Arkiv

Posts Tagged ‘migrationsverket’

Ensamkommande propagandabluff

maj 5, 2010 39 kommentarer

Skulle de få köpa ut på Systembolaget eller ej?

De “ensamkommande flyktingbarnen” är en statlig propagandabluff som okritiskt förs vidare av massmedia utan minsta analys eller ifrågasättande. Det handlar om unga män upp till 30-årsåldern som saknar asylskäl men ändå söker asyl som ”minderåriga”, eftersom det är det lättaste och snabbaste sättet att ta sig in i Sverige.

Så fort som den unge mannen (var är flickorna?) har fått PUT, permanent uppehållstillstånd, återuppstår släkten mirakulöst ifrån de döda och flaggar upp sig som anhöriginvandrare. I de fall som Merit Wagers ”miggor” (tjänstemän på Migrationsverket som lämnar anonyma lägesrapporter) återger handlar det om 16 anhöriga på tre ”ensamkommande”, alltså mer än 5 anhöriga per person, vars försörjning inte garanteras av staten, utan belastar kommunernas socialbidragskostnader.

Dessa anhöriga är ofta analfabeter och kommer aldrig att kunna försörja sig själva. Istället långtidsparkerar de sig på kommunernas socialbudgetar för bidragsförsörjning livet ut. De kräver alla förmåner av Sverige utan att ge någonting tillbaka. Det är inte underligt att majoriteten av kommunerna vägrar ta emot den här gruppen.

De kommer undantagslöst till Europa med hjälp av kriminella människosmugglare som tjänar grova pengar på sin verksamhet. För att komma hit betalar de i regel motsvarande 100 000 svenska kronor. Det rör sig alltså alls inte om några utblottade stackare som kommer hit. Genom att Sverige urskillningslöst tar emot dem bidrar alltså Sveriges regering och myndigheter till en världsomspännande kriminell verksamhet.

I Norge har tandanalyser visat att 93 procent av de unga männen ljög om sin ålder och var betydligt äldre än de uppgav, i vissa fall tio år äldre. Där skärper man nu reglerna och ger tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, tills ”barnet” fyller 18 år. Då skickas det tillbaka till hemlandet.

När Norge nu har ändrat sina regler är landet plötsligt inte lika attraktivt längre, och flyktingsmugglarna väljer andra resmål. Detta innebär ett ännu högre tryck på inflödet till Sverige. Sverige kommer att få ta emot ännu fler. Och ännu fler. Och ännu fler.

Danmark tog emot 469 personer i den här gruppen under 2009. Till Sverige kom 2 250. Det är en mångdubbling på bara några år. I år räknar Migrationsverket med minst 3 000, och istället för att ta itu med insmugglingen överväger regeringen en tvångslag för att tvinga kommunerna att ta emot “barnen”. Man planerar alltså att köra över den kommunala självbestämmanderätten, som är grundlagsstadgad, för att fortsätta med denna vanvettiga hantering.

Varje “barn” kostar 1 900 kr/dygn = 693 500 kr/år. Till detta kommer kostnader för skola, (64 300 kr/år och gymnasieelev), god man, vård, dagpenning med mera. Samt en grundersättning till kommunen på 500 000 kr för att “underlätta mottagandet samt öka kvalitén”. Kostnaden hamnar alltså på minst 1,3 miljoner kr per “barn” och år.

Det tycks finnas en outsinlig pengakista att ösa ur när det gäller så kallade flyktingar, medan alla svenskar får vidkännas nedskärningar, minskade pensioner och andra försämringar.

De sju riksdagspartierna tror att de ska komma undan med den här politiken. De vägrar att ens diskutera den. Låt oss göra dem grundligt besvikna!

Följ min blogg med bloglovin

Wallraff gör comeback – i Sverige?

januari 18, 2010 1 kommentar

Günter Wallraff är en tysk journalist som från 1960-talet och framåt förklädde sig under falsk identitet, nästlade sig in hos flera tyska företag och industrier och skrev reportage och böcker om hur det verkligen gick till bakom kulisserna i samhället. Av honom har vi fått ordet ”wallraffa”. Han prövade bland annat på hur det var att vara turkiskt gästarbetare och den människosyn som turkarna möttes av. Utklädd till turk satt han till och med vid samma bord som sin mor, som inte kände igenom honom med linser, peruk och sminkning.

Merit Wager, kolumnist i Svenska Dagbladet och tidigare ungdomsflyktingsamordnare, lägger fram aggraverande uppgifter på sin blogg om hur lätt det är att få asyl på oriktiga grunder i Sverige. De flesta (över 90 %) uppfyller inte FN:s krav på flyktingstatus. De flesta förstör även sina identitetshandlingar innan de kommer hit. Det är enklare att få asyl då, särskilt om man är över 18 år eller har några andra lik i lasten. Ibland är det de mest hårresande historier som rullas upp som vi aldrig skulle få reda på via de officiella kanalerna.

Vad sägs om turken som åtalas för brott när han är hemma på semester och återvänder till Sverige och söker asyl på nytt fast i annat namn för att undkomma straffet för det brott han begått. Visst fick han asyl och kunde återförenas med sin fru under förevändning att de kände varann från Turkiet och nu blivit kära i varandra. Eller om den släpphänta asylprövningen där de flesta asylsökande utan papper utnyttjar situationen och ljuger om härkomst och asylskäl. Eller om flykt från militärtjänst eller fängelse på kamel, åsna och lastbil för att stappla in på Migrationsverket med nyplockade ögonbryn, italienska modeskor och flera kappsäckar. Eller när migrationsdomstolen sätter sig över regeringens beslut och kör sitt eget race. Listan kan göras lång och detta var bara några få exempel från Merits blogg.

Enligt nyhetssajten Fria Nyheter sökte nio svenska medborgare förra året asyl i Sverige enligt Migrationsverkets statitsk. Inte helt otippat saknade de alla pass vid ansökningstillfället. Vad de hade för skäl framgick inte, men sannolikt sökte de, som de flesta andra, asyl av ekonomiska skäl.

Men för att återknyta till Günter Wallraff. De flesta journalister i Sverige verkar skriva under på den flykting- och massinvandringspolitik vi har idag. Men det borde finnas en eller ett par stycken som är av en annan åsikt, som kanske vill ha uppslag till en bok i undersökande journalistik från ”insidan”. Här bjuder jag på ett tips som säkert skulle skaka om grundvalarna och bli en given succé. Att förklä sig och under falsk identitet söka asyl i Sverige utklädd till utomeuropé. Det kanske till och med finns en svensk journaliskt med ”rätt utseende” och som till och med kan något utomeuropeiskt språk som vill ta sig an uppdraget. Hur är det att söka asyl och vara papperslös? Hur blir man bemött? Vilka valser är mest gångbara? Vad blir den ekonomiska uppbackningen? Hur fort går det? Frågorna hopar sig.

Det är dags för lite mer wallraffande i den svenska ankdammen. I vissa frågor där man lagt locket på kanske det är det enda sättet att få reda på fakta.

Följ min blogg med bloglovin