Arkiv
Talande debatt
I slutet av september 2013 hölls en debatt i Studieförbundet Vuxenskolans regi i Uppsala, mellan två lokala SD- och FP-kommunalpolitiker i Uppsala, Pavel Gamov (SD) och Mohammad Hassan (FP). Hela den långa debatten finns att se här: http://avpixlat.info/2013/09/24/sd-mot-fp-i-islamiseringsdebatt/.
Jag har valt att lägga ut ett utsnitt av den här diskussionen som grep tag i mig och gett mig anledning till funderingar. Jag anser att klippet är mycket illustrativt på hur debatten ser ut idag. Klippet illustrerar två saker:
a) En blåögd och godtrogen svensk lärare i publiken ställer efter debatten icke politiskt korrekta frågor. Hon har sannolikt arbetat i många år i skolan och insett, baserat på egen erfarenhet, att mångkultur inte funkar i praktiken.
I så mjuka ordalag som möjligt och genom att uppbåda hela sin pedagogiska förmåga försöker hon klä i ord sina personliga erfarenheter av att blanda islam med svensk kultur i skolans värld. Hon är aningen grumlig och ostrukturerad i sin framställning när hon svävar ut om olika gudar, men budskapet framgår dock tydligt (dock aningen inlindat) att islam inte är förenligt med ”den svenska ordningen”. Jag tolkar hennes grumlighet som ett uttryck för att hon ännu inte lyckats sortera sina intryck, tankar och slutsatser, samt att hon är dåligt påläst om islam. Istället grundar hon sina uttalanden på sina verklighetsbaserade upplevelser. Nåväl, det är en god början på ett uppvaknande.
Läraren vill ha Hassans förklaring till och synpunkter på islams oförmåga att inrätta sig i ”den svenska ordningen”, som hon uttrycker sig. Alltså, en ”godist” som yrvaket insett det som alla ”elaka och ondsinta” sett och hävdat länge.
b) Klippet illustrerar även med all önskvärd tydlighet Mohammad Hassans försök att bemöta denna problemställning på olika sätt. Han försöker med det gamla tricket att ta upp ett enskilt fall och berätta om ett par framgångsrika muslimer i sin släkt (jmf Hibo-taktiken), för att motbevisa en muslimsk struktur som läraren genom lång erfarenhet sett träda fram. Hassans exempel skulle alltså ”diskutera ned” lärarens yrkeserfarenheter, som hon här, trots det påbjudna samhällsparadigmet, vågar yppa.
Sedan, när själva grundfrågan ska föras upp på ett mer generellt plan (”muslimska barn kan inte inordna sig i den svenska ordningen”), är han oförmögen att före en principiell diskussion, gör det lätt för sig och avfärdar läraren som rasist. Så var det problemet löst!
Summa summarum: en lärare som anser sig vara en god människa har vaknat upp och inser vidden av kulturkrocken och den gode muslimen besvarar detta med att dra fram rasistkortet istället för att diskutera de strukturella problem som islam de facto för med sig i ett västerländskt land.
Voilà! Problemet i sin kvintessens. De två polerna i den svenska debatten all sin nakenhet. Läraren som efter mångt och mycket dristar sig att dryfta detta dilemma och tar stora stigmatiseringsrisker för egen del och muslimen som tar på sig offerkoftan och beskyller observatören för att ha fel på uppfattningsförmågan och därmed sällar sig till de stigmatiserande.
Löste den här pseudodebatten några problem? Som vanligt är svaret nej. Vinsten är dock att vi dels svart på vitt får se den gode vakna upp ur sin av propagandaapparaten påbjudna och inympade mångkulturella värdegrund, dels muslimen med en uppburen ställning som den konflikträdde utan vilja att vidgå att det föreligger ett problem eller utan vilja att erkänna att det KAN finnas brister i muslimers värdegrund som gör att de krockar med ”den svenska ordningen”.
På något sätt säger det mig att det inte är politikerna som är de personer som kommer att rädda Sverige ur det förljugnas träsk och få debatten på rätt köl. Det måste komma ur folkdjupet. Så hur går vi vidare?
Mångkulturens historia i Sverige
Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?
Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.
År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.
Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.
Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.
Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.
Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.
Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.
Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.
Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.
Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.
Vips – så blev vi berövade vår historia!
Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.
Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.
Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:
Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?
af, st, st, st, st, pc, db, db, bt, br, gd, gd, gd, ek, ek, ek, cw, cw, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, mn, mn, mn, ad, bk, bk,
bk,al, al, dm, dm, dm, ln, ln, ln, sv, sv, sv, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, aa, kt, skd, skd, skd,
svd, svd,svd, svd, dn, dn, dn, dn, dn, blt, blt, ex, ex, ex, ex,
Pat Condell om Sverige
Den brittiske författaren och komediskådespelaren Pat Condell lägger regelbundet upp klipp på sin videoblogg där han kommenterar aktuella politiska händelser och den aktuella politiska utvecklingen i Storbritannien, Europa och i världen. Med stort intresse följer han särskilt yttrandefrihetsfrågor och samhällsutvecklingen kring detta och vad som påverkar yttrandefrihetens kräftgång som vi upplever världen runt.
Han har nu gjort ett videoinlägg om Sverige, som rönt stor uppmärksamhet internationellt. Men frågan är hur i vilken utsträckning svenskarna själva är informerade om det han tar upp, svenskarna som verkar vara lika ”hårt hållna” vad gäller hur ”silad” samhällsinformationen är som de forna DDR-invånarna var. Här följer en svensktextad version av videoklippet från den 1 december (läs hela talet på svenska här):
Att döma av reaktionerna i debattforum och kommentarsfält, chockeras många infödda svenskar av Condells rättframma och föga inlindade redogörelse om tillståndet i Sverige. Hur har mörkläggningen kunnat få gå så långt att svenskar får upp ögonen för vad som händer hemmavid med hjälp av utomstående observatörer? Har möjligen de svenska medierna ett finger med i spelet?
dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, gp, gp, expr, expr, expr, sds, sds, sds, bot, bot, blt, blt, dagen, dagen, dagen, hd, hd, kbl, kbl, lt, lt, nsk, nsk, skd, skd, ta, smp, ta, ta, ya, ya,
Frågor får svar
Erik, som driver den intressanta bloggen Aktivarum, har på frågor från en av sina läsare lämnat intressanta teorier som svar på följande högaktuella frågor från signaturen Rebecca:
”Vad är politikerna så rädda för?”
”Vilken dold agenda styr deras åsikter?”
”Varför massinvandring (främst av muslimer)?”
”Varför mångfaldsideal?”
Med Eriks medgivande publicerar jag hans svar. Läs, fundera och diskutera gärna.
————————————————————————————————–
Hej Rebecka, välkommen och tack för dina frågor. Då dessa trots sin enkelhet går att bygga ut hur mycket som helst så ska du komma ihåg att jag måste förenkla saker för att göra dem tydliga. Det är sällan bara EN sak som påverkar ensamt.
”Vad är politikerna så rädda för?”
1) Politikerna är rädda för allt som har att göra med det andra världskriget. Det var sent 40- och tidigt 50-tal (dvs. 60 år sedan) som ett gäng tänkare och politiker satte sig i stora salar och allvarligt bestämde världens öde. De skapade sedan lydiga slavar som inte fick ha egna åsikter av rädsla att dessa egna åsikter skulle återskapa det andra världskriget.
Dagens politiker är ofta de människornas barn och använder ofta de interna argumenten ”ni är för unga för att komma ihåg” ”ni är för unga för att förstå” etc. Allt ni ser idag handlar egentligen om andra världskriget.
”Vilken dold agenda styr deras åsikter?”
2) Den agenda som styr deras åsikter är de ”vise männens agenda” som efter andra världskriget bestämde världens öde för att förhindra att andra världskriget skedde igen. Paradoxalt nog snackar vi om samma människor som skapade staten Israel 1948, dvs. samma personer som förbjudit nationalism i västvärlden har skapat Mellanösterns mest ultranationalistiska land. Detta hyckleri ser de inget som helst fel med då de anser detta vara små lögner för världens bästa.
”Varför massinvandring (främst av muslimer)?”
3a) Jag tar den sista frågan först. Varför muslimer? Att man använder termen ”muslimer” är i sig en av felaktigheterna. Det är ju inte vilka muslimer som helst vi pratar om utan specifikt den minoritet muslimer som bor i Mellanöstern och Nordafrika (de flesta muslimer bor i Asien och Ryssland), dvs. de som är offer för de visa männens idé att skapa Israel 1948.
När de ”visa männen” skapade Israel så resulterade detta i ständiga konflikter och minst tre rena krig. Inblandade i konflikterna var typ ALLA länder i Mellanösternregionen. Det var alltså alla mot lilla Israel, länder som idag är nerlusade med vapen och har en fattig befolkning som knappt kan läsa och skriva. Det finns inte pengar för att ta hand om de sjuka men det fanns miljoner att köpa AK-47 kalshnikover från forna Sovjetblocket för. Inte den minsta dubbelmoral råder där.
Kort sagt, de europeiska makthavarna har förbannat dåligt samvete för vad Mellanösterns befolkning råkade ut för pga. deras egna försök att hantera andra världskriget, en europeisk angelägenhet.
3b) Varför massinvandring? Av ekonomiska skäl. Politikerna ville först ha fler och fler av tjejerna i arbetslivet för tillväxtens skull. Då kunde tjejerna inte föda lika många barn och då behövdes massinvandring för att inte befolkningsmängden skulle sjunka. Detta var det dock ingen som brydde sig om på den tiden då invandringen skedde från främst kulturellt men även etniskt homogena länder.
Exempelvis snackade jag invandring med en äldre affärsidkare som jag känner. Honom ser jag (och du och alla andra) som svensk. Hans föräldrar kom dock från Polen, ett land vars befolkning nazisterna kategoriserade som lägre stående ”slaver” som endast dög som tjänare till de högtstående ”arierna”. Nåt dummare än riktiga nazister får man leta efter.
”Varför mångfaldsideal?”
4) Där har du nog den känsligaste frågan du kan ställa. Det finns få personer som ens vågar forska kritiskt på mångfaldsideologin (eller dess konsekvens: politisk korrekthet) och nästan alla som gjort det har vid ett eller annat tillfälle trakasserats och kallats nazister eller blivit hotade att få den etiketten.
Mångfaldsidealet skapades i USA av huvudsakligen judiska tänkare. Detta vet du nog inte för de flesta personer som vet det är programmerade sedan födsel att se det som ett hot att kalla judar för judar. Idén är att bara genom att göra skillnad så är man tre millimeter från att ursäkta diskriminering.
Denna teori är en av de mest maktfullkomliga som finns. Såvitt jag kan förstå fick den outmanad bestämma allt på universiteten (och gör det ofta fortfarande) tills 1995 när tre forskare skrev ”Stereotype accuracy – Appreciating group differences” (Behöver jag säga att forskarna, TROTS att en var kines och en från Mellanöstern, anklagades för nazism och rasism och sexism och världens ondska bara för att de tog upp ämnet?)
Ifall du inte vet det så kan jag berätta att det heller inte är pga. nazisterna eller andra världskriget (förintelsen) som de judiska tänkarna tänkte så här. Judar diskriminerades i Europa låååååååångt innan andra världskriget. Exempel är Edward I of England med ”Edict of expulsion” där judarna år 1290 utvisades från England i 350 år.
Andra världskriget, nazismen och förintelsen var inget nytt för de stora judiska tänkarna. Det var en bekräftelse på den förföljelse som redan tillhörde vardagen – bara i värre form.
Vad skulle de göra?
Vad hade du gjort?
Deras slutsats var att det enda sättet för judar att vara säkra var pluralistiska länder och sedan DEN DAGEN så började alla universitet, alla organisationer, alla skolor mala samma budskap.
Pluralism Pluralism Pluralism
Mångfald Mångfald Mångfald
Diversity Diversity Diversity
Mångfaldsbudskapet fanns inom USA:s intellektuella överklass långt före andra världskriget men före nazismen lät sig inte Europas politiska elit styras av dessa åsikter/teorier. Efter andra världskriget blev dessa åsikter de enda tillåtna.
Så var det i Sverige till den 19 september 2010 då för första gången ett parti som inte tog dessa order fick folkmandat och kom in i riksdagen.
Kort sagt, de som säger att detta handlar om främlingsfientlighet ljuger sig blå.
————————————–
Följ min blogg med bloglovin
dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, ekur, ekur, ekur, blt, blt, blt, bmt, bmt, dgn, dgn, exp, exp, exp, gp, gp, gp, hd, hd, hd, kbl, kbl, kbl, lt. lt. lt, nsk, nsk, nsk, skn, skn, skn, smp, smp, sds, sds, sds, ta, ta, ya, ya, ya
Det mångkulturella hyckleriet
Kulturmarxismen påstås härja fritt i de svenska medierna. Mångåriga konsumenter av tidningar, radio och tv kan skriva under på detta, särskilt när de fått upp ögonen för den alternativa nyhetsförmedlingen på Internet. Privatbloggare, eller så kallade barfotajournalister kan dessutom skriva oerhört vasst om tabubelagda ämnen. I jämförelse med dessa frågar man sig vart de verkliga, grävande journalisterna tog vägen. I takt med politiseringen av kontroversiella frågor verkar det mesta grävandet ha dött ut.
En undersökning gjord av Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen, visade att 70 procent av de svenska journalisterna röstar på Vänsterpartiet. Kan de då bortse från sin politiska färg och skriva objektiva artiklar? Det verkar inte så. Folk har helt enkelt börjar tröttna på den ständiga propagandan i medierna, vilken ekar ihåligare och ihåligare allteftersom verkligheten tränger sig på. Kan det vara den verkligheten som media försöker beskriva? frågar sig allt fler medborgare nuförtiden. Svar: nej. Siffrorna talar sitt tydliga språk: tidningarnas upplageminskningar är oroväckande – för vissa. Massaindustrin drabbas, men det fria ordet sörjer inte.
För verklighetens folk (blir jag stämd av KD nu för stöld av immateriell egendom?) är detta inte särskilt sorgligt. Att rösta med fötterna (dvs. sluta köpa eller prenumerera på dessa förljugna och ofta ytliga tidningar, att säga upp tv-licensen) är ett sätt att få till stånd en förändring.
Politiker och journalister, i en ohelig allians, tror att de sitter på nyckeln till de ”rätta” kunskaperna, dvs. de politiskt korrekta. De talar sig gärna varma för mångkulturen, men när man börjar syna dem i sömmarna, är det väldigt få som verkligen lever som de lär. De bor inte i dessa kulturellt så berikande områden. Vid en närmare betraktelse visar sig det sig att det är just dessa personer, som håller sina egna åsikter för mer ädla, som är de värsta hycklarna. Här följer en lista över inflytelserika personer som förespråkar mångkultur men som inte bor ”mångkulturellt”:
Mona Sahlin (S) – Duvnäs (Nacka)
Thomas Bodström (S) – Boo (Nacka)
Leif Pagrotsky (S) – Boo (Nacka)
Margot Wallström (S) – Hammarö
Luciano Astudillo (S) – Ribersborg (Malmö)
Laila Freivalds (S) – Nockeby
Carin Jämtin (S) – Enskede
Ibrahim Baylan (S) – Hägersten
Bosse Ringholm (S) – Enskede
Pär Nuder (S) – Österskär (rikt villaområde i Åkersberga)
Anna Ardin (S) – Södermalm
Göran Persson (S) – Hyltinge socken (Flens kommun)
Lars Ohly (V) – Liljeholmen
Ida Gabrielsson (V) – Sundbyberg Centrum
Anki Ahlsten (V) – Södermalm
Jens Holm (V) – Hammarby Sjöstad
Josefin Brink (V) – Liljeholmen
America-Vera Zavala (V) – Brämaregården (Göteborg)
Maria Wetterstrand (MP) – Tullinge
Peter Eriksson (MP) – Morjärv (Kalix kommun)
Birger Schlaug (MP) – Vingåker
Maria Ferm (MP) – Södermalm
Gustav Fridolin (MP) – Nockeby
Bodil Ceballos (MP) – Axmar (Småort i Gävle kommun)
Mats Pertoft (MP) – Hölö (Liten ort utanför Södertälje)
Fredrik Reinfeldt (M) & Filippa Reinfeldt (M) – Näsbypark
Gunnar Hökmark (M) – Östermalm
Carl Bildt (M) – Östermalm
Per Schlingmann (M) – Nacka
Sven-Otto Littorin (M) – Norrmalm
Göran Lennmarker (M) – Nacka
Bo Lundgren (M) – Djursholm
Anders Borg (M) – Östra Vingåker Tegelbruket (utanför Katrineholm)
Tobias Billström (M) – Davidshall (Malmö)
Susanna Haby (M) – Knislinge (liten ort i Östra Göinge)
Annicka Engblom (M) – Rödeby (Karlskrona kommun)
Sten Nordin (M) – Södermalm
Margareta af Ugglas (M) – Östermalm
Jan Björklund (FP) – Bromma Kyrka
Birgitta Ohlsson (FP) & Mark Klamberg (FP) – Vasastan
Fredrik Malm (FP) & Gulan Avci (FP) – Kungsholmen
Erik Ullenhag (FP) – Vasastan
Frida Johansson Metso (FP) – Vasastan
Bengt Westerberg (FP) – Södermalm
Birgit Friggebo (FP) – Vasastan
Lars Leijonborg (FP) – Vasastan
Adam Cwejman (FP) – Lunden (Göteborg)
Torkild Strandberg (FP) – Borstahusen (Landskrona)
Ola Ullsten (FP) – Havdhem (Gotland)
Göran Hägglund (KD)- Bankeryd (mindre ort utanför Jönköping)
Alf Svensson (KD) – Gränna
Ella Bohlin (KD) – Norrmalm
Mats Odell (KD) – Täby
Maud Olofsson (C) – Högfors (Robertsfors kommun)
Fredrick Federley (C) – Hammarby Sjöstad
Anders Flanking (C) – Styrsö (Ö utanför Göteborg)
Gudrun Schyman (FI) – Simrishamn
Veronica Svärd (FI) – Södermalm
Kirsti Kolthoff (FI) – Österbybruk (Östhammar kommun)
Christian Engström (PP) – Boo (Nacka)
Ann-Charlotte Marteus (Expressen) – Vasastan
Martin Aagård (Expressen) & Natalia Kazmierska (Expressen) – Södermalm
Gunilla Brodrej (Expressen) – Hägersten
Arne Ruth (f.d. kulturchef på Expressen) – Vasastan
Henrik Rydström (Expressen, Barometern) – Boholmarna utanför Kalmar
Cecilia Hagen (Expressen) – Djurgården
Jan Helin (Aftonbladet) – Ålsten (Bromma)
Lena Sundström (Aftonbladet, Tv4) – Gamla Enskede
Mats Deland (Aftonbladet) – Enskede
Lena Mellin (Aftonbladet) – Pungpinan
Jan Guillou (Aftonbladet) – Östermalm
Peter Kadhammar (Aftonbladet) – Östermalm
Katarina Wennstam (Aftonbladet) – Nacka
Helle Klein (Aftonbladet) – Gröndal
Katrin Kielos (Aftonbladet) – Södermalm
Andreas Malm (DN) – Åkeshov
Niklas Ekdahl (DN) – Södermalm
Gunilla Herlitz (DN) – Lidingö
Peter Wolodarski (DN) – Östermalm
Maciej Zaremba (DN) – Södermalm
Mustafa Can (DN) – Östermalm
Göran Rosenberg (DN) – Vasastan
Eva Hamilton (Svt) – Gustavsberg
Annie Wegelius (Svt) – Östermalm
Lina Makboul (Svt) – Annedal (Göteborgs innerstad)
K-G Bergström (Svt) – Ålsten (Bromma)
Janne Josefsson (Svt) – Åstol (ö utanför Tjörn)
Lennart Persson (Svt) – Lorensberg (Göteborg)
Natanael Karlsson (Svt) – Södermalm
Eva Landahl (Svt) – Södermalm
Stina Dabrowski (Svt) – Stocksund
Margit Silberstein (Svt) – Kungsholmen
Axel Gordh Humlesjö (Svt) – Brämaregården (Göteborg)
Belinda Olsson (Svt) – Gröndal
Musse Hasselvall (Svt) – Vasastan
Jan Scherman (Tv4) – Södermalm
Lars Weiss (Tv4) – Östermalm
Malou von Sivers (Tv4) – Nockeby
Karin Swärd (Tv4) – Sunnersta (rikt villaområde i södra Uppsala)
Phil Poysti (Tv4) – Danderyd
Lennart Ekdahl (Tv4) – Äppelviken
Lena Smedsaas (Tv4) – Lahäll (Täby)
Alexandra Pascalidou (SR) – Södermalm
Täppas Fogelberg (SR) – Gamla Stan
Tomas Tengby (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Annika Lantz (SR) – Hägersten
Pontus Mattsson (SR) – Enskede
Nina Glans (SR) – Olivedal (Göteborg)
Anna Jaktén (SR) – Masthugget
Ola Sandstig (SR) – Kungsladugård (Göteborg)
Tithi Hahn (SR) – Vasastan
Kristofer Morén (SR) – Burträsk (Skellefteå kommun)
Alice Petrén (SR) – Östermalm
Jonas Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Carl-Johan Bonnier (Bonnier AB) – Djurgården
Pontus Bonnier (Bonnier AB) – Östermalm
Åke Bonnier (Bonnier AB) – Gamla Stan
Eva Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Djurgården
Karl Otto Bonnier (Albert Bonniers förlag) – Östermalm
Amelia Adamo (Bonniers veckotidningar) – Södermalm
Robert Aschberg (Tv3, Expo) – Södermalm
Erik Sidenbladh (Expo) – Djurgården
Richard Slätt (Expo) – Hägersten
Charles Westin (Expo) – Saltsjöbaden
Björn Linell (Bonnier AB, Expo) – Vasastan
Nisha Besara (Dagens Arena) – Johanneshov
Anna Skipper (Tv3) – Värmdö
Heidi Avellan (Sydsvenskan) – Davidshall (Malmö)
Dominika Peczynski (bloggare och samhällsdebattör) – Södermalm
Isabella Löwengrip (M, bloggare) – Lidingö
Jerzy Sarnecki (Kriminolog) – Lidingö
Wanja Lundby-Wedin (LO) – Norrmalm
Leif Silbersky (Advokat) – Östermalm
Calle Schulman (återkommande gäst i Tv4:s morgonsoffa) – Hammarby Sjöstad
Agneta Pleijel (PEN-klubben) – Södermalm
Lars Adaktusson (Tv8) – Norrmalm
Tomas Böhm (författare) – Vasastan
Soran Ismail (komiker) – Kungsholmen
Mårten Andersson (komiker) – Liljeholmen
Henrik Dorsin (komiker) – Kungsholmen
Anita Dorazio (flykting och asylkommitéernas riksråd) – Lidingö
Stefan Löfven (IF Metall) – Norrmalm
Lena Einhorn (återkommande gäst i diverse debattprogram) – Södermalm
Lena Posner-Körösi (SKMA) – Lidingö
Åke Ortmark (Tv8, Humanisterna) – Ingarö
Mattias Gardell (”antirasistisk” forskare) – Södermalm
Torbjörn Elensky (samhällsdebattör) – Södermalm
Magnus Sandelin (”Expert” på högerextremism) – Hindås i Härryda kommun
Svante Weyler (Samhällsdebattör) – Enskede Gård
Thomas Idergard (Samhällsdebattör) – Vasastan
Ursula Berge (S) – Södermalm
Mårten Edh Aka Promoe (artist) – Brösarp (Skåne)
Negar Josephi (samhällsdebattör) – Hägersten
Karin Pettersson (Fokus) – Södermalm
Sanna Rayman (SVD) – Sundbybergs centrum
Anna-Lena Lodenius (”expert” på högerextremism) – Årsta
Mats Wingborg (författare) – Reimersholme
Ola Karlman (UMR) – Hammarbyhamnen
Sioma Zubicky (”antirasistisk” författare) – Reimersholme
Henry Ascher (Kommunistiska Partiet) – Masthugget
Sven Wollter (Kommunistiska Partiet) – Kungsholmen
Frank Baude (Proletären) – Majorna
Bo Rothstein (Statsvetare) – Landala (Göteborg)
Tapio Salonen (återkommande gäst i Debatt) – Torna-Hällestad
Henrik Bachner (Forum för levande historia) – Gärdet
Eva Gabrielsson (författare, var sambo med Stieg Larsson) – Reimersholme
Carl Rudbeck (Timbro) – Kungsholmen
Anna Balkfors (Folkhälsoenheten i Malmö) – Skanör
Givetvis finns det många fler. Hör gärna av er så kompletterar jag listan!
Aktualia 
Senaste kommentarer