Arkiv

Posts Tagged ‘Studio Ett’

Vilks intervjuad i Studio Ett

maj 21, 2010 28 kommentarer

Den 20 maj 2010 deltog Lars Vilks i Studio Ett. Klicka här för att gå vidare till länken för lyssning.

Nedan följer en transkription av vissa intressanta delar av intervjun, som, till att börja med, handlar om konstprojektet och hur allt tog sin början i Tällberg.

Cirka 7:53 minuter in i programmet börjar en intressant del. Man dristar sig till att diskutera det kontroversiella mångkulturella samhället och Vilks tidigare uttalanden i denna fråga.

Andreas Malm säger i en inspelning av en tidigare intervju:
– Jag anser att Lars Vilks är en rasist. Han har uttryck saker som att det finns så många muslimer i Sverige.

Vilks säger att det är ett tragiskt drag hos Andreas Malm att han tar meningar och bryter ur sitt sammanhang och ger de ett nytt innehåll.

– I en intervju för Aftonbladet sa jag att vi har för många muslimer i förhållande till de resurser vi har för integrationen. Man lyckas inte med integrationen. Det kan inte ses som något speciellt sensationellt. Det är ju rätt många överens om att vi inte har något bra integration.

– Vad menar du med att du inte tror på det mångkulturella samhället?

– Vi har en kultur och den är svensk. Men man har inte kunnat komma överens om vad svensk kultur är. Det borde egentligen vara förhållandevis lätt när vi är ett begränsat land med lång tradition. Den muslimska kulturen är från många länder och olika delar av världen, olika sammanhang och olika inriktningar. Men på en amatörmässig nivå kallar man alla muslimer för EN muslimsk kultur och man ser ut en religiös ledare som deras företrädare. Man får då en lustig bild av vad detta skulle vara för någonting.

– Vad är då ditt alternativ?

– Man måste föra fram att det finns många olika inriktningar. Framför allt ska inte fanatikerna, fundamentalisterna, bestämma och ha att göra med vad som kännetecknar den muslimska kulturen.

– Men är inte just det ett mångkulturellt samhälle att man ska ha många inriktningar och att man ska kunna leva sida vid sida?

– Det blir svårt att förstå när man övergår till att visa förståelse för en muslimsk mobb som skriker svin och gris till mig på en akademisk föreläsning innan jag ens ha börjat.

– Men du ifrågasatte det mångkulturella samhället?

– Problemet är inte alla kulturer utan när man skapar en bild av vilka kulturer vi har. Det centrala är vilka spelregler som ska gälla för samtliga. Då vacklas det och man vill inte riktigt tala om vad som gäller i samhället. Det tycks vara så att många muslimer har fått uppfattningen att man tror att man har rätt att föra fram sina egna åsikter och få dem fullt ut godtagna.

Journalisten ställer tillspetsade frågor som om det t.ex. är rätt med enskilda badtider eller ej för muslimer. Vilks tycker det är taktiskt olyckligt att dra fram denna fråga. Det skapar en stor ovilja bland folket. Man ska vara restriktiv med den sortens saker. Det handlar om ytterlighetsgrupper som inte representerar hela gruppen. Man ska vara restriktiv för undantag och komma överens om vilka regler som gäller.

– Heltäckande burka kanske socialt inte är helt lyckat. Det blir lätt lustigt. Man får ha restriktioner för det, men jag är inte för att lägga mig i hur folk klär sig.

– Tack Lars Vilks, kontroversiell konstnär, och upphovsman till den omdiskuterade rondellhunds som bl.a. gjort att han hotats till livet och utsatts för attentat.

Det är intressant att reportern måste sälla sig till de politiskt korrekta och lägga till att Vilks är ”kontroversiell”, något som han inte skulle behöva vara om Sverige hade följt de råd Vilks själv ger under intervjun, nämligen att tala om vilka regler som gäller i Sverige och påtala att dessa måste man acceptera.

En annan intressant observation är, vilket framgår av den indignerade ton och det panikslagna röstläge journalisten intar när just den frågan ställs, nämligen att det ÄR oerhört kontroversiellt att vara emot det mångkulturella samhället. Min medelbara följdfråga blir: när ska denna mentala låsning släppa hos det svenska etablissemanget?

Locket fortsatt på i svensk media

februari 25, 2010 7 kommentarer

Föreningen Grävande Journalister har i en enkät låtit journalister på SVT:s, SR:s och TV4:s morgonredaktioner svara på frågor om pressekreterarnas påtryckningar.

De krav pressekreterarna ställer upp som villkor för politikers medverkan i olika debattsammanhang som t ex dom olika morgonsoffeprogrammen är vem dom olika ministrarna kan tänkas debattera mot. Få ställer upp mot vanliga ”drabbade” människor. Synpunkterna kan också handla om programmets vinkel. Politikerna ser till att lägga locket på debatten genom dessa ”härskartekniker”. Men media spelar med. Istället för att göra ett scoop om politikernas val att hålla sig borta från verkligheten, springer man makthavarnas ärenden.

Att locket ligger på i debatten är det många som kan vittna om. Men journalister blånekar oftast. Att erkänna detta kan skada deras intergritet och rykte. Det är t.ex. Alexandra Pascalidou ett exempel på, när hon i Ring P1 tisdagen den 23 februari (18.35 minuter in i programmet) (eller här för endast det inslaget) blank förnekar detta, när en inringare bestämt hävdar detta och anger en lista över politiskt tabubelagda ämnen, bl.a. massinvandringen, våldtäktsstatistiken och rättssystemet.

Lena Sundströms Augustnominerade bok Världens lyckligaste folk har recenserats av Tomas Polvall på Norrköpings Tidningar och Johan Lundberg på Axess, där båda risar boken. Även Per Landin, kulturskribent på DN, har recenserat den och de båda intervjuas i Studio Ett den 23 februari 2010. Landin kallar boken fördomsfull och rasistisk och hävdar att Sundström framställer danskar som obildade, motbjudande och efterblivna, till skillnad från oss svenskar som hon framställer som mer humana, toleranta och öppna.

Landin tror inte att man hindrar främlingsfientlighet genom att sjukdomsstämpla eller beskriva den på det sätt som Sundström gör. Sundström använder nämligen Danmark som ett varnande exempel på hur det kan bli om vi tillåter en offentlig diskussion om de här problemet. Det har förts en omfattande diskussion i Danmark om invandring, intergration, islamism och sociala klyftor. Det är högre till tak där, vilket Landin ser som något gott. ”Svensk debatt skulle må bra av om den muslimska invandringen och deras skepsis mot västerländska värden samt vår negativa självbild kunde debatteras öppet och fortlöpande och i motsats till Lena tror jag att en sån debatt skulle leda till en normalisering”, säger Landin.

Programledaren Anders Holmberg frågar då Sundström: ”finns någon poäng att lyfta takhöjden lite, dvs. tillåta en friare debatt än vad som i praktiken är tillåtet här”.

Sundström svarar: ”Jag ser en fara i att man får det typen av retorik, att det blir detsamma som att lyfta på locket” och menar att stödet för DF bara ökade när folk öppet får diskutera dessa frågor. ”Jag tror inte riktigt på den här förmågan att lufta bort ett hat, jag tror att det finns risk att man syresätter det snarare”.

I denna diskussion avslöjar sig Holmberg pinsamt nog när han faktiskt erkänner att det finns ett lock på debatten om invandringspolitiken i Sverige, detta lock som notoriskt förnekas så fort det nämns. Sundberg bekräftar dessutom lockets existens. Ridå!

Eftersom Sverige inte har någon konstitutionsdomstol och media anses fungera som den tredje statsmakten, är det illavarslande när makten lägger sig i och styr media. Det är även illavarslande när media springer de styrandes intressen. Det är särdeles illavarslande när media hindrar en vital offentlig debatt i många ämnen som de flesta svenskar anser vara angelägna att få debattera.

Följ min blogg med bloglovin