Arkiv
Det mångkulturella hyckleriet
Kulturmarxismen påstås härja fritt i de svenska medierna. Mångåriga konsumenter av tidningar, radio och tv kan skriva under på detta, särskilt när de fått upp ögonen för den alternativa nyhetsförmedlingen på Internet. Privatbloggare, eller så kallade barfotajournalister kan dessutom skriva oerhört vasst om tabubelagda ämnen. I jämförelse med dessa frågar man sig vart de verkliga, grävande journalisterna tog vägen. I takt med politiseringen av kontroversiella frågor verkar det mesta grävandet ha dött ut.
En undersökning gjord av Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen, visade att 70 procent av de svenska journalisterna röstar på Vänsterpartiet. Kan de då bortse från sin politiska färg och skriva objektiva artiklar? Det verkar inte så. Folk har helt enkelt börjar tröttna på den ständiga propagandan i medierna, vilken ekar ihåligare och ihåligare allteftersom verkligheten tränger sig på. Kan det vara den verkligheten som media försöker beskriva? frågar sig allt fler medborgare nuförtiden. Svar: nej. Siffrorna talar sitt tydliga språk: tidningarnas upplageminskningar är oroväckande – för vissa. Massaindustrin drabbas, men det fria ordet sörjer inte.
För verklighetens folk (blir jag stämd av KD nu för stöld av immateriell egendom?) är detta inte särskilt sorgligt. Att rösta med fötterna (dvs. sluta köpa eller prenumerera på dessa förljugna och ofta ytliga tidningar, att säga upp tv-licensen) är ett sätt att få till stånd en förändring.
Politiker och journalister, i en ohelig allians, tror att de sitter på nyckeln till de ”rätta” kunskaperna, dvs. de politiskt korrekta. De talar sig gärna varma för mångkulturen, men när man börjar syna dem i sömmarna, är det väldigt få som verkligen lever som de lär. De bor inte i dessa kulturellt så berikande områden. Vid en närmare betraktelse visar sig det sig att det är just dessa personer, som håller sina egna åsikter för mer ädla, som är de värsta hycklarna. Här följer en lista över inflytelserika personer som förespråkar mångkultur men som inte bor ”mångkulturellt”:
Mona Sahlin (S) – Duvnäs (Nacka)
Thomas Bodström (S) – Boo (Nacka)
Leif Pagrotsky (S) – Boo (Nacka)
Margot Wallström (S) – Hammarö
Luciano Astudillo (S) – Ribersborg (Malmö)
Laila Freivalds (S) – Nockeby
Carin Jämtin (S) – Enskede
Ibrahim Baylan (S) – Hägersten
Bosse Ringholm (S) – Enskede
Pär Nuder (S) – Österskär (rikt villaområde i Åkersberga)
Anna Ardin (S) – Södermalm
Göran Persson (S) – Hyltinge socken (Flens kommun)
Lars Ohly (V) – Liljeholmen
Ida Gabrielsson (V) – Sundbyberg Centrum
Anki Ahlsten (V) – Södermalm
Jens Holm (V) – Hammarby Sjöstad
Josefin Brink (V) – Liljeholmen
America-Vera Zavala (V) – Brämaregården (Göteborg)
Maria Wetterstrand (MP) – Tullinge
Peter Eriksson (MP) – Morjärv (Kalix kommun)
Birger Schlaug (MP) – Vingåker
Maria Ferm (MP) – Södermalm
Gustav Fridolin (MP) – Nockeby
Bodil Ceballos (MP) – Axmar (Småort i Gävle kommun)
Mats Pertoft (MP) – Hölö (Liten ort utanför Södertälje)
Fredrik Reinfeldt (M) & Filippa Reinfeldt (M) – Näsbypark
Gunnar Hökmark (M) – Östermalm
Carl Bildt (M) – Östermalm
Per Schlingmann (M) – Nacka
Sven-Otto Littorin (M) – Norrmalm
Göran Lennmarker (M) – Nacka
Bo Lundgren (M) – Djursholm
Anders Borg (M) – Östra Vingåker Tegelbruket (utanför Katrineholm)
Tobias Billström (M) – Davidshall (Malmö)
Susanna Haby (M) – Knislinge (liten ort i Östra Göinge)
Annicka Engblom (M) – Rödeby (Karlskrona kommun)
Sten Nordin (M) – Södermalm
Margareta af Ugglas (M) – Östermalm
Jan Björklund (FP) – Bromma Kyrka
Birgitta Ohlsson (FP) & Mark Klamberg (FP) – Vasastan
Fredrik Malm (FP) & Gulan Avci (FP) – Kungsholmen
Erik Ullenhag (FP) – Vasastan
Frida Johansson Metso (FP) – Vasastan
Bengt Westerberg (FP) – Södermalm
Birgit Friggebo (FP) – Vasastan
Lars Leijonborg (FP) – Vasastan
Adam Cwejman (FP) – Lunden (Göteborg)
Torkild Strandberg (FP) – Borstahusen (Landskrona)
Ola Ullsten (FP) – Havdhem (Gotland)
Göran Hägglund (KD)- Bankeryd (mindre ort utanför Jönköping)
Alf Svensson (KD) – Gränna
Ella Bohlin (KD) – Norrmalm
Mats Odell (KD) – Täby
Maud Olofsson (C) – Högfors (Robertsfors kommun)
Fredrick Federley (C) – Hammarby Sjöstad
Anders Flanking (C) – Styrsö (Ö utanför Göteborg)
Gudrun Schyman (FI) – Simrishamn
Veronica Svärd (FI) – Södermalm
Kirsti Kolthoff (FI) – Österbybruk (Östhammar kommun)
Christian Engström (PP) – Boo (Nacka)
Ann-Charlotte Marteus (Expressen) – Vasastan
Martin Aagård (Expressen) & Natalia Kazmierska (Expressen) – Södermalm
Gunilla Brodrej (Expressen) – Hägersten
Arne Ruth (f.d. kulturchef på Expressen) – Vasastan
Henrik Rydström (Expressen, Barometern) – Boholmarna utanför Kalmar
Cecilia Hagen (Expressen) – Djurgården
Jan Helin (Aftonbladet) – Ålsten (Bromma)
Lena Sundström (Aftonbladet, Tv4) – Gamla Enskede
Mats Deland (Aftonbladet) – Enskede
Lena Mellin (Aftonbladet) – Pungpinan
Jan Guillou (Aftonbladet) – Östermalm
Peter Kadhammar (Aftonbladet) – Östermalm
Katarina Wennstam (Aftonbladet) – Nacka
Helle Klein (Aftonbladet) – Gröndal
Katrin Kielos (Aftonbladet) – Södermalm
Andreas Malm (DN) – Åkeshov
Niklas Ekdahl (DN) – Södermalm
Gunilla Herlitz (DN) – Lidingö
Peter Wolodarski (DN) – Östermalm
Maciej Zaremba (DN) – Södermalm
Mustafa Can (DN) – Östermalm
Göran Rosenberg (DN) – Vasastan
Eva Hamilton (Svt) – Gustavsberg
Annie Wegelius (Svt) – Östermalm
Lina Makboul (Svt) – Annedal (Göteborgs innerstad)
K-G Bergström (Svt) – Ålsten (Bromma)
Janne Josefsson (Svt) – Åstol (ö utanför Tjörn)
Lennart Persson (Svt) – Lorensberg (Göteborg)
Natanael Karlsson (Svt) – Södermalm
Eva Landahl (Svt) – Södermalm
Stina Dabrowski (Svt) – Stocksund
Margit Silberstein (Svt) – Kungsholmen
Axel Gordh Humlesjö (Svt) – Brämaregården (Göteborg)
Belinda Olsson (Svt) – Gröndal
Musse Hasselvall (Svt) – Vasastan
Jan Scherman (Tv4) – Södermalm
Lars Weiss (Tv4) – Östermalm
Malou von Sivers (Tv4) – Nockeby
Karin Swärd (Tv4) – Sunnersta (rikt villaområde i södra Uppsala)
Phil Poysti (Tv4) – Danderyd
Lennart Ekdahl (Tv4) – Äppelviken
Lena Smedsaas (Tv4) – Lahäll (Täby)
Alexandra Pascalidou (SR) – Södermalm
Täppas Fogelberg (SR) – Gamla Stan
Tomas Tengby (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Annika Lantz (SR) – Hägersten
Pontus Mattsson (SR) – Enskede
Nina Glans (SR) – Olivedal (Göteborg)
Anna Jaktén (SR) – Masthugget
Ola Sandstig (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Tithi Hahn (SR) – Vasastan
Kristofer Morén (SR) – Burträsk (Skellefteå kommun)
Alice Petrén (SR) – Östermalm
Jonas Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Carl-Johan Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Pontus Bonnier (Bonnier AB) – Östermalm
Åke Bonnier (Bonnier AB) – Gamla Stan
Eva Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Djurgården
Karl Otto Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Östermalm
Amelia Adamo (Bonniers veckotidningar) – Södermalm
Robert Aschberg (Tv3, Expo) – Södermalm
Erik Sidenbladh (Expo) – Djurgården
Richard Slätt (Expo) – Hägersten
Charles Westin (Expo) – Saltsjöbaden
Björn Linell (Bonnier AB, Expo) – Vasastan
Nisha Besara (Dagens Arena) – Johanneshov
Anna Skipper (Tv3) – Värmdö
Heidi Avellan (Sydsvenskan) – Davidshall (Malmö)
Dominika Peczynski (bloggare och samhällsdebattör) – Södermalm
Isabella Löwengrip (M, bloggare) – Lidingö
Jerzy Sarnecki (Kriminolog) – Lidingö
Wanja Lundby-Wedin (LO) – Norrmalm
Leif Silbersky (Advokat) – Östermalm
Calle Schulman (återkommande gäst i Tv4:s morgonsoffa) – Hammarby Sjöstad
Agneta Pleijel (PEN-klubben) – Södermalm
Lars Adaktusson (Tv8) – Norrmalm
Tomas Böhm (författare) – Vasastan
Soran Ismail (komiker) – Kungsholmen
Mårten Andersson (komiker) – Liljeholmen
Henrik Dorsin (komiker) – Kungsholmen
Anita Dorazio (flykting och asylkommitéernas riksråd) – Lidingö
Stefan Löfven (IF Metall) – Norrmalm
Lena Einhorn (återkommande gäst i diverse debattprogram) – Södermalm
Lena Posner-Körösi (SKMA) – Lidingö
Åke Ortmark (Tv8, Humanisterna) – Ingarö
Mattias Gardell (”antirasistisk” forskare) – Södermalm
Torbjörn Elensky (samhällsdebattör) – Södermalm
Magnus Sandelin (”Expert” på högerextremism) – Hindås i Härryda kommun
Svante Weyler (Samhällsdebattör) – Enskede Gård
Thomas Idergard (Samhällsdebattör) – Vasastan
Ursula Berge (S) – Södermalm
Mårten Edh Aka Promoe (artist) – Brösarp (Skåne)
Negar Josephi (samhällsdebattör) – Hägersten
Karin Pettersson (Fokus) – Södermalm
Sanna Rayman (SVD) – Sundbybergs centrum
Anna-Lena Lodenius (”expert” på högerextremism) – Årsta
Mats Wingborg (författare) – Reimersholme
Ola Karlman (UMR) – Hammarbyhamnen
Sioma Zubicky (”antirasistisk” författare) – Reimersholme
Henry Ascher (Kommunistiska Partiet) – Masthugget
Sven Wollter (Kommunistiska Partiet) – Kungsholmen
Frank Baude (Proletären) – Majorna
Bo Rothstein (Statsvetare) – Landala (Göteborg)
Tapio Salonen (återkommande gäst i Debatt) – Torna-Hällestad
Henrik Bachner (Forum för levande historia) – Gärdet
Eva Gabrielsson (författare, var sambo med Stieg Larsson) – Reimersholme
Carl Rudbeck (Timbro) – Kungsholmen
Anna Balkfors (Folkhälsoenheten i Malmö) – Skanör
Givetvis finns det många fler. Hör gärna av er så kompletterar jag listan!
De farliga makthavarna
Den 4 maj utkommer dansken Mikael Jalvings nya bok ”Mig og Muhammed”. I intervjun i denna länk utförd av Lars Hedegaard beskriver Jalving sitt uppvaknande ur sitt bekväma och bekymmersfria liv till att få insikt om vad som håller på att hända med samhället, att det fria ordet i allt högre grad inskränks och hur vi i väst förnekar detta, De väljer att ”skjuta pianisten”, dvs. att beskylla dem som tar upp detta fenomen för att vara främlingsfientliga i stället för att ta reda på fakta. Jalving bloggar även i Jyllands-Posten, för er som vill läsa mer av honom.
Jalving pekar på det som i Sverige har kommit att kallas för beröringsskräck. Denna är viktig att belysa ur en psykologisk aspekt, då förklaringen till den kan ge en orsak till varför den politiskt korrekta intellektuella eliten fungerar som den gör. När företeelser i samhället analyseras kokar allting slutligen ned till de psykologiska faktorer som kännetecknar människan.
Mikael Jalving säger i intervjun med Lars Hedegaard:
Vi måste komma ihåg att de intellektuellas insats under 1900-talet inte har varit någon framgång, tvärtom. Det finns inget slut på de grymheter som har intellektuell legitimitet, och de lögner som de har bidragit till att sprida utomlands. Tänk bara på de totalitära ideologier som har motiverats av intellektuella, filosofer, konstnärer, forskare, journalister. Intelligens eller hög utbildning är ingen garant mot fanatism och extremism. Det är bara något som vi, den utbildade och pladdrande klassen tror.
På Snaphanen.dk kommenterar pseudonymen Julia Caesar detta på följande vis:
”Till hans ekonomiska, kulturella och sociala perspektiv vill jag foga ett psykologiskt.
Högutbildade, intellektuella människor – den akademiska och politiska eliten – har ofta de starkaste psykologiska försvarsmekanismerna. Deras intellektuella utveckling har skett på den känslomässiga utvecklingens bekostnad. Hjärna har skilts från hjärta, ibland till den grad att hjärna och hjärta inte kommunicerar med varandra utan är åtskilda inom personligheten.
Under tidig barndom grundlägger vi våra psykologiska försvar utifrån vad vi behöver för att överleva. I en känslokall, ensidigt intellektuell miljö grundläggs intellektuella försvar, samtidigt som intellektuell förmåga och prestationer belönas. I en miljö där alla sorters känslor får finnas har barnet – väldigt förenklat uttryckt – möjlighet att utvecklas till en harmonisk person utan invalidiserande psykologiska försvar.
Det är inte svårt att se att de styrande eliterna i påtagligt hög grad utgörs av känslomässigt handikappade personer med glapp mellan hjärna och hjärta. En höggradigt intellektuell identitet med starka psykologiska försvar är för sin existens beroende av rigida tankesystem som till stor del bygger på illusioner. Man kan se dem som en sorts psykiska korsetter som förhindrar ångest och håller personen uppe.
En sådan illusion är uppfattningen om den världsomfamnande Godheten, det vill säga tron att vi är skyldiga att ta hand om världens samtliga nödlidande människor – vilket inte är möjligt. Den sortens illusion kan bland annat ses hos företrädare för vänsterpartier, Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen och andra. I själva verket är det fråga om en patologisk godhet, eftersom den inte är äkta utan kännetecknas av att den betalas av andra än själva godhetsutövarna.
Ytterst handlar det om att bedöva och gottgöra en skuld som många intellektuella personer känner för att de existerar och – vilket de upplever som ännu värre – har det bra.
De här faktorerna är en av orsakerna till att stora delar av samhällets högutbildade elit omfamnar totalitära ideologier som marxism-leninism och islam. De totalitära tankesystemen erbjuder en lättnad i friheten från självständigt tänkande. Dessutom erbjuder de en känsla av kontroll, vilket kan kännas lockande om man anar att man bär på nedtryckta och förbjudna impulser och känslor.
För den intellektuella elit som det här handlar om passar det perfekt som handen i handsken att förneka sin egen kultur och praktisera ett nationellt självhat. Känslan för det egna landet och den egna kulturen är, som Roger Scruton skrev nyligen, en förlängning av känslan för det egna hemmet. Eftersom många intellektuella har hämmats i sin känslomässiga utveckling har de aldrig frigjort sig från föräldrarna och hemmet utan befinner sig i ett permanent pubertetsuppror mot hemmet och familjen. Detta uppror överför de på sin kultur och sin nationella tillhörighet.
Slutsats: Vi ska inte vänta oss att den högutbildade intellektuella eliten ska gå i spetsen för en sund samhällsutveckling. De bär i många fall på psykologiska mekanismer som hindrar dem från att se och tänka klart.”
Makteliten och de intellektuella står alltså inte för lösningen, utan är en del av problemet. Flagranta exempel är ledande politiker som uttalar sig nedlåtande om Sverige och svenska seder:
Reinfeldt: ”ursvenskt är endast barbariet”
Sahlin: ”Vi har midsommar och såna töntiga saker”
… och sist men inte minst, EU-minster Birgitta Ohlsson, som gärna ser att Sverige avskaffas!
Danmark är ett föregångsland som borde tjäna som förebild för Sverige. Det är uppenbarligen där den pluralistiska debatten finns.
Aktualia 
Senaste kommentarer