Arkiv

Posts Tagged ‘dödsskjutning’

Det onämnbara med upploppen i England

augusti 11, 2011 21 kommentarer

Upploppen handlade om ras. Varför ignorera detta faktum?

Katharine Birbalsingh är författare och lärare i London sedan ett decennium och planerar att starta en friskola för fattiga barn. Nedanstående debattartikel publicerades i The Telegraph som bloggpost den 7 augusti. Artikeln är ett intressant inlägg i debatten, där just den aspekt hon tar upp aldrig problematiseras:

Vilken hudfärg hade Mark Duggan? Mark Duggan är den man som sköts till döds av polisen i Tottenham. Upploppen i Tottenham utlöstes när folk protesterade mot hans död. Jag hörde först om upploppen på radion imorse, sedan på teve. Jag läste artiklar på internet. Men konstigt nog var det ingen som sa vilken hudfärg Mark Duggan hade. Ingen sa det onämnbara, att upprorsmakarna, på det hela taget antar jag, svarta. Sedan publiceras till slut Toby Youngs bloggpost i the Telegraph om upploppen. Är Toby Young den enda journalisten därute som kommer att våga säga att dessa upplopp handlar om ras?

Likväl var det en tidning som hade ett foto på Duggan. När jag såg fotot bekräftade det vad jag visste instinktivt: svarta ungdomar som än en gång brandskattar London.

Vissa av de svarta barn jag undervisat kommer att påstå att upploppen är fullkomligt berättigade. Ett antal vuxna skulle hålla med dem. Överallt läser jag att protesten var förståelig därför att ”folk är väldigt arga”.

Jag skulle vilja veta varför de är arga. Mark Duggan är död. Han sköts av polisen i en avgörande eldstrid. Duggan befann sig i en minitaxi och skotten avlossades både från taxin och från polisen på annat håll. En polis skadades under incidenten och en kula återfanns i en polisradio. Antingen sköt Duggan eller taxiföraren på polismannen. Antingen var Duggan på fel plats vid fel tillfälle och då är hans död en förskräcklig tragedi – han träffades i korselden – eller också sköt han på polismannen som försvarade sig. Oavsett förklaring så dödade inte polismannen Duggan kallblodigt.

Ändå hävdar en vän till Duggan som kallar sig Niki, 53, att demonstranterna ville ha ”rättvisa för familjens skull” och ”något måste göras”. Hon sa att vissa av dem gick ut på gatorna för att framföra sina åsikter. ”De ger sig till känna därför att folk inte känner sig nöjda. Den här killen var inte våldsam. Ja, han var inblandad i saker men han var inte en aggressiv person. Han hade aldrig gjort någon illa.”

Jag undrar vad ”inblandad i saker” betyder? Jag undrar också om polismannen som skadades vid skottlossningen tror att Mark Duggan aldrig gjorde någon illa. ”Något måste göras”? Hon får det att låta som om polisen dödar svarta personer varannan vecka och att någon till slut måste sätta ned klackarna.

I skolan minns jag att jag såg en presentation av Trident inför eleverna. Trident var från Londonpolisen och arbetade med att undersöka och informera samhället om vapenbrott bland de svarta i London. Jag visste inte vad Trident jobbade med då, men det slog mig av alla fotona av skjutna människor (syftet var att skrämma barnen) var att de visade svarta. Så till slut frågade jag en av polismännen hur stor procent av dem som var inblandade i vapenbrott som var svarta. Frågan fick denna drygt trettio år gamla vita polisman man, som ju var utbildad att hantera den svarta invånargruppen och dess frågor, att rodna.

Han förklarade att cirka 80 procent av vapenbrotten begicks av svarta. Jag log besvärat. Men nej, sa han, det var värre än så. Sedan berättade han att 80 procent var vapenbrott mellan svarta, och att av resterande 20 procent så bestod cirka 75 procent de inblandade parterna av minst en svart person, svart skjuter vit, eller vit skjuter svart. Jag krävde att få veta mer. Samtidigt som han sa att hans statistik var obearbetat och att han inte hade vetenskapliga siffror, så tenderade de vita som var inblandade i dessa skottlossningar att vara från Östeuropa.

Nämndes något av detta i deras presentation? Givetvis inte. Precis som nyheterna om upploppen i Tottenham inte heller nämner något rasaspekten.

Problem kan inte lösas om inte folk vill säga sanningen. Precis som med så många andra saker i det här landet, sticker vi huvudet i sanden och vägrar att tala om dem.

Följ min blogg med bloglovin

svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn svd dn, dndndnsvdsvdabexdndndndndndnababsvdsvdsvd, BT, GP, SR, Expr, Svenskbladet, DN DN DN DN SvD SvD SvD  SvD SvD, ex gp ex svd gp gp svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn, dndnsvtdnsvdsvdsvdsvdsvdabdndndndngpdndn

Annonser

Studio 1 om Malmögängen

februari 12, 2010 5 kommentarer

Sveriges Radio P1:s program Studio 1 tog den 11 februari upp några dagsaktuella ämnen där vissa är värda ett par kommentarer. I detta blogginlägg tar jag upp ”Malmögängen”.

En man sköts nyligen till döds mitt på torget i Malmö. Ett av ämnena för dagen var alltså de kriminella gängen i staden. Det finns alltså en konflikt mellan två kriminella gäng och under de senaste åren har åtta män dödats i gängbråken. Joakim Palmkvist på Sydsvenska Dagbladet har kartlagt dem. De är egentligen gamla kompisar från barnsben med en lång kriminell karriär och ingår i samma kriminella nätverk dock med personliga konflikter på rena sandlådenivån. Killarna var väldigt unga, 12-14 år, när de började strula och idag är de i 20-årsåldern. De är yrkeskriminella mångsysslare med allt från kortskimning till narkotikabrott och grova trafikbrott. Enligt Palmkvist håller de till i Söderkulla och Apelgården i Rosengård. Även Malmös socialkommunalråd Katrin Stjernfeldt-Jammeh deltar i programmet. Hon berättar att kommunen satsar 15 miljoner extra för att arbeta allmänt mot kriminalitet.

De diskuterar gängens beskjutningar på öppen gata mitt bland folk. Vidare ställs frågan varför satsningen mot kriminaliteten från kommunens sida kommer först nu. Länge och väl redogör Stjernfeldt-Jammeh om det arbete som hittills har gjorts. Man talar om gemensamma problemformuleringar med polisen m.m. Diskussion pågår i hela tio minuter.

Och? Gav radioinslaget något substantiellt? Svar: nej. Varför? Alla deltagare led av den berömda beröringsskräcken. Ingen inte ens antydde att det rörde sig om kriminella ynglingar med invandrarbakgrund. Den absolut enda ledtråd som skulle kunna hjälpa lyssnaren att få lite mer förståelse för problemets kärna är att ordet Rosengård nämns i förbigående. Då brukar en klocka ringa i huvudet på folk.

Vill man inte gå som katten kring het gröt utan få raka svar om vad bråken i Malmö handlar om och vilka som är inblandade finns den osminkade historien här. Men hur många av Sveriges invånare vet att de inte får hela sanningen? Och hur många vet att de bör läsa detta länkade material för att få hela underlaget?

I andra sammanhang är det oerhört viktigt att folks kulturella bakgrund betonas. Den ska framhävas och utgöra en berikande faktor i samhället. Immigranter ska inte assimileras utan bejaka sin härkomst med dess kulturyttringar. Därför är det motsägelsefullt att dessa kulturyttringar på alla sätt ska hemlighållas i detta sammanhang.

Sverige är exceptionellt på det sätt som medborgarna hålls i okunniga i somliga frågor. Våra nordiska grannländer har helt andra principer för publicering och offentliggörande av fakta. När ska Sverige sluta spela bror duktig ta lärdom av sina nordiska grannländer?

Följ min blogg med bloglovin