Pat Condell om Sverige
Den brittiske författaren och komediskådespelaren Pat Condell lägger regelbundet upp klipp på sin videoblogg där han kommenterar aktuella politiska händelser och den aktuella politiska utvecklingen i Storbritannien, Europa och i världen. Med stort intresse följer han särskilt yttrandefrihetsfrågor och samhällsutvecklingen kring detta och vad som påverkar yttrandefrihetens kräftgång som vi upplever världen runt.
Han har nu gjort ett videoinlägg om Sverige, som rönt stor uppmärksamhet internationellt. Men frågan är hur i vilken utsträckning svenskarna själva är informerade om det han tar upp, svenskarna som verkar vara lika ”hårt hållna” vad gäller hur ”silad” samhällsinformationen är som de forna DDR-invånarna var. Här följer en svensktextad version av videoklippet från den 1 december (läs hela talet på svenska här):
Att döma av reaktionerna i debattforum och kommentarsfält, chockeras många infödda svenskar av Condells rättframma och föga inlindade redogörelse om tillståndet i Sverige. Hur har mörkläggningen kunnat få gå så långt att svenskar får upp ögonen för vad som händer hemmavid med hjälp av utomstående observatörer? Har möjligen de svenska medierna ett finger med i spelet?
dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, gp, gp, expr, expr, expr, sds, sds, sds, bot, bot, blt, blt, dagen, dagen, dagen, hd, hd, kbl, kbl, lt, lt, nsk, nsk, skd, skd, ta, smp, ta, ta, ya, ya,
Aktualia 
Svenskarna har vaggats till sömns av makteliten samt media !
på så sätt har vi kunnat få hit en enorm mängd med muhamedaner som gladeligen
mottager sovande Svenskarnas pengar via alla möjliga och omöjliga bidrag , så att
våra älskade pensionärer och sjuka blir utan sin behövliga pension samt sjukersättning
som tyvär många har blivit drabbade av 😦
Islam har på ett helt sjukt sätt propagerats som att det skulle vara en fredens religion , via
olika medier med hjälp från sjuklöverns enhälliga propaganda !
Ja, det är ju så det har gått och blivit, tyvärr. Vi som inser detta bedrägeri måste ta vårt ansvar att se till att folk kommer till insikt om politikernas bedrägliga utsagor i samspel med media som springer politikernas ärenden. Sprid denna video till så många som möjligt.
Pol Pots regim och de Sju sjukas regim i sverige har samma slutmål och det är en återgång till medeltiden. Alltså framtiden är medeltiden.
Tja du Cavatus vad Pat Condell säger skulle vara obligatoriskt för varje journalist, politiker och svensk medborgare att ta del av. Och kritiska böcker skulle spridas runt om vad som skrivs och visas i TV utomlands om bl.a Sverige. Allt som nu ständigt tystas ner och censureras i Sverige från omvärlden. – Det har skett väldigt länge och det ligger mycket av sanning i nedanstående klipp…
Boende utomlands redan i början på 80-talet läste jag exempelvis här i Australien ofta med stort intresse kritiska artiklar signerade av en korrespondent Roy Carson som jag här saxar i en expressenintervju av Cars Stenfeldt 19 augusti 1984:
”Jag älskar Sverige, men bara landet och människorna, inte de inbilska maktmissbrukarna i Stockholm. Och är det någon jag hatar så är det inkompetenta chefstjänstemännen på UD, de som tror att vi skall skriva våra artiklar efter deras diktamen!
Roy Carson är korrespondent åt 42 tidningar i Storbrittanien, Australien, Sydafrika och USA. Hans bild av vad som händer i Sverige går till tidningar med en sammanlagd upplaga av 29 miljoner exemplar.
Jag skriver den osminkade sanningen om vad som händer i detta lilla land. När det rör sig om rena nyheter är det bara fakta, men när jag kommenterar något politiskt beslut skriver jag naturligtvis min uppfattning.
Och vad är den om Sverige just nu?
– Att landet har haft ett moraliskt och politiskt sammanbrott! Det är otroligt att så få människor i landet fattar att ni alla sakta men säkert hjärntvättas av den maktfullkomliga socialdemokratiska regeringen. Där Olof Palme är vald till statsminister av en minoritet av svenska folket men dikterar allas villkor. Och ingen vågar säga emot honom.
Så det är Palme och regeringen som du svartmålar i dina tidningar?
– Jag målar med de färger som man ger mig. Den svenska regeringen ställer glatt och aningslöst färgpytsar till mitt förfogande. Om bilden av Sverige i mina tidningar blir svart är det inte mitt fel. ”
Här klipper jag av intervjun –
Jag låter er avgöra om det verkligen skett någon markant förändring under dessa 26 år sedan artikeln publicerades?
Skulle vara kul med kommentarer här nedan…
Jag postade länken till Pat Condells tal på min FB-sida och fick kommentaren om honom: ”idiot”. Problemet är att svenskarna inte kan lyssna eller öht ta till sig någon enda minsta lilla kritik. De är så hjärntvättade att de helt och hållet måste AVFÄRDA all kritik mot landet. De har inte intellektuell kapacitet att ens ta till sig ett uns. Det kallar jag framgångsrik propaganda. Sverige är verkligen den sista DDR-staten. Man har från politikerhåll verkligen lyckats hjärntvätta folket så till den milda grad att man t o m tvättat bort folks självbevarelsedrift. Man påstår att man i skolorna jobbar för att lära eleverna kritiskt tänkande. Detta är en stor samhällsbluff. Man säger en sak, men gör en annan. Man duperar elever, indoktrinerar dem, att tro på etablissemangets lögner. När eleverna märker att kejsaren är naken, måste de tas i upptuktning, något som i Sverige uppnås med långa samtal och dylikt för att vända dem rätt. I värsta fall hotas de med uteblivna eller sänkta betyg. Ja, så långt har det gått.
Det som avslöjade denna agenda var skolvalen där eleverna röstade ”fel”. Där skulle skolorna vidta åtgärder för att programmera om elevernas åsikter, Ja, man sa inte programmera om, men man menade det. Man sa ”utbilda eleverna i värdegrunden”. Tjusiga floskler! Rena diktaturfasonerna. Det här valet har verkligen avslöjat ett och annat om hur det står till i Sverige. Och det har inte varit roligt att genomleva detta. Alla tidigare förhoppningar, föreställningar och åsikter om detta landets tillstånd har ställts på ända. Det är långt värre än man någonsin kunde föreställa sig, helt enkelt.
Ja, det är långt mycket värre än man kan föreställa sig. Idag lever många svenskar i bokstavligt talat rent slaveri.
http://demokratbloggen.wordpress.com/2010/12/06/slaveriet-i-sverige/#comment-5643
Cavatus! Jag beundrar dig för kunnande och hängiven känsla för att försöka rädda vårt fina fosterland Sverige till svenskarna. Jag beundrar din uthållighet. (Det finns fler som Robin mfl av samma skrot och korn. All heder åt er gärning.)
Scenariot är mycket värre än vad jag kunde tro gällande Sverige och indoktrinering. Naturligtvis har det varit svårt för mig att följa detaljhändelser bosatt Down Under. Men ränderna går aldrig ur och under åren har jag vid många återbesök med egna ögon sett den enorma förändringen i exvis C.Sthlm när man vandrade runt bland tiggare som man aldrig såg förr i ”mitt” Stockholm på 50-talet. Förlåt min nostalgi men då älskade jag mitt gamla fosterland. -Ej mer…
Jag hann tom bli rånad i T-banan senast av svenskslangsvåldsamma afrikaner som bespottade mig som utlänning där jag satt och läste Times. Jag vill inte vidare ta upp detaljer i ämnet men jag återvänder aldrig någonsin till Sverige.
Jag tillåter mig ha två politiska idoler. Churchill politikern och nobelpristagaren 53, och den svenske RIKIGE moderatledaren Gösta Bohman som SVARADE på brev på 80-talet. Jag är en mycket gammal man men vill att ni yngre ska ta del av vad han brevsvarade till mig i Australien i februari 1988:
”Det är frapperande att se med vilken kritisk klarsyn som ni som förverkligar er arbetslust utanför landets gränser bedömer Sverige och dagens politik.
Lika betecknande är att fortfarande – om inte en majoritet – men likväl en mycket stor del av det svenska folket lever blinda och döva för de realiteter som styr utvecklingen. De har blivit så fångade av välfärdssamhällets mytologi att de inte kan eller vågar se bakom de kulisser socialdemokraterna i kraft av sitt ”problemformuleringsprivilegium” lyckats bygga upp.
Sent skall syndaren vakna, heter det. Jag lever i förvissningen om att syndaren kommer att vakna – i varje fall före utgången av detta sekel. Så länge jag lever skall jag fortsätta att i tal och skrift bidra till väckelsen.
Med vänliga hälsningar: Din tillgivne Gösta Bohman.”
Där finner ni en politiker med känsla för FOLKETS tankar. Jag följde honom senare i många SVD-krönikor och beundrade hans humor och hans nationella känslor etc.- Han fick aldrig uppleva en förändring under sin livstid och det lär inte ens jag få uppleva vid 78.
Under Erlanders dagar hade vi något av en landsfadersfigur men med barbar Reinfeldt har vi inte ens en moderatledare. En sån pajas som inte ens svarar på brev eller lyssnar på folket skall man snabbast göra sig av med… Please! Verkställ svenska folk!- Får ni aldrig nog av eländig ekonomisk förrödande invandringspolitik från Mellanöstern och Afrika? VAKNA NÅGON GÅNG!
Ännu en anonym svensk journalist börjar blogga. Möt Minerva.
http://denosynligajournalisten.blogspot.com/
Du är helt fantastisk, Robin, på att nosa upp saker och ting på nätet! Tack för denna länk.
Ju fler som vågar börjar följa i Julias fotspår desto bättre. Dom har uppenbarligen blivit aningen skitnödiga av ett halvår av hennes artiklar. Tänk hur dom då kommer vara när det finns 10 Julia Caesar. Eller 50.
Ja, fast någon journalist är det inte som skriver på den bloggen. Det märks på språket och språkhanteringen. Men det spelar ingen roll.Det viktiga är att folk börjar vakna och skriver av sig.
Det viktiga är ju att FOLKET vaknar!
Om den som väcker är journalist eller inte är egalt. Hoppas flera vaknar till liv! En realexamen på 40-talet vill jag påstå var mer opolitiskt allmänbildande än en journalistutbildning av idag Vi hade på den tiden skickliga lärare som ställde krav.
Typen av lärare med V-inriktning i dagens journalistutbildning är jag tveksam till Jag minns då jag jobbade som produktionsfixare vid TV2-starten1969,vilka som nyanställdes som producenter, alla av vänsterkaraktär.Vi har hört liknande visor från Gunnar Sandelin en sann ärlig pärla i journalistkretsar med tänkvärda upplevelser från sin TV-tid.
Med tanke på nutidens utbildning med tidig dupering av elever som Cavatus berör här ovan resulterar i ett allt mer enkelriktat framtida samhälle. Viktigast i nuläget att vi, hur det nu skall ske – med gemensamma ansträngningar lyckas föra fram budskapet vi bär inom oss till FOLKET. Det är dagens problem då hjärntvätten har fortgått allt för länge, vilket tydligt framgår av Condells uppriktiga TV-tal och mina referenser till Carson och Bohman mm.
Hur gör vi då när skribenter i s.k elitpress och elittänkare av all vishet i Sverige sprider dynga i blaskor och TV och hela informationsflödet luktar pyton? – Vill man veta sanningar och öppen journalistik MÅSTE man vända sig till nätets bloggvärld eller vända sig till utlandspress eller se TVdokumenterärer utomlands, hur det verkligen ser ut i Sverige i dag.
Svårt för svenska folket som litar på utbudet i svenskt media där aldrig bjuds den allsidiga bilden. Tragiskt för äldre människor som inte kan surfa på nätet och ta del!
Dagens svenska journalister av slöhet och PK-sjuka orkar inte undersöka vare sig folkets tankar eller händelser i Sverige av idag. Ärligt berätta vad som händer i svenska städer och samhällen med denna influx av främlingar. – Det känns så erbarmligt oproffs måste jag säga när jag jämför med kvalitativt pressutbudet i mitt Australien där vi har journalister som bedriver en på djupet grävande journalistik ledande till allsidig analys av de ting som rör oss och vad som tycks vara fel eller rätt i vårt land…En fri debatt…
Jag har upplevt och jämfört nu i snart 30 år mellan svensk och internationell daglig press och är flabbergasted över den svenska ytliga journalistiken i bevakning av nationella händelser. Varför har exempelvis aldrig redovisat något om nya beslutade grundlagen? Vad den innebär? Hur kunde bara ske att svenska politiker i sjuklövern gett bort svensk suveränitet till EU utan att ens ha en folkomröstning? I pressen har inte sagts ett ord om vare sig ditt eller datt. Katastrof. Sverige måste lära av Schweiz där man ofta har folkomröstning gällande viktiga beslut…
Hur ska SDs helt normala budskap som jag stöder tränga igenom till Svenska Folket?
Hur kan Sveriges regim låta 100.000 människor per år från Mellanöstern och Afrika komma till Sverige som bidragstagare och snylta på etniska svenskars, dina och mina skattepengar? Dom har ju ingen utbildning dom kommer aldrig att kunna fixa ett jobb i Sverige. En för evig belastning för svenska samhället…
Dom vill inte integrera sig! Flertalet har aldrig och vill aldrig jobba och kommer för att lura till sig bidrag till dödagar!
Det har dom lärt sig i utbildningsläger av människosmugglare som de betalar stora summor till och som fixar deras enkelresa.- Ni har ju 8% arbetslöshet dessutom!
Beklagligtvis har jag ingen medicin för väckelsekampanjen. Normala vägar via media är ju kört. Hur når SD fram? Möjligen genom att likvärdiga partier i EU växer och att ni får fler journalister som vaknar upp.Nordens andra länder har ju vaknat men när vaknar Sverige?
Vi hade ALLT i Sverige efter kriget. Intakt ostörd infrastruktur, framgångar, entreprenöranda, resursrika, företagsamma, exportinriktade omtyckta runt världen. `
Nutid? Sverige i botten! Pat Condell och jag skrattar åt den svenska politiska cirkusen som förvärrats genom åren. Det finns ingen politisk ledare eller styrning i svensk politik.
Jag protesterade till samtliga partier redan på tidigt 80-tal över den obefintliga kunskapen och avsaknaden av invandringspolitiska regler och krav. – Svaren avgjorde att vi avflyttade 1982.
Här skriver några få på din blogg om tänkvärda ting. Orden fastnar här och finner ingen spridning. Visst är det frustrerande! Personligen har jag spritt mina tankar till gamla vänner i Sverige. Jag har förlorat de flesta. Det känns som man är spetälsk utan symtom.
Jag ska så småningom skriva ett blogginlägg om politisk korrekthet och hur det har uppstått. Folk kan då själva dra slutsatser om varför det ser ut som det gör i dagens Sveriges debattklimat. När man skaffat sig dessa kunskaper blir man förfärad, för man ser än tydligare hur oerhört naken kejsaren är. Vi är alla utsatta för en komplott, vi är grundlurade och vi får inte yttra oss som vi vill.
Det jag ser, Joffe, är att vi måste jobba stenhårt fram till 2014 och sprida budskap om okonventionella bloggnyhetssajter, om Julia Caesars bok och hennes krönikor. Vi har vind i seglen, det börjar vända nu, men det återstår att se hur lång tid det tar. SD fick ännu högre procent i senaste väljarbarometern. Det är bara att sprida ordet vidare. Även dina vänner kommer att vakna så småningom. Frågan är hur lång tid det kommer att ta.
Eftersom du tydligen har jobbat på Sveriges Radio som det hette på den tiden så måste jag bara fråga hur det var före TV2:s tillkomst. Allting verkar ha blivit mer likriktat efter uppdelningen i 2 kanaler. Dom körde nämligen ett av Skäggen-programmen i Minnenas Television för kanske en 2-3 år sedan. Jag var nämligen så liten när dom gick att jag egentligen bara mindes att jag tyckte det var rätt kul. Vilket kanske inte är så dåligt för en unge som ej ännu hade börjat skolan och inte kunde läsa än. Men jag har fått intrycket av att det var friare och mer lekfullt under det första decenniet. Vill minnas att Hylands Hörna ibland drog rejält över programtiden så det verkade vara en aning högre i tak på den tiden. Samma sak med Mosebacke Monarki, Hvar 14:e dag och allt vad nu programmen hette på den tiden. Eftersom jag hunnit bli äldre på 70-talet så minns jag lite mer och jag förknippar decenniet mycket med den tidens vinklade barn-program, Vilse i pannkakan, Ville Valle & Viktor, Orden runt från A till Ö, Fem myror, John Blund, Dr Balthazar, Tårtan och allt vad dom nu hette. Det var tydligen viktigt att programmen skulle vara pedagogiska på den tiden. Trots det var ändå en del av dem rätt kul som Tårtan men nog fanken fick man känslan av att allting vreds kraftigt åt vänster i samband med decennie-skiftet ungefär. Kunde vara kul att få höra vad du har för tankar om den tidens tv, skillnaden mellan 60 och 70-tal.
Intressant att läsa era frifräsande inlägg Cavatus och Robin som helt korrekt uppmärksammade den väsentliga skillnade mellan TV´s 60 och 70 tal. Jag arbetade där just dessa årtionen och upplevde en markant V-kantring vid tvåans start 1969.
Sextiotalets tv var experimentens, idéernas och spontanitetens årtionde. Förvisso med viss lekfullhet behandlades det nya revolutionerande mediet. Öppenheten var påtaglig ända sedan 50-talet och levde vidare med härliga tekniska avbrott, roliga fadäser och mkt sevärda ofta direktsända program på 60-talet. Här har jag mycket att berätta om då jag var involverad i produktioner på golvnivå s.a.s. Jag har beskrivit delar av detta i min bok ”Antipodisk mosaik – skrönor från världens ändar”
För att här av utrymmeskäl enbart syna min rent personliga politiska uppfattning om dessa årtionden så upplevde jag 60-talet helt befriande. Schysst och politiskt opåverkat. Satiren var ju härligt frisk i skäggenprogrammen du nämner. Det var den tidens mest utskällda programserie. Åke Söderqvist var underhållningschef för tv en tid och Bosse Larsson var fortfarande kameraman. Lennart Hyland startade sin hörnankarriär från 62 ända till 83! Dit kom politiker som Erlander och berättade roliga historier.
Då föddes spontant i en påannons för barnprogram ”Televinken”. En teknikerkollega hade köpt leddockan och spånade med hallåan Anita Lindman. Där förekom inga manus. Jag snickrade med en kompis ihop den odödliga ”ishockeypolkan” och hjälpte Ulf Thorén med en del sanslösa bidrag. (TV-konstnären med fel ljud på rätt bild ni minns) Då för tiden var barnprogrammen ”riktiga” barnprogram utan pekpinnevalsen och tittare uppskattade utbudet denna glada minnens härliga tid…
1969 startade TV2 och där inträdde förändringen enlig min uppfattning. Man rekryterade personal till nya kanalen och dess programavdelningar. I första hand damsögs journalisthögskolorna på möjliga talanger. Detta kom att ske i en tid när starka vänstervindar präglade samhällsdebatten och de blivande programredaktionerna befolkades därför med många entusiastiska vänstersympatisörer.
När dessa nu tycktes få en egen TV-kanal till förfogande började man rentav se möjligheten att Maos Lilla Röda kunde bifogas tv-licensen!
En märklig ingrediens i sammanhanget bestod i att det politiska högeretablissemanget , inklusive SAF och näringslivet , inte verkade ha insett betydelsen av att stötta ”sin del” av rekryteringen till journalisthögskolorna och därmed skapa balans i televisionens expansion och utbyggnad.
När TV2 kom igång med med sina sändningar , vilka enligt en formulering av utbildningsministern Olof Palme skulle ”ske i inbördes tävlan med TV1” , visade det sig rätt snart att programutbudet kom att ha en tämligen tydlig kantring till vänster – framförallt i en mängd nya samhällsprogram, men också i utbudet av barnprogram. Inga tomtar och troll där inte. Mina egna barn tyckte tvåans barnprogram var töntiga.
Det ”röda TV2” blev tämligen snart en huvudvärk för företagsledningen. Dåvarande Radiochefen Olov Rydbeck (som på den tiden även var högste chef för de två tv-kanalerna) uppvaktades bl.a. av näringslivet som klagade på obalansen i sändningarna. Rydbeck lär ha svarat att ”vi har anställt dom journalister som haft bästa betyg och meriter – jag vill rekomendera Er att se till att få in Era sympatisörer på JH , då rättar
det till sej”…
Nu var det inte bara Svenska Arbetsgivarföreningen som knorrade. I riksdagen förekom flera upprörda frågor till utbildningsministern med krav på ingripande. Regelverket var dock ett effektivt hinder för åtgärder från politiskt håll.
Ja, så höll det på en tid (alltför lång tyckte många) men så småningom mildrades kritiken och TV2 började också att sända en del nöjesprogram , vilka vann publikens gunst. Under hand växte nöjesutbudet , delvis på bekostnad av samhällsredaktionens pratprogram.
Publikundersökningar som gjordes innan starten av TV2 utvisade att man i första hand just hade förväntat sej mer underhållning i tv. Men som sagt , det tog ett tag innan önskemålet började tillgodoses…
Vad svensk tv bjuder er sedan 1982 vet jag inget om – bara en aning och det räcker…
Du får gärna berätta fler anekdoter från den tiden. Det kanske rent av väcker upp minnen som jag glömt. Jag har även minnen av barn-program som Humle & Dumle, Pellepennnan & Suddagumman, dockorna i den radiostyrda bilen,Patrik & Puttrik tror jag dom hette. Kråkguldet och Kullamannen. Gud vad jag älskade Pippi Långstrump och Saltkråkan. Det var en tjej som var barnprogram-ledare som hette Maud nånting, hon med hamstern. Jag kommer ihåg Korsnäsgården med Nisse Linnman, vinkande Ria, det var även en kvinna som gjorde inslag om mode, minns inte hennes namn men hon hade en speciell karakteristisk röst. Jag saknar den ”överraskande” räven i vinjetten till Hvar 14:e dag. Jag älskade även Tage Danielssons jul-kalender om Herkules Jonsson. Minns att den blev utskälld för att det var för lite julstämning men å andra sidan hade den massor av humor. Det där temat med att byta kropp har ju även Hollywood använt sig av. Finns ju kända filmer både med Jodie Foster respektive Tom Hanks.
Kommer ihåg att jag älskade Carl-Gustavs Gubben i lådan i Hylands Hörna. Jag kommer ihåg Röda Fjädern men även då när dom i Hörnan visade ett bostadsområde någonstans i Sverige och Hyland uppmanade dom som kände igen sig att släcka lyset. Det var sånt som kändes väldigt spontant. Det var Bialit och 10000-kronors frågan. Sketchen om guben med maggen. Farsan hade en LP med Lindemannare som blev helt sönderspelad. Jag fick en EP med Povels Naturbarn med Sorglösa Brunn på b-sidan. Den blev så sönderspelad att jag fick slänga den till slut. Kommer ihåg satellit-sändningen med Beatles’ All You Need Is Love.
Tidigare i höstas då när gruv-olyckan i Chile hände. Den dagen då dom blev räddade så sände, jag tror det var Aktuellt en intervju med en av dom två överlevarna från olyckan i Stockholm i början av 60-talet. Jag minns nämligen den mycket väl. Kan ha varit i 4-års åldern på ett ungefär men jag tyckte det var jättespännande och ville gärna följa alla sändningar om det dramat.
Min morbror hade råkat glömma kvar ett antal nummer av Svenska Mad i ett tidningsställ hemma hos oss. Jag kunde inte läsa på den tiden men jag blev ändå helt fascinerad av bilderna i tidningen. När jag sedan väl lärt mig läsa försökte jag hitta tidningarna igen och fy fanken vad jag blev arg på morsan när jag till slut insåg att orsaken att jag inte kunde hitta dem var för att hon hade slängt dem. Hon var världens snällaste morsa men för henne var det bara slit och släng-prylar. Fanken vad det hade varit härligt att haft kvar dem idag. Det var ju guldåldern med Lasse O’Månsson som redaktör. Jag minns Partaj, Robban Brobergs barn-program, Ormet kryper.
Min barndom var väldigt lycklig trots att jag kommer från enkla förhållanden. Vi var inte direkt fattiga heller för vi behövde aldrig svälta men alla kom vi från arbetar-familjer. Min morbror var den förste som fick chansen att göra klass-resan för han fick chans att läsa i Lund som man brukade säga. Där träffade han sin blivande fru och dom flyttade efter studie-tiden till Växjö. Hennes familj var från nånstans däromkring. Det var vid ett av besöken däruppe som vi en gång besökte high Chaparall. Kändes aningen surrealistiskt med en vilda västern-stad mitt i Småland!
Mina föräldrar och morföräldrar kunde berätta om tiden när det var utedass på gårdarna och att det inte var så kul på vintrarna. Det var världens goaste människor. Det fanns inte en tillstymmelse till illvilja i dem. Min mormor och morfar hade en koloniträdgård, Landskrona är ju koloniträdgårdarnas stad.Vi har hela fyra sådana områden i vår lilla stad, varav den vid Citadellet är en av Sveriges äldsta. Vår koloni låg dock vid området som kallas för Larvi. det var min morfar som byggt stugan själv. Minns midsommar-aftnar där. Det fanns även ett öppet område där dom hade majstång, dansbana och litet tivoli, lottstånd och sånt som var öppet för allmänheten. Det fanns inte el i stugan men det fanns ett litet gasolkök så det gick ju att laga mat där så det är det man minns mest, firandet med familj och vänner. Minns den goda ny-potatisen som morfar själv odlade, jordgubbarna, hallonen, dom röda- och svarta vinbären och rabarberna. Dom senare var ju inte så goda råa men min mamma gjorde underbar rabarber-kräm på dem.
Det finns även melankoliska ögonblick. Perioder när jag var rätt ensam. Brukade ofta gå ner vid havet för jag älskade luften och dofterna vid havet. Det finns ett område här som heter Halvmånen som är väldigt långgrunt, utom vid yttersta kanten till hamninloppet där kallbadhuset ligger. Det var ett bra ställa att ”jumpa” på på vintern eftersom det var tämligen riskfritt. Jag minns att vi förvisso vågade jumpa på dom djupare ställena men vi råkade aldrig ut för nåt. Trots det plumsade jag två gånger. Halkade så jag ramlade och hamnade sittande på botten med vatten upp till bröstet. Det var ju lagom kul att gå hem sedan. Trots att det gått mer än 40 år så sitter den upplevelsen så djupt att jag aldrig i livet skulle kunna tänka mig vinterbada – någonsin!
Så fort jag lärt mig läsa började jag läsa serietidningar. Idag finns det bara skräp på den fronten, åtminstone i Sverige men då var det verkligen kul. Började läsa Stålmannen och Läderlappen och det öppnade en helt ny värld för mig. En av dom filmer jag ser mest fram emot är Green Lantern för det var också en figur som var en del av min barndom tillsammans med många andra. Började även läsa böcker och upptäckte science fiction som jag tyckte mycket om att läsa. Det öppnande mitt unga sinne för nya världar helt enkelt. Så småningom upptäckte jag även Tolkien men då hade det hunnit gå en liten bit in på 70-talet.
Det var en lycklig sorglös tid, då man inte behövda låsa dörrar eller cyklar. Jag minns fenomenet läsk-gubbar som körde omkring och sålde läsk i backar, ett fenomen som försvann i mitten på 70-talet. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Det fanns inga massvåldtäkter, gatuskjutningar och annan grov kriminalitet. Visst, vi hade Clark och Svartenbrandt men jämför man med idag så var dom förhållandevis få. Nu sker det ju grova brott i stort sett varje dag. Men på tiden fanns det ju heller inga mohammedaner här.
Men för att avslutningsvis återvända till 60-talets tv, kände du någon av den tidens ikoner personligen? Hur var dom i så fall som människor? Du behöver ju inte lämna ut alltför personliga saker men idag verkar alla kändisar vara så diviga så det hade varit kul att få veta lite i alla fall.
Robin !
Inressant och givande men vi kan nog inte breda ut oss med dessa TV-nostalgier på Cavatus tråd. Den gäller ju Pat Condell och politiska spörsmål om Sverige. Kan vi fortsätta under annan lämpligare tråd? Jag har ingen blogg, kanske du? Annars har Cavatus min emailadr.
Jag jobbade med en ”surv av kändisar” under 20 år på TV och har naturligtvis högvis med minnen att berätta. En del beskrivna i min bok ”Antipodisk mosaik”, sök via Google.
Sorry, jag blev bara lite nostalgisk av det svunna gammel-Sverige.
För hundra gubbar! Jag saknar också Sverige som det var förr, precis som du. Såg den förrödande förändringen och vid 50 års ålder hade jag fått nog och drog iväg med stor ekonomisk förlust. Det var bara att börja ett nytt liv från scratch med liv och lust och fräscha idéer och det lyckades.
Försök ge din email till Cavatus kan jag skicka er båda några kapitel från min bok om härliga TV förr i tiden så behöver ni inte köpa boken…
Ni får gärna fortsätta att diskutera gamla minnen här. Det är bara trevligt att läsa och le igenkännande åt dessa gamla minnen. De verkar stämma överens med mina minnen, då jag levt ett halvsekellångt liv. Ja, det är med ett styng i hjärtat man minns mycket av det ni skriver. Man kan säga att Sverige fortfarande var oskuld på den tiden. Självaste landet har blivit våldtaget. Av vem? Jo, i grunden av våra politiker som med sina fascistoida framtidsvisioner har raserat mycket av denna gamla tilltro, i sin iver att ”modernisera” och framställa sig själva som framstegsvänliga, om man nu kan tala om framsteg när man kan se hur det blivit. Men givetvis kan jag utväxla era e-postadresser om ni vill gå in på lite mer personliga ämnen. Säg bara till så gör jag det.
För övrigt tänker jag för första gången bojkotta Nobelfesten. Jag tänker lobba extra hårt för att sprida sanningen idag som motvikt till hyckleriet.
OK då kör vi lite mer TV-nostalgi när vi ändå är i farten. Eftersom man hela tiden jobbade i team i olika yrkesroller så kom man nära varandra som en familj i produktionssammanhang.
Några år på tidigt 60-tal jobbade jag som videobandredigerare med jättestora två tums bandmaskiner, numera på museum! Då arbetade man för och med kändisar.
Putte Kock var en av många och legendarisk. Han hade ovanligt många strängar på sin lyra under sina dagar, bland annat som förgrundsfigur inom svensk tävlingsbridge. Han hade tillhört toppklass inom bandy, ishockey och hade 37 landskamper i fotboll under bältet. Mitt i allt detta bolltrollande snodde han så där litet till vänster även hem ett världsmästerskap i bowling. – Snacka om lirare!
På äldre dar flyttade Putte in i TVs kommentatorbox, som hängiven sportälskare med lidelse för bandy. Hans syn började spela honom spratt, han hade ibland svårt att urskilja den lilla bandybollen som blixtsnabbt rullade fram över rutan. Det hände att vi fick hjälpa honom på traven att hitta det lilla nystanet vid redigering eller vid förberedelse för kommentaruppdrag. Bandy tillhörde en av de besvärligare sportgrenar att filma, redigera och inte minst för Putte att kommentera. Jag kan fortfarande se Putte Kocks glasögonprydda nuna framför mig, växelvis användande glasögon, växelvis utan, där han på decimeterhåll från monitorrutan plirande försökte följa nystanets snabbfärd över isen. I mungipan hade han alltid en tänd eller otänd cigarrstump, (Aldrig någon ny lång variant) Det luktade herreman om honom och rökningsförbudet gällde inte för Putte i redigeringsblocken. Om han mot förmodan inte hade en cigarr i munnen gapade fortfarande ett runt hål i mungipan där cigarren vanligtvis satt –
Jag minns den första gången det numera kända programmet Grevinnan och Betjänten (Same procedure as last year James!) med vänligt hysch-hysch sändes från en tekniker från Tysklands NDR och vi bandade det i Stockholm. Vid den tiden var den jovialiske Åke Söderqvist underhållningschef på TV och vi njöt av att introducera vår dyrgrip för honom. Han helgillade inslaget och skulle naturligtvis ordna ett inköp på officiell väg för snabb sändning i Sverige.
Åke var på den tiden ett av de sex satiriska Skäggen med Lasse O’Månsson, Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Edvard Matz och Jan-Öjvind Swahn. Dom lade grunden till en ny härligt vassare och mindre respektfull humor i Sverige. Trots sin satiriska expertis lyckades inte Åke att få tillstånd från ännu högre ort att sändningssätta Grevinnan och betjänten, detta det roligaste kortprogrammet genom tiderna. Någon i ledningen (inga namn)ansåg avsnittet vara en fördärvelig fyllesketch – bevars och en sådan parodisk pärla var inte svenska tittare mogna att se! Det tog år innan svenska folket ansågs fullmyndiga nog att unnas ta del av dessa föraktliga spritutskänkningkrumelurer rollgestaltad av Freddie Flinton som butler vid grevinnans födelsedagsfest för hennes sedan 25 år avlidna middagsgäster. Anledningen till att Åke så småningom blev krögare på Vaxholms Hotell har jag ibland funderat över…
Jag är glad över att ha varit med om att förmedla något av TV historia ty traditionsenligt sänds numera butler Freddie varje nyårsafton i svensk television, faktiskt även i Australisk och Nya Zeeländsk TV varje nyårsnatt.
Vi hade en TVrutans mästersmed på den här tiden, Ulf Thorén, en till växten liten man med stora idéer när det gällde att använda TVmediet på ett okonventionellt sätt. Han utgick antingen från bildkällan och lade ofta fel eller knepigt ljud på sekvensen, eller tvärt om. Jag vill göra gällande att han var svensk televisions mest geniale bildkonstnär före alla andra med denna speciella udda uttrycksform där det gällde att mixa, fixa och bryta bild och ljud på ett respektlöst underhållande sätt. Han hade en förmåga att se TVskärmen som ett fält att fylla med kontraster. Dena manipulering resulterade i komiska effekter. En kasserad filmsnutt i en papperskorg kunde Ulf förvandla till en rolig bildsekvens med en chockverkande ljudillustration och kommentater som fick sekvensen att leva ett nytt lysande liv. Så tillkom exempelvis Rävensekvensen Robin hänvisar till. Detta var hans oefterhärmliga konstkynne som förmedlades till tittarna. De flesta av oss njöt av att se hans farsartade program. Jag hade själv glädjen att bidra med några avsnitt i hans roliga program.
Det var ingen hemlighet på den tiden att han tog så kallade ´orosdroppar´ och att det hände att tekniker fick hjälpa till med bilderna och ibland stötta honom mer än på ett sätt. Men de största konstnärer har skapat mästerverk under påverkan. Han var en skicklig journalist och en mycket unik TVbegåvning och undras mig om svensk television någonsin hittar en värdig efterföljare.
Oj så mycket mer jag kunde berätta om s.k.kändisar från branschen men jag måste sätta punkt här.
Jag ska inte lägga ut texten för mycket just nu men när du nämnde Uffe så kom jag på att han faktiskt hade en bror som också var journalist. Arne Thorén förknippar jag idag mest med alla raketuppskjutningarna från Florida. Ibland hette det Cape Canaverla och ibland Cape Kennedy och dom bytte fram och tillbaka och jag blev aldrig riktigt klok på det där. Dom som är yngre än oss begriper nog inte hur stort det var med dessa rymdresor på den tiden, att det var sånt man sände på tv och att det faktiskt var ganska högtidligt med en sådan uppskjutning. En av dom där Apollo-kapslarna turnerade världen runt och kom faktiskt även till vår stad. Minns inte vilket nummer det var så här långt efteråt men det kan ju mycket väl ha varit den som dom skickade upp Armstrong och Aldrin i. Jag lyckades röra vid den och svor att aldrig mer tvätta den handen, ett löfte som snart nog sprack men nog fanken var det stort att vidröra ett sådant föremål som varit uppe i rymden på riktigt.
När vi nu är in på det temat, så var ju Tekniskt Magasin med Erik Bergsten rätt kul också. Vilka tider det var. Verkar som jag och Cavatus verkar vara ungefärligen lika gamla.
*Canaveral tror jag det stavades. LOL
Ja, vi är nog i samma ålder. Ja, Erik Bergsten, Putte Kock, Hylands Hörna, Humle och Dumle i skafferiet. Grodan Boll var filmer jag uppskattade som barn. De sänder bara kring jul på morgnarna. Pellepennan och suddagumman. Arne Thorén och rävarna, där den ena visst egentligen höll på att drunkna, vilket inte framgick på filmen. Många minnen blir det!
Jag gillade Beppes morgonprogram på jularna också. Då var Scooby-Doo en av favoriterna, en som jag inte klarar av att se längre dock.
Om ett par veckor tänker jag köra min årliga genomgång av Hasse & Tage-boxarna. Har både den med filmerna och den andre med revyerna. Tycker om dom både för att dom är roliga men även värmen i dom men framförallt är det en njutning att se det svunna Sverige. Jag älskar absurditeterna i filmerna som när Gösta ligger i en sjö och vegeterar i flera månader. Att bara komma på en sådan idé! Han berättade i bonus-materialet att han aldrig frusit så mycket som när dom filmade den scenen. En annan rolig detalj som han berättade är att han egentligen är icke-rökare men inte har något emot att spela rökande rollfigurer i jobbet. Alla som någonsin har rökt kan därför intyga att hans tolkning av Dante i Mannen som slutade röka är väldigt realistisk. Nu verkar han ha gått i pension men han var verkligen både en gudabenådad komiker som skådespelare. Däremot blir jag gråtfärdig när jag tänker på Monika Z’s grymma öde eller att Lena Nyman tydligen varit svårt sjuk i många år.
Avslutningsvis, landsförrädarna hävdar att vi inte har någon kultur, att det inte finns något typiskt svenskt. Jag tycker att vi har avhandlat en hel del av denna underbara kultur bara i denna tråden. För kultur är det även om det bara handlar om barnprogram, underhållningsprogram och revyer.
För bara nåt tiotal år sedan brukade det gå gamla pilsner-filmer på eftermiddagarna och andra gamla program repriserades. Men att man slutat med det är väl ett led i kulturförstöringen. Dessutom ser man kanske det som en fara att dagens ungdomar som bara blivit berikade under uppväxten och som ser det som ett naturligt tillstånd, att man befarar att dom kanske reagerar om dom får se hur Sverige såg ut för bara 40-50 år sedan. För man vill naturligtvis indoktrinera dem med att muslimerna egentligen funnits här alltid eller åtminstone i flera hundra år och är ett naturligt inslag i vår fauna. Dom kanske blir chockade om dom får reda på hur ovanligt förekommande dom vara för bara 20-30 år sedan.
När ni berättar om alla dessa härliga gamla svenska kulturstjärnor kan jag inte bara sitta och gråta över Sveriges förblindade politikers s.k.berikande hucklesamhälle, nu i full swing. Detta efter många år utomlands som skattepåtvingad bidragsgivare, for me no benefit, till nysvenskarna, linkar jag vidare på en mossig pensionärsstig…
Just nu lyssnar jag till en serie Cd´s med storbandsmusiker ur Swedish Jazzalbum från svenska jazzens gyllene år 1956-59. Svenska solister av världsklass. Läcker jazz…
Lek tanken att några som Carl Gerhard, Evert Taube, KardeMumma, Povel Ramel eller Hasse och Tage varit aktiva i dagens musik-revy och kulturvärld! Hade dom då varit tillåtna att driva med kulramarnas sjuklöverregim, relegionsöverhetens musseövertagare av Sverige, musse(l)mona, barbarfeldt eller storkyrkobispen? – DO hade flugetitaket och censurgubbarna jobbat treskift…
Vi äger många helyllesvenska kulturskatter. Varför detta politikersurr om att vi saknar egenkultur. Ska vi spola både kröken och vår svenska stolthet? Vet hut sjuklövern!
Det var X i taket och glädjande att röda tvåan äntligen började köra nöjesproduktioner. Först i raden iscensattes Gideon Wahlbergs folklustspel Söderkåkar 1970, som bearbetades och regisserades av Bernt Callenbo. (Den har tydligen gått i repris några gånger) Minns murarbasen Johan rollgestaltad av Arne Källerud och snickare Larsson i Tor Isedals skepnad. Monica Zetterlund hade en kalasroll som pigan Malin. Där visade Monica sitt gedigna mångsidiga kunnande. Hennes friare poliskonstapel Sune Mangs blev oftast lurad på sin sup som Malin hade ställt ut i fågelholken. Den snodde en annan friare, brevbäraren Mille Schmidt. Ack ja, den sköna sommarinspelningen skedde på Djurgården i välvald miljö under helsvensk sommarmunterhet.
Ni har väl inte glömt nubbevisan nu till julsnapsen?
”När gäddorna leker i vikar och vass
och sola går ner bakom Sjöbloms dass
ja då e de vår
– Se opp därnere!
– Nu kommer han!
Sjung hoppfaderallanlej
Minns Spader Madam! Svenska Ords romantiska revy med svenska musikaliska geni och delar av skåderspelareliten. Franz Schubert i sin himmel må ha applåderat dessa klangfulla krumelurer med texter signerade av Hasse och Tage. Vilket förnämigt gäng som välljudande leddes av Lasse Bagge med Fina Kören och Gunnar Svensson med Salongsorkestern. Återigen möter vi Monica Zetterlund i en framträdande totalroll. Hon var en unik konstnärinna. – Kalle Haskel producerade.
På Djurgården låg resturang Tyrol som påminner om en inspelning under TV2s unga år. Producenterna Leonard Eek och Berndt Egerblad, (senare programmakare med Två och en flygel) höll i tömmarna. De hade lyckats med konststycket att locka hit den då nästan okände numera Sir Elton John att klia tangenterna iklädd någon oefterhärmliga keps.- Vilket program det blev och vilket scoop. Tänk om man ändå varit så förutseende att tagit en stillbild på hustrun i publiken, där hon satt intill flygeln och unge Elton. Det kunde blivit en’knighted’ minnesbild för barnbarnens fotoalbum.
Bosse Parnevik var en förnämlig underhållare som medverkade i ett antal nöjesproduktioner för TV2 under åren. Han var en skicklig scenaktör och framför allt en formidable imitatör med mängder av figurer i sin rollåda. Ingen kom någonsin fram i rampljuset utan hårt arbete. I det fallet hade Bosse stora krav på att allt han företog sig presenterades i en perfekt förpackning. I sin villa, vid Stora Tuna, Åkersberga, inköpt av Stig Järrel, hade han inrett en på den tiden mycket avancerad TV-studio på andra våningen. Jag hade tillfälle till ett besök efter en TV-serie och blev imponerad av alla masker, perruker, kostymer, utrustning, speglar, belysning och en ultramodern kamerautrustning med video där han tränade sina gubbar ur alla tänkbara vinklar. Ingen får något gratis här i livet. Träning ger färdighet precis som då det gällde Benny Hill i UK eller Graham Kennedy i Australien. De tränade sina gags till perfection.
Under min studietid i Stockholm på tidigt 1950-tal hände sig att jag gick ut och dansade på La Visité där Tore Swanerud huserade med Bibi Johns som en otroligt vacker och kunnig vocalist. Vinterpalatset med Charles Redlands band. Nalen med Arne Domnerus, Putte Wickman eller Bal Palais där Thore Ehrling huserade med sitt storband. Vilken underbar tid med en danskultur där man kunde hålla i sin partner och dansa på riktigt! Ja, man kunde tom konversera och höra vad som sades!
Låt oss kliva nerför den smala trappan till gamla ärevördiga Bal Palais, på Kungsgatan decennier senare. Där hade vi åter byggt upp lokalen som den en gång såg ut. Thore Ehrlings Band, i stort sett intakt, spelade ånyo som förr men nu för en TV-bandning inför speciellt inbjuden publik, som en gång brukade gästa Bal Palais eller Skansens dansbana på sommaren. Britt Inger Dreilick sjöng som vanligt och Hasse Tellemar fanns där med sitt dragspel medverkande i “Latinamerikanskt”. Minns ni den och de andra neonskyltarna från Skansens dansbana som informerade om vilken låt som skulle spelas “Foxtrot”, “Slowfox” etc.? Publiken njöt av att åter få dansa till Thore Erhrlings .
Intervju gjordes med Thore. Inspelningen blev en otrolig succé och efter sändningstillfället kom säckvis med beundrar post och TVs klagomur blockerades för omväxlings skull av en positiv tittarstorm.
Som kugge i maskineriet hade jag haft möjlighet att medverka vid planeringen av detta succéprogram, som tog mig och många andra tillbaka till ungdomsåren. Då jag tidigare hade varit bas för TV-ateljéns byggnationsavdelning gjorde jag allt för att påverka att denna produktion blev autentiskt uppbyggd till alla delar. Olle Helander var producent, vän och arbetskramrat. Hur lycklig fick man bli egentligen?
Olle Helander var också jazzhistoriker. Vem har inte hört hans röst i Jazzradion på den tiden prata om orkestrar, analysera och spela upp deras plattor från New Orleans, Chicago och övriga Jazzens domäner i USA. Då satt man som klistrad vid radion.
Ytterligare decennier senare, kan bara konstateras att de glada minnena från tider som varit lagrats på en hög som nu når de blånande molnen, där Olle och många andra kära vänner bor för evigt-
Nog nostalgi från mig ikväll. – Trevliger helg önskas er…
”Lek tanken att några som Carl Gerhard, Evert Taube, KardeMumma, Povel Ramel eller Hasse och Tage varit aktiva i dagens musik-revy och kulturvärld! Hade dom då varit tillåtna att driva med kulramarnas sjuklöverregim, relegionsöverhetens musseövertagare av Sverige, musse(l)mona, barbarfeldt eller storkyrkobispen? – DO hade flugetitaket och censurgubbarna jobbat treskift…”
Lustigt att du nämner det där. Läste tidigare i år hur John Cleese uttalade sig om dom tidiga åren. Det var nära att dom aldrig fick göra Monty Python för cheferna trodde inte på det där, eller kanske snarare inte förstod deras humor som jag kan förstå säkert var väldigt radikal på den tiden. Men lyckligtvis gick det igenom så taket var säkert också lite högre även på The Beeb på 60-talet. Han trodde i alla fall inte dom skulle fått göra serien idag. Och du har säkert alldeles rätt, Hasse & Tage, Povel och dom andra hade säkert fått kalla handen idag av Eva Hamilton, Sam Nilsson och vad nu alla dom där politiskt korrekta kommissarierna nu heter.
Vill du veta nivån på dagens komiker så finns det en kontroversiell video kallad Mix it up med ett humorgäng som kallar sig Grotesco. Videon uppmanar till rasblandning och det är en massa negrer som sätter på svenska tjejer.
Under valrörelsen gjorde dom även en s k ”parodi” kallad Svindemokraterna. Nej, det är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Finns väl bara en enda komiker i hela Sverige som inte är politiskt korrekt och det är hallänningen Peter Wahlbeck men han verkar å andra sidan vara persona non grata numera. Det fanns en video där han grillade en av våra mohammedan-komiker men tyvärr har man plockat bort den från YouTube. Synd för den var faktiskt ganska roande.
Ja du har nog helt rätt att det är lågt i humortaket i svenskt media av idag beroende på politiska korrektheten i alla läger – den totala vintriga dysterheten.
RIKTIGA satiren som förr om åren roade svenska folket existerar inte längre. Om man ser till utbudet som jag naturligtvis är dold i en viss dimma för mig boende utomlands, är det långt mellan skratten i dagens Sverige. Samhällsbilden är dov, dämpad, tragiskt vulgär som du relaterar till ref.Grotesco. Helt i linje med multikultisivrandet och därigenom förlorar Sverige sitt tidigare nationella unika värde som högaktades världen runt.
Det leder mig ånyo in på Pat Condells helt formidabla tv-klipp som delgives som grunden för denna tråd. ALLA SVENSKAR BORDE FÅ HÖRA OCH BETÄNKA VAD HAN SÄGER MÅNGA GÅNGER – OCH VAKNA TILL LIV OCH AGERA !
Idag sprängde sig en självmordsarab från Tranås! i luften i centrala Stockholm. Han misslyckades dess bättre att åsamka oskyldiga dödsoffer. Kan detta attentat möjligen påverka att etniske Svensson börja reagera för vad som händer?????
Mitt i allt denna dilemma. En enkel fråga.
Denna årstid brukade förr i tiden revyerna gå för fulla hus. Förekommer revyer, shower, musicaler? Finns Wasan, Folkan, Berns och allt vad dom hette kvar? Körs någonstans i städerna satiriska nyårsrevyer som var så vanliga förr ?
Finns några
Tror det fortfarande men att det inte längre är lika stort som fordom. Då jag inte läser gammel-medier längre så kan jag inte kolla efter annonser. Kanske någon annan ver hur det ligger till med revyer nuförtiden?