Arkiv

Posts Tagged ‘debatt’

Talande debatt

oktober 15, 2013 20 kommentarer

 

I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.

Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:

a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.

I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.

Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.

b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.

Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!

Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.

Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.

Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.

På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?

SVT:s Debatt – katastrofal konsensus

april 24, 2010 15 kommentarer

Med tillåtelse av debattören Julia Caesar, publicerar jag här hennes analys av SVT:s program Debatt från den 22 april. JC har publicerat inlägget på den danska webbplatsen Snaphanen.dk, men bör även komma en svensk läsekrets till del.

Ämnet för dagen i Debatt var hur vi kommer till rätta med den misslyckade integrationen bland Sveriges invandrare:

Så illa som svenska media sköter sitt uppdrag måste man som lyssnare/läsare/tittare värna sin mentala hälsa genom att iaktta strikt mediefasta, det vill säga avhålla sig från all mediekonsumtion.

I går gjorde jag ett undantag och såg Debatt – och det stod fullständigt klart att jag lever i ett dårhus som heter Sverige. Ja, det visste jag ju redan, men nu blev det övertydligt. Antingen försjunker man i depression. Eller också blir man förbannad och gör något.

Eftersom ingen svensk reporter vågar göra ett ärligt reportage om integrationsfiaskot hyr man in en egyptisk, Yosri Fouda, som tillika framhåller att han är muslim. (Reportrar brukar inte upplysa sina intervjuobjekt om sin politiska eller religiösa tro, i Sverige anses det tillhöra privatlivet).

Det är naturligtvis ett hopplöst uppdrag att dimpa ned i ett främmande land och på kort tid bilda sig en uppfattning om hur allting fungerar. Så Yosri hade ”hjälp”. Han omhändertogs redan på Arlanda av en av SVT:s mest hängivna rödgardister, John Carlsson, som pekade vart Yosri skulle gå och vilka Yosri skulle tala med. Det var John Carlsson som drog i trådarna, Yosri var bara en inlånad atrapp.

Det var tydligt att Yosri hade preparerats väl av sin ”producent”. Ty Yosri var ingen objektiv reporter, det var han som undervisade sina intervjuobjekt i hur allting borde vara.

John Carlsson har producerat samtliga reportage som ligger till grund för Debatt med temat Valextra. Vi vet alltså vad vi har att vänta oss: vänsterindoktrinering av gammal pålitlig modell. Det gäller bara att låna in rätt personer att använda som atrapper i propagandan.

Programledaren Belinda Olsson är en katastrof. Illa påläst, okunnig, klarar inte att hålla en struktur i programmet, sanslöst omedveten om vad hon sysslar med.

Följaktligen fick Luciano Astudillo och Tobias Billström ostört hänge sig åt stickspår och pseudodebatt bland annat om det urvattnade försörjningsstödet som i praktiken knappt gäller någon alls.

Inte en enda fråga ställdes om huruvida Sverige ska fortsätta vara en global socialbyrå för hela jordens befolkning.

Den tystnaden var det enda upplysande med programmet. Där fick vi klara besked. Sverige SKA fortsätta vara en global socialbyrå. Ingen enda i de sju riksdagspartierna har andra planer.

Följ min blogg med bloglovin

Locket fortsatt på i svensk media

februari 25, 2010 7 kommentarer

Föreningen Grävande Journalister har i en enkät låtit journalister på SVT:s, SR:s och TV4:s morgonredaktioner svara på frågor om pressekreterarnas påtryckningar.

De krav pressekreterarna ställer upp som villkor för politikers medverkan i olika debattsammanhang som t ex dom olika morgonsoffeprogrammen är vem dom olika ministrarna kan tänkas debattera mot. Få ställer upp mot vanliga ”drabbade” människor. Synpunkterna kan också handla om programmets vinkel. Politikerna ser till att lägga locket på debatten genom dessa ”härskartekniker”. Men media spelar med. Istället för att göra ett scoop om politikernas val att hålla sig borta från verkligheten, springer man makthavarnas ärenden.

Att locket ligger på i debatten är det många som kan vittna om. Men journalister blånekar oftast. Att erkänna detta kan skada deras intergritet och rykte. Det är t.ex. Alexandra Pascalidou ett exempel på, när hon i Ring P1 tisdagen den 23 februari (18.35 minuter in i programmet) (eller här för endast det inslaget) blank förnekar detta, när en inringare bestämt hävdar detta och anger en lista över politiskt tabubelagda ämnen, bl.a. massinvandringen, våldtäktsstatistiken och rättssystemet.

Lena Sundströms Augustnominerade bok Världens lyckligaste folk har recenserats av Tomas Polvall på Norrköpings Tidningar och Johan Lundberg på Axess, där båda risar boken. Även Per Landin, kulturskribent på DN, har recenserat den och de båda intervjuas i Studio Ett den 23 februari 2010. Landin kallar boken fördomsfull och rasistisk och hävdar att Sundström framställer danskar som obildade, motbjudande och efterblivna, till skillnad från oss svenskar som hon framställer som mer humana, toleranta och öppna.

Landin tror inte att man hindrar främlingsfientlighet genom att sjukdomsstämpla eller beskriva den på det sätt som Sundström gör. Sundström använder nämligen Danmark som ett varnande exempel på hur det kan bli om vi tillåter en offentlig diskussion om de här problemet. Det har förts en omfattande diskussion i Danmark om invandring, intergration, islamism och sociala klyftor. Det är högre till tak där, vilket Landin ser som något gott. ”Svensk debatt skulle må bra av om den muslimska invandringen och deras skepsis mot västerländska värden samt vår negativa självbild kunde debatteras öppet och fortlöpande och i motsats till Lena tror jag att en sån debatt skulle leda till en normalisering”, säger Landin.

Programledaren Anders Holmberg frågar då Sundström: ”finns någon poäng att lyfta takhöjden lite, dvs. tillåta en friare debatt än vad som i praktiken är tillåtet här”.

Sundström svarar: ”Jag ser en fara i att man får det typen av retorik, att det blir detsamma som att lyfta på locket” och menar att stödet för DF bara ökade när folk öppet får diskutera dessa frågor. ”Jag tror inte riktigt på den här förmågan att lufta bort ett hat, jag tror att det finns risk att man syresätter det snarare”.

I denna diskussion avslöjar sig Holmberg pinsamt nog när han faktiskt erkänner att det finns ett lock på debatten om invandringspolitiken i Sverige, detta lock som notoriskt förnekas så fort det nämns. Sundberg bekräftar dessutom lockets existens. Ridå!

Eftersom Sverige inte har någon konstitutionsdomstol och media anses fungera som den tredje statsmakten, är det illavarslande när makten lägger sig i och styr media. Det är även illavarslande när media springer de styrandes intressen. Det är särdeles illavarslande när media hindrar en vital offentlig debatt i många ämnen som de flesta svenskar anser vara angelägna att få debattera.

Följ min blogg med bloglovin

Publicistklubben – debatten går vidare …

januari 20, 2010 Lämna en kommentar

Debatten på Pulicistklubbens webbplats, i kölvattnet efter måndagens paneldebatt, går vidare med ”PK-veteranen”. Ytterligare en deltagare, Zafir, har anslutit sig med ett synnerligen vederhäftigt och eftertänksamt inlägg.

Istället för att fortsätta och klistra in debatten på Aktualia kan ni följa den på plats och ställe:

http://www.publicistklubben.se/2010/01/18/direkt-fran-debatten-om-sd-och-medierna/comment-page-1/#comment-3758

Orrenius har fått pris för något som man egentligen förväntar sig av alla journalister med någorlunda integritet. Så egentligen är det sorgligt att denna egentliga journalistik ska behöva belönas. Fast i Sveriges debattklimat är det uppenbarligen nödvändigt. Förhoppningsvis kan det leda till att de flesta svenska journalister får sig en tankeställare.

Följ min blogg med bloglovin