Recension av Ayatollan
Staffan Bruuns bok Ayatollan
Utgiven 1995 på Schildts förlag
ISBN: 951-50- 0743-7
Efter ett tips i en nyhetskommentar på Internet, har jag läst Ayatollan. Staffan Bruun är en finlandssvensk författare som skrivit elva deckare, en roman, fackböcker samt satir för radioprogram. Bruun är mest känd för sin serie böcker om journalisten Burt Kobbat. Alla Kobbatböcker varav den första är satiriska thrillers och de utspelar sig i framtiden. Romanerna brukar handla om aktuella ämnen som dopning, terrorism, missbruk av EU-medel, trafficking m.m.
Ayatollan handlar om år 2004 då de europeiska demokratierna har förlorat. Islams gröna faja vanar i regeringsbyggnaderna från Stockholm till Madrid. De muslimska fundamentalisterna har infört islamisk lag, sharia, i land efter land. Peterskyrkan i Rom heter Petersmoskén.
Bokens handling är i princip förlagd till Helsingfors, även om en kortare del i början utspelar sig i Stockholm. Under sommaren försöker Finlands president Esko Aho stå emot försöken att förvandla även Finland till en islamisk republik.
Även många finnar har konverterat till islam och bytt till arabiskklingande namn. De finns inom polisen, i armén och givetvis i regeringen. De är en stor grupp och utgör 40 procent av befolkningen och har börjat trakassera de finnar som inte har konverterat. Kvinnor utan slöja följs av muslimska ungdomsgäng som förföljer och misshandlar dem.
I Sverige är stämningen inte bättre. Det råder upploppsstämning och stora motsättningar. Muslimer tar sig friheter att hoppa på folk, och särskilt kvinnor, som inte klär sig enligt muslimska diktat. Polisen står maktlös då muslimerna alltid rör sig i hoper, som gör dem starka, provokativa och våldsbenägna. Ett veritabelt skräckscenario.
Icke-muslimska grabbar protesterar genom att slita sjalarna av muslimska kvinnor, som får stryk av sina män för att de visar sig otäckta. Burt Kobbat följer med djup motvilja hur barer och restauranger förvandlas till tesalonger för män, hur kvinnor tvingas klä sig i slöja och hur griskött förbjuds.
Under några heta sommardagar inleder fundamentaliseterna ”jihad” i Helsingfors, ett heligt krig mot minikjolar, korvkiosker och didskotek. Den som kan flyr men Burt Kobbat jagas över hela landet som misstänkt för mordet på de finländska musligermas religiösa ledare, ayatolla Veikko.
Boken är högaktuell. Federala amerikanska myndigheters beräkningar att muslimernas andel av EU:s befolkning kommer att fyrdubblas fram till 2050. Detta påverkar vårt samhälle i grunden, oavsett vad vi råkar tycka, och därför diskuterades det öppet i flera andra länder i höstas, men inte i Sverige. Journalisterna har undvikit att allsidigt belysa konsekvenserna.
Att sharialagar kan komma att föreslås från muslimer i Sverige är inte någon utopi. Förra veckan lades en doktorsavhandling fram i Uppsala där doktoranden förordade sharialagarnas införande i Sverige. Ännu har inga kommentarer (dementier?) om detta kommit från politiskt håll.
Att boken är aktuell behöver ingalunda betyda att den speglar en kommande framtid. Den islamiska inriktningen i boken påminner om den i Iran, en inriktning med sedlighetspoliser och fatwor som utfärdas vitt och brett. Folk som aktivt motarbetar muslimerna riskerar att få – och får – halsen avskuren.
Muslimerna i Sverige är inte en enhetlig grupp, utan består av muslimer från många olika länder och inriktningar. Problemet är om enstaka fundamentalister/islamister tillåts dominera och göra sig till talesmän för ALLA muslimer. Först då kan problem börja skönjas. Samt att okritiska politiker pö om pö gör eftergifter för ständigt ökande krav från dessa självutnämnda ledare, som politikerna tar för givet är alla muslimers företrädare. Det farliga är alltså om politikerna ser muslimerna som en grupp, och inte som enskilda individer, en tendens som redan idag är uttalad, då man kollektiviserar människor och talar om olika (kulturella) grupper istället för att se människor som personer.
Boken skapar eftertanke, är absolut läsvärd och framför allt lättläst. Den tar upp ett ämne som är synnerligen intressant, särskilt i dagens Sverige, då svenskarnas minskade nativitet kompenseras med storskalig immigration från islamiska länder. Detta kan inte ske obemärkt. Men eftersom yttrandefriheten är så kringskuren i Sverige i dessa frågor kan en debatt av detta slag tyvärr inte föras utan att rasistanklagelserna viner i luften.
Följdfrågan blir: när ska detta få börjas diskuteras?
Aktualia 
Mycket intressant recension du gjort av boken Ayatollan!
Vi gör en länk på Uppochnervända Världen till denna sida i din blogg.
.
http://uppochnervandavarlden.wordpress.com/2010/02/01/skrackcenario-las-recensionen-av-boken-ayatollan/
.
Läs även ”HÅLL RÅGÅNGARNA KLARA” på vår blogg:
http://uppochnervandavarlden.wordpress.com/2010/01/04/hall-ragangarna-klara/
En mycket bra recension av Ayatollan. Det är en bok som troligen skildrar framtiden om ett par decennier om inte trenden kan stoppas.
Problemet är större än du verkar tro! The Telegraph räknar med att Europas muslimer ökar från 5 till 20 % till år 2050, en fördubbling vart 20e år! Det skulle leda till muslimsk majoritet här år 2080!
Koranen föreskriver mycket tydligt att landet skall ledas i enlighet med koranen! Så varje rättrogen muslim måste verka för detta! Även våra stora muslimska organisationer vill införa sharia. Det har dom öppet deklarerat i TV, ”slaget om muslimerna”!
Utmärkt recension! Som inspirear till och med mig (som vanligen är alltför rastlös för att orka läsa böcker) att genast skaffa denna bok. Din recension tydliggör också det faktum att det är våra kära folkvalda politiker (och ingen annan) som gjort oss till det som de sedan anklagar oss för att vara, dvs ”rasister” och ”folkgruppshetsare”.
Boken finns dock inte på AdLibris (förutom i dansk översättning). Var kan man beställa den?
jag fick gå till mitt lokala folkbibliotek, där den inte fanns, och be dem beställa den från huvudbiblioteket i länet, där jag sett att den fanns i deras databas. Du kan be biblioteket att söka i databasen åt dig, och finns den inte på ditt länsbibliotek går den säkert att låna från något annat län, om man ber att få göra det, visserligen mot en mindre avgift om cirka 10 kr, men det är det värt.
Kan du inte skriva några ord och berätta vad du tyckte om boken när du läst den? Det är alltid kul att diskutera en bok men någon annan som läst den.
Tack, jag ska försöka hitta den genom mitt bilbiotek. Jag återkommer säkerligen med kommentarer när jag har läst den.
Nu har jag läst boken. Trots att jag vanligen inte har tid att sitta ned i soffan och läsa böcker, så blev läsningen av Ayatollan rena avkopplingen. Detta faktum ingår också i min skepsis mot boken. Det kändes som en underhållande bok snarare än som något som engagerar intellektet. Som en kioskdeckare ungefär. Jag får ingen känsla av vad författaren har för egna ståndpunkter i olika frågor. Kanske är boken bara skriven som en parodi på muslimer och på finländare. I såna fall utmålas tyvärr finländare som lika skrattretande som muslimerna. För det måste väl finnas något annat som finländare värderar och ägnar sig åt än att dricka sprit och äta korv?
Nej, denna bok känns mer som en flirt med företrädesvis unga slöläsare som behöver sliskiga beskrivningar för att inte somna med boken i handen, eller välja att se en dålig porrfilm eller actionfilm i stället.
Många av episoderna i boken är så fantastiskt orealistiska att bristen på engagemang i författarskapet blir övertydlig. En finländsk före detta journalist som nu skriver porrnoveller och kreverar om han inte får dricka sprit dagarna i ända; en finländsk transvestit som snyftar därför att han/hon inte får gå på dresspartyn sju dagar i veckan; dessa två räddar Finland från att bli en muslimsk republik, bland annat genom att utklädda i slöjor tvinga sig på muslimska ledare i talarstolen och börja tvätta deras fötter!
Nej, tyvärr. Som underhållning funkar boken kanske om man inte har några högre litterära anspråk. Men som inlägg i debatten om massinvandring och islamisering av Europa får den nog inte ens en islamist att göra annat än småle.
Ja, som jag skrev är det oerhört lättläst, en kioskdeckare, som du säger, är ett passande ord. Jag tror att författaren möjligen schabloniserar finnarna för att skapa en jämvikt mot den bild han ger av muslimerna. Då kan han möjligen inte beskyllas för att vara partisk. Sen är den skriven så pass längesedan och jag tror att det kan ha en inverkan. På 90-talet kunde den möjligen betraktas som science fiction, medan läget är ett helt annat idag. Jag undrar om det överhuvudtaget skulle gå att ge ut en bok idag med detta innehåll. Så pass politiskt korrekt har samhällsklimatet blivit. Möjligen har den senaste Vilksdebatten underlättat möjligheten något, men författaren riskerar likväl att bli beskylld för att ”angripa en svag grupp” osv. Som sagt, jag skulle inte vilja ha boken oläst, men någon höjdare rent litterärt är den inte!
Med tanke på när boken skrevs, undrar man ju om författaren inte måste ha haft mediala krafter, fjärrsyn… Låt oss hjälpas åt så att profetiorna inte fullbordas helt.
Ja, det vilar en enorm pedagogisk uppgift på våra axlar eftersom hela etablissemanget inklusive media tiger ihjäl fakta och ingen debatt överhuvudtaget äger rum. Det är en väl uttänkt taktik. Men bloggarnas makt är stor och det gäller att sprida information om att folk kan få ocensurerade nyheter på nätet. Jag har gjort ett dokument att ladda ner och skriva ut och sätta upp. Det finns att ladda ned här:
http://www.box.net/shared/dn4vryl63j
Vore bra om alla gjorde det så att folk kan få upp ögonen för åt vilket håll Sverige är på väg. Hur jobbar du för att medvetandegöra folk i din omgivning?
Jag laddade ned ditt dokument och ser att det är användbart. Och det finns många sätt att påverka sin omgivning på. Vi gör det oavsett vi vill eller inte – påverkar och blir påverkade. Sedan beror det på ens preferenser och personliga omständigheter, vilka metoder man utnyttjar. Alla kan inte gå med flygblad i andras brevlådor. Men alla kan dra sitt strå till stacken och bidra på sitt vis.
Ofta behövs inte ens något aktivt medvetandegörande. Det räcker att lirka lite i folks tvångströjor så släpper de själva loss allt de bär inom sig. Det är fascinerande hur många som drar en befrielsens suck när de inser att de kan lufta sina tankar och åsikter utan att riskera att betraktas som rasister!
En del andra reagerar tyvärr på motsatt vis; de knyter tvångströjan ännu hårdare. Men det får man räkna med. Man får räkna med att till och med ens nära vänner tar avstånd ifrån en, om de misstänker att man är ”en sån där”, trots att de inte ens bemödar sig om att ta reda på hur det egentligen förhåller sig. Det går inte att rädda alla!