Arkiv

Posts Tagged ‘Oslo’

Oslo och Sveriges framtid

juli 23, 2011 9 kommentarer

I kölvattnet efter de avskyvärda terrorattackerna I Oslo, har de förutsägbara hatpredikningarna mot dem som kritiserar Sveriges migrationspolitik redan börjat. Det är slöseri med tid att citera dem. Dock kan vi nu se att hatpredikanterna som försöker dra fördel av massakern i Oslo vanligen var väldigt snabba att säga att självmordsbombaren i Stockholm var en ”galen enstöring” som inte representerade islam. När en lika ”galen enstöring” slår till, som råkar vara kritisk till invandringen, så är plötsligt alla som har yttrat kritiska ord om invandringspolitiken lika skyldiga.

Vänsterns hatpredikanter är lika iögonfallande tysta om häktningarna i Danmark av islamister – dessutom svenska invånare – som planerade ett terrorattentat mot en dansk dagstidning.

Terrorism är terrorism, precis som totalitarism är totalitarism. Det spelar ingen roll vem galningen i Oslo var innan han drog igång sitt raseri – så snart som han hade utlöst bomben överskred han samma gräns som islamisterna överskred den 11 september, eller i Madrid 2004 eller i London 2005. Han använd människorna runtomkring sig som verktyg för en ideologi. Precis som islamisterna predikar hat genom att döda otrogna, predikade Anders Breivik hat genom att döda människor som var lika oskyldiga som offren i tvillingtornen i New York eller på pendeltåget i Madrid.

Och precis som jihadisterna i Irak har använd islam som en ursäkt för att döda oskyldiga irakiska barn, använde Breivik sin nationalism som en förevändning att släcka livet på sina egna landsmän. Om vi för en stund höjer oss över terrorismens fasa, kan vi se ironin i detta: jihadisterna, som påstår sig strida för en renodlad islamisk stat, dödar muslimska barn i ett muslimskt land; Breivik, som tydligen ville slåss för ett helt och hållet norskt Norge dödade norska barn.

Det skulle inte behöva påpekas, men jag gör det ändå: varje liv är okränkbart. Från sin plats i livmodern till den gamla kvinnan på sjukhem vars liv försätts i fara av ett regeringsstyrt, underfinansierat hälsovårdssystem. Det spelar ingen roll om det är jihadister som dödar muslimer, kristna eller någon annan. De är lika omänskliga. Detta gäller även för Breivik: det spelar ingen roll vem han dödade. Han är en simpel terrorist.

Etablerade svenska media har redan börjat utnyttja terrorattentatet i Oslo, och det är nästan självfallet att Reinfeldt, på ett eller annat sätt, kommer att förknippa Sverigedemokraterna med detta attentat. Sådant är det politiska klimatet. Det kommer vi att få leva med fram till den dag folket väljer en annan riksdagsmajoritet 2014. Vad folk förhoppningsvis inte ska tvingas leva med är en upptrappning av politiskt motiverade brott mot sverigedemokratiska politiker. I skuggan av de hemska händelserna i Oslo får vi inte glömma den lågfrekventa, men oförsonliga terrorism som vänsteraktivister riktar mot sina politiska motståndare.

Vi får inte glömma de sverigedemokratiska politiker som har anfallits i sina hem och ute på stan när de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Vi får inte glömma den bomb som polisen fann på ett sverigedemokratiskt möte i Södertälje under förra årets valkampanj.

Igen: terrorism är terrorism. När någon visar likgiltighet inför andra människors liv vid spridandet av sin egen politiska agenda, så är denna person en terrorist. General Hassan, en läkare i den amerikanska armén, som dödade 13 personer på en militärbas i Texas 2009, gjorde det i islams namn. Anders Breivik dödade människor med en anti-islamistisk agenda. De är båda terrorister och förtjänar att behandlas som sådana.

Vi får hoppas att detta förnuftsmässiga resonemang är tydligt nog och kan anammas av alla. Men vi väntar ännu på att vänstern ska ta sitt ansvar. Osloattentaten kommer att vara ett lackmustest för dem: är de vänsteraktivister som för ett lågintensivt politiskt krig mot kritiker av svenska migrationspolitik villiga att erkänna att terrorister alltid är terrorister? Är de villiga att hålla med om att livet är okränkbart och att ingen ska offras i en ideologis (eller religions) namn?

Sven R Larson, fil.dr.

Följ min blogg med bloglovin

Studio 1 om Mohammedkarikatyren

februari 21, 2010 Lämna en kommentar

Det finns anledning att återkomma till Studio 1, ett program i Sveriges Radio P1 som enligt hemsidan ägnar sig åt fördjupad nyhetsrapportering. I sändningen den 11 februari (24.30 minuter in i programmet) diskuteras även den norska tidningen Dagbladets publicering av Mohammedkarikatyren. Som vi vet fick det stora konsekvenser. De muslimska taxiförarna i Oslo, som är cirka 1000 stycken, iscensatte strejker. Det har hållits demonstrationer och hot om terrorangrepp har förekommit.

Studio 1:s reportrar, Anders Holmberg och Monica Saarinen, intervjuar Dagbladets redaktör Lars Helle. Enligt Holmberg var det ett ”dramatiskt publicisiskt beslut” att publicera bilden. Helle svarar att han vill överlåta åt läsarna att avgöra om bilden i fråga följer de regler som PST (SÄPO i Norge) har ställt upp eller om PST överskrider den gränsen.

Programledarna frågar retoriskt om det inte hade t.ex. varit förnuftigare att låta bli att publicera bilden ”med tanke på allt som hänt i Danmark”. Saarinen nämner att just en gris är det värsta djuret man kan avbilda Muhammed som. Helle kontrar med att han har sin fulla rätt att publicera den omdiskuterade bilden. Saarinen undrar vilket ansvar Helle anser att han har om de kommande demonstationerna blir vålsamma eller ej. Helle svarar att han inte kan stå som ansvarig för reaktioner som ligger utanför yttrandefriheten.

Här begår Saarinen det vanliga, svenska tankefelet att det är Dagbladet som är grundorsaken till eventuella framtida våldsamma demonstrationer. Inte demonstranterna. Hon förespeglar alltså att enskilda individer inte är ansvariga för sina personliga handlingar, ett slags kollektivistiskt omyndigförklarande av vuxna människor.

Programledarna fortsätter att pressa Helle och frågar honom om han skulle publicera än det ena än det andra extrema exemplet. Helle svarar: ”Tidningen har en 140-årig tradition av att vara en liberal och oavhänging tidning.” Ett sista försök att få Helle att göra avbön är att fråga honom om han skulle ångra sig om norska flaggor skulle brännas världen runt. Hans oprovocerade svar blir: ”Principen ligger fast. Bilden har inte publicerats som en provokation utan var en del av en nyhetsrapportering.” Det svenska medieparadigment visar tyävrr inte några tecken på samma principfasthet.

Av en slump snubblade jag på följande egyptiska videoklipp där metoden för att vinna västvärldens hjärtan förklaras. Klippet ger en ledtråd till grunden för konflikten i Oslo.

Som europé är det svårt att ta till sig att det går att bli rosenrasande för en teckning. Att hylla en profet så till den milda grad ter sig obegripligt utifrån den västerländska värdegrunden. Muslimerna tycker att dessa publiceringar är den högsta formen av kränkning. Yttrandefrihet är uppenbarligen för européerna lika kär som profeten Muhammed för muslimer. Konflikten är driven till sin spets där motsättningen står mellan sekulär demokrati och islamistisk teokrati. Mellan nutid och medeltid.

Även om Sverige, enligt Klas Grinell, inte blir mindre svenskt av fler muslimer är det likväl vår medborgerliga demokratiska plikt att stå upp för och försvara yttrandefriheten när den och den västliga värdegrunden hotas. Vi ska vara tydliga med att religionsfriheten inte har någon domvärjo på detta område.

Dagbladets chefredaktör Lars Helle ter sig, mot bakgrund av detta, som en hjälte. Av honom har Ring P1, som gärna dagtingar med dessa frågor, mycket att lära.

Följ min blogg med bloglovin