Arkiv

Posts Tagged ‘Lars Vilks’

Vilks intervjuad i Studio Ett

maj 21, 2010 28 kommentarer

Den 20 maj 2010 deltog Lars Vilks i Studio Ett. Klicka här för att gå vidare till länken för lyssning.

Nedan följer en transkription av vissa intressanta delar av intervjun, som, till att börja med, handlar om konstprojektet och hur allt tog sin början i Tällberg.

Cirka 7:53 minuter in i programmet börjar en intressant del. Man dristar sig till att diskutera det kontroversiella mångkulturella samhället och Vilks tidigare uttalanden i denna fråga.

Andreas Malm säger i en inspelning av en tidigare intervju:
– Jag anser att Lars Vilks är en rasist. Han har uttryck saker som att det finns så många muslimer i Sverige.

Vilks säger att det är ett tragiskt drag hos Andreas Malm att han tar meningar och bryter ur sitt sammanhang och ger de ett nytt innehåll.

– I en intervju för Aftonbladet sa jag att vi har för många muslimer i förhållande till de resurser vi har för integrationen. Man lyckas inte med integrationen. Det kan inte ses som något speciellt sensationellt. Det är ju rätt många överens om att vi inte har något bra integration.

– Vad menar du med att du inte tror på det mångkulturella samhället?

– Vi har en kultur och den är svensk. Men man har inte kunnat komma överens om vad svensk kultur är. Det borde egentligen vara förhållandevis lätt när vi är ett begränsat land med lång tradition. Den muslimska kulturen är från många länder och olika delar av världen, olika sammanhang och olika inriktningar. Men på en amatörmässig nivå kallar man alla muslimer för EN muslimsk kultur och man ser ut en religiös ledare som deras företrädare. Man får då en lustig bild av vad detta skulle vara för någonting.

– Vad är då ditt alternativ?

– Man måste föra fram att det finns många olika inriktningar. Framför allt ska inte fanatikerna, fundamentalisterna, bestämma och ha att göra med vad som kännetecknar den muslimska kulturen.

– Men är inte just det ett mångkulturellt samhälle att man ska ha många inriktningar och att man ska kunna leva sida vid sida?

– Det blir svårt att förstå när man övergår till att visa förståelse för en muslimsk mobb som skriker svin och gris till mig på en akademisk föreläsning innan jag ens ha börjat.

– Men du ifrågasatte det mångkulturella samhället?

– Problemet är inte alla kulturer utan när man skapar en bild av vilka kulturer vi har. Det centrala är vilka spelregler som ska gälla för samtliga. Då vacklas det och man vill inte riktigt tala om vad som gäller i samhället. Det tycks vara så att många muslimer har fått uppfattningen att man tror att man har rätt att föra fram sina egna åsikter och få dem fullt ut godtagna.

Journalisten ställer tillspetsade frågor som om det t.ex. är rätt med enskilda badtider eller ej för muslimer. Vilks tycker det är taktiskt olyckligt att dra fram denna fråga. Det skapar en stor ovilja bland folket. Man ska vara restriktiv med den sortens saker. Det handlar om ytterlighetsgrupper som inte representerar hela gruppen. Man ska vara restriktiv för undantag och komma överens om vilka regler som gäller.

– Heltäckande burka kanske socialt inte är helt lyckat. Det blir lätt lustigt. Man får ha restriktioner för det, men jag är inte för att lägga mig i hur folk klär sig.

– Tack Lars Vilks, kontroversiell konstnär, och upphovsman till den omdiskuterade rondellhunds som bl.a. gjort att han hotats till livet och utsatts för attentat.

Det är intressant att reportern måste sälla sig till de politiskt korrekta och lägga till att Vilks är ”kontroversiell”, något som han inte skulle behöva vara om Sverige hade följt de råd Vilks själv ger under intervjun, nämligen att tala om vilka regler som gäller i Sverige och påtala att dessa måste man acceptera.

En annan intressant observation är, vilket framgår av den indignerade ton och det panikslagna röstläge journalisten intar när just den frågan ställs, nämligen att det ÄR oerhört kontroversiellt att vara emot det mångkulturella samhället. Min medelbara följdfråga blir: när ska denna mentala låsning släppa hos det svenska etablissemanget?

I kölvattnet efter attacken på Vilks

maj 14, 2010 25 kommentarer

Angreppet på Lars Vilks har redan tagits upp på många bloggar. Jag har valt att lägga ut det på min engelska blogg där bloggposten rönt stor uppmärksamhet internationellt.

På hemmaplan känner jag mig så tilltufsad av händelsen att jag har svårt att finna ord. Plötsligt blev allt ett vacuum. Apatiskt surfar jag runt och tar del av andras texter och kommentarer. Mycket klokt har skrivits och sagts. Men det är som om luften med ens gick ur vårt fina samhällsbygge. Det föll som en sufflé.

Givetvis tar jag en absolut ställning mot den gapande mobb som attackerade Vilks och som förnekade övriga åhörare att ta del av föreläsningen. Religiösa fanatiker av denna kaliber, är svåra att föra en dialog med då de förbehåller sig rätten att med Guds – eller här Allahs – goda minne – pådyvla andra, eller som det finare kallas, missionera den enda rätta tron.

Ett stort problem i villervallan är att Sverige är det mest sekulariserade landet på jorden. Det som då blir resultatet är detsamma som att blanda olja och vatten. Att försöka införa medeltida religiösa sedvänjor i detta land kommer aldrig att gå vägen. Det stadiet har Sverige redan gått igenom och passerat för länge sedan.

Tittar man närmare på videoklippen från föreläsningen kan man i tumultet skönja två kategorier. De som högröstat vrålar och agiterar och de som sitter häpna, överkörda och fullkomligt mållösa. De senare representeras av fredliga och icke-fanatiskt religiösa personer som gått hit för att ta del av Vilks infallsvinklar på yttrandefriheten i konsten. De förvägrades detta av den andra kategorin närvarande. Titta noga här och märk själv.

Det vi alla väntar på nu är att politikerna tydligt tar avstånd från dessa angrepp på demokrati och yttrandefrihet. Dessutom bör de i likhet med medierna svara på frågan om man per automatik klassas som islamofob om man tar ställning mot denna skränande pöbel och för yttrandefriheten.

Som det ser ut i nuläget är tystnaden från etablissemanget öronbedövande. Hur lång tid ska de ta på sig för att ta ställning i frågan?

Följ min blogg med bloglovin

Vilks vs Pekgul

mars 10, 2010 16 kommentarer

Studio 1 i SR:s P1 onsdagen den 10 mars 2010 inledde programmet med en animerad debatt mellan Nalin Pekgul (som f.ö. har en debattartikel här i SvD den 11 mars) och Lars Vilks. Vilks, med sin lugna, analyserande samtalsstil hjälpte programledarna att hålla debatten någorlunda inom ramarna, medan Nalin Pekgul allteftersom debatten fortskred måste tystas ned då hon, gråtmild och högröstad, hade svårt att föra en diskussion på en saklig nivå.

Det är Vilks val av just en hund som upprör. ”Just hund är orent”, säger Pekgul och skulle hellre sett Mohammed avbildad som homosexuell men aldrig som hund. Hon hävdar att Vilks sårar tusentals människor runt om i världen just när alla dessa människor förlorar livet för yttrandefriheten i den muslimska världen. Hm, låt mig se … var finns sambandet i denna logiska kullerbytta?

Som vanligt drar Pekgul upp sin mamma, precis som hon gjorde i morgondebatten i TV4. Men Pekguls mamma torde väl också, även om hon är åldrig, försöka anpassa sig till sitt nya land, som hon valt att flytta till? Mamman kan säkert glädja sig åt andra bra saker här, ta det onda med det goda, och borde sannolikt lära sig, som Vilks säger i intervjun kl 10:00 i TV4, att säga ”usch”, skaka av sig och gå vidare i livet.

Vilks säger sig inte ha någon agenda. När programledaren ansätter honom med frågor blir hans svar följaktligen ”skjut inte på pianisten”. Om muslimer fortsätter han: ”De ska ju så småningom lära sig att bli vuxna människor”. Han menar att muslimer behandlas som barn, som en svag grupp i dagens samhälle och målet är inte att de ska fortsätta att vara det utan så småningom få ett likaberättigande och vara demokratiskt likställda. Vi har en rad debattörer som hela tiden avvärjer potentiella utmaningar för muslimerna och det är just denna mekanism i samhället som Vilks vill skapa diskussion om.

Detta uttalande får Pekgul att sluta att försvara Vilks fria konstnärskap. Hon för fram att muslimer redan är så utsatta och att Vilks sparkar på den som redan ligger. Programledaren undrar om Pekgul inte förstärker denna offermentalitet bland muslimer genom att säga så. Pekgul blir svaret skyldig. Hon slingrar sig genom att åter prata om sin mamma.

Pekgul har inga problem med att det drivs med islam, men ”satir är när man driver med överheten”. Uppenbarligen tycker hon då inte att islams teokratiska diktat är liktydigt med överheten. Vad menar då Pekgul med överhet? Pekguls retorik bekräftar Vilks iakttagelse att muslimer är en svag grupp som behöver växa upp och bli vuxna.

Senare i programmet intervjuas Pernilla Ouis, forskare och f.d. muslim, som säger att hon ställer upp på yttrandefriheten som hon anser överordnad muslimernas kränkta känslor. Muslimerna måste ta denna debatt, säger hon. Parallellt kritiserar hon även så kallade ”halal-hippies”, som är alla de välmenande vänsterradikaler som i sin kritik av västvärldens förtryckande strukturer inte ser de förtryckande strukturerna inom islam. Halal-hippies bidrar till ett bevarande av förtryckande strukturer för kvinnor, enligt Ouis.

Ouis håller med Vilks om att muslimer behandlas som barn i samhället. Man går som katten kring het gröt kring kontroversiella frågor och underförstår att muslimer inte förstår bättre och inte klarar den debatten. Det är en paternalistisk attityd som i grunden inte är respektfull, fastän det från början inte var ment så. Hon fortsätter att säga att muslimer ofta kommer undan debatter. De får ofta beskriva sin ståndpunkt men får aldrig gå i svaromål varför de tycker eller gör en viss sak.

Karvan Tahir, reporter på radio Örebro, avslutar en senare diskussion i programmet om moderata muslimers ansvar mot våldshandlingar, genom att säga: ”Muslimerna ser kränkningen och västerlänningar pratar om yttrandefrihet. Det är helt enkelt två parallella spår som inte möts”.

Uppenbarligen verkar det röra sig om två helt olika operativsystem i människornas hjärnor. Eller som Kipling sa: ”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”.

Följ min blogg med bloglovin