligades. Odemokratiska metoder användes för att skrämma oliktänkande, yttrandefrihet fanns inte. Oliktänkande trakasserades och fängslades samt att deras barn förbjöds att studera. Troende människor som gick till kyrkan fanns på samma svarta lista och räknades till oliktänkande och behandlades efter detta.

Media var förstås med på detta. Hemliga poliser och kommunistiska politruker lyckades så småningom indoktrinera folket och angiveriet kom igång människor emellan. Man litade inte på någon utanför sin familj. Det hände att det även inom släkten och vänkretsen hittades sådana som hade lämnat uppgifter för att bättra på sin situation och ekonomi.

Min far hörde till sådana personer som inte kunde vara oberörda av det som kommunister iscensatte. Hans var demokrat och kristen. Han fängslades och efter en utdragen rättegång blev han dömd till fem års straffarbete i en urangruva. Ju farligare desto bättre, tyckte kommunister. Till domstolsförhandlingen fick han lära sig ”sitt erkännande” utantill. Det var en politisk teater utan like. I sådana rättegångar dömdes många människor till ännu längre straff på 10-15-20 år och flera till döden.

Under tiden trakasserades mamman och vi tre barn. Vi var barn till en politiskfånge och behandlades efter detta. Jag fick inte söka till utbildning som förskolelärare (pga. att jag skulle lära barnen att vara emot regimen, sades det). Och min bror fick inte bära vapen när han gjorde lumpen (kunde användas mot regimen). Även min syster straffades, fick inte söka till högre studier. Hela min uppväxttid var märkt av kommunistisk diktatur. Jag trodde, efter att jag kommit till Sverige, att jag kom till frihet, demokrati och yttrandefrihet. Länge var jag förblindad som alla andra.

Hösten 2009 kom jag till insikt om vad det är som pågår i detta land. Jag kände mig lurad och bedragen. Sedan dess läser jag allt om islam. Jag köpte Koranen för att veta och kunna argumentera. Islam är inte bara religion, islam är även ett totalitärt politiskt samhällssystem som lägger beslag på hela människan. Islam kräver lydnad inför Allah och imamer som härskar över alla. Med sharialagar hålls människor i förtryck. Islamism hör till andra ismer som kommunism, nazism, socialism. Den måste bekämpas.

Så med min bakgrund från ett f.d. kommunistiskt land, kunde jag inte lämna biblioteket utan en protestkommentar. Och jag sparade inte på krutet. Jag sade till Mattias att han inte övertygade mig med sitt tal om vad islamofobi är. Även om han var en bra talare, så var detta ”SHOW” och inget annat. Jag sågade alla hans påståenden om muslimer som offer. Jag talade om min bakgrund i öst och att likadana odemokratiska vindar som blåste där, blåser även här i Sverige. Och att detta är möjligt för att svenska folket inte får kritisera misslyckad invandring och islam, för att de är rädda att kallas rasister och är skrämda till tystnad.

Mattias såg chockad ut, jag tror att han inte förväntade sig något motstånd från åhörare. Han nekade förstås till det jag sade och försvarade allt han sagt. Muslimer protesterade och ropade mot mig. När han började med en ny ”rolig historia” från Stockholms tunnelbana, orkade jag inte höra utan gick hem.

Slutintryck är att Mattias Gardell är en självgod, egocentrisk och populistisk person som är medveten om möjligheten att tjäna stora pengar på invandringsindustrin och därför ställer upp för islam och muslimer. Han liknar Alexander Bengtsson från Expo.

Men vi ger inte upp. Demokrati och yttrandefrihet är viktiga för vår och landets framtid. Min kamp sker till minnet av min pappa.

Maminka

Följ bloggen med bloglovin

st, gd, ekn, ekn, mnd, mnd, mnd, adl, adl, adl, adl, adl, bks, bks, bks, bks, bks, ln, ln, ln, dm, svt, svtd, svtd, ft, sr, sr, sr, sr, sr, kjsvh, kkn, cc, ha, aiair, va, bn, blt, ex, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, gp, gp, kbl, kbl, kt, nsk, nsk, skd, skd, skd, skd, skd, smp, smp

Sverige efter multikulti?

april 16, 2011 34 kommentarer

Engelsbergsseminariet den 13 april med rubriken ”Bortom multikulti” har väckt debatten till liv. Flera som närvarade har bloggat om saken: Dick Erixon, Johan Ingerö, Nima Dervish, Alice Teodorescu och Per Gudmundson på ledarplats i Svenska Dagbladet. Axess, som anordnade seminariet, kommer så småningom att lägga upp en videoinspelning av det på sin blogg.

Debattens vågor har gått höga i Svenska Dagbladets kommentarsfält, som nu är upp i närmare 450 kommentarer. Några av dem är värda att lyfta upp så att fler får ta del av dem. Kommentatören Lavozdederecho skriver följande intressanta inlägg:

Det hade utan tvivel varit intressant att delta på seminariet i Bergslagen. Men den verkligt intressanta frågan handlar om den politiska idébakgrunden.

Sanningen är ju den att Sveriges migrationspolitik är ett vänsterprojekt. Det är i grunden en fortsättning av 68-rörelsen, som hyllade kommunism och maoism, och som var palestinaaktivister och skränade om USA-imperialismen. Deras antiamerikanism och ställningstagande mot Israel är lika stark idag som då, vilket projekt som Ship to Gaza visar. Och där deltog givetvis Mattias Gardell, som knappast har ett kritiskt förhållningssätt till islamismen.

Sedan drömmen om kommunismen kollapsat 1989 med murarnas fall, har vänstern hamnat i ett ideologiskt vakuum. Men det har snabbt fyllts på med en Mellanösternromantik och en kryptoislamistisk agenda. Vänstern är passionerade motståndare till den liberala demokratin, och drömmer fortfarande om den totala samhällsomvälvningen. Här fyller islamismens kamp mot ”Den store Satan” en funktion — fienden är gemensam. Och aldrig har denna avgrundsvänster kritiserat de brutala diktaturer som Mellanösterns svaga statsbildningar producerat. När shahen av Iran föll flög Khomeini från Paris, i ett plan fullt av ivriga vänsterjournalister.

Nu försöker man ge sken av att Sverige ska bli en ”humanitär stormakt” genom att ta emot så stora skaror som möjligt från Mellanösterns fallerade stater. Och man flaggar för multikultur och pratar oavbrutet om hur rasism och islamofobi ska besegras genom ökad kontrakulturell migration.

Märkligt nog har denna vänstervision vunnit insteg även hos Alliansens partier. De har svalt hela paketet, och tagit till sig postmodernismens bisarra tankefigurer och värderelativism, enligt vilka Sverige saknar egen kultur värd namnet. Kultur kommer utifrån.

Samma vänster som för 40 år sedan hånade allt vad religion hette som ”reaktionärt” anser nu att en religion måste respekteras. Därför utses Lars Vilks till riksrasist och riksislamofob, och hans konst betecknas av Jan Hjärpe som ”värdelös”.

Men det enda som är värdelöst i detta är vänsterns värderelativism. Vänstern stödjer inte den moderna sekulära demokratin.

Vänstern har alltid talat om det ”nödvändiga våldet”. Och nu har de hittat en ny meningsfrände.

Det här är vänsterns nya projekt, sedan kommunismen kollapsat. Och omvärlden ser förvånat på, och undrar vad Sverige håller på med. Fråga 68:orna. Det här är deras grej. Och alla som säger emot är ”rasister” och ”fascister”. Det är precis samma glåpord som de alltid använt.

Följande är ett svar till kommentatören Wadusa, som påvisar uppenbara problem med omorientering av tankebanor trots att nya rön ständigt presenteras. Wadusa uppvisar nämligen alla de symptom som debattörer besitter vilka lätt tar till invektiv när motdebattörerna inte håller med. Men utifrån Wadusas logik har följande ståndpunkter kunnat extraheras:

Man blir onekligen förbluffad över den argumentation Watusa för. Han säger att rasism och främlingsfientlighet är oförenligt med demokrati och att fascismen måste bekämpas. Och det är alldeles riktigt. Precis som man också måste bekämpa kommunism, socialism och islamism, samt alla andra antiliberala krafter som hotar individens frihet, och hans ställning som självständig medborgare i den moderna, sekulära demokratin.

Och han säger att man ska respektera andra kulturer. Gott så.

Men exakt varför tror Watusa att detta kräver en fortsatt omfattande kontrakulturell invandring, när detta endast lett till segregation och socio-kulturella spänningar? Landet har ju tidigare varit förskonat från sådana problem. För bara 30 år sedan var utanförskap, fattigdom, segregation och etniskt våld okända i Sverige.

Watusa vill ha en ”generösare flyktingpolitik”, och tror att detta är ett sätt att bekämpa ”rasismen”. Man måste fråga sig hur stor omhändertagandeinvandringen ska vara för att eliminera rasismen. Alternativt, vad är syftet med nuvarande invandring?

Mellan raderna utgjuter sig Watusa över att de som bor i Djursholm kanske har tjänat pengar utan att arbeta själva. Denna föreställning verkar vara ett större problem för Watusa, än det elände och utanförskap en ohållbar migrationspolitik har skapat. Möjligen tror Watusa att Djursholmsborna är de som bär skulden till det multikulturella misslyckandet.

Så resonerar den som vill omforma samhället till ett postmodernt socialt kaos. Watusa vill inte ha den demokrati vi kämpat så hårt för att vinna, ty den representerar det framsteg som endast Väst lyckats uppnå. Vår demokrati är därför ”rasistisk”.

Vårt land blir därför fritt från rasism först när vår västerländska identitet inte längre kan urskiljas. Så resonerar Watusa.

Följ min blogg med bloglovin

skd, st, bt, dbl, gd, ekn, ekn, mnd, mnd, adl, adl, adl, adl, adl, bks, bks, bks, ln, ln, dm, svt, svt, svt, ft, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr,  kkn, ccp, ha, dn, dn, dn, dn, svd, svd, ex, ex, gp, gp, gp,