Arkiv

Posts Tagged ‘muslimer’

Frågor får svar

november 11, 2010 6 kommentarer


Erik, som driver den intressanta bloggen Aktivarum, har på frågor från en av sina läsare lämnat intressanta teorier som svar på följande högaktuella frågor från signaturen Rebecca:

”Vad är politikerna så rädda för?”

”Vilken dold agenda styr deras åsikter?”

”Varför massinvandring (främst av muslimer)?”

”Varför mångfaldsideal?”

Med Eriks medgivande publicerar jag hans svar. Läs, fundera och diskutera gärna.
————————————————————————————————–
Hej Rebecka, välkommen och tack för dina frågor. Då dessa trots sin enkelhet går att bygga ut hur mycket som helst så ska du komma ihåg att jag måste förenkla saker för att göra dem tydliga. Det är sällan bara EN sak som påverkar ensamt.

”Vad är politikerna så rädda för?”

1) Politikerna är rädda för allt som har att göra med det andra världskriget. Det var sent 40- och tidigt 50-tal (dvs. 60 år sedan) som ett gäng tänkare och politiker satte sig i stora salar och allvarligt bestämde världens öde. De skapade sedan lydiga slavar som inte fick ha egna åsikter av rädsla att dessa egna åsikter skulle återskapa det andra världskriget.

Dagens politiker är ofta de människornas barn och använder ofta de interna argumenten ”ni är för unga för att komma ihåg” ”ni är för unga för att förstå” etc. Allt ni ser idag handlar egentligen om andra världskriget.

”Vilken dold agenda styr deras åsikter?”

2) Den agenda som styr deras åsikter är de ”vise männens agenda” som efter andra världskriget bestämde världens öde för att förhindra att andra världskriget skedde igen. Paradoxalt nog snackar vi om samma människor som skapade staten Israel 1948, dvs. samma personer som förbjudit nationalism i västvärlden har skapat Mellanösterns mest ultranationalistiska land. Detta hyckleri ser de inget som helst fel med då de anser detta vara små lögner för världens bästa.

”Varför massinvandring (främst av muslimer)?”

3a) Jag tar den sista frågan först. Varför muslimer? Att man använder termen ”muslimer” är i sig en av felaktigheterna. Det är ju inte vilka muslimer som helst vi pratar om utan specifikt den minoritet muslimer som bor i Mellanöstern och Nordafrika (de flesta muslimer bor i Asien och Ryssland), dvs. de som är offer för de visa männens idé att skapa Israel 1948.

När de ”visa männen” skapade Israel så resulterade detta i ständiga konflikter och minst tre rena krig. Inblandade i konflikterna var typ ALLA länder i Mellanösternregionen. Det var alltså alla mot lilla Israel, länder som idag är nerlusade med vapen och har en fattig befolkning som knappt kan läsa och skriva. Det finns inte pengar för att ta hand om de sjuka men det fanns miljoner att köpa AK-47 kalshnikover från forna Sovjetblocket för. Inte den minsta dubbelmoral råder där.

Kort sagt, de europeiska makthavarna har förbannat dåligt samvete för vad Mellanösterns befolkning råkade ut för pga. deras egna försök att hantera andra världskriget, en europeisk angelägenhet.

3b) Varför massinvandring? Av ekonomiska skäl. Politikerna ville först ha fler och fler av tjejerna i arbetslivet för tillväxtens skull. Då kunde tjejerna inte föda lika många barn och då behövdes massinvandring för att inte befolkningsmängden skulle sjunka. Detta var det dock ingen som brydde sig om på den tiden då invandringen skedde från främst kulturellt men även etniskt homogena länder.

Exempelvis snackade jag invandring med en äldre affärsidkare som jag känner. Honom ser jag (och du och alla andra) som svensk. Hans föräldrar kom dock från Polen, ett land vars befolkning nazisterna kategoriserade som lägre stående ”slaver” som endast dög som tjänare till de högtstående ”arierna”. Nåt dummare än riktiga nazister får man leta efter.

”Varför mångfaldsideal?”

4) Där har du nog den känsligaste frågan du kan ställa. Det finns få personer som ens vågar forska kritiskt på mångfaldsideologin (eller dess konsekvens: politisk korrekthet) och nästan alla som gjort det har vid ett eller annat tillfälle trakasserats och kallats nazister eller blivit hotade att få den etiketten.

Mångfaldsidealet skapades i USA av huvudsakligen judiska tänkare. Detta vet du nog inte för de flesta personer som vet det är programmerade sedan födsel att se det som ett hot att kalla judar för judar. Idén är att bara genom att göra skillnad så är man tre millimeter från att ursäkta diskriminering.

Denna teori är en av de mest maktfullkomliga som finns. Såvitt jag kan förstå fick den outmanad bestämma allt på universiteten (och gör det ofta fortfarande) tills 1995 när tre forskare skrev ”Stereotype accuracy – Appreciating group differences” (Behöver jag säga att forskarna, TROTS att en var kines och en från Mellanöstern, anklagades för nazism och rasism och sexism och världens ondska bara för att de tog upp ämnet?)

Ifall du inte vet det så kan jag berätta att det heller inte är pga. nazisterna eller andra världskriget (förintelsen) som de judiska tänkarna tänkte så här. Judar diskriminerades i Europa låååååååångt innan andra världskriget. Exempel är Edward I of England med ”Edict of expulsion” där judarna år 1290 utvisades från England i 350 år.

Andra världskriget, nazismen och förintelsen var inget nytt för de stora judiska tänkarna. Det var en bekräftelse på den förföljelse som redan tillhörde vardagen – bara i värre form.

Vad skulle de göra?
Vad hade du gjort?

Deras slutsats var att det enda sättet för judar att vara säkra var pluralistiska länder och sedan DEN DAGEN så började alla universitet, alla organisationer, alla skolor mala samma budskap.

Pluralism Pluralism Pluralism
Mångfald Mångfald Mångfald
Diversity Diversity Diversity

Mångfaldsbudskapet fanns inom USA:s intellektuella överklass långt före andra världskriget men före nazismen lät sig inte Europas politiska elit styras av dessa åsikter/teorier. Efter andra världskriget blev dessa åsikter de enda tillåtna.

Så var det i Sverige till den 19 september 2010 då för första gången ett parti som inte tog dessa order fick folkmandat och kom in i riksdagen.

Kort sagt, de som säger att detta handlar om främlingsfientlighet ljuger sig blå.
————————————–
Följ min blogg med bloglovin

dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, ekur, ekur, ekur, blt, blt, blt, bmt, bmt, dgn, dgn, exp, exp, exp, gp, gp, gp, hd, hd, hd, kbl, kbl, kbl, lt. lt. lt, nsk, nsk, nsk, skn, skn, skn, smp, smp, sds, sds, sds, ta, ta, ya, ya, ya

I kölvattnet efter attacken på Vilks

maj 14, 2010 25 kommentarer

Angreppet på Lars Vilks har redan tagits upp på många bloggar. Jag har valt att lägga ut det på min engelska blogg där bloggposten rönt stor uppmärksamhet internationellt.

På hemmaplan känner jag mig så tilltufsad av händelsen att jag har svårt att finna ord. Plötsligt blev allt ett vacuum. Apatiskt surfar jag runt och tar del av andras texter och kommentarer. Mycket klokt har skrivits och sagts. Men det är som om luften med ens gick ur vårt fina samhällsbygge. Det föll som en sufflé.

Givetvis tar jag en absolut ställning mot den gapande mobb som attackerade Vilks och som förnekade övriga åhörare att ta del av föreläsningen. Religiösa fanatiker av denna kaliber, är svåra att föra en dialog med då de förbehåller sig rätten att med Guds – eller här Allahs – goda minne – pådyvla andra, eller som det finare kallas, missionera den enda rätta tron.

Ett stort problem i villervallan är att Sverige är det mest sekulariserade landet på jorden. Det som då blir resultatet är detsamma som att blanda olja och vatten. Att försöka införa medeltida religiösa sedvänjor i detta land kommer aldrig att gå vägen. Det stadiet har Sverige redan gått igenom och passerat för länge sedan.

Tittar man närmare på videoklippen från föreläsningen kan man i tumultet skönja två kategorier. De som högröstat vrålar och agiterar och de som sitter häpna, överkörda och fullkomligt mållösa. De senare representeras av fredliga och icke-fanatiskt religiösa personer som gått hit för att ta del av Vilks infallsvinklar på yttrandefriheten i konsten. De förvägrades detta av den andra kategorin närvarande. Titta noga här och märk själv.

Det vi alla väntar på nu är att politikerna tydligt tar avstånd från dessa angrepp på demokrati och yttrandefrihet. Dessutom bör de i likhet med medierna svara på frågan om man per automatik klassas som islamofob om man tar ställning mot denna skränande pöbel och för yttrandefriheten.

Som det ser ut i nuläget är tystnaden från etablissemanget öronbedövande. Hur lång tid ska de ta på sig för att ta ställning i frågan?

Följ min blogg med bloglovin

Vilks vs Pekgul

mars 10, 2010 16 kommentarer

Studio 1 i SR:s P1 onsdagen den 10 mars 2010 inledde programmet med en animerad debatt mellan Nalin Pekgul (som f.ö. har en debattartikel här i SvD den 11 mars) och Lars Vilks. Vilks, med sin lugna, analyserande samtalsstil hjälpte programledarna att hålla debatten någorlunda inom ramarna, medan Nalin Pekgul allteftersom debatten fortskred måste tystas ned då hon, gråtmild och högröstad, hade svårt att föra en diskussion på en saklig nivå.

Det är Vilks val av just en hund som upprör. ”Just hund är orent”, säger Pekgul och skulle hellre sett Mohammed avbildad som homosexuell men aldrig som hund. Hon hävdar att Vilks sårar tusentals människor runt om i världen just när alla dessa människor förlorar livet för yttrandefriheten i den muslimska världen. Hm, låt mig se … var finns sambandet i denna logiska kullerbytta?

Som vanligt drar Pekgul upp sin mamma, precis som hon gjorde i morgondebatten i TV4. Men Pekguls mamma torde väl också, även om hon är åldrig, försöka anpassa sig till sitt nya land, som hon valt att flytta till? Mamman kan säkert glädja sig åt andra bra saker här, ta det onda med det goda, och borde sannolikt lära sig, som Vilks säger i intervjun kl 10:00 i TV4, att säga ”usch”, skaka av sig och gå vidare i livet.

Vilks säger sig inte ha någon agenda. När programledaren ansätter honom med frågor blir hans svar följaktligen ”skjut inte på pianisten”. Om muslimer fortsätter han: ”De ska ju så småningom lära sig att bli vuxna människor”. Han menar att muslimer behandlas som barn, som en svag grupp i dagens samhälle och målet är inte att de ska fortsätta att vara det utan så småningom få ett likaberättigande och vara demokratiskt likställda. Vi har en rad debattörer som hela tiden avvärjer potentiella utmaningar för muslimerna och det är just denna mekanism i samhället som Vilks vill skapa diskussion om.

Detta uttalande får Pekgul att sluta att försvara Vilks fria konstnärskap. Hon för fram att muslimer redan är så utsatta och att Vilks sparkar på den som redan ligger. Programledaren undrar om Pekgul inte förstärker denna offermentalitet bland muslimer genom att säga så. Pekgul blir svaret skyldig. Hon slingrar sig genom att åter prata om sin mamma.

Pekgul har inga problem med att det drivs med islam, men ”satir är när man driver med överheten”. Uppenbarligen tycker hon då inte att islams teokratiska diktat är liktydigt med överheten. Vad menar då Pekgul med överhet? Pekguls retorik bekräftar Vilks iakttagelse att muslimer är en svag grupp som behöver växa upp och bli vuxna.

Senare i programmet intervjuas Pernilla Ouis, forskare och f.d. muslim, som säger att hon ställer upp på yttrandefriheten som hon anser överordnad muslimernas kränkta känslor. Muslimerna måste ta denna debatt, säger hon. Parallellt kritiserar hon även så kallade ”halal-hippies”, som är alla de välmenande vänsterradikaler som i sin kritik av västvärldens förtryckande strukturer inte ser de förtryckande strukturerna inom islam. Halal-hippies bidrar till ett bevarande av förtryckande strukturer för kvinnor, enligt Ouis.

Ouis håller med Vilks om att muslimer behandlas som barn i samhället. Man går som katten kring het gröt kring kontroversiella frågor och underförstår att muslimer inte förstår bättre och inte klarar den debatten. Det är en paternalistisk attityd som i grunden inte är respektfull, fastän det från början inte var ment så. Hon fortsätter att säga att muslimer ofta kommer undan debatter. De får ofta beskriva sin ståndpunkt men får aldrig gå i svaromål varför de tycker eller gör en viss sak.

Karvan Tahir, reporter på radio Örebro, avslutar en senare diskussion i programmet om moderata muslimers ansvar mot våldshandlingar, genom att säga: ”Muslimerna ser kränkningen och västerlänningar pratar om yttrandefrihet. Det är helt enkelt två parallella spår som inte möts”.

Uppenbarligen verkar det röra sig om två helt olika operativsystem i människornas hjärnor. Eller som Kipling sa: ”Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”.

Följ min blogg med bloglovin

Hägglund vs Sahlin

mars 8, 2010 32 kommentarer

Agenda söndagen den 7 mars bjöd på en intressant debatt. Det handlade om judarnas utsatta position i Malmö som gör att de måste flytta pga. alla hatbrott. Men debatten handlade främst om det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalus klavertramp i debatten. Inbjudna var Göran Hägglund och Mona Sahlin. Hägglund har skrivit ett brev till Sahlin med anledning av Reepalus ständiga slingerbultar, och anser att situationen nu bör redas ut. Det handlar om givetvis om judarnas situation men också om hur länge det ska få hoppa grodor ur Reepalus mun.

Det var med stor förväntan jag satte mig för att se debatten, för att se om de skulle kunna genomföra hela debatten utan att nämna grundorsaken. Det har nämligen varit fullt möjligt i många debattartiklar och TV-debatter på sistone att diskutera denna fråga utan att ta upp vari problemet bottnar. Och faktiskt verkade det som om Agenda skulle lyckas med konststycket, att föra en debatt utan att borra så djupt att sanningen uppenbaras. Men när de gått som katten kring het gröt och pratat om ”grupper i Malmö” ställde plötsligt programledaren Anna Hedemo den så viktiga, men likväl i Sverige så oerhört kontroversiella frågan till Hägglund:

– Vilken grupp talar du om här?

När denna fråga ställs försöker omedelbart Sahlin bryta in för att hindra katastrofen. Man hör henne säga ”nu är jag upprörd” ett par gånger. Sanningen får inte uttalas. Hägglund trampar in på minerad mark genom att säga sanningen, den sanning som med alla medel måste tystas ned, den sanning som inte får beröras, som helt enkelt är fridlyst. Hägglund svarar att det är … ”vänstergrupper och muslimer”.

Mona uppger sig bli upprörd av att gruppen muslimer påstås vara för att judar blir utsatta. Hennes bild är den motsatta. Hon säger att hon sitter i dialogforum tillsammans med judar, kristna och muslimer och de har samma bild, de ser samma fiende och har samma uppdrag. Hon säger att Hägglund gått över gränsen.

Vad var det för flummigt inlägg? Och tror verkligen Mona Sahlin att muslimernas verserade företrädare som sitter i dialogforum kan sitta där och uttala en åsikt som ALLA muslimer i Malmö är eniga om? Hur kan hon vara så naiv att tro ett antal representanter framför hela sanningen? Det är inte värre än att titta på bilder och filmsekvenser från demonstrationer i Malmö så ser man tydligt vilket klientel som hetsar mot den judiska gruppen. Känner man till lite mer om islams lära så vet man att i den ingår en grundmurad judefientlighet som levereras med modersmjölken.

Sahlin står och kämpar med näbbar och klor för att bibehålla Sveriges politiskt korrekta fernissa. Hon hoppas på att hon kommer att kunna lyckas med det. Men Hägglund har petat i en varböld och det är på tiden. Grälet fortsatte efter programmet om vad man får och inte får säga.

Förhoppningsvis kan en mer frimodig debatt ta vid och förljugenheten sakta sippra bort. Man löser nämligen inte problem genom att som Mona Sahlin undvika att kalla saker för sina rätta namn.

Följ min blogg med bloglovin