Ullenhags historielösa islamofobi

Idag får vi veta att migrationsminister Erik Ullenhag ska söka dialog med de muslimska föreningarna för att motverka islamofobi. I Sverige reagerar ingen på det här resonemanget. Svenskarna har sedan länge fjärmats från sunt förnuft genom decennielånga propagandakampanjer. Tvärtom vore det närapå uppseendeväckande, och kanske anstötligt, om migrationsministern kontaktade nämnda organisationer för att diskutera hur man stävjar radikalisering av muslimer för att förhindra fler självmordsbombare. I Sverige är det alltså viktigare att alla älskar muslimer än att folket sprängs i bitar. För det är ju det budskapet denna nyhet förmedlar i grund och botten.

Om vi tittar på bakgrunden till termen islamofobi, så myntades det i slutet av 1970-talet av iranska fundamentalister i analogi med termen xenofobi (främlingsskräck).  Syftet var att förklara islam oantastbart. Alla som överträder denna gräns ska betraktas som rasister. Termen är alltså ett uttryck för totalitär propaganda och är avsiktligt otydlig med om det handlar om religion, trossystem eller trosanhängarna världen runt.

Lägg märke att religiös tro inte har mer med ras att göra än vad sekulära ideologier har. I en demokrati är ingen tvungen att tycka om en religion och fram till dess att något annat gäller har alla rätt att tycka att en eller flera religioner är bakåtsträvande och vilseledande. Det har alltså inte ett dugg med rasism att göra om man ställer sig undrande inför islam och avvisar dess krav på att besitta sanningen. Brukar vi använda psykologiska sjukdomstermer som liberalofobi eller socialistofobi när någon ställer sig negativ till välfärdsfördelning eller marknadsdominans?

Termen islamofobi har flera funktioner. Den förnekar att det finns en islamsk offensiv i Europa, vilket gör att offensiven i ännu mindre grad måste ursäktas. Begreppet islamofobi angriper sekularismen genom att jämställa den med fundamentalism. Framför allt tystar den alla de muslimer som ifrågasätter Koranen, som kräver jämställdhet mellan könen, som kräver rätten att konvertera och som vill utöva sin tro fritt och utan att underkasta sig diktat från skäggbeprydda paragrafryttare.

I kölvattnet av denna term stigmatiseras unga kvinnor som inte bär slöja. Det gäller även europeiska medborgare med muslimskt ursprung som bor i muslimska länder där de kräver rätten till religionsfrihet, rätten att inte tro på en gud, rätten att inte fasta under ramadan. Dessa människor pekas ut som avfällingar. De utelämnas till det religiösa raseriet i dessa samhällen vilket kväser allt hopp om förändring bland profetens anhängare.

På den globala arenan skapas ett nytt tankebrott, som starkt påminner om hur Sovjetunionen tog itu med ”folkets fiender”. Och våra medier och politiker välsignar denna utveckling. Var det inte den franska presidenten som jämställde islamofobi med antisemitism? Ett tragiskt felsteg. Rasism attackerar människor för var de är: hudfärg, arab, jude, vit.

Den kritiskt sinnade underminerar istället de påstådda sanningarna och utsätter de heliga skrifterna för berättigad exegetik och omgestaltning. Så man blandar bort korten och blandar ihop de två begreppen rasism och kritisk granskning. Man ser till att de religiösa frågorna inte blir föremål för någon intellektuell debatt utan istället omfattas av juridiken. Varje invändning, varje skämt blir då ett brott.

Glöm inte att det är lättare att vara muslim i London, New York och Stockholm än att vara kristen i Mellanöstern eller Nordafrika. Men termen kristendomofobi fungerar inte – tursamt nog. För det finns ord som besudlar språket, som fördunklar språkets innebörd. Ordet islamofobi hör dit och är ett av de ord som skyndsamt måste försvinna från ordförrådet.

Etablissemanget har alltså okritiskt, historielöst samt utan någon som helst källgranskning tagit till sig detta starkt fientliga ord och etiketterar denna psykologiska diagnos (fobi) på folk som egentligen bara har en annan åsikt än den etablissemanget står för. Genom att monopolisera debatten på detta sätt ställer de sig på extremisternas sida. Jag undrar om de verkligen är medvetna om det.

Följ min blogg med bloglovin

sr, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, sds, sds, sds, gp, gp, gp, ex, ex, ex, ex, ta, ta, lt, lt, bot, bot, dagen, dagen, blt, blt, smp, smp, skd, skd, hd, hd, nsk. nsk. nsk.