Arkiv
SVT Debatts debattmetoder avslöjade
SVT Debatts metod att bygga upp en dramaturgi kring sina debatter var genomskinligare än någonsin torsdagen den 7 november. Tårtkastningen mot Jimmie Åkesson stod på agendan och inledningsvis lät programledaren, Kristina Hedberg, debatten handla om just det.
Snart nog släppte hon in en av sina ”utvalda” debattörer, en mindre begåvad ung man, som skulle kunna benämnas som invandraralibi. Med sin invandrarbakgrund tilläts han häva ur sig alla de fördomar, klichéer och substanslösa tillmälen som vänstern formligen älskar att häva ur sig mot Sverigedemokraterna – utsagor som givetvis inte har några som helst underbyggda källor eller fakta.
Henrik Johansson från ”Inte rasist men” fick oförblommerat bre ut sig med sina uttjatade schabloner. På ”apberget” hade programledningen även placerat ett gäng hejdukar till dessa härförare.
Dessa rabiata ”debattörer” tilläts sitta och på nytt rapa upp de gamla klyschor som de ”respekterade” journalisterna märkt inte längre biter på Sverigedemokraterna. Så istället för att schavottera själva är det dags för ”send in the clowns”. För egentligen vill man fortsätta debatten på den här nivån med glåpord och tillmälen för att slippa komma fram till sakfrågan, för den vinner de aldrig.
Men nu har det gått så långt att journalisterna/etablissemanget inte själva längre kan kompromettera sig med alla klyschor. Då får man ta in några som beredvilligt ställer upp som de pajasar de i grunden är. Och vad passar då inte bättre än en ”nyttig idiot” som, då vederbörande dessutom har invandrarbakgrund, givetvis inte går att klandra med mindre än att kritikern omedelbart exponeras som rasist.
I debattlägret mot ”gaphalsarna” hade programledningen satt Björn Söder. Jag upprepar – Björn Söder. Alltså EN person mot hela apberget. Detta är en uttalad och utstuderad taktik för att nöta ner den åsiktssida som SVT Debatt inte stödjer.
Nu framstod dock Björn Söder som en intellektuell gigant jämfört med motståndarna, trots programledarens förkärlek för att låta gaphalsarna få avsevärt mycket mer taltid än Söder, samt att hon tillät dem att avbryta Söder oupphörligen.
Istället för att få stopp på fysiska angrepp av typen tårtningar, leder sådana här debatter till än större motsättningar i samhället. Genom att iscensätta ett sådant här pajkastningsscenario (som inte ens är värdigt att kallas debatt), dvs. att förhindra själva sakdebatten, är SVT Debatt medskyldiga till och underblåser stigmatiseringen av SD samt att tårtattacker äger rum. Fast det är det som är syftet, har vi förstått nu, eftersom argumenten inte räcker till.
Viktig opinionsbildning
Kära bloggläsare,
Long time no see! Det har gått cirka ett halvår sedan jag bloggade sist. Vadan detta, har Cavatus givit upp kampen? INGALUNDA! Här ges ingen kamp upp. Omständigheter privat har tyvärr drivit mig till ett vägval där övrig nätaktivism har prioriterats. Tyvärr, därför att det är roligt att skriva och publicera sig. Desto bättre finns det ju idag en uppsjö av mycket läsvärda dissidentbloggar, och antalet ökar ju för varje vecka, något som till och med tevenyheterna (föranledda av Ullenhags oro – att bli genomskådad?) har basunerat ut. Därför har nog Aktualias långa tystnad inte inneburit någon nämnvärd förlust. Eventuell konkurrens är ingalunda något hot. Tvärtom bådar det gott för folks allmänna medvetenhet.
Bloggandet blir för många av oss dissidenter en egenterapi för att få utlopp för den frustration som Kafkasamhället skapar hos dem som genomskådat hyckleriet. Om man känner sig manad att börja blogga eller ej är snarast en fråga om personlighet, tid och formuleringsförmåga. Den sistnämnda går dock alltid att utveckla. Jag upplever att många bloggare har blivit skickliga skribenter och skarpa samhällskritiker med tiden. Så inget ont som inte har något gott med sig, även om ordstävet i just detta sammanhang ger aningen dålig smak i munnen.
Av en flygbladsmakare inspirerades jag att läsa igenom PI:s twitterskola och ge mig in i vänsternästets heliga ankdamm. Tidigare har jag aldrig förstått vitsen med twitter, men faktum är att där kan man komma till tals med meningsmotståndare, om än i synnerligen ordknapp form. Ordväxlingar uppstår och jag tror att sådant kan ge ringar på vattnet istället för de murar som just nu byggs upp mellan lägren. Till dags dato har jag skaffat mig drygt 100 följare. Det är snabba puckar som gäller och kul att snickra ihop slagkraftiga ”oneliners” med matnyttiga länkar. Mig hittar ni förstås på @cavatus.
Dessutom vill jag slå ett slag för kommentarsfält som läses av andra än redan frälsta. Där kan vi göra stora insatser och påverka opinionen. Jag ser hur många debattörer drar ett stort och viktigt lass. Fler uppmanas att göra insatser för att vi ska nå ut till folk. Det gäller Svenska Dagbladets debatt- och ledarsidor (Disqus kommentarssystem), Newsmill, SVT Debatt (som är ett riktigt vänsternäste, gör en insats!) samt era egna lokala dagstidningar, i den mån kommentarer tillåts. Kom gärna med fler förslag och tips i kommentarsfältet nedan.
Så nu vet ni var jag i egenskap av nätkrigare ägnat tid åt när jag inte bloggat! Nästa bloggpost, som egentligen skulle vara den här, publiceras inom kort, och är en sammanfattning av Tryckfrihetssällskapets första möte. Missa inte det!
Det onämnbara med upploppen i England
Upploppen handlade om ras. Varför ignorera detta faktum?
Katharine Birbalsingh är författare och lärare i London sedan ett decennium och planerar att starta en friskola för fattiga barn. Nedanstående debattartikel publicerades i The Telegraph som bloggpost den 7 augusti. Artikeln är ett intressant inlägg i debatten, där just den aspekt hon tar upp aldrig problematiseras:
Vilken hudfärg hade Mark Duggan? Mark Duggan är den man som sköts till döds av polisen i Tottenham. Upploppen i Tottenham utlöstes när folk protesterade mot hans död. Jag hörde först om upploppen på radion imorse, sedan på teve. Jag läste artiklar på internet. Men konstigt nog var det ingen som sa vilken hudfärg Mark Duggan hade. Ingen sa det onämnbara, att upprorsmakarna, på det hela taget antar jag, svarta. Sedan publiceras till slut Toby Youngs bloggpost i the Telegraph om upploppen. Är Toby Young den enda journalisten därute som kommer att våga säga att dessa upplopp handlar om ras?
Likväl var det en tidning som hade ett foto på Duggan. När jag såg fotot bekräftade det vad jag visste instinktivt: svarta ungdomar som än en gång brandskattar London.
Vissa av de svarta barn jag undervisat kommer att påstå att upploppen är fullkomligt berättigade. Ett antal vuxna skulle hålla med dem. Överallt läser jag att protesten var förståelig därför att ”folk är väldigt arga”.
Jag skulle vilja veta varför de är arga. Mark Duggan är död. Han sköts av polisen i en avgörande eldstrid. Duggan befann sig i en minitaxi och skotten avlossades både från taxin och från polisen på annat håll. En polis skadades under incidenten och en kula återfanns i en polisradio. Antingen sköt Duggan eller taxiföraren på polismannen. Antingen var Duggan på fel plats vid fel tillfälle och då är hans död en förskräcklig tragedi – han träffades i korselden – eller också sköt han på polismannen som försvarade sig. Oavsett förklaring så dödade inte polismannen Duggan kallblodigt.
Ändå hävdar en vän till Duggan som kallar sig Niki, 53, att demonstranterna ville ha ”rättvisa för familjens skull” och ”något måste göras”. Hon sa att vissa av dem gick ut på gatorna för att framföra sina åsikter. ”De ger sig till känna därför att folk inte känner sig nöjda. Den här killen var inte våldsam. Ja, han var inblandad i saker men han var inte en aggressiv person. Han hade aldrig gjort någon illa.”
Jag undrar vad ”inblandad i saker” betyder? Jag undrar också om polismannen som skadades vid skottlossningen tror att Mark Duggan aldrig gjorde någon illa. ”Något måste göras”? Hon får det att låta som om polisen dödar svarta personer varannan vecka och att någon till slut måste sätta ned klackarna.
I skolan minns jag att jag såg en presentation av Trident inför eleverna. Trident var från Londonpolisen och arbetade med att undersöka och informera samhället om vapenbrott bland de svarta i London. Jag visste inte vad Trident jobbade med då, men det slog mig av alla fotona av skjutna människor (syftet var att skrämma barnen) var att de visade svarta. Så till slut frågade jag en av polismännen hur stor procent av dem som var inblandade i vapenbrott som var svarta. Frågan fick denna drygt trettio år gamla vita polisman man, som ju var utbildad att hantera den svarta invånargruppen och dess frågor, att rodna.
Han förklarade att cirka 80 procent av vapenbrotten begicks av svarta. Jag log besvärat. Men nej, sa han, det var värre än så. Sedan berättade han att 80 procent var vapenbrott mellan svarta, och att av resterande 20 procent så bestod cirka 75 procent de inblandade parterna av minst en svart person, svart skjuter vit, eller vit skjuter svart. Jag krävde att få veta mer. Samtidigt som han sa att hans statistik var obearbetat och att han inte hade vetenskapliga siffror, så tenderade de vita som var inblandade i dessa skottlossningar att vara från Östeuropa.
Nämndes något av detta i deras presentation? Givetvis inte. Precis som nyheterna om upploppen i Tottenham inte heller nämner något rasaspekten.
Problem kan inte lösas om inte folk vill säga sanningen. Precis som med så många andra saker i det här landet, sticker vi huvudet i sanden och vägrar att tala om dem.
svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn svd dn, dndndnsvdsvdabexdndndndndndnababsvdsvdsvd, BT, GP, SR, Expr, Svenskbladet, DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD, ex gp ex svd gp gp svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn, dndnsvtdnsvdsvdsvdsvdsvdabdndndndngpdndn
Punkterade PK-myter
En artikel i Svenska Dagbladet den 13 juli 2011, Migration som en förutsättning för välfärd, av Cecilia Notini Burch (doktorand i historia vid Stockholms universitet) är ett typiskt exempel på den kulturmarxistiska mytbildning som under efterkrigstiden fått fotfäste inom i stort sett alla akademiska institutioner i västvärlden. Nedan vederläggs 8 myter som artikeln bygger på. Fritt citerat från artikeln:
Myt 1: ”Nationalstaten uppkom under 1800-talet.”
Sanningen: För Sveriges del uppkom dagens moderna nationalstat under 1500-talet. Gustav Vasas uppror och kanske även hans välkända uppmaning ”warer svenske” har fungerat som naturlig historisk fond och brytpunkt. Olof Skötkonung (krönt år 995) brukar däremot anses som den förste kungen som styrde över ett enat Sverige. I ett internationellt hänseende var Rom en väl fungerande nationalstat minst 500 år före Kristi födelse.
Myt 2: ”Etniska och religiösa minoriteter levde utan förföljelse i muslimska områden.”
Sanningen: En icke oviktig detalj att inflika är att minoriteter sällan levde under muslimskt herravälde av fri vilja utan för att de levde i områden som erövrats och koloniserats av muslimer. En hörnsten i den snabba muslimska expansionen var att omgående underkuva de folk man lagt under sig. Sättet man begagnade sig av var att de icke-muslimska folken fick fortsätta med sin handel och sitt levnadssätt så länge de erkände den muslimska överhögheten och betalade en särskild skatt. Alla muslimer var däremot skattebefriade och i övrigt betraktade som första klassens medborgare. Det bidrog ofta initialt till en låg motståndsgrad och gav även incitament till konvertering.
Så länge minoriteterna var fogliga och inte gjorde något väsen av sig så slapp de således bli halshuggna. De som inte gjorde det var som ”kafir” (otrogen/icke-muslim) i princip rättslösa under sharialagarna. Det var inte precis för att de var älskade som morerna drevs ut ur Europa.
Myt 3: ”Den stora migrationen till exempelvis USA med början under 1800-talet var oreglerad.”
Sanningen: Invandringen till USA var tvärtom mycket reglerad och debatten var tidvis hätsk. Det var exempelvis av det skälet som Ellis Island byggdes (och Angel Island på västkusten) där immigranter sattes i karantän, undersöktes och förhördes. Individer som inte uppfyllde kraven deporterades tillbaka till sina hemländer och det gällde även barn. Dock hade rederierna ett intresse av att sålla bland passagerarna från start då de annars fick stå för kostnaderna. Sedermera införde USA även olika former av kvotsystem för att hålla invandrare från Öst- och Sydeuropa ute och man förbjöd även all asiatisk invandring.
Vad som är viktigt att framhålla är att det då handlade om en helt annan typ av migration. Ett hel kontinent med outnyttjade resurser och människor som inte fick något som helst finansiellt stöd (en del svenska utvandrare gick bokstavligen från New York till Minnesota). Det är vidare enligt många principiellt fel att se USA som ett invandrarland då det kan betraktas som en förlängning av det kristna Europa, först genom kolonier och sedermera som en enad självständig etno-kulturell europeisk nation.
Myt 4: ”All utveckling kommer från migration.”
Sanningen: Handel, industriellt och kulturellt utbyte främjar utvecklingen. Den övervägande delen av det som kan betecknas som migration under historiens gång utgörs av det som direkt eller indirekt kommit till stånd genom erövring och kolonisering, i övriga fall handlar det om migration av mindre omfattning. Sverige har haft flera bidragande invandringsgrupper under historiens gång men det har varit storleksmässigt mindre (undantaget möjligen tyskarna i Stockholm) och kulturellt närstående grupper som med lätthet integrerats. Att inte massimmigration är en förutsättning för välstånd förstår vem som helst som för ett ögonblick betraktat länder som Japan och Finland (och även Sverige före massinvandringens början).
Myt 5: ”Migranter tenderar att ta arbeten som ‘vi’ i väst inte vill ha.”
Sanningen: En mer korrekt verklighetsbeskrivning är att migranter tenderar att uföra arbeten till löner och under arbetsförhållanden som inte sällan är förbjudna i lagar och avtal. Det finns i nationalekonomisk mening arbeten som inte blir utförda (åtminstone inte i laglig regi) eftersom lönenivån är för hög för okvalificerad arbetskraft. Men då är det bättre att definiera den typen av arbeten som genomgångsarbeten och ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar och långtidsarbetslösa. En reform som skulle betala sig själv inte minst eftersom Sverige har Europas högsta ungdomsarbetslöshet (och än värre skulle det vara utan Norges arbetsmarknad).
Tilläggas skall också att import av utländsk arbetskraft i Sverige är direkt subventionerad genom de så kallade ”instegsjobben”. Vad regeringen gör är att den subventionerar en stor del av lönen åt alla som vill komma hit och som inte har svenskt medborgarskap. En åtgärd som med stor säkerhet skulle klassas som fullkomligt vettlös i jordens övriga länder.
Myt 6: ”De skapar nya företag och arbetstillfällen och de bidrar mer till välfärdskassan än de tar ut.”
Sanningen: Enligt finansminister Anders Borg så är ca 50 procent av alla invandrare bidragsförsörjda och det tar i genomsnitt 7-10 år för en nyanländ invandrare att bli egenförsörjd. I de siffrorna ingår västerländska invandrare så det är egentligen missvisande uppgifter. Ser man till enskilda grupper så är det ofta långt värre med arbetslöshetstal på över 80 procent i vissa grupper.
Myt 7: ”Åldrande befolkning och höga pensionsavgångar gör att vi behöver arbetskraftsinvandring.”
Sanningen: Ingångsvärdena för Sveriges del är Europas högsta ungdomsarbetslöshet (2010). Moderaterna har själva i sitt valmanifest angett den verkliga arbetslösheten i Sverige till 21 procent. I det läget kommer inte ens de värsta prognoserna fram till att behov av import av okvalificerad arbetskraft skulle föreligga.
Dagens industri publicerade nyligen en artikel där man avfärdade myten om det stora kommande arbetskraftsbehovet. Verkligheten är att många äldre dels fortsätter jobba och när de väl pensionerar sig så ersätts ofta inte deras tjänster utan rationaliseras bort. Det ligger i linje med att det sker en ständig produktivitetsökning i samhället vilket sammanfattat innebär att färre producerar mer.
Myt 8: ”Även 1900-talets stora arbetskraftsmigration har, enligt författarna, varit nödvändig för den ekonomiska och tekniska expansion som skett i västvärlden.”
Sanningen: I vissa länder har gästarbetarsystem varit nödvändiga och bidragit stort till välståndet. För Sveriges del så var det uttalade politiska målet full sysselsättning vilket medförde att man länge uppehöll ett artificiellt arbetskraftsbehov genom ständiga devalveringar i syfte att främja exportindustrin. I dag har vi ett annat system där målet om full sysselsättning bytts ut mot stabilitet och låg inflation, på bekostnad av en lägre arbetslöshet.
mn, mn, mn, mn, bb, nf, 2g, av, st, st, bt, bt, bt, pc, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, cw, ne, ad, ad, bk, bk, dm ,ln, ft, ft, svt, svt, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, ai, kk, va, bn, bn, blt, blt, dn, svd, ex, ex, gp, gp, sd, sd, kb, kb, kb, ns, ns, sp, sp, sp, nr,
Amnesty talar med dubbla tungor
Häromdagen framgick det att Amnesty kritiserar Sverige för att så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Det kändes betryggande att åtminstone någon tar upp detta omfattande samhällsproblem.
På Amnestys hemsida kan vi även läsa att kvinnors rättigheter är lika med mänskliga rättigheter:
”Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. I och utanför hemmet, i krig och fredstid blir kvinnor misshandlade, våldtagna, könsstympade och dödade. I vissa länder är diskriminering av kvinnor inskriven i lagen.
Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Förövarna går nästan alltid fria – även i Sverige.
Den största människorättsskandalen i vår tid
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter [ … ] Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera.”
Vidare kan vi under rubriken ”Våld mot kvinnor” läsa:
”Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. [ … ] Folkrätten är tydlig vad gäller staternas ansvar att göra allt som står i deras makt för att bekämpa våld mot kvinnor – oavsett vem förövaren är. Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna.”
Tyvärr visar det sig enbart vara tomma ord. Amnesty handlar i direkt strid mot ovanstående föresatser. År 2007 begick en eritrean en mycket grov våldtäkt. Han dömdes till fängelse och utvisning. Men när utvisningen skulle verkställas griper Amnestys Madelaine Seidlitz, behjälpliga av ett av SR:s Ekoredaktion iscensatt mediedrev orkestrerat av Ivan Garcia, Herman Meltzer och Matilda Hector på Ekoredaktionen, samt Thomas Peterssohn, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på TT; ej att förglömma är Helen Westlund, mannens ombud på Advokatbyrån Helen Westlund AB.
Tog Amnesty den våldtagna kvinnan i försvar enligt ovanstående principer? Nej, nu bortsåg de från våldtäkten för att avvärja utvisningen. Lyckades det? Gissa! Fundera sedan på vilka som styr i Sverige!
Mannen begick ännu en mycket rå våldtäkt i april i år. Amnestys och SR:s agerande har nu kommit till allmänhetens kännedom här och på Newsmill här. Amnesty har, genom sin genralsekreterare Lise Bergh, nödgats komma med ett genmäle. Den här gången gick det alltså inte att tiga ihjäl de förödande konsekvenserna av ett mediedrev. Därför fabricerar Bergh osanningar om Eritrea för att skydda sig själv och Amnestys renommé. Sensmoral? Amnesty kan helt klart acceptera grovt kvinnovåld i skarpt läge. Så när ska Amnesty revidera sin hemsida?
Nu återstår bara att se hur SR och TT kommer att bemöta kritiken och visa sitt ansvar för följderna av sin kampanj. Vi väntar med spänning på deras svar!
st, st, st, av, bt, bt, br, db, db, db, gd, gd, gd, ek, ek, ek, cw, ne, ne, ne, mnd, mnd, mnd, mnd, ft, ft, ad, ad, ad, ad, ad,
ad,bs, bs, bs, bs, bs, bs, ln, ln, svt, svt, svt, dm, svt, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, aa, kt, dn, dn,
dn,dn, dn, svd, svd, svd, gp, gp, gp, ex, ex, bn, vb, vb, nsk, nsk
Insidesrapport från Egypten
I höstas var jag i Kairo och anlitade under en dag en mycket välutbildad och engagerad guide. Han gjorde att vårt besök blev av högsta tänkbara kvalitet. Häromdagen var vi i kontakt med varandra och det han berättar från hur det ser ut i Kairo idag. Här följer en kort sammanfattning av vårt samtal.
– Jag har inte haft ett enda guideuppdrag sedan den 27 januari. Det är över fyra månader. Jag hade lite pengar sparade på banken men de är slut nu.
– Har din fru något arbete?
– Nej. Jag vet inte vad jag ska göra nästa månad. Ekonomin pekar bara nedåt här och det finns inga jobb överhuvudtaget. Det är strejker överallt. Hela livet har stoppats upp i Egypten och det är problem överallt. Jag måste betala den senaste krediten men har bett banken att få uppskov
– Hur är livet för övrigt?
– Folk är otrevliga. Det finns ingen polis. Ingen ordning råder överhuvudtaget. Folk drar runt på gatorna och bråkar och till och med dödar. Brottslingar har tagit sig ut ur fängelserna. Förut kunde man gå ut och promenera överallt. Nu är vi rädda för de kriminella som stjäl och dödar. De går omkring med vapen på sig och de vill att landet ska rasa samman. Det gör i alla fall ekonomin.
– Här i Europa talas det om att ni suktar efter demokrati.
– Över 65 % av egyptierna är obildade. Vad kan man förvänta sig av dem? Frihet för dem är att döda, stjäla. Allt är kaos i Kairo. Det är trafikstockningar överallt. Totalt kaos. Egypten av idag är något att gråta över. Folkmassor överallt. Trafikkaos. Strejker. Men Mubarak var en dålig ledare
– Men är detta bättre?
– Många som var med i upproret är olyckliga nu. Det var de utbildade som iscensatte upproret. De vill ändra landet till det bättre. Nu är de tillbaka på sina arbeten medan de flesta andra drar runt och är arbetslösa och ställer till bekymmer. Dessa utbildade upprorsmakare har försatt landet i misär. De flesta fabriker har upphört med sin produktion. Inga vill investera i Egypten. Före upproret var 40 % fattiga. Nu handlar det nog om 70 % som är fattiga. De är rädda.
– Vilka är rädda?
– De som äger företag och butiker. De är rädda att bli rånade och plundrade. De törs inte öppna sina butiker.
– Kan kvinnor röra sig ute på gatorna och vara säkra?
– Alla är rädda. Ingen törs gå ut efter 22.00 på kvällarna. Före revolutionen var det inga problem att gå ut på kvällarna eller nätterna för någon.
dn, dn ,dn ,dn ,dn, dn, svd, svd, svd, svd, ex, ex, ex, ex, ex, gp, gp, gp, gp, st, st, st, av,
av, av, av, pc, bt, bt,bt, bt, db, gd, gd, gd, dk, dk, ek, ek, ek, mn, mn, mn, mn, mn, mn, mn, al,
al, al, al, bk, bk, bk, bk, ln, ln, ln,dm, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ha, ai, va, va, bm, bm,
blt, kt, kb, kb, kb, ns. ns, sk, sk, sk,
Journalisten med ”fel” åsikter
Efter ett välbehövligt uppehåll önskar jag alla bloggläsare en god fortsättning på det nya året. Mycket har hänt i Sverige och omvärlden under den tid som gått. Många utmärkta bloggar (se blogglänkarna i marginalen) skriver om dessa händelser ur läsvärda perspektiv. En mycket intressant utveckling i gammelmedia är att självmordsbombaren och gripandena av de svenska terroristerna i Danmark tycks ha väckt en debatt till liv som många har väntat på i ett decennium. Samhällsdebattören och redaktören Dick Erixon skriver klokt och läsvärt om detta här.
I dagens bloggpost vill jag slå ett slag för den nya bloggen ”Den osynliga journalisten”. Denna journalist blev av med jobbet för att ha skrivit sanningen om ett fall där saker har hade skötts på ett oegentligt sätt. De som drabbades av dessa fakta (de som handlat oegentligt) hörde av sig och ställde krav på att tidningen aldrig mer skulle skriva sådana avslöjande sanningar.
På tidningen rådde det för övrigt fullt kaos. Det skedde hela tiden omorganisationer och det var de yngsta, mest oerfarna som fick skriva tendentiösa snyftartiklar. Det intressanta är att de flesta av dessa unga journalister verkligen tycker att det är sanningen som de förmedlar.
Men detta är inte att förvåna sig över. På journalistutbildningen tydliggjordes det att allt som skrivs om t.ex. invandrare och flyktingar ska ha en positiv anstrykning. Något negativt bör inte framhävas. Snarare bör det undvikas. Detta genomskådar en kritisk läsare mycket tydligt när man väl börjat lägga märke till det. Tyvärr befinner sig de flesta svenskar kvar i sin Törnrosasömn, duperade av denna journalistiska smörja.
Journalistutbildningens hjärntvätt har alltså lyckats hos de flesta nybakade journalister, utom vår ”osynliga” journalist, som hamnat i ett moraliskt predikament som gör det omöjligt att försörja sig som journalist. Till detta hör att hennes f.d. kolleger och studiekamrater numera uppmanar henne att börja skriva mer politiskt korrekt. Annars går det inte att tjäna sitt uppehälle som journalist i Sverige.
Fler och fler journalister börjar vakna. Jag uppmanar alla er som känner att ni tillhör denna grupp att kontakta vår osynliga journalist på hennes blogg och börja bolla idéer, skapa ett nätverk. Då det råder en inte ringa arbetslöshet bland journalister, torde en lukrativ födkrok vara att starta en tidning med politiskt neutral nyhetsförmedling, som en motpol till den marxistiskt socialliberala mediedominansen. Denna nya tidning ska givetvis kännetecknas av ”äkta” journalistik och ställa de relevanta, de idag ”förbjudna” frågorna och sakna dagens propagandistiska framtoning. Vem vet, så småningom kanske en sådan dagstidning kan se dagens ljus i Sverige. Ännu så länge är det tyvärr en utopi.
bot, bot, blt, blt, dagen, dagen, dn, dn, dn, dn, ex, ex, ex, ex, gp, gp, gp, hd, hd, kbl, kbl, lt, nsk, nsk, skd, skd, sds, sds, smp, smp, svd, svd, svd, svd, ta, ta, ya, ya
Rösträkning irl
För att ta mitt medborgerliga ansvar och se hur rösträkningen går till och att det går rätt till, äntrade jag vallokalen tre minuter i åtta. Det var en stor tillströmning av folk under röstningens sista skälvande minuter. En ung tjej visade sig ha åkt till fel vallokal, och skulle sannolikt inte hinna åka till den rätta, med tanke på vad klockan var slagen. Klockan åtta avslutades röstningen och vallokalsskylten togs bort. Däremot fick inte dörren låsas, då rösträkningen är offentlig. Alltså behöver man inte vara där före åtta, utan kan titta in närhelst man vill. Dock var jag den enda utomstående personen och de tittade storögt på mig som om jag var en utomjording.
Totalt var de sex personer, varav jag kände igen två personer, en från perioden som anställd i den offentliga sektorn och en person som är politiker på orten. Övriga personer var för mig helt okända men vid småprat under kvällens gång kunde jag dra slutsatserna att en person var nämndeman och en annan jobbade inom räddningstjänsten i grannkommunen.
Först ska förtidsrösterna sorteras ned i vallådornas tre olika fack. De ligger i kuvert ihop med röstkortet. Kuvertet ska öppnas, röstkort och kuvert läggas i varsina högar och kuverten med valsedlarna stoppas ned bland de andra. Fem personer är sysselsatta med detta medan en person räknar ned det totala antalet röstande i röstlängden, den liggare där rösterna prickas av. Denna procedur tog ganska lång tid eftersom många hade förtidsröstat i detta val.
För det mesta arbetades det under tystnad, men lite småprat förekom. Det kanske var min närvaro som lade sordin på stämningen. Dock dröjde det bara sju minuter innan den första nedlåtande kommentaren om Sverigedemokraterna yttrades. Man berättade om röstare som gjort fel och kommentaren var ”hur svårt kan det vara” och ”ja, är det några som verkar okunniga så är det sverigedemokrater”.
Efter 35 minuter var det dags att börja sprätta upp kuverten för riksdagsvalets gula röstsedlar. Röstsedlarna lades i högar efter parti framför varje person. Under kuvertsprättningen lades alla röstsedlar ihop i en hög per parti. Då hade klockan hunnit bli 21.26. Den totala tystnaden lägrade sig och utan att ens ha en fingertuta på fingret hörde man bara prasslet av papper när de olika partiernas valsedelshögar räknades och lades i högar om 50.
När det visade sig att antalet röstsedlar inte stämde överens med antalet röstande i röstlängden måste röstlängden räknas om, så även de sprättade kuverten och röstsedlarna, som förvisso alltid ska räknas två gånger i vallokalen. Kuvert visade sig saknas och en febril räkning återupptogs. Man konstaterade också att alla i röstlängden inte fick rösta med gul valsedel då de inte var svenska medborgare.
I ett par kuvert fanns det två valsedlar, dubbletter, som räknades om båda var av samma parti, annars inte, och i ett kuvert fanns det en handskriven valsedel som ogiltigförklarades då den skrivna texten inte följde normerna. Ett kuvert hade en vikt valsedel som ogiltigförklarades och en hade ett vikt hörn, men den godkändes. Än en gång skämtades det om folk som hade svårt för sig att rösta och nämndemannen kommenterar det hela med att ”det måste vara sverigedemokrater för de verkar ju lite dumma”.
En intressant iakttagelse vid en blick på röstetalen i de olika valkretsarna i kommunen, var att den valkrets där jag övervakade rösträkningen hade flest sverigedemokratiska röster. Kan det bero på att troligen ingen annan bevakade de övriga vallokalernas räkning? Visst, man blir aningen paranoid efter denna parodiska valrörelse men frågan måste få ställas.
Klockan 22.25 var det dags att ta itu med de vita valsedlarna. Då hade jag fått telefonbesked om läget och kände att jag fått tillräcklig insikt i förfarandet för att kunna åka hem. Riksdagsrösterna var de viktigaste och den biten var avklarad. De beräknades vara färdiga vid tolvsnåret och jag ville hem och fira.
Mitt omedelbara intryck av hela processen är att den är oerhört primitiv och rent av ålderdomlig. Som förhållandevis datavan blir man förskräckt av att se den saktfärdighet och amatörmässighet som kännetecknar rösträkningsproceduren. Det är inte förvånande att det är dyrt att anordna val under dessa premisser. Jag ser ett behov av att systemet moderniseras och framför allt datoriseras på något sätt. Kruxet är att bibehålla valhemligheten. Men kan man åka till månen bör det också gå att lösa.
Release – Julia Caesar
OBS! UPPDATERING – boken går nu att beställa!
Det är många som hittat till journalisten Julia Caesars krönikor på Snaphanen sedan de började publiceras i april. Den stora uppmärksamhet och läsartillströmning krönikorna har rönt, har gjort att författaren har beslutat att ge ut ett urval av dem i bokform för att även nå dem som inte är bevandrade i datorernas värld. Boken går från och med lördagen den 18 september att att beställa på denna länk: http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2049.
BAKSIDESTEXT – FLER MINISTRAR BORDE GRÅTA
På en presskonferens tillkännager en minister gråtande sin avgång. Fler ministrar borde gråta. Det finns många både nuvarande och före detta ministrar som har mycket goda skäl att brista i gråt över vad de har gjort och gör mot sitt land och dess befolkning.
Med världens mest extrema invandringspolitik har de förvandlat Sverige till ett splittrat och otryggt land där allt fler människor har allt svårare att känna igen sig. Utan att befolkningen någonsin blivit tillfrågad har det svenska Folkhemmet på bara några årtionden förvandlats till ett mångkulturellt samhälle med en kraftigt ökande och alltmer brutal våldsbrottslighet, havererad integration, Europarekord i anmälda våldtäkter, hederskultur, anlagda mångmiljonbränder och flykt från de invandrartäta områdena.
”Fler ministrar borde gråta” är en samling knivskarpa politiska krönikor om tillståndet i Sverige en bit in på 2000-talet. De är icke önskvärda rapporter om en verklighet som vi aldrig får läsa eller höra om i massmedia.
Författaren bakom pseudonymen Julia Caesar är journalist med lång erfarenhet från medievärlden.
Läs mer om Julias bok Världsmästarna här, som gavs ut och kunde beställas från och med den 15 september.
Nu kommer boken som många har väntat på – VÄRLDSMÄSTARNA!
Julia Caesar, journalist och uppskattad krönikör på Snaphanen, ger nu ut boken ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt”. Boken är den granskning av den svenska mångkulturen och invandringspolitiken som media borde göra men inte gör. Istället mörklägger journalisterna sanningen om massinvandringens följder. Boken inleds med en hårdhänt uppgörelse med Julia Caesars egen yrkeskår, ”De apatiska journalisterna”.
Den svenska invandringspolitiken är extrem. Sverige är ett land under kolonisering. Svenska regeringar har – oberoende av partifärg – utnämnt Sverige till världsmästare i godhet och förvandlat landet till global socialbyrå. Sedan 1980 har det lilla landet med 9 miljoner invånare tagit emot 1,3 miljoner invandrare. Var femte svensk har i dag invandrarbakgrund. Av dem som har kommit är bara 5 procent flyktingar. Majoriteten på 95 procent kommer i huvudsak för att ta del av Sveriges frikostiga välfärdssystem. 96 procent saknar pass eller andra ID-handlingar men beviljas ändå permanent uppehållstillstånd. Svenska myndigheter känner alltså inte till identiteten hos det absoluta flertalet som släpps in i landet.
Den ansvarslösa politiken medför stora och djupgående konsekvenser för landet och dess invånare. Statsskulden skenar, skolor och bilar bränns ned varje dag, våldsbrottsligheten ökar och blir alltmer brutal. Förorterna utvecklas allt snabbare till segregerade etniska enklaver befolkade av ett importerat bidragsproletariat. Sverige har EU-rekord och ligger som nummer 2 i världen i anmälda våldtäkter.
Läs journalisten Ulf Nilsons recension av Världsmästarna i Expressen, ”Sverige är på väg åt helvete”.
Det här är några av de ämnen som Julia Caesar tar upp i boken:
· Ett förändrat land. Om föraktet för det svenska, sorgen över ett förlorat land och hur Sverige blev en fristad för minst 1 500 krigsförbrytare och terrorister, bland annat Saddam Husseins giftkemist.
· Hur Sverige blev världsmästare i godhet.
· Människosmugglarnas marknad och asyllotteriet. I tre kapitel granskas asylpolitiken, människosmugglingen, de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” och anhöriginvandringen.
· Ideologin och dess verktyg. De ideologiska rötterna till det eniga riksdagsbeslutet 1975 om att förvandla Sverige till ett mångkulturellt land analyseras, liksom diskrimineringsombudsmannens (DO:s) verksamhet.
· Integrationsfiaskot. Om bidragsförsörjda etniska enklaver, svartjobbande imamer och import av analfabeter.
· En totalitär ideologi. Islamiseringen av Europa och Sverige i synnerhet.
· Importerad kriminalitet. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten och försöken att mörklägga den.
Boken ges ut under pseudonym. Julia Caesar skriver i bokens inledning:
Det går stick i stäv med den journalistiska kultur och hederskodex som jag har bekänt mig till i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag delar fortfarande den principiella inställningen. Det är så det ska fungera i ett fritt och civiliserat samhälle. Men vi lever tyvärr inte i ett fritt och civiliserat samhälle längre. Hoten från islam och alla våldsdåd mot dem som har använt sig av sin grundlagsstadgade yttrandefrihet har helt ritat om yttrandefrihetens karta. Att i dag offentligt ifrågasätta och kritisera islam under eget namn är inte realistiskt. När allt kommer omkring är det inte mitt namn som är viktigt utan det jag har att säga.
Inget svenskt bokförlag har velat ge ut boken. ”Världsmästarna” är en bok som inte är önskvärd i Sverige. Författaren ger därför ut den på eget förlag.
Den kan beställas här:
http://booksondemand.e-butik.se/?artnr=2044
Inom kort kommer antologin ”Fler ministrar borde gråta”, ett urval av de krönikor som Julia Caesar sedan i april har publicerat på Snaphanen.
OBS! För er som ännu inte stiftat bekantskap med Julia Caesars krönikor, finns en länklista med sammanfattningar av de som hittills publicerats här.
Följ denna blogg med bloglovin
blt, blt, blt, hd, hd, hd, gd, gd, gd, ekur, ekur, ekur, ekur, ab, ab, ab, ab, ab, ab, sydsvenskan, sydsv, syd, syd, syd
dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn,dn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, exp, gp, gp,gp
Aktualia 
Senaste kommentarer