Arkiv

Archive for the ‘rasism’ Category

Talande debatt

oktober 15, 2013 20 kommentarer

 

I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.

Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:

a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.

I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.

Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.

b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.

Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!

Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.

Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.

Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.

På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?

Annonser

Tryckfrihetssällskapet i Sverige grundat 2012-01-31

mars 3, 2012 19 kommentarer

Bättre sent än aldrig! Här kommer en sammanfattning från Tryckfrihetssällskapets första möte. Även om föreningens tillblivelse har tigits ihjäl i gammelmedia, har det redan återberättats på andra bloggar i form av videoklipp. Då de danska och norska klippen kan vara svåra att förstå och uppfatta, kan denna sammanfattning vara en hjälp.

Ingrid Carlqvist, sällskapets grundare och ordförande, höll ett inledningsanförande där hon redogjorde för de grunder som låg bakom beslutet att starta en svensk avdelning av Tryckfrihetssällskapet.

Lars Hedegaard, Danmark
Lars informerade om det danska tryckfrihetssällskapet är öppet för alla som kämpar för att tryckfrihet ska råda. Man behöver inte vara professionell skribent eller skapa skrivna alster. Demokrati råder på så sätt att medlemmarna väljer styrelsen.

Sällskapet angriper alla typer av hinder för tryckfrihet och yttrandefrihet. Dock har man insett att man inte orkar hålla emot på alla fronter så just nu koncentrerar man sig på den yttrandefrihet som introduceras i samband med införandet av multikultur. Multikultur fungerar inte någonstans och det har visat sig att speciellt muslimer är omöjliga att integrera i ett samhälle med sekulära, västliga värderingar.

Etablissemanget har uppmärksammat problemen och dess lösning på problemet är att försöka tiga ihjäl det och den som försöker bryta tystnaden stigmatiseras. Multikultikollektivet kan säga vad som helst utan att bli anklagade för något, men det omvända gäller inte om man kritiserar multikultiagendan.

Ett samhälle som inte kan lösa sina inre problem är ett vacklande och svagt samhälle. Ett samhälle utan yttrandefrihet är per definition ett svagt samhälle. Yttrandefrihet är alltså helt avgörande för Sveriges och Europas framtid. Utan den kommer samhällets ursprungliga värdegrund att falla samman och då uppstår kaos och förödelse.

Gunnar Sandelin
När Gunnar skrev artikeln ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna” (i vars rubrik det egentligen skulle stått ”invandringen”), blev han utfryst av etablissemanget. Sanningen om invandringsproblemen är ingen populär följeslagare bland politiker och journalister. Gunnar Sandelin kritiserar politiken, inte personerna.

Vi har idag en invandring förklädd till asylinvandring och flyktinginvandring. Av dem som kommit sedan 1980 är ca 7 procent flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention. Klumpar man ihop dem med s.k. skyddsbehövande så hamnar man på ca 30 procent. Sedan 1980 har det kommit ca 600 000 ”anhöriga”, men man vet inte vem som är anhörig till vem.

Gunnar har jobbat på Aktuellt. När han försökte räta upp rapporteringen där fick han beskedet att det inte alls skulle bli tal om det. Aktuellt skulle ”stå på de svagastes och mest utsattas sida”. Man får absolut inte släppa anden ur flaskan för då kan Nisse i Hökarängen börja undra. Reportagen ska vara så att folk gråter framför TV:n, fick Gunnar lära sig där.

Enligt Gunnar kan folk i allmänhet inte ta ställning i invandringsfrågan, helt enkelt för att de inte vet. Så vill nyhetsredaktörer och liknande att det ska fortsätta att vara.

Alla områden har reportrar med specialkunskap, t ex ekonomi, sport, politik, osv. Multikultijournalisterna saknar totalt kunskap om det de skriver om och är således i händerna på bl.a. sina chefer. De måste t.ex. hålla absolut tyst om invandringens kostnader.

Regeringens egen utredare kom för några år sedan fram till att nettokostnaden var minst 60 miljarder per år. Nya beräkningar tyder på att det nu snarare är 100 miljarder per år. Det är halva sjukvårdsbudgeten.

Merit Wager presenterar på sin blogg ett antal missförhållanden som hon får från forna kollegor på migrationsverket. Dessa ”miggor” skriver till henne, helt ovetande om varandras existens, liknande historier om de fruktansvärda missförhållandena som råder på migrationsverket. Det är oerhört allvarligt att ingen vågar ta upp detta officiellt.

I Sverige råder en mental stalinism. Alla måste hela tiden vakta sin tunga.

Gunnars tidigare kollegor vågar inte äta lunch offentligt med honom, ty de kan bli sedda och då blir de bannade av sin omgivning och sina chefer.

Gunnar får många samtal från frustrerade och rädda människor. Några exempel är:

  • Reportrar som vill skriva vissa sanningar, men som inte får för sin chef.
  • En präst som inte vågar kritisera islam i rädsla för hur kollegorna kommer att reagera.
  • En riksdagsman som inte våga tala om vad han vet, hemma.
  • Lärare som inte vågar gå till rektorn för att berätta att han blir kallad rasist av eleverna ty då kommer han att anklagas för att sprida främlingsfientliga åsikter.
  • En mamma som inte vågar tala om för sina barn att hon röstar på SD.

Gunnar fick ett jobb på SCB och allt var klart med anställningsvillkor. Då bestämmer Stefan Lundgren, chef på SCB, att han inte får börja där eftersom han skrivit artikeln ”Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”.

Julia Caesar måste skriva under pseudonym eftersom hon är journalist och blir av med jobbet om det kommer fram att hon har fräckheten att berätta sanningen.

Personer som är för multikulti slipper försvara sina ståndpunkter för de är så goda. Därför blir det ingen debatt.

Yttrandefrihet är en färskvara som måste återvinnas kontinuerligt.

Mikael Jalving, Danmark, journalist på JP, författare, debattör, skrivit boken ”Absolut Sverige”
Ett litet gäng starka människor kan starta något stort. Mikael hoppas att tryck- och yttrandefrihet kan bli verklighet i Sverige.

Mikael tycker om Sverige med sin storlek, det skiftande klimatet, den mångfaldiga naturen och svenskarna som bor här. Svenskarna har en inbyggd förmåga att enas och ta beslut i flock. Denna kompromissförmåga och viljan att lösa problem gjorde att Sverige ett tag var ett blomstrande land.

Sverige och Danmark har en liknande historia de senaste 400 åren, ett liknande språk, men i Sverige är det väldigt tyst. Det är inget nytt fenomen ty det har skrivits om detta för hundra år sedan, för 40 år sedan och för 30 år sedan av utländska skribenter.

Jo, det pratas, men mest om oväsentligheter och diskussionen och debatten om de viktiga ämnena lyser med sin frånvaro. Alla flyttar mot mitten för att inte sticka ut.

En annan egenhet med svenskar är att de har en otrolig framtidsoptimism. Varför är framtiden så vacker? Historien är ointressant, speciellt inom politiken. Man är ”rationell” när man bara diskuterar framtiden. T o m nutiden glöms bort.

Vidare odlar svensken sin orgie i godhet. Svenskarna är godast i världen och internationella och globaliserade. Sverige har alltid varit neutralt i alla lägen och för den händelse att det inte går att vara neutral så blir Sverige vilset.

I Sverige förekommer det inga problem med invandringen. När den stora utvandringen skedde så dränerades Sverige på kompetens. Det är samma sak nu med invandringen, men nu späs kompetensen ut istället.

Vidare innehar Sverige förmodligen världsrekordet i feminism. Det beror på att marxisterna har infiltrerat varje politiskt parti och genusvetenskapen genomsyrar allt och alla i landet.

Feminismens vurmande för matematisk likhet på alla sätt gör egentligen, med alla sina kvoter, kvinnor till en bytesvara som om de vore fisk.

Sverige har en specialvariant av solidaritet. Man ska vara i minoritet, annars blir de ingen solidaritet. Tillhör man en majoritetsgrupp så är man nästan lite skum. Detta har inneburit att grupper som PLO, Hizbollah osv. får en solidaritet som de definitivt inte förtjänar. Minoriteter undgår också kritiska granskningar av journalister och polis.

Fatalismen i Sverige innebär att man tror att man kan hantera vadsomhelst. Vi kan integrera alla. Vi klarar alla. Denna kooperativa fatalism har lett till en negativ tystnadsspiral. Enligt Hans Zetterberg formas huvudsakligen landet av de som håller med, inte av dem som säger något om verkligheten. Man lär sig vad som kan och vad som inte kan sägas. Men när mikrofonen stängs av kommer de verkliga åsikterna fram.

Alla vet att Sverige inte klarar problemen med MENA-invandringen, men få vågar berätta det alla vet.

Hans Rustad, Norge, journalist, ägare av bloggen document.no
I de nordiska länderna, men speciellt i Sverige så går man som katten runt het gröt. Ingen vågar säga vad alla vet.

Hans var en stor beundrare av den skicklighet och arbetsamhet som präglade landet förr. Nu har Sverige och svenskarna gett upp sig själva och sin identitet. Det är djupt tragiskt.

Dagens politiska korrekthet kommer att gå över, men frågan är hur stor skadan kommer att bli och hur lång tid det kommer att ta att reparera den.

EU pratar och pratar, men inget händer. Vi har tydligt en ”Crisis of the liberal mind”, och det finns ingen motpol till stolligheterna.

I fallet Breivik så hittade media ingen direkt orsak så då var det ”högerns” fel.

Mycket erfarna rättspsykiatriker konstaterade att ABB inte var tillräknelig. Polisen konstaterade efter noggranna undersökningar att ingen organisation låg bakom detta vansinnesbrott.

Det innebär att medierna hade fel, igen. Det tål de inte så de tvingade fram ytterligare en undersökning av ABB:s mentala tillstånd för att ändra den redan konstaterade sjukdomsbilden. Om polisen i Norge hade trott eller böjt sig för massmedia så kunde det blivit riktigt otäckt.

Det går att blunda för verkligheten ett tag, men till slut drabbas även den mest envetne förnekaren av verkligheten. De vet innerst inne om det själva, så varför ljuger man?

xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx xx 

Oslo och Sveriges framtid

juli 23, 2011 9 kommentarer

I kölvattnet efter de avskyvärda terrorattackerna I Oslo, har de förutsägbara hatpredikningarna mot dem som kritiserar Sveriges migrationspolitik redan börjat. Det är slöseri med tid att citera dem. Dock kan vi nu se att hatpredikanterna som försöker dra fördel av massakern i Oslo vanligen var väldigt snabba att säga att självmordsbombaren i Stockholm var en ”galen enstöring” som inte representerade islam. När en lika ”galen enstöring” slår till, som råkar vara kritisk till invandringen, så är plötsligt alla som har yttrat kritiska ord om invandringspolitiken lika skyldiga.

Vänsterns hatpredikanter är lika iögonfallande tysta om häktningarna i Danmark av islamister – dessutom svenska invånare – som planerade ett terrorattentat mot en dansk dagstidning.

Terrorism är terrorism, precis som totalitarism är totalitarism. Det spelar ingen roll vem galningen i Oslo var innan han drog igång sitt raseri – så snart som han hade utlöst bomben överskred han samma gräns som islamisterna överskred den 11 september, eller i Madrid 2004 eller i London 2005. Han använd människorna runtomkring sig som verktyg för en ideologi. Precis som islamisterna predikar hat genom att döda otrogna, predikade Anders Breivik hat genom att döda människor som var lika oskyldiga som offren i tvillingtornen i New York eller på pendeltåget i Madrid.

Och precis som jihadisterna i Irak har använd islam som en ursäkt för att döda oskyldiga irakiska barn, använde Breivik sin nationalism som en förevändning att släcka livet på sina egna landsmän. Om vi för en stund höjer oss över terrorismens fasa, kan vi se ironin i detta: jihadisterna, som påstår sig strida för en renodlad islamisk stat, dödar muslimska barn i ett muslimskt land; Breivik, som tydligen ville slåss för ett helt och hållet norskt Norge dödade norska barn.

Det skulle inte behöva påpekas, men jag gör det ändå: varje liv är okränkbart. Från sin plats i livmodern till den gamla kvinnan på sjukhem vars liv försätts i fara av ett regeringsstyrt, underfinansierat hälsovårdssystem. Det spelar ingen roll om det är jihadister som dödar muslimer, kristna eller någon annan. De är lika omänskliga. Detta gäller även för Breivik: det spelar ingen roll vem han dödade. Han är en simpel terrorist.

Etablerade svenska media har redan börjat utnyttja terrorattentatet i Oslo, och det är nästan självfallet att Reinfeldt, på ett eller annat sätt, kommer att förknippa Sverigedemokraterna med detta attentat. Sådant är det politiska klimatet. Det kommer vi att få leva med fram till den dag folket väljer en annan riksdagsmajoritet 2014. Vad folk förhoppningsvis inte ska tvingas leva med är en upptrappning av politiskt motiverade brott mot sverigedemokratiska politiker. I skuggan av de hemska händelserna i Oslo får vi inte glömma den lågfrekventa, men oförsonliga terrorism som vänsteraktivister riktar mot sina politiska motståndare.

Vi får inte glömma de sverigedemokratiska politiker som har anfallits i sina hem och ute på stan när de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Vi får inte glömma den bomb som polisen fann på ett sverigedemokratiskt möte i Södertälje under förra årets valkampanj.

Igen: terrorism är terrorism. När någon visar likgiltighet inför andra människors liv vid spridandet av sin egen politiska agenda, så är denna person en terrorist. General Hassan, en läkare i den amerikanska armén, som dödade 13 personer på en militärbas i Texas 2009, gjorde det i islams namn. Anders Breivik dödade människor med en anti-islamistisk agenda. De är båda terrorister och förtjänar att behandlas som sådana.

Vi får hoppas att detta förnuftsmässiga resonemang är tydligt nog och kan anammas av alla. Men vi väntar ännu på att vänstern ska ta sitt ansvar. Osloattentaten kommer att vara ett lackmustest för dem: är de vänsteraktivister som för ett lågintensivt politiskt krig mot kritiker av svenska migrationspolitik villiga att erkänna att terrorister alltid är terrorister? Är de villiga att hålla med om att livet är okränkbart och att ingen ska offras i en ideologis (eller religions) namn?

Sven R Larson, fil.dr.

Följ min blogg med bloglovin

Ny term för osakliga debattörer – diskrimist

juni 16, 2011 23 kommentarer

Redan Per Ahlmark kunde i sin bok ”Vänstern och tyranniet” från 1994 (omtryckt och nyutgiven 2003) konstatera att vänstern har stora svårigheter att föra hederliga debatter då vänstern har ett:

övermod och ovilja att lyssna på andra än sig själva”.

Andra citat från boken är:

Den socialistiska vänsterns rutingrepp har länge varit att utmåla sina motståndare som ”höger” och ”Pluralism tycks bli ett honnörsord för vänsterns debattörer bara när de själva är rädda att hamna i trångmål”

Den mest talande sammanfattningen är nog ändå att vänsterfolket förbehåller sig rätten att klistra på sin motståndare nedsättande epitet, om debatten tar en riktning så att vänsterdebattören börjar finna sig överbevisad. Detta sammanfattas så här (sid. 188):

 Ty samtidigt som vänsterfolket kan säga vilka råheter som helst om sina motståndare är man hyperkänslig inför kritik av de egna. Vänstern kräver två privilegier:

1)      att utan precisering få avge kränkande omdömen om andra; och

2)     att själva skyddas mot en energisk argumentering som tydligt visar att de tagit miste i avgörande frågor.

I Sverige idag är det ingalunda bara vänsterdebattörer som tar till denna ohederliga debatteknik. Även regeringspartierna (som skulle kunna klassificeras som vänsterfolk, då de tagit över makten genom att anamma en socialdemokratisk politik) älskar att använda sig av invektiv när motståndare tar upp frågor som dessa ”hegemonister” betraktar som tabubelagda. Så läggs locket på och motdebattören kommer i underläge och måste ”slåss mot väderkvarnar”. Sakdebatten går i stå och tappar fokus.

Nu skymtar dock en öppning i dessa kvästa, odemokratiska diskussioner. En kommentarsfältsdebattör på SVT Debatt, som kallar sig J P Sartre, har myntat uttrycket:

DISKRIMIST

Att vara DISKRIMIST är att anklaga någon individ eller grupp för något utan någon substans. Att argumentera med klisterlappar är en synonymt beteende. En DISKRIMIST karaktäriseras därför av att vara notoriskt intolerant och får medvetna eller omedvetna utbrott under en debatt. En DISKRIMIST har alltid en begränsad retorik och gillar förenklade slagord – sina egna slagord givetvis.

J P Sartre skriver där:

”Detta forum har ett antal DISKRIMISTER som sida upp och sida ner anklagar alla som inte tycker som de och anklagar alla som ifrågasätter den sanning de anser de med rätta har abonnemang på. Utan att vara sverigedemokrat ställer jag mig bakom det partiets försök att bli behandlad som de förtjänar, som ett demokratiskt politiskt parti.”

Alltså, använd från och med nu den nya termen och kalla dessa ohederliga debattörer för sitt rätta namn, nämligen:

 DISKRIMISTER

Följ min blogg med Bloglovin

st, st, av, pcf, bt, bt, db, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, al, al, bk, bk, ln, ln, dm, svt, svt, nm, nm, svt, svt, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ha, ai, kt, dn, dn ,dn, dn, svd, svd, svd, svd, ex, gp, gp, gp, gp, gp, smp, smp, smp, sd, sd, sd.

Är det rasistiskt att kritisera islam?

maj 20, 2011 70 kommentarer

Är det rasistiskt att kritisera islam?

Är Ayaan Hirsi Ali rasist? Hon föddes i Somalia, varifrån hon flydde för att undslippa ett arrangerat giftemål. Hon blev parlamentsledamot i Nederländerna.

Hon hjälpte till att producera en film tillsammans med Theo Van Gogh som kritiserade islams behandling av kvinnor. Van Gogh sköts till döds av en muslim som hämnd, och ett meddelande hade fästs på hans bröst med en kniv – en meddelande som hotade Ayaan Hirsi Ali till livet.

Hon flyttade till Usa, och har sedan dess skrivit flera islamkritiska böcker, bl.a. Infidel och Nomad: En personlig resa genom civilsationerna.

Är Wafa Sultan rasist? Hon föddes och växte upp i Syrien och är utbildad psykiater.

Den 21 februari 2006 deltog hon i ett diskussionsprogram på TV-kanalen Al Jazira, där hon argumenterade med programvärdarna om teorin bakon Samuel P. Huntingtons bok Clash of CivilizationsEn sex minuter lång video med hennes svar har cirkulerat vida på bloggar och via e-post. New York Times beräknade att den sågs minst en miljon gånger. I videon kritiserade hon muslimer för att behandla icke-muslimer annorlunda och för att de inte erkänner det som judar och andra icke-muslimer har åstadkommit. Videon var den mest diskuterade någonsin med över 260 000 kommentarer på YouTube.

Är Ibn Warraq rasist? Warraq föddes i Indien av muslimska föräldrar som flyttade till Pakistan efter att det brittiska indiska imperiet delats upp.

Warraq grundade Institutet för sekulariering av det islamiska samfundet. Han är forskare på Center for Inquiry, med inriktning på korankritik.

Warraq har skrivit sju böcker, däribland  Why I Am Not a Muslim och Leaving Islam. Han har talat på FN:s konferens ”Offer för jihad” som anordnades av organisationen International Humanist and Ethical Union vid sidan av talare som Bat Ye’or, Ayaan Hirsi Ali och Simon Deng.

Är Tapan Ghosh rasist? Han är ordförande för Hindu Samhati och talar över hela Indien och USA om den pågående islamiska invasionen av Västra Bengalen.

En korrespondent skrev i en artikel om honom: ”ett 25 år långt liv av obevekligt arbete har stärkt beslutsamheten hos Tapan Ghosh att ena de hinduiska folken för att kämpa mot orättvisan och den tyranniska attityden hos myndigheterna inför de ständigt ökande muslimska övergreppen”.

Ghosh säger: ”som en som har lidit enormt av det pågående islamiska angreppet i östra Indien, både efter delningen av Indien samt när delningen av förutvarande Pakistan för att bilda Bangladesh, har muslimsk terrorism djupt påverkat mitt och miljoner människors liv på den indiska subkontinenten. De hårresande händelserna 1971 där nästan tre miljoner bengaler, mestadels hinduer, utrotaddes av den pakistanska militärregimen gjorde ett oöverkomligt intryck på mig. Sedan dess har jag arbetat oförtröttligt för att hjälpa och uppmuntra folk som tvingas vika undan för plågoriset politisk islam”.

Är Seyran Ates rasist? Hon föddes i Turkiet av kurdiska föräldrar och arbetar nu som jurist i Tyskland. Ates är synnerligen kritisk till den muslimska invandringen som ofta är mer ortodox än motsvarigheten i Turkiet. Hennes kritik har försatt henne i en situation där hon lever under hot.

Hennes bok ”Islam Needs a Sexual Revolution”, var planerad att ges ut 2009 i Tyskland. I en intervju i januari 2008 på den tyska radion uppgav Ates att hon hade gått under jorden och inte skulle arbeta offentligt till förmån för muslimska kvinnor (inte ens i domstolen) på grund av de hot som riktats mot henne.

Ates har skrivit artikeln Mänskliga rättigheter före religionen: har vi glömt att skydda kvinnor i våra försök att anpassa sedvänjor som utförs i islams namn?

Är Francis Bok rasist? Francis Piol Bol Bok, född i Sudan, var slav i tio år och är nu förkämpe för afroslaveriets avskaffande samt är författare och bor i USA.

Den 15 maj 1986 tillfångatogs Bok och för att bli slav vid sju års ålder under en räd utförd av muslimsk milis i byn Nymlal. Slaveriet är en normal företeelse i  ortodox islam. Bok levde i slaveri i tio år innan han lyckades fly från sin fängelsetillvaro i Kurdufan och tog sig till USA via Kairo. Läs på engelska mer om hans historia här.

Boks självbiografi, Escape from Slavery, är historien om hans liv från tidig ungdom, åren i fångenskap och hans arbete i USA som förkämpe för afroslaveriets avskaffande.

Är Nonie Darwish rasist? Nu är hon amerikan, men växte upp som muslim i Egypten. Hon är dotter till en egyptisk general vars familj ingick i president Nassers innersta krets.

Darwish grundade organisationen Former Muslims United (Förenade före detta muslimer) med Ibn Warraq, en organisation vars syfte delvis är att hjälpa muslimer att förkasta doktrinernas inneboende intolerans, våld och överlägsenhet.

Darwish är författare till två islamkritiska böcker: Cruel and Usual Punishment: The Terrifying Global Implications of Islamic Law och Now They Call Me Infidel: Why I Renounced Jihad for America, Israel, and the War on Terror. Hon är en uttalad kritiker av sharialagen.

Är Brigitte Gabriel rasist? Hon är arab och född i Libanon. Gabriel såg hur hennes hemland blev en islamisk stat. Libanon var ett kristet land och ”Mellanösterns juvel” när hon var ung. Men muslimerna i Libanon, stödda av Syrien och Iran, blev långsamt mer och mer militanta ända tills de förvandlade landet till en krigszon.

Hon begav sig till USA och fann där, till sin stora fasa, Muslimska brödraskapet, som hade etablerat sig och var verksamt där parallellt. Hon beslutade sig för att varna sina amerikanska medmänniskor om de förskräckliga resultat som är att vänta om man blidkar ortodoxa muslimer. Så hon grundade organisationen ACT! for America, en gräsrotsrörelse vars mål är att utbilda allmänheten om islams primära ledstjärna.

Gabriel har skrivit två böcker They Must Be Stopped: Why We Must Defeat Radical Islam and How We Can Do It och Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America.

Är Mark Gabriel rasist? Han föddes i Egypten och blev muslimsk rättslärd på den muslimska världens mest prestigefyllda universitet. Gabriels släktingar var redan tidigt rädda för att han skulle växa upp som kristen därför att han hade ammats av av en kristen kvinna. Detta gjorde att han fick en grundlig islamisk utbildning. Så han växte upp omgiven av den muslimska kulturen och skickades till Al Azhar-skolan vid sex års ålder.

När Gabriel var tolv år kunde han rabbla hela Koranen utantill. Efter sin examen från Al-Azhar-universitetet med en masterexamen erbjöds han att arbeta som föreläsare på universitetet. Under sin forskning, som omfattade resor till österländska och västerländska länder, blev han mer och mer fjärmad från islam och fann att dess historia ”från början till dags dato är fylld av våld och blodsutgjutelser utan någon upplyftande ideologi eller känsla för anständighet. Jag frågade mig själv: Vilken religion skulle se genom fingrarna med sådan tillintetgörelse av mänskligt liv? Grundat på det började jag märka att muslimer och deras ledare faktiskt var våldsverkare”.

När Al Azhar-universitetet fick reda på att Gabriel hade ”övergívit de islamska lärorna”, blev han den 17 december 1991 utestängd från universitetet och avsatt från sin post som imam i moskén Amas Ebn Malek i Giza. Den egyptiska hemliga polisen grep Gabriel och satte honom i en cell utan mat och vatten i tre dagar. Därefter torterades och förhördes han i fyra dagar innan han förflyttades till Calipha-fängelset i Kairo och blev frisläppt utan att åtalas en vecka senare. Han flydde från Egypten och skrivit flera böcker sedan dess, däribland: Islam and Terrorism.

Är Walid Shoebat rasist? Han palestinsk invandrare till USA och en före detta PLO-soldat. Shoebat föddes i Betlehem och var sonson till Mukhtar av Beit Sahour, en bundsförvant till Stormuftin av Jerusalem. År 1993 konverterade Shoebat till kristendomen efter att ha studerat den judiska bibeln i sex månader efter ett vad med sin fru. Hon försökte egentligen övertyga honom att konvertera till islam.

Efter attackerna den 11 september 2001 började Shoebat kritisera islam offentligt. Han har synts i media världen runt och har varit expertvittne i ett antal dokumentärer om ortodox islam.

Shoebat hävdar att det finns paralleller mellan radikal islam och nazism. Han säger: ”sekulära dogmer som nazism är mer ofarliga än den islamofascism som vi ser idag … därför att islamofascism har en religiös ingrediens, som säger att ‘Gud den allsmäktige har befallit dig att göra detta’. I 55 muslimska stater försöker man få denna lära att slå rot. Så potentiellt kan vi få många Nazityskland i framtiden, om dessa människor får sin vilja igenom”.

Är Simon Deng rasist? Han föddes i södra Sudan. Hans by Tonga var ett fridfullt jordbrukssamhälle, trots de ofta förekommande räderna av den muslimska sudanesiska armén, då de brände hyddor och skingrade boskapen. ”En av de första sakerna som jag fick mig itutat som barn var att om araberna kom måste jag springa för livet”, minns Deng. Historien om arabernas kolonisering av Afrika är en historia om islamisering, storskalig slavhandel och folkmord. En dag kom muslimerna och Deng infångades och förslavades.

Vid 12 års ålder lade han märke till en man från sin by på grund av mannens ”shilluk” – ett antal upphöjda ränder i pannan. Det är en stammärkning som även Deng har. Mannen kallade på en avlägsen släkting till Deng som råkade befinna sig i närheten. Men hjälp av sin släkting kunde Deng fly.

Efter att ha flytt slaveriet och emigrerat till USA reser nu Deng runt i landet och håller föredrag inför olika församlingar från FN till skolelever. Hans tal fokuserar på utbildning  och anti-slaverirörelsen. Deng är nu ett varnande exempel på grymheten hos okontrollerad islam och sharia. ”Jag offrades i islams namn”, säger han.

Är Babu Suseelan rasist? Professor Babu Suseelan föddes i Indien och var hinduisk ledare, en människorättsaktivist, universitetsprofessor och psykolog. Han är även chef för det indisk-amerikanska forumet för intellektuella i New York.

Suseelan har skrivit ett flertal publicerade artiklar om jihadterrorism och kognitiv psykologi. Han har bjudits in att tala på internationella konferenser om muslimsk stridbarhet. Han håller föredrag världen runt och försöker utbilda folk om ortodox islam och faran den innebär för den fria världen.

Är Walid Phares rasist? Phares föddes i Libanon, där han har examina i juridik, statskunskap och sociologi. Därefter avlade han en mastersexamen i internationell rätt vid universitetet i Lyon i Frankrike och en doktorsexamen i internationella relationer och strategiska studier vid universitetet i Miami. Han emigrerade till USA 1990.

Hans texter avslöjar den politiska aspekten som finns inlemmad i den islamiska doktrinen och han försöker hitta lösningar på de problem som finns i väst. Hans böcker är bland annat:The Confrontation: Winning the War against Future Jihad och The War of Ideas: Jihadism against Democracy.

Är Zeyno Baran rasist? Baran är en turkisk-amerikansk forskare och är chef för Center for Eurasian Policy.

En av Barans huvudområden är att motverka spridningen av den radikala turkiska muslimska ideologin i Europa och i Eurasien.

Baran har kritiserat europeiska och amerikanska regeringar för att arbeta för nära med grupper eller enskilda personer som omfattar politisk islam. Hon hävdar att ett sådant engagemang faktiskt verkar mot USA:s och Europas intressen.

Baran skrev nyligen en artikel för tidningen Weekly Standard om just detta ämne. I artikeln använder hon sig av ett slags lackmustest när hon fastställer vem och vilken typ av muslimska grupper den amerikanska regeringen har att göra med. Baran hävdar att ”den avgörande faktorn måste vara ideologin: är gruppen islamistisk eller inte?” Hon anser att muslimska brödraskapet, Hizbollah och Hizb ut-Tahrir ger utslag i hennes lackmustest.

Är Zuhdi Jasser rasist? Han är ordförande och grundare av organisationen American Islamic Forum for Democracy. Som hängiven muslim grundade Jasser AIFD i kölvattnet efter 11 septemberattackerna i USA för att ge den amerikanske muslimen en röst att förespråka bevarandet av grunderna för den amerikanska konstitutionen, för frihet och för en separering av moskéerna från staten.

Jasser är före detta örlogskapten i USA:s flotta och tjänstgjorde i elva år som tjänsteläkare. Här är en nationellt erkänd expert i bekämpandet av politiskt islam och av amerikanska islamistorganisationer. Han informerar senaten och Vita huset  regelbundet vid deras anti-terroristmöten.

Är Magdi Allam rasist? Allam föddes i Egypten och växte upp med muslimska föräldrar. Hans mor was var troende och praktiserande muslim, medan fadern Muhammad var ”helt sekulär”. Han utbildade sig till journalist och en frispråkig kritiker av islamisk extremism.

År 2005 publicerade Allam en artikel i vilken han uppmanade till ett förbud av att bygga moskéer i Italien. I en text där han hävdra att moskéer främjar hat, påstod han att Italien lider av ”moskémani”.

I en insändare uppgav Allam att islam inte gick att skilja från islamisk extremism. Genom att kritisera själva islam, istället för muslimsk extremism, sade Allam: ”Jag frågade mig själv hur det var möjligt att de som, likt mig, uppriktigt och djärvt krävde moderat islam och ett avstående från extrem islam och terrorism, kunde riskera att få en dödsdom enligt Koranen. Utöver den muslimska extremism och terrorism som har gjort sitt intåg internationellt, tvingades jag inse att ondskans rötter är inneboende i ett islam som är fysiskt våldsamt och historiskt konfliktskapande”.

Är Farshad Kholghi rasist? Han föddes i Iran och minns tiden före den islamiska revolutionen, när shahen Reza Palahvi härskade allenarådande och landet var solitt på väg i västlig riktning, med en omfattande utveckling inom infrastrukturen, industrin, utbidlningen och hälsovården.

Farshad Kholghi är en välkänd person från offentliga debatter i Danmark. Han har anklagats för rasism, vilket gäller för de flesta som debatterar islam (vilket med tanke på hans etnicitet, är en stor ironi). Han har vidare anklagats för att föra fram högerextrema åsikter. Farshad frågar retoriskt: ”Är det högerextremt att stå upp för kvinnors rättigheter? Är det högerextremt att kritisera religion? Är det högerextremt att försvara yttrandefrihet? Är det högerextremt att försvara den enskilda människans rätt framför rätten för en ideologi? Om det är så, okej, då är mina åsikter högerextrema”.

Farshad uppmanar starkt folk att delta i den offentliga debatten och att inte rädas religiös fanatism. Istället ska religiös fanatism göras till åtlöje, vilket även gäller fanatikernas maktmissbruk genom att vi använder oss av det bästa av de västerländska värdena, i vilket ingår öppna diskussioner, noggrann granskning av muslimska organisationer och den sunda traditionen med satir och förlöjligande av skenheliga, korrumperade och exploaterande religiösa ledare.

Är Bassam Tibi rasist? Han föddes i Syrien och är nu tysk medborgare. Han är muslim och statsvetare samt professor i internationella relationer. Tibi är en ståndaktig kritiker av islamism och en förkämpe för en reformering av islam. I universitetsvärlden är han känd för sin analys av internationella relationer och införande av islam i studierna av internationella konflikter och civilisationer.

Tibi hade arton gästprofessurer över hela världen. Tibi var även gästprofessor på Yale innan han gick i pension 2009. Samma år publicerade han sitt livsverk, en bok med titeln: Islam’s Predicament with Cultural Modernity.

Är Khaled Abu Toameh rasist? Toameh föddes på Västbanken 1963 och fadern var israelisk arab och modern var palestinsk arab. Han tog sin filosofie kandidatexamen i engelsk litteratur på judiska universitetet och bor i Jerusalem med fru och tre barn.

Toameh var tidigare reporter för Jerusalem Report och korrespondent åt Al-Fajr, som han beskriver som ett språkrör för PLO. Han har producerat åtskilliga dokumentärer om palestinierna för BBC, Channel 4, australiensisk, dansk och svensk TV, däribland sådana som blottlade sambandet mellan Arafat och utbetalningar till Fatahs beväpnade falang, samt den ekonomiska korruptionen hos de palestinska myndigheterna.

Han var den första journalisten som rapporterade om sexskandalen som skakade den palestinska myndigheten tidigt 2010 och som ledde till avsättandet av Rafiq Husseini, personalchef hos den palestinska presidenten Mahmoud Abbas. Skandalen avslöjades av den tidigare palestinska underrättelsepersonen Fahmi Shabaneh i en exklusiv intervju med Toameh i Jerusalem Post. En av Toamehs mest berömda artiklar är Where Are the Voices of ”Moderate” Muslims?

Är Tawfik Hamid rasist? Han föddes i Egypten och blev medlem av den militanta islamistiska organisationen al-Gama’a al-Islamiyya. Efter att han ändrat inställning började han predika i moskéer för att främja fred, vilket gjorde honom till måltavla för militanta islamister som hotade honom till livet. Hamid flyttade då till väst, där han har föreläst på UCLA, Stanford University, University of Miami och Georgetown University mot muslimsk fundamentalism.

I en artikel 2009 i Wall Street Journal skrev Hamid att islam borde bevisa att det är fredens religion. Han uppmanade muslimska skriftlärda och präster att ”utarbeta en shariabok som kommer att godkännas i den muslimska världen och som lär ut att judar kommer att vara accepterade i den muslimska världen och att judar inte inte är grisar och apor, att det är oacceptabelt att förklara krig för att sprida islam och att dödande av före detta muslimer är ett brott”.

Hamid har skrivit artiklar för Wall Street Journal, bland annat Islam Needs To Prove It’s A Religion Of PeaceHow to End Islamophobia och The Trouble with Islam.

Denna lista över framstående islamkritiker skulle kunna bli hur lång som helst. Om du tror att man är rasist för att man kritiserar islam, kan du då ange exakt vilken ras det är som kritiseras? Att kalla kritiker av islam för rasister är enbart manipulerande och oärligt förtal. Det korrekta ordet är ”kritiker”. Alla personerna ovan ägnar sig åt religiös kritik, kritik av en ideologi; de ägnar sig åt politiska uttalanden, där allt är önskvärda, nödvändiga och vitala grundläggande delar i ett fritt samhälle.

Islam är inte en ras. Det finns muslimer av alla raser. Det största muslimska landet är Indonesien. det finns fler icke-arabiska muslimer än arabiska muslimer. Kritik av islam är alltså inte rasism.

De flesta människor som försöker tysta kritik av islam vet mycket väl att islam inte är en ras. Men förtalet är effektivt i den fria världen. Blotta antydan kan spoliera en politisk karriär eller göra så att någon blir avskedad. Så även om det inte är sant – och de flesta människor säger att det vet att det inte är sant – är det i alla fall ett effektivt redskap för censur.

Denna lista kommer förhoppningsvis, en gång för alla, att få den som påstår att det är rasistiskt att kritisera islam, att göra sig till åtlöje. Förhoppningsvis kommer denna absurda skamfläck till uttryck att försvinna ur folks vokabulär för alltid. Är det att hysa för stora förhoppningar? Varje gång du hör eller läser om någon som använder ordet rasism för att tysta kritik av islam, svara genom att räkna upp personer från denna lista och se vad som händer.

Följ min blogg med bloglovin

stststbtbtdbdbgdgdekekekekmndmndmndmndmndalalalalalalalbsbsbs,
bsbsbsbsbsbsbsbsbslnlnlndmsvtsvt,svtsrsrsrsrkjkkccaitgtgtgtgvgvgvg,
vlvlvlpopopoftft,ftftnrnrnrnrvabmbmdndndndndndnsvdsvdsvdsvdsvd,svd,
svdexexexexgtgpgpgpdndndnktktltltnsknsksmp,smpbvpinpinsh

Ullenhags historielösa islamofobi

januari 13, 2011 221 kommentarer

Idag får vi veta att migrationsminister Erik Ullenhag ska söka dialog med de muslimska föreningarna för att motverka islamofobi. I Sverige reagerar ingen på det här resonemanget. Svenskarna har sedan länge fjärmats från sunt förnuft genom decennielånga propagandakampanjer. Tvärtom vore det närapå uppseendeväckande, och kanske anstötligt, om migrationsministern kontaktade nämnda organisationer för att diskutera hur man stävjar radikalisering av muslimer för att förhindra fler självmordsbombare. I Sverige är det alltså viktigare att alla älskar muslimer än att folket sprängs i bitar. För det är ju det budskapet denna nyhet förmedlar i grund och botten.

Om vi tittar på bakgrunden till termen islamofobi, så myntades det i slutet av 1970-talet av iranska fundamentalister i analogi med termen xenofobi (främlingsskräck).  Syftet var att förklara islam oantastbart. Alla som överträder denna gräns ska betraktas som rasister. Termen är alltså ett uttryck för totalitär propaganda och är avsiktligt otydlig med om det handlar om religion, trossystem eller trosanhängarna världen runt.

Lägg märke att religiös tro inte har mer med ras att göra än vad sekulära ideologier har. I en demokrati är ingen tvungen att tycka om en religion och fram till dess att något annat gäller har alla rätt att tycka att en eller flera religioner är bakåtsträvande och vilseledande. Det har alltså inte ett dugg med rasism att göra om man ställer sig undrande inför islam och avvisar dess krav på att besitta sanningen. Brukar vi använda psykologiska sjukdomstermer som liberalofobi eller socialistofobi när någon ställer sig negativ till välfärdsfördelning eller marknadsdominans?

Termen islamofobi har flera funktioner. Den förnekar att det finns en islamsk offensiv i Europa, vilket gör att offensiven i ännu mindre grad måste ursäktas. Begreppet islamofobi angriper sekularismen genom att jämställa den med fundamentalism. Framför allt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, som kräver jämställdhet mellan könen, som kräver rätten att konvertera och som vill utöva sin tro fritt och utan att underkasta sig diktat från skäggbeprydda paragrafryttare.

I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Det gäller även europeiska medborgare med muslimskt ursprung som bor i muslimska länder där de kräver rätten till religionsfrihet, rätten att inte tro på en gud, rätten att inte fasta under ramadan. Dessa människor pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen vilket kväser allt hopp om förändring bland profetens anhängare.

På den globala arenan skapas ett nytt tankebrott, som starkt påminner om hur Sovjetunionen tog itu med ”folkets fiender”. Och våra medier och politiker välsignar denna utveckling. Var det inte den franska presidenten som jämställde islamofobi med antisemitism? Ett tragiskt felsteg. Rasism attackerar människor för var de är: hudfärg, arab, jude, vit.

Den kritiskt sinnade underminerar istället de påstådda sanningarna och utsätter de heliga skrifterna för berättigad exegetik och omgestaltning. Så man blandar bort korten och blandar ihop de två begreppen rasism och kritisk granskning. Man ser till att de religiösa frågorna inte blir föremål för någon intellektuell debatt utan istället omfattas av juridiken. Varje invändning, varje skämt blir då ett brott.

Glöm inte att det är lättare att vara muslim i London, New York och Stockholm än att vara kristen i Mellanöstern eller Nordafrika. Men termen kristendomofobi fungerar inte – tursamt nog. För det finns ord som besudlar språket, som fördunklar språkets innebörd. Ordet islamofobi hör dit och är ett av de ord som skyndsamt måste försvinna från ordförrådet.

Etablissemanget har alltså okritiskt, historielöst samt utan någon som helst källgranskning tagit till sig detta starkt fientliga ord och etiketterar denna psykologiska diagnos (fobi) på folk som egentligen bara har en annan åsikt än den etablissemanget står för. Genom att monopolisera debatten på detta sätt ställer de sig på extremisternas sida. Jag undrar om de verkligen är medvetna om det.

Följ min blogg med bloglovin

sr, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, sds, sds, sds, gp, gp, gp, ex, ex, ex, ex, ta, ta, lt, lt, bot, bot, dagen, dagen, blt, blt, smp, smp, skd, skd, hd, hd, nsk. nsk. nsk.

Wallraffande i Södermalmsmoskén

december 16, 2010 32 kommentarer

Nedanstående TV-inslag från den norska televisionen är en intervju med den miljöpartistiske politikern Daniel Arrospide Alata, som under ett halvår infiltrerade sig i Stockholms största moské, Södermalmsmoskén. Arrospide ville få reda på vad som händer bakom kulisserna hos ”fredens religion”. Vad han fick reda på var inte vad han hade hoppats på. Istället fann han det vi fruktar mest av allt, en välorganiserad grupp som aktivt rekryterar män för det heliga kriget mot alla otrogna (icke-muslimer).

Arrospide har en debattartikel på Newsmill där han berättar om sitt wallraffande. Tilläggas bör att artikeln på Newsmill i sitt nuvarande skick är en censurerad version. Här finns den ocensurerade, ursprungliga versionen. Redaktör Leo Lagercranz på Newsmill förklarar i princip sin censurering med att ordet ”muslimer” är för starkt laddat för att användas så ofta som det gör i texten.

Vid infiltrationen framgår det bland annat att imamen är mycket väl medveten om denna rekryteringsverksamhet. Dementierna från imamen i Svenska Islamiska Samfundet är ett spel för galleriet, enligt Arrospide, varvid man kan konstatera att det uppenbarligen rör sig om ett flagrant exempel på det i Koranen omnämnda taqyyia. Al-Qaida jobbar alltså helt fritt i denna miljö här i Stockholm och imamen gör inget för att stoppa det.

Arrospida hävdar att det är hög tid för SÄPO och polisen att vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med problemet. Annars, säger han, kommer detta problem att växa och bli lika stort som nazismen var en gång i tiden.

Följ min blogg med bloglovin

DN, DN #2, DN #3, DN #4, DN #5, DN #6, SvD, SvD #2, SvD #3, SvD #4, SvD #5, SvD #6, SvD #7, SvD #8, SvD #9, SvD #10, SvD #11, HD, HD #2, GP, GP #2, GP #3, GP #4, GP #5, GP #6, GP #7, GP #8, GP #9, GP #10, Aftonbladet WebbTV, Aftonbladet WebbTV #2, Aftonbladet WebbTV #3, Aftonbladet WebbTV #4, VG, VG #2, VG #3, VG #4, VG #5, VL, VL #2, VL #3, VL #4, VL #5