Hem > Censur, Immigration, Politik, yttrandefrihet > Mångkulturens historia i Sverige

Mångkulturens historia i Sverige


Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

 Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

Följ min blogg med bloglovin

afststststpcdbdbbtbrgdgdgdekekekcwcwnenenemnmnmnmnmnmnmnadbkbk,
bk,alaldmdmdmlnlnlnsvsvsvftftsrsrsrsrsrsrsrsrsrsrkkkkcchaaaktskdskdskd,
svdsvd,svdsvddndndndndnbltbltexexexex,

  1. Mikael Sjödin
    juli 10, 2011 kl. 07:18

    Tack för en mycket bra artikel! Jag läser ofta vad du skriver, både i artikelform samt dina kommentarer på olika forum, och du står ut som en av få seriösa kommentatorer i mångkulturdebatten.
    Men snälla, ge akt på svenska språket! Ack, så lätt det är att slinta och börja prata rinekbysvenska utan att man ens märker det själv!
    Sista styckets första mening: ”Nu börjar alltså det även röra på sig i Sverige.”
    Helt bak-och-fram! det ska vara: ”Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige”.

    Förrestenm, kan du inte belysa denna problematik i en artikel någon gång framöver, alltså detta med det svenska språkets förfall? Lyssna på radio, TV. Överallt hör man hur svenskar har börjat att prata bak-och-fram. Till och med i partiledardebatter i TV kan man få höra de mest fantastiska meningsbyggnader!

    • juli 10, 2011 kl. 10:27

      Tack för påpekandet. Det är ändrat nu. Är vanligen noggrann med sådant men har uppenbarligen missat just den meningen.

    • Robin Shadowes
      juli 10, 2011 kl. 11:45

      Jag läser visserligen väldigt sällan fulmedier numera men det ryktas om att det stavas väldigt illa i våra tidningar numera. Om dom även har börjat särskriva har jag däremot ingen aning om men ingenting förvånar mig längre.

      • Mikael Sjödin
        juli 10, 2011 kl. 17:24

        Ja, den språkliga nivån har tydligt försämrats i etablerad media under det senaste decenniet, vad jag kunnat notera. Man undrar ofta om de inte ens behöver ha godkänt i svenska för att få examen från journalisthögskolan! Men jag skulle snarast tro att det mest handlar om slarv och nonchalans i relation till det nya digitala sättet att skriva och publicera saker. Läs Lotta Grönings små krönikor och förfasas; man riktigt ser framför sig hur hon står i snabbköpskön och får iväg ett manus till redaktionen med mobiltelefonen! ”Förr” satt man i timmar eller dagar och *arbetade* med en artikel, eftersom det fanns en viss litterär heder i yrket också.

  2. juli 10, 2011 kl. 08:03

    Allt som är bra, ska tåla att granskas, och få kritik. Men eftersom det inte får det, så är Mångkulturen inte bra, så ser jag på det.

    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  3. Bakgrunden..
    juli 10, 2011 kl. 16:06

    Bra artikel.. Dock kan det behövas lite bakgrund till beslutet 75.. Det hade hänt en del såväl internationellt som nationellt som ledde upp till det. Vitboken har som vanligt svaren:

    http://www.vitbok.se/17/a.html

  4. Josefina Bergfast
    juli 10, 2011 kl. 17:29

    En värdefull artikel av Cavatus. Bra att belysa den svenska (aningslösa, dumma?) beslutsordningen, samt de (”framtvingade” besluten? = ”Rösta med oss annars åker du ur partiet”?) –besluten, som ligger som bakgrund till den nuvarande överdimensionerade invandringssituationen.

    Man skulle ju kunna säga ”som man bäddar får man ligga”, men det kan också visa på den press som politiker kan hamna i i en allmän ”konsensus”-kultur? (Som kanske lätt kan uppstå i vilket samhälleligt sammanhang som helst? ”Är du inte med oss, så är du emot oss”.)

  5. TK
    juli 10, 2011 kl. 17:33

    20 argument svenskarna fått det sämre med 35 års påtvingad massinvandring

    http://www.sveket.n.nu/

    10 argument om myten av behovet av invandrare var bara en myt med skyhög arbetslöshet hos invandrarna som kostar miljrder!

    http://www.sveket1.n.nu/

    All nödvändig fakta finns i länkarna

  6. Robin Shadowes
    juli 10, 2011 kl. 23:04

    Läste om något i HD i våras på deras Landskrona-sidor. Jag minns inte vad projektet kallades men det gick ut på att det inte var så viktigt att stava rätt. Det viktigaste vara att skriva och uttrycka sig. Herre,gud, tänk att man lär ut sådant i svenska skolor? Om 15-20 år, om jag ens lever då, så kommer jag förmodligen ha stora svårigheter att ens förstå ”mitt” eget språk.

  7. juli 12, 2011 kl. 20:03

    Man blir alldeles bedrövad och deprimerad när man läser det hela. Det är nästan så att man vill ge upp och begrava huvudet i sanden. Men vi få väl fortsätta att kämpa vidare och hoppas på det bästa. Tack Cavatus och ni andra för ytterligare information.

    • juli 12, 2011 kl. 20:07

      Ja, vad har vi för val? Emigrera, då. Men vi kämpar väl vidare så länge så får vi se hur det går att reda ut den trassliga situation det här landet har försatt sig i.

  8. juli 19, 2011 kl. 16:33

    Man kan inte tvinga på folk en massa saker, för i slutändan straffar det sig.

    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  9. april 7, 2013 kl. 18:45

    proposition 1975:26

    Sidan kan inte hittas ?

    • april 7, 2013 kl. 19:57

      Länken är fixad nu.

  1. januari 18, 2013 kl. 15:45
  2. april 7, 2013 kl. 19:51
  3. juni 30, 2013 kl. 17:05

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 56 andra följare

%d bloggare gillar detta: