Det onämnbara med upploppen i England

Upploppen handlade om ras. Varför ignorera detta faktum?

Katharine Birbalsingh är författare och lärare i London sedan ett decennium och planerar att starta en friskola för fattiga barn. Nedanstående debattartikel publicerades i The Telegraph som bloggpost den 7 augusti. Artikeln är ett intressant inlägg i debatten, där just den aspekt hon tar upp aldrig problematiseras:

Vilken hudfärg hade Mark Duggan? Mark Duggan är den man som sköts till döds av polisen i Tottenham. Upploppen i Tottenham utlöstes när folk protesterade mot hans död. Jag hörde först om upploppen på radion imorse, sedan på teve. Jag läste artiklar på internet. Men konstigt nog var det ingen som sa vilken hudfärg Mark Duggan hade. Ingen sa det onämnbara, att upprorsmakarna, på det hela taget antar jag, svarta. Sedan publiceras till slut Toby Youngs bloggpost i the Telegraph om upploppen. Är Toby Young den enda journalisten därute som kommer att våga säga att dessa upplopp handlar om ras?

Likväl var det en tidning som hade ett foto på Duggan. När jag såg fotot bekräftade det vad jag visste instinktivt: svarta ungdomar som än en gång brandskattar London.

Vissa av de svarta barn jag undervisat kommer att påstå att upploppen är fullkomligt berättigade. Ett antal vuxna skulle hålla med dem. Överallt läser jag att protesten var förståelig därför att ”folk är väldigt arga”.

Jag skulle vilja veta varför de är arga. Mark Duggan är död. Han sköts av polisen i en avgörande eldstrid. Duggan befann sig i en minitaxi och skotten avlossades både från taxin och från polisen på annat håll. En polis skadades under incidenten och en kula återfanns i en polisradio. Antingen sköt Duggan eller taxiföraren på polismannen. Antingen var Duggan på fel plats vid fel tillfälle och då är hans död en förskräcklig tragedi – han träffades i korselden – eller också sköt han på polismannen som försvarade sig. Oavsett förklaring så dödade inte polismannen Duggan kallblodigt.

Ändå hävdar en vän till Duggan som kallar sig Niki, 53, att demonstranterna ville ha ”rättvisa för familjens skull” och ”något måste göras”. Hon sa att vissa av dem gick ut på gatorna för att framföra sina åsikter. ”De ger sig till känna därför att folk inte känner sig nöjda. Den här killen var inte våldsam. Ja, han var inblandad i saker men han var inte en aggressiv person. Han hade aldrig gjort någon illa.”

Jag undrar vad ”inblandad i saker” betyder? Jag undrar också om polismannen som skadades vid skottlossningen tror att Mark Duggan aldrig gjorde någon illa. ”Något måste göras”? Hon får det att låta som om polisen dödar svarta personer varannan vecka och att någon till slut måste sätta ned klackarna.

I skolan minns jag att jag såg en presentation av Trident inför eleverna. Trident var från Londonpolisen och arbetade med att undersöka och informera samhället om vapenbrott bland de svarta i London. Jag visste inte vad Trident jobbade med då, men det slog mig av alla fotona av skjutna människor (syftet var att skrämma barnen) var att de visade svarta. Så till slut frågade jag en av polismännen hur stor procent av dem som var inblandade i vapenbrott som var svarta. Frågan fick denna drygt trettio år gamla vita polisman man, som ju var utbildad att hantera den svarta invånargruppen och dess frågor, att rodna.

Han förklarade att cirka 80 procent av vapenbrotten begicks av svarta. Jag log besvärat. Men nej, sa han, det var värre än så. Sedan berättade han att 80 procent var vapenbrott mellan svarta, och att av resterande 20 procent så bestod cirka 75 procent de inblandade parterna av minst en svart person, svart skjuter vit, eller vit skjuter svart. Jag krävde att få veta mer. Samtidigt som han sa att hans statistik var obearbetat och att han inte hade vetenskapliga siffror, så tenderade de vita som var inblandade i dessa skottlossningar att vara från Östeuropa.

Nämndes något av detta i deras presentation? Givetvis inte. Precis som nyheterna om upploppen i Tottenham inte heller nämner något rasaspekten.

Problem kan inte lösas om inte folk vill säga sanningen. Precis som med så många andra saker i det här landet, sticker vi huvudet i sanden och vägrar att tala om dem.

Följ min blogg med bloglovin

svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn svd dn, dndndnsvdsvdabexdndndndndndnababsvdsvdsvd, BT, GP, SR, Expr, Svenskbladet, DN DN DN DN SvD SvD SvD  SvD SvD, ex gp ex svd gp gp svd svd svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn dn, dndnsvtdnsvdsvdsvdsvdsvdabdndndndngpdndn

Oslo och Sveriges framtid

I kölvattnet efter de avskyvärda terrorattackerna I Oslo, har de förutsägbara hatpredikningarna mot dem som kritiserar Sveriges migrationspolitik redan börjat. Det är slöseri med tid att citera dem. Dock kan vi nu se att hatpredikanterna som försöker dra fördel av massakern i Oslo vanligen var väldigt snabba att säga att självmordsbombaren i Stockholm var en ”galen enstöring” som inte representerade islam. När en lika ”galen enstöring” slår till, som råkar vara kritisk till invandringen, så är plötsligt alla som har yttrat kritiska ord om invandringspolitiken lika skyldiga.

Vänsterns hatpredikanter är lika iögonfallande tysta om häktningarna i Danmark av islamister – dessutom svenska invånare – som planerade ett terrorattentat mot en dansk dagstidning.

Terrorism är terrorism, precis som totalitarism är totalitarism. Det spelar ingen roll vem galningen i Oslo var innan han drog igång sitt raseri – så snart som han hade utlöst bomben överskred han samma gräns som islamisterna överskred den 11 september, eller i Madrid 2004 eller i London 2005. Han använd människorna runtomkring sig som verktyg för en ideologi. Precis som islamisterna predikar hat genom att döda otrogna, predikade Anders Breivik hat genom att döda människor som var lika oskyldiga som offren i tvillingtornen i New York eller på pendeltåget i Madrid.

Och precis som jihadisterna i Irak har använd islam som en ursäkt för att döda oskyldiga irakiska barn, använde Breivik sin nationalism som en förevändning att släcka livet på sina egna landsmän. Om vi för en stund höjer oss över terrorismens fasa, kan vi se ironin i detta: jihadisterna, som påstår sig strida för en renodlad islamisk stat, dödar muslimska barn i ett muslimskt land; Breivik, som tydligen ville slåss för ett helt och hållet norskt Norge dödade norska barn.

Det skulle inte behöva påpekas, men jag gör det ändå: varje liv är okränkbart. Från sin plats i livmodern till den gamla kvinnan på sjukhem vars liv försätts i fara av ett regeringsstyrt, underfinansierat hälsovårdssystem. Det spelar ingen roll om det är jihadister som dödar muslimer, kristna eller någon annan. De är lika omänskliga. Detta gäller även för Breivik: det spelar ingen roll vem han dödade. Han är en simpel terrorist.

Etablerade svenska media har redan börjat utnyttja terrorattentatet i Oslo, och det är nästan självfallet att Reinfeldt, på ett eller annat sätt, kommer att förknippa Sverigedemokraterna med detta attentat. Sådant är det politiska klimatet. Det kommer vi att få leva med fram till den dag folket väljer en annan riksdagsmajoritet 2014. Vad folk förhoppningsvis inte ska tvingas leva med är en upptrappning av politiskt motiverade brott mot sverigedemokratiska politiker. I skuggan av de hemska händelserna i Oslo får vi inte glömma den lågfrekventa, men oförsonliga terrorism som vänsteraktivister riktar mot sina politiska motståndare.

Vi får inte glömma de sverigedemokratiska politiker som har anfallits i sina hem och ute på stan när de utövat sin rätt till yttrandefrihet. Vi får inte glömma den bomb som polisen fann på ett sverigedemokratiskt möte i Södertälje under förra årets valkampanj.

Igen: terrorism är terrorism. När någon visar likgiltighet inför andra människors liv vid spridandet av sin egen politiska agenda, så är denna person en terrorist. General Hassan, en läkare i den amerikanska armén, som dödade 13 personer på en militärbas i Texas 2009, gjorde det i islams namn. Anders Breivik dödade människor med en anti-islamistisk agenda. De är båda terrorister och förtjänar att behandlas som sådana.

Vi får hoppas att detta förnuftsmässiga resonemang är tydligt nog och kan anammas av alla. Men vi väntar ännu på att vänstern ska ta sitt ansvar. Osloattentaten kommer att vara ett lackmustest för dem: är de vänsteraktivister som för ett lågintensivt politiskt krig mot kritiker av svenska migrationspolitik villiga att erkänna att terrorister alltid är terrorister? Är de villiga att hålla med om att livet är okränkbart och att ingen ska offras i en ideologis (eller religions) namn?

Sven R Larson, fil.dr.

Följ min blogg med bloglovin

Punkterade PK-myter

En artikel i Svenska Dagbladet den 13 juli 2011, Migration som en förutsättning för välfärd, av Cecilia Notini Burch (doktorand i historia vid Stockholms universitet) är ett typiskt exempel på den kulturmarxistiska mytbildning som under efterkrigstiden fått fotfäste inom i stort sett alla akademiska institutioner i västvärlden. Nedan vederläggs 8 myter som artikeln bygger på. Fritt citerat från artikeln:

Myt 1: ”Nationalstaten uppkom under 1800-talet.”

Sanningen: För Sveriges del uppkom dagens moderna nationalstat under 1500-talet. Gustav Vasas uppror och kanske även hans välkända uppmaning ”warer svenske” har fungerat som naturlig historisk fond och brytpunkt. Olof Skötkonung (krönt år 995) brukar däremot anses som den förste kungen som styrde över ett enat Sverige. I ett internationellt hänseende var Rom en väl fungerande nationalstat minst 500 år före Kristi födelse.

Myt 2: ”Etniska och religiösa minoriteter levde utan förföljelse i muslimska områden.”

Sanningen: En icke oviktig detalj att inflika är att minoriteter sällan levde under muslimskt herravälde av fri vilja utan för att de levde i områden som erövrats och koloniserats av muslimer. En hörnsten i den snabba muslimska expansionen var att omgående underkuva de folk man lagt under sig. Sättet man begagnade sig av var att de icke-muslimska folken fick fortsätta med sin handel och sitt levnadssätt så länge de erkände den muslimska överhögheten och betalade en särskild skatt. Alla muslimer var däremot skattebefriade och i övrigt betraktade som första klassens medborgare. Det bidrog ofta initialt till en låg motståndsgrad och gav även incitament till konvertering.

Så länge minoriteterna var fogliga och inte gjorde något väsen av sig så slapp de således bli halshuggna. De som inte gjorde det var som ”kafir” (otrogen/icke-muslim) i princip rättslösa under sharialagarna. Det var inte precis för att de var älskade som morerna drevs ut ur Europa.

Myt 3: ”Den stora migrationen till exempelvis USA med början under 1800-talet var oreglerad.”

Sanningen: Invandringen till USA var tvärtom mycket reglerad och debatten var tidvis hätsk. Det var exempelvis av det skälet som Ellis Island byggdes (och Angel Island på västkusten) där immigranter sattes i karantän, undersöktes och förhördes. Individer som inte uppfyllde kraven deporterades tillbaka till sina hemländer och det gällde även barn. Dock hade rederierna ett intresse av att sålla bland passagerarna från start då de annars fick stå för kostnaderna. Sedermera införde USA även olika former av kvotsystem för att hålla invandrare från Öst- och Sydeuropa ute och man förbjöd även all asiatisk invandring.

Vad som är viktigt att framhålla är att det då handlade om en helt annan typ av migration. Ett hel kontinent med outnyttjade resurser och människor som inte fick något som helst finansiellt stöd (en del svenska utvandrare gick bokstavligen från New York till Minnesota). Det är vidare enligt många principiellt fel att se USA som ett invandrarland då det kan betraktas som en förlängning av det kristna Europa, först genom kolonier och sedermera som en enad självständig etno-kulturell europeisk nation.

Myt 4: ”All utveckling kommer från migration.”

Sanningen: Handel, industriellt och kulturellt utbyte främjar utvecklingen. Den övervägande delen av det som kan betecknas som migration under historiens gång utgörs av det som direkt eller indirekt kommit till stånd genom erövring och kolonisering, i övriga fall handlar det om migration av mindre omfattning. Sverige har haft flera bidragande invandringsgrupper under historiens gång men det har varit storleksmässigt mindre (undantaget möjligen tyskarna i Stockholm) och kulturellt närstående grupper som med lätthet integrerats. Att inte massimmigration är en förutsättning för välstånd förstår vem som helst som för ett ögonblick betraktat länder som Japan och Finland (och även Sverige före massinvandringens början).

Myt 5: ”Migranter tenderar att ta arbeten som ‘vi’ i väst inte vill ha.”

Sanningen: En mer korrekt verklighetsbeskrivning är att migranter tenderar att uföra arbeten till löner och under arbetsförhållanden som inte sällan är förbjudna i lagar och avtal. Det finns i nationalekonomisk mening arbeten som inte blir utförda (åtminstone inte i laglig regi) eftersom lönenivån är för hög för okvalificerad arbetskraft. Men då är det bättre att definiera den typen av arbeten som genomgångsarbeten och ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar och långtidsarbetslösa. En reform som skulle betala sig själv inte minst eftersom Sverige har Europas högsta ungdomsarbetslöshet (och än värre skulle det vara utan Norges arbetsmarknad).

Tilläggas skall också att import av utländsk arbetskraft i Sverige är direkt subventionerad genom de så kallade ”instegsjobben”. Vad regeringen gör är att den subventionerar en stor del av lönen åt alla som vill komma hit och som inte har svenskt medborgarskap. En åtgärd som med stor säkerhet skulle klassas som fullkomligt vettlös i jordens övriga länder.

Myt 6: ”De skapar nya företag och arbetstillfällen och de bidrar mer till välfärdskassan än de tar ut.”

Sanningen: Enligt finansminister Anders Borg så är ca 50 procent av alla invandrare bidragsförsörjda och det tar i genomsnitt 7-10 år för en nyanländ invandrare att bli egenförsörjd. I de siffrorna ingår västerländska invandrare så det är egentligen missvisande uppgifter. Ser man till enskilda grupper så är det ofta långt värre med arbetslöshetstal på över 80 procent i vissa grupper.

Myt 7: ”Åldrande befolkning och höga pensionsavgångar gör att vi behöver arbetskraftsinvandring.”

Sanningen: Ingångsvärdena för Sveriges del är Europas högsta ungdomsarbetslöshet (2010). Moderaterna har själva i sitt valmanifest angett den verkliga arbetslösheten i Sverige till 21 procent. I det läget kommer inte ens de värsta prognoserna fram till att behov av import av okvalificerad arbetskraft skulle föreligga.

Dagens industri publicerade nyligen en artikel där man avfärdade myten om det stora kommande arbetskraftsbehovet. Verkligheten är att många äldre dels fortsätter jobba och när de väl pensionerar sig så ersätts ofta inte deras tjänster utan rationaliseras bort. Det ligger i linje med att det sker en ständig produktivitetsökning i samhället vilket sammanfattat innebär att färre producerar mer.

Myt 8: ”Även 1900-talets stora arbetskraftsmigration har, enligt författarna, varit nödvändig för den ekonomiska och tekniska expansion som skett i västvärlden.”

Sanningen: I vissa länder har gästarbetarsystem varit nödvändiga och bidragit stort till välståndet. För Sveriges del så var det uttalade politiska målet full sysselsättning vilket medförde att man länge uppehöll ett artificiellt arbetskraftsbehov genom ständiga devalveringar i syfte att främja exportindustrin. I dag har vi ett annat system där målet om full sysselsättning bytts ut mot stabilitet och låg inflation, på bekostnad av en lägre arbetslöshet.

Följ min blogg med bloglovin

mn, mn, mn, mn, bb, nf, 2g, av, st, st, bt, bt, bt, pc, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, cw, ne, ad, ad, bk, bk, dm ,ln, ft, ft, svt, svt, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, ai, kk, va, bn, bn, blt, blt, dn, svd, ex, ex, gp, gp, sd, sd, kb, kb, kb, ns, ns, sp, sp, sp, nr,

Mångkulturens historia i Sverige

Under den senaste tiden har det höjts röster, även från etablerat håll, att mångkulturen borde tåla att problematiseras. Hur gick det då till när mångkulturen slog rot?

 Beslutet att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle fattades av en enig riksdag 1975 (proposition 1975:26) och detta var det grundläggande beslutet. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som de önskade bevara sin ursprungliga identitet. Man tog alltså avstånd från tanken att invandrare skulle vilja assimilera sig till det svenska samhället. Dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga.

År 1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.

Förändringen skulle genomdrivas med ”massiva propagandainsatser” på arbetsplatserna, i skolor och på universitet, på biblioteken och landets museer. Samtliga partier tog än en gång mångfalden till sitt hjärta.

Riksdagsbeslutet fattades i största enighet. Under årens lopp har en mängd beslut på vägen fattats, alla med samma mål: massinvandring och mångfald. Samtliga beslut har smugits genom beslutsprocessen medan massmedia har sovit och utan debatt. Svenska folket har aldrig fått veta någonting. Många vaknar upp först nu när de ser resultatet av de politiska besluten.

Redan i riksdagsbeslutet 1975 drog man upp detaljerade riktlinjer för hur den mångkulturella politiken skulle bedrivas. Det var alltså inte bara ett principbeslut. Tre delmål ställdes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att alla invandrare har rätt till exakt samma sociala förmåner som den infödda befolkningen, i vissa fall större förmåner, till exempel går invandrare före svenskarna i bostadskön.

Valfrihetsmålet innebär att invandrare har rätt att utöva och utveckla sin kultur på svensk jord och själva bestämmer om de vill integreras i Sverige.

Samverkansmålet innebär att svenskarna är tvungna att acceptera det mångkulturella Sverige och anpassa sig till det.

Den socialdemokratiska regeringen hade stoppat arbetskraftsinvandringen 1969 efter påtryckningar från facket, främst LO. Från omkring 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar. Sedan har regeringen, oberoende av politisk färg, genomdrivit mängder av beslut, alla med samma mål; ett mångkulturellt samhälle.

Den invandrarpolitiska kommittén fastslår i sitt betänkande (SOU:1996:55 Sverige, framtiden och mångfalden) att ”det som ska hålla ihop Sverige inte är ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige”.

Vips – så blev vi berövade vår historia!

Som grädde på moset kröntes detta långsiktiga politiska mål med grundlagsändringen hösten 2010, som går ut på att Sverige ÄR ett mångkulturellt samhälle. Inga debatter hölls, inga medier rapporterade om eller problematiserade frågan. Beslutet fattades i stor enighet utan att svenska folket visste om det.

Inte långt efter beslutet följde Merkels uttalande om mångkulturens misslyckande. Kort därefter följde Cameron och Sarkozy med liknande tillkännagivanden.

Nu börjar det alltså även att röra på sig i Sverige. Vissa debattörer vågar så sakteliga börja påtala nackdelarna med denna politik. Senast i Almedalen organiserade Axess seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden. Debattörerna har dock ansatts hårt av dem som vill bibehålla problemformuleringsprivilegiet  och sakernas ordning – locket ska ligga på. Status quo måste till varje pris bibehållas. Osökt inställer sig frågan:

Vilka är det egentligen som är konservativa i dagens Sverige?

Följ min blogg med bloglovin

af, st, st, st, st, pc, db, db, bt, br, gd, gd, gd, ek, ek, ek, cw, cw, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, mn, mn, mn, ad, bk, bk,
bk,al, al, dm, dm, dm, ln, ln, ln, sv, sv, sv, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, aa, kt, skd, skd, skd,
svd, svd,svd, svd, dn, dn, dn, dn, dn, blt, blt, ex, ex, ex, ex,

Amnesty talar med dubbla tungor

 Häromdagen framgick det att Amnesty kritiserar Sverige för att så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Det kändes betryggande att åtminstone någon tar upp detta omfattande samhällsproblem.

På Amnestys hemsida kan vi även läsa att kvinnors rättigheter är lika med mänskliga rättigheter:

”Våld mot kvinnor förekommer över hela världen. I och utanför hemmet, i krig och fredstid blir kvinnor misshandlade, våldtagna, könsstympade och dödade. I vissa länder är diskriminering av kvinnor inskriven i lagen.

Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser, i alla åldrar, oavsett etnisk, kulturell eller religiös tillhörighet. Förövarna går nästan alltid fria – även i Sverige.

Den största människorättsskandalen i vår tid
Varje år kränks miljontals kvinnors grundläggande rättigheter [ … ] Ändå tillåts kränkningarna fortsätta och på de flesta håll i världen erkänns inte kvinnors rättigheter som mänskliga rättigheter. Det kan vi inte acceptera.”

Vidare kan vi under rubriken ”Våld mot kvinnor” läsa:

”Rätten att inte utsättas för könsrelaterat våld är i allra högsta grad en fråga om demokrati, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter. [ … ] Folkrätten är tydlig vad gäller staternas ansvar att göra allt som står i deras makt för att bekämpa våld mot kvinnor – oavsett vem förövaren är. Det åligger varje stat att respektera, skydda och möjliggöra kvinnors mänskliga rättigheter, samt att förebygga och utreda alla sådana brott och bestraffa förövarna.”

Tyvärr visar det sig  enbart vara tomma ord. Amnesty handlar i direkt strid mot ovanstående föresatser. År 2007 begick en eritrean en mycket grov våldtäkt. Han dömdes till fängelse och utvisning. Men när utvisningen skulle verkställas griper Amnestys Madelaine Seidlitz, behjälpliga av ett av SR:s Ekoredaktion iscensatt mediedrev orkestrerat av Ivan Garcia, Herman Meltzer och Matilda Hector på Ekoredaktionen, samt Thomas Peterssohn, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på TT; ej att förglömma är Helen Westlund, mannens ombud på Advokatbyrån Helen Westlund AB.

Tog Amnesty den våldtagna kvinnan i försvar enligt ovanstående principer? Nej, nu bortsåg de från våldtäkten för att avvärja utvisningen. Lyckades det? Gissa! Fundera sedan på vilka som styr i Sverige!

Mannen begick ännu en mycket rå våldtäkt i april i år. Amnestys och SR:s agerande har nu kommit till allmänhetens kännedom här och på Newsmill här. Amnesty har, genom sin genralsekreterare Lise Bergh, nödgats komma med ett genmäle. Den här gången gick det alltså inte att tiga ihjäl de förödande konsekvenserna av ett mediedrev. Därför fabricerar Bergh osanningar om Eritrea för att skydda sig själv och Amnestys renommé. Sensmoral? Amnesty kan helt klart acceptera grovt kvinnovåld i skarpt läge. Så när ska Amnesty revidera sin hemsida?

Nu återstår bara att se hur SR och TT kommer att bemöta kritiken och visa sitt ansvar för följderna av sin kampanj. Vi väntar med spänning på deras svar!

Följ min blogg med bloglovin

st, st, st, av, bt, bt, br, db, db, db, gd, gd, gd, ek, ek, ek, cw, ne, ne, ne, mnd, mnd, mnd, mnd, ft, ft, ad, ad, ad, ad, ad,
ad,bs, bs, bs, bs, bs, bs, ln, ln, svt, svt, svt, dm, svt, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, aa, kt, dn, dn,
dn,dn, dn, svd, svd, svd, gp, gp, gp, ex, ex, bn, vb, vb, nsk, nsk

Ny term för osakliga debattörer – diskrimist

Redan Per Ahlmark kunde i sin bok ”Vänstern och tyranniet” från 1994 (omtryckt och nyutgiven 2003) konstatera att vänstern har stora svårigheter att föra hederliga debatter då vänstern har ett:

”övermod och ovilja att lyssna på andra än sig själva”.

Andra citat från boken är:

”Den socialistiska vänsterns rutingrepp har länge varit att utmåla sina motståndare som ”höger” och ”Pluralism tycks bli ett honnörsord för vänsterns debattörer bara när de själva är rädda att hamna i trångmål”

Den mest talande sammanfattningen är nog ändå att vänsterfolket förbehåller sig rätten att klistra på sin motståndare nedsättande epitet, om debatten tar en riktning så att vänsterdebattören börjar finna sig överbevisad. Detta sammanfattas så här (sid. 188):

 Ty samtidigt som vänsterfolket kan säga vilka råheter som helst om sina motståndare är man hyperkänslig inför kritik av de egna. Vänstern kräver två privilegier:

1)      att utan precisering få avge kränkande omdömen om andra; och

2)     att själva skyddas mot en energisk argumentering som tydligt visar att de tagit miste i avgörande frågor.

I Sverige idag är det ingalunda bara vänsterdebattörer som tar till denna ohederliga debatteknik. Även regeringspartierna (som skulle kunna klassificeras som vänsterfolk, då de tagit över makten genom att anamma en socialdemokratisk politik) älskar att använda sig av invektiv när motståndare tar upp frågor som dessa ”hegemonister” betraktar som tabubelagda. Så läggs locket på och motdebattören kommer i underläge och måste ”slåss mot väderkvarnar”. Sakdebatten går i stå och tappar fokus.

Nu skymtar dock en öppning i dessa kvästa, odemokratiska diskussioner. En kommentarsfältsdebattör på SVT Debatt, som kallar sig J P Sartre, har myntat uttrycket:

DISKRIMIST

Att vara DISKRIMIST är att anklaga någon individ eller grupp för något utan någon substans. Att argumentera med klisterlappar är en synonymt beteende. En DISKRIMIST karaktäriseras därför av att vara notoriskt intolerant och får medvetna eller omedvetna utbrott under en debatt. En DISKRIMIST har alltid en begränsad retorik och gillar förenklade slagord – sina egna slagord givetvis.

J P Sartre skriver där:

”Detta forum har ett antal DISKRIMISTER som sida upp och sida ner anklagar alla som inte tycker som de och anklagar alla som ifrågasätter den sanning de anser de med rätta har abonnemang på. Utan att vara sverigedemokrat ställer jag mig bakom det partiets försök att bli behandlad som de förtjänar, som ett demokratiskt politiskt parti.”

Alltså, använd från och med nu den nya termen och kalla dessa ohederliga debattörer för sitt rätta namn, nämligen:

 DISKRIMISTER

Följ min blogg med Bloglovin

st, st, av, pcf, bt, bt, db, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, al, al, bk, bk, ln, ln, dm, svt, svt, nm, nm, svt, svt, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ha, ai, kt, dn, dn ,dn, dn, svd, svd, svd, svd, ex, gp, gp, gp, gp, gp, smp, smp, smp, sd, sd, sd.

Världsmästarna bojkottas

Julia Ceasars bok Världsmästarna skakar om bland de politiskt korrekta makthavarna inom biblioteksbranschen. Hennes samhällskritiska bok har fått många svenska folkbibliotek att inte längre tillmötesgå kommuninvånarnas önskemål om bokinköp och alltså börja censurera inköpen.

Flera personer har kontaktat mig under våren och vittnat om hur de bollas än från den ena än till den andra personen i förvaltningen, för att få undanglidande svar. I Eskilstuna hänvisade till sist bibliotekarien till kommunens politiker! Politikerna tillåts alltså bestämma vilka böcker som får läsas. Ministerstyre på lokal nivå, eller?? Även sajten Politiskt Inkorrekt har tagit upp detta.

Därför är det dags för en rikstäckande kampanj! Affes statistikblogg har satt samman en klickbar bild (se högermarginalen) över Sverige som han uppdaterar allteftersom biblioteken, efter våra påtryckningar, köper in boken. Gå till Affes och läs mer.

Vi måste alltså alla gå till, ringa eller mejla våra bibliotek och kräva att boken köps in. Vi kommer att få problem, men får inte ge upp. Boken finns redan på en hel del bibliotek, och det sannolikt grundat på det första lektörsomdömet, som var en neutral och icke-värderande text:

Huvudspåret i Världsmästarna är kritik av islamism och av svensk invandringspolitik. Det finns frågor om kostnader, antalet invandrare jämfört med andra EU-länder, möjligheterna att anpassa och assimilera dem i det svenska samhället, asylsökande och passlöshet, analfabetism och kriminalitet, frågor som faller utanför ramen för politisk korrekthet för svenska politiker och svenska journalister. Världsmästarna i godhet, som Julia Caesar rubricerar de svenska beslutsfattarna, har genom sin valhänthet skapat ”ghetton”, etniska enklaver i våra tre storstäder, dit alltför många asylsökande har sökt sig. Enligt henne har yttrandefriheten krympts ganska drastiskt, vilket har tvingat henne att ge ut den föreliggande texten på eget förlag. Julia Caesar är journalist till professionen och har tidigare publicerat ett flertal krönikor i dansk press.
/Per-Åke Walton

I och med det andra omdömet blev det alltså problem:

Världsmästarna är en 435 sidor lång indignerad insändare om hur Sverige tack vare hycklande politiker med en ”patologisk godhet” sålt ut vårt land till invandrare som plundrar, våldtar och berövar oss vår kultur. Genom ”snyftjournalistik” skall vi mer eller mindre tvingas till denna ”extrema” massinvandring. Retoriken i boken är också den extrem. Den är extremt onyanserad. Det är oklart vad pseudonymen Julia Caesar (journalist och krönikör på Snaphanen) skulle ha gemensamt med den humoristiska och intelligenta skådespelerskan Julia Caesar. Bokens närmaste läsekrets torde vara sympatisörer till Sverigedemokraterna.
/Jan Bärmark

Därför finns nu en färdig mall här att mejla till biblioteket som kan hjälpa dig att övertyga bibliotekarierna om att köpa in den. Där finns även ett genmäle om du stöter på svårigheter (vilket du sannolikt kommer att göra). Om de vägrar att köpa den kan du beordra dem att beställa den från ett annat bibliotek, vilket de är skyldiga att göra åt dig. Detta kommer att skapa stora administrativa bördor och kostnader för biblioteket. Om tillräckligt många gör det kommer personalen att inse att det blir billigare att köpa in ett exemplar.

Fråga givetvis även varför de inte vill köpa in boken och be om en motivering och vem som är personligen ansvarig för detta beslut. Vänd dig till den personen och presentera det som står i mallen. De ska inte komma undan. Här är ett exempel på ett Helsingborgsbiblioteks slingerbultar.

Rapportera även till Affe eller hit när ett bibliotek slutligen har köpt in boken. Affe uppdaterar då sin grafik.

Målet är att hela landet ska täckas in! Du ställer väl upp?

Följ min blogg med Bloglovin

st, st, st, av, av, pcf, bt, bt, bt, bt, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, ek, ne, ne, ne, ne, ne, mn, mn, mn, mn, ad, ad, ad, bk,
bk, bk,ln, ln, ln, dm, svt, svt, nm, svt, ft, ft, sr, sr, sr, sr, sr, kk, kk, cc, ha, at, kk, svd, svd, svd, dn, dn, dn, va, gt,
ex, ex, bn, bn,dgn, dgn, blt, gp, gp, gp, hd, kb, kb, lt, lt, lt, nsk, skd, sdk, smp, smp

Insidesrapport från Egypten

I höstas var jag i Kairo och anlitade under en dag en mycket välutbildad och engagerad guide. Han gjorde att vårt besök blev av högsta tänkbara kvalitet. Häromdagen var vi i kontakt med varandra och det han berättar från hur det ser ut i Kairo idag. Här följer en kort sammanfattning av vårt samtal.

- Jag har inte haft ett enda guideuppdrag sedan den 27 januari. Det är över fyra månader. Jag hade lite pengar sparade på banken men de är slut nu.

- Har din fru något arbete?

- Nej. Jag vet inte vad jag ska göra nästa månad. Ekonomin pekar bara nedåt här och det finns inga jobb överhuvudtaget. Det är strejker överallt. Hela livet har stoppats upp i Egypten och det är problem överallt. Jag måste betala den senaste krediten men har bett banken att få uppskov

- Hur är livet för övrigt?

- Folk är otrevliga. Det finns ingen polis. Ingen ordning råder överhuvudtaget. Folk drar runt på gatorna och bråkar och till och med dödar. Brottslingar har tagit sig ut ur fängelserna. Förut kunde man gå ut och promenera överallt. Nu är vi rädda för de kriminella som stjäl och dödar. De går omkring med vapen på sig och de vill att landet ska rasa samman. Det gör i alla fall ekonomin.

- Här i Europa talas det om att ni suktar efter demokrati.

-  Över 65 % av egyptierna är obildade. Vad kan man förvänta sig av dem? Frihet för dem är att döda, stjäla. Allt är kaos i Kairo. Det är trafikstockningar överallt. Totalt kaos. Egypten av idag är något att gråta över. Folkmassor överallt. Trafikkaos. Strejker. Men Mubarak var en dålig ledare

- Men är detta bättre?

- Många som var med i upproret är olyckliga nu. Det var de utbildade som iscensatte upproret. De vill ändra landet till det bättre. Nu är de tillbaka på sina arbeten medan de flesta andra drar runt och är arbetslösa och ställer till bekymmer. Dessa utbildade upprorsmakare har försatt landet i misär. De flesta fabriker har upphört med sin produktion. Inga vill investera i Egypten. Före upproret var 40 % fattiga. Nu handlar det nog om 70 % som är fattiga. De är rädda.

- Vilka är rädda?

- De som äger företag och butiker. De är rädda att bli rånade och plundrade. De törs inte öppna sina butiker.

- Kan kvinnor röra sig ute på gatorna och vara säkra?

- Alla är rädda. Ingen törs gå ut efter 22.00 på kvällarna. Före revolutionen var det inga problem att gå ut på kvällarna eller nätterna för någon.

Följ min blogg med bloglovin‘

dn, dn ,dn ,dn ,dn, dn, svd, svd, svd, svd,  ex, ex, ex, ex, ex, gp, gp, gp, gp, st, st, st, av,
av, av, av, pc, bt, bt,bt, bt, db, gd, gd, gd, dk, dk, ek, ek, ek, mn, mn, mn, mn, mn, mn, mn, al,
al, al, al, bk, bk, bk, bk, ln, ln, ln,dm, svt, svt, sr, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ha, ai, va, va, bm, bm,
blt, kt, kb, kb, kb, ns. ns, sk, sk, sk,

 

Är det rasistiskt att kritisera islam?

Är Ayaan Hirsi Ali rasist? Hon föddes i Somalia, varifrån hon flydde för att undslippa ett arrangerat giftemål. Hon blev parlamentsledamot i Nederländerna.

Hon hjälpte till att producera en film tillsammans med Theo Van Gogh som kritiserade islams behandling av kvinnor. Van Gogh sköts till döds av en muslim som hämnd, och ett meddelande hade fästs på hans bröst med en kniv – en meddelande som hotade Ayaan Hirsi Ali till livet.

Hon flyttade till Usa, och har sedan dess skrivit flera islamkritiska böcker, bl.a. Infidel och Nomad: En personlig resa genom civilsationerna.

Är Wafa Sultan rasist? Hon föddes och växte upp i Syrien och är utbildad psykiater.

Den 21 februari 2006 deltog hon i ett diskussionsprogram på TV-kanalen Al Jazira, där hon argumenterade med programvärdarna om teorin bakon Samuel P. Huntingtons bok Clash of Civilizations. En sex minuter lång video med hennes svar har cirkulerat vida på bloggar och via e-post. New York Times beräknade att den sågs minst en miljon gånger. I videon kritiserade hon muslimer för att behandla icke-muslimer annorlunda och för att de inte erkänner det som judar och andra icke-muslimer har åstadkommit. Videon var den mest diskuterade någonsin med över 260 000 kommentarer på YouTube.

Är Ibn Warraq rasist? Warraq föddes i Indien av muslimska föräldrar som flyttade till Pakistan efter att det brittiska indiska imperiet delats upp.

Warraq grundade Institutet för sekulariering av det islamiska samfundet. Han är forskare på Center for Inquiry, med inriktning på korankritik.

Warraq har skrivit sju böcker, däribland  Why I Am Not a Muslim och Leaving Islam. Han har talat på FN:s konferens ”Offer för jihad” som anordnades av organisationen International Humanist and Ethical Union vid sidan av talare som Bat Ye’or, Ayaan Hirsi Ali och Simon Deng.

Är Tapan Ghosh rasist? Han är ordförande för Hindu Samhati och talar över hela Indien och USA om den pågående islamiska invasionen av Västra Bengalen.

En korrespondent skrev i en artikel om honom: ”ett 25 år långt liv av obevekligt arbete har stärkt beslutsamheten hos Tapan Ghosh att ena de hinduiska folken för att kämpa mot orättvisan och den tyranniska attityden hos myndigheterna inför de ständigt ökande muslimska övergreppen”.

Ghosh säger: ”som en som har lidit enormt av det pågående islamiska angreppet i östra Indien, både efter delningen av Indien samt när delningen av förutvarande Pakistan för att bilda Bangladesh, har muslimsk terrorism djupt påverkat mitt och miljoner människors liv på den indiska subkontinenten. De hårresande händelserna 1971 där nästan tre miljoner bengaler, mestadels hinduer, utrotaddes av den pakistanska militärregimen gjorde ett oöverkomligt intryck på mig. Sedan dess har jag arbetat oförtröttligt för att hjälpa och uppmuntra folk som tvingas vika undan för plågoriset politisk islam”.

Är Seyran Ates rasist? Hon föddes i Turkiet av kurdiska föräldrar och arbetar nu som jurist i Tyskland. Ates är synnerligen kritisk till den muslimska invandringen som ofta är mer ortodox än motsvarigheten i Turkiet. Hennes kritik har försatt henne i en situation där hon lever under hot.

Hennes bok ”Islam Needs a Sexual Revolution”, var planerad att ges ut 2009 i Tyskland. I en intervju i januari 2008 på den tyska radion uppgav Ates att hon hade gått under jorden och inte skulle arbeta offentligt till förmån för muslimska kvinnor (inte ens i domstolen) på grund av de hot som riktats mot henne.

Ates har skrivit artikeln Mänskliga rättigheter före religionen: har vi glömt att skydda kvinnor i våra försök att anpassa sedvänjor som utförs i islams namn?

Är Francis Bok rasist? Francis Piol Bol Bok, född i Sudan, var slav i tio år och är nu förkämpe för afroslaveriets avskaffande samt är författare och bor i USA.

Den 15 maj 1986 tillfångatogs Bok och för att bli slav vid sju års ålder under en räd utförd av muslimsk milis i byn Nymlal. Slaveriet är en normal företeelse i  ortodox islam. Bok levde i slaveri i tio år innan han lyckades fly från sin fängelsetillvaro i Kurdufan och tog sig till USA via Kairo. Läs på engelska mer om hans historia här.

Boks självbiografi, Escape from Slavery, är historien om hans liv från tidig ungdom, åren i fångenskap och hans arbete i USA som förkämpe för afroslaveriets avskaffande.

Är Nonie Darwish rasist? Nu är hon amerikan, men växte upp som muslim i Egypten. Hon är dotter till en egyptisk general vars familj ingick i president Nassers innersta krets.

Darwish grundade organisationen Former Muslims United (Förenade före detta muslimer) med Ibn Warraq, en organisation vars syfte delvis är att hjälpa muslimer att förkasta doktrinernas inneboende intolerans, våld och överlägsenhet.

Darwish är författare till två islamkritiska böcker: Cruel and Usual Punishment: The Terrifying Global Implications of Islamic Law och Now They Call Me Infidel: Why I Renounced Jihad for America, Israel, and the War on Terror. Hon är en uttalad kritiker av sharialagen.

Är Brigitte Gabriel rasist? Hon är arab och född i Libanon. Gabriel såg hur hennes hemland blev en islamisk stat. Libanon var ett kristet land och ”Mellanösterns juvel” när hon var ung. Men muslimerna i Libanon, stödda av Syrien och Iran, blev långsamt mer och mer militanta ända tills de förvandlade landet till en krigszon.

Hon begav sig till USA och fann där, till sin stora fasa, Muslimska brödraskapet, som hade etablerat sig och var verksamt där parallellt. Hon beslutade sig för att varna sina amerikanska medmänniskor om de förskräckliga resultat som är att vänta om man blidkar ortodoxa muslimer. Så hon grundade organisationen ACT! for America, en gräsrotsrörelse vars mål är att utbilda allmänheten om islams primära ledstjärna.

Gabriel har skrivit två böcker They Must Be Stopped: Why We Must Defeat Radical Islam and How We Can Do It och Because They Hate: A Survivor of Islamic Terror Warns America.

Är Mark Gabriel rasist? Han föddes i Egypten och blev muslimsk rättslärd på den muslimska världens mest prestigefyllda universitet. Gabriels släktingar var redan tidigt rädda för att han skulle växa upp som kristen därför att han hade ammats av av en kristen kvinna. Detta gjorde att han fick en grundlig islamisk utbildning. Så han växte upp omgiven av den muslimska kulturen och skickades till Al Azhar-skolan vid sex års ålder.

När Gabriel var tolv år kunde han rabbla hela Koranen utantill. Efter sin examen från Al-Azhar-universitetet med en masterexamen erbjöds han att arbeta som föreläsare på universitetet. Under sin forskning, som omfattade resor till österländska och västerländska länder, blev han mer och mer fjärmad från islam och fann att dess historia ”från början till dags dato är fylld av våld och blodsutgjutelser utan någon upplyftande ideologi eller känsla för anständighet. Jag frågade mig själv: Vilken religion skulle se genom fingrarna med sådan tillintetgörelse av mänskligt liv? Grundat på det började jag märka att muslimer och deras ledare faktiskt var våldsverkare”.

När Al Azhar-universitetet fick reda på att Gabriel hade ”övergívit de islamska lärorna”, blev han den 17 december 1991 utestängd från universitetet och avsatt från sin post som imam i moskén Amas Ebn Malek i Giza. Den egyptiska hemliga polisen grep Gabriel och satte honom i en cell utan mat och vatten i tre dagar. Därefter torterades och förhördes han i fyra dagar innan han förflyttades till Calipha-fängelset i Kairo och blev frisläppt utan att åtalas en vecka senare. Han flydde från Egypten och skrivit flera böcker sedan dess, däribland: Islam and Terrorism.

Är Walid Shoebat rasist? Han palestinsk invandrare till USA och en före detta PLO-soldat. Shoebat föddes i Betlehem och var sonson till Mukhtar av Beit Sahour, en bundsförvant till Stormuftin av Jerusalem. År 1993 konverterade Shoebat till kristendomen efter att ha studerat den judiska bibeln i sex månader efter ett vad med sin fru. Hon försökte egentligen övertyga honom att konvertera till islam.

Efter attackerna den 11 september 2001 började Shoebat kritisera islam offentligt. Han har synts i media världen runt och har varit expertvittne i ett antal dokumentärer om ortodox islam.

Shoebat hävdar att det finns paralleller mellan radikal islam och nazism. Han säger: ”sekulära dogmer som nazism är mer ofarliga än den islamofascism som vi ser idag … därför att islamofascism har en religiös ingrediens, som säger att ‘Gud den allsmäktige har befallit dig att göra detta’. I 55 muslimska stater försöker man få denna lära att slå rot. Så potentiellt kan vi få många Nazityskland i framtiden, om dessa människor får sin vilja igenom”.

Är Simon Deng rasist? Han föddes i södra Sudan. Hans by Tonga var ett fridfullt jordbrukssamhälle, trots de ofta förekommande räderna av den muslimska sudanesiska armén, då de brände hyddor och skingrade boskapen. ”En av de första sakerna som jag fick mig itutat som barn var att om araberna kom måste jag springa för livet”, minns Deng. Historien om arabernas kolonisering av Afrika är en historia om islamisering, storskalig slavhandel och folkmord. En dag kom muslimerna och Deng infångades och förslavades.

Vid 12 års ålder lade han märke till en man från sin by på grund av mannens ”shilluk” – ett antal upphöjda ränder i pannan. Det är en stammärkning som även Deng har. Mannen kallade på en avlägsen släkting till Deng som råkade befinna sig i närheten. Men hjälp av sin släkting kunde Deng fly.

Efter att ha flytt slaveriet och emigrerat till USA reser nu Deng runt i landet och håller föredrag inför olika församlingar från FN till skolelever. Hans tal fokuserar på utbildning  och anti-slaverirörelsen. Deng är nu ett varnande exempel på grymheten hos okontrollerad islam och sharia. ”Jag offrades i islams namn”, säger han.

Är Babu Suseelan rasist? Professor Babu Suseelan föddes i Indien och var hinduisk ledare, en människorättsaktivist, universitetsprofessor och psykolog. Han är även chef för det indisk-amerikanska forumet för intellektuella i New York.

Suseelan har skrivit ett flertal publicerade artiklar om jihadterrorism och kognitiv psykologi. Han har bjudits in att tala på internationella konferenser om muslimsk stridbarhet. Han håller föredrag världen runt och försöker utbilda folk om ortodox islam och faran den innebär för den fria världen.

Är Walid Phares rasist? Phares föddes i Libanon, där han har examina i juridik, statskunskap och sociologi. Därefter avlade han en mastersexamen i internationell rätt vid universitetet i Lyon i Frankrike och en doktorsexamen i internationella relationer och strategiska studier vid universitetet i Miami. Han emigrerade till USA 1990.

Hans texter avslöjar den politiska aspekten som finns inlemmad i den islamiska doktrinen och han försöker hitta lösningar på de problem som finns i väst. Hans böcker är bland annat:The Confrontation: Winning the War against Future Jihad och The War of Ideas: Jihadism against Democracy.

Är Zeyno Baran rasist? Baran är en turkisk-amerikansk forskare och är chef för Center for Eurasian Policy.

En av Barans huvudområden är att motverka spridningen av den radikala turkiska muslimska ideologin i Europa och i Eurasien.

Baran har kritiserat europeiska och amerikanska regeringar för att arbeta för nära med grupper eller enskilda personer som omfattar politisk islam. Hon hävdar att ett sådant engagemang faktiskt verkar mot USA:s och Europas intressen.

Baran skrev nyligen en artikel för tidningen Weekly Standard om just detta ämne. I artikeln använder hon sig av ett slags lackmustest när hon fastställer vem och vilken typ av muslimska grupper den amerikanska regeringen har att göra med. Baran hävdar att ”den avgörande faktorn måste vara ideologin: är gruppen islamistisk eller inte?” Hon anser att muslimska brödraskapet, Hizbollah och Hizb ut-Tahrir ger utslag i hennes lackmustest.

Är Zuhdi Jasser rasist? Han är ordförande och grundare av organisationen American Islamic Forum for Democracy. Som hängiven muslim grundade Jasser AIFD i kölvattnet efter 11 septemberattackerna i USA för att ge den amerikanske muslimen en röst att förespråka bevarandet av grunderna för den amerikanska konstitutionen, för frihet och för en separering av moskéerna från staten.

Jasser är före detta örlogskapten i USA:s flotta och tjänstgjorde i elva år som tjänsteläkare. Här är en nationellt erkänd expert i bekämpandet av politiskt islam och av amerikanska islamistorganisationer. Han informerar senaten och Vita huset  regelbundet vid deras anti-terroristmöten.

Är Magdi Allam rasist? Allam föddes i Egypten och växte upp med muslimska föräldrar. Hans mor was var troende och praktiserande muslim, medan fadern Muhammad var ”helt sekulär”. Han utbildade sig till journalist och en frispråkig kritiker av islamisk extremism.

År 2005 publicerade Allam en artikel i vilken han uppmanade till ett förbud av att bygga moskéer i Italien. I en text där han hävdra att moskéer främjar hat, påstod han att Italien lider av ”moskémani”.

I en insändare uppgav Allam att islam inte gick att skilja från islamisk extremism. Genom att kritisera själva islam, istället för muslimsk extremism, sade Allam: ”Jag frågade mig själv hur det var möjligt att de som, likt mig, uppriktigt och djärvt krävde moderat islam och ett avstående från extrem islam och terrorism, kunde riskera att få en dödsdom enligt Koranen. Utöver den muslimska extremism och terrorism som har gjort sitt intåg internationellt, tvingades jag inse att ondskans rötter är inneboende i ett islam som är fysiskt våldsamt och historiskt konfliktskapande”.

Är Farshad Kholghi rasist? Han föddes i Iran och minns tiden före den islamiska revolutionen, när shahen Reza Palahvi härskade allenarådande och landet var solitt på väg i västlig riktning, med en omfattande utveckling inom infrastrukturen, industrin, utbidlningen och hälsovården.

Farshad Kholghi är en välkänd person från offentliga debatter i Danmark. Han har anklagats för rasism, vilket gäller för de flesta som debatterar islam (vilket med tanke på hans etnicitet, är en stor ironi). Han har vidare anklagats för att föra fram högerextrema åsikter. Farshad frågar retoriskt: ”Är det högerextremt att stå upp för kvinnors rättigheter? Är det högerextremt att kritisera religion? Är det högerextremt att försvara yttrandefrihet? Är det högerextremt att försvara den enskilda människans rätt framför rätten för en ideologi? Om det är så, okej, då är mina åsikter högerextrema”.

Farshad uppmanar starkt folk att delta i den offentliga debatten och att inte rädas religiös fanatism. Istället ska religiös fanatism göras till åtlöje, vilket även gäller fanatikernas maktmissbruk genom att vi använder oss av det bästa av de västerländska värdena, i vilket ingår öppna diskussioner, noggrann granskning av muslimska organisationer och den sunda traditionen med satir och förlöjligande av skenheliga, korrumperade och exploaterande religiösa ledare.

Är Bassam Tibi rasist? Han föddes i Syrien och är nu tysk medborgare. Han är muslim och statsvetare samt professor i internationella relationer. Tibi är en ståndaktig kritiker av islamism och en förkämpe för en reformering av islam. I universitetsvärlden är han känd för sin analys av internationella relationer och införande av islam i studierna av internationella konflikter och civilisationer.

Tibi hade arton gästprofessurer över hela världen. Tibi var även gästprofessor på Yale innan han gick i pension 2009. Samma år publicerade han sitt livsverk, en bok med titeln: Islam’s Predicament with Cultural Modernity.

Är Khaled Abu Toameh rasist? Toameh föddes på Västbanken 1963 och fadern var israelisk arab och modern var palestinsk arab. Han tog sin filosofie kandidatexamen i engelsk litteratur på judiska universitetet och bor i Jerusalem med fru och tre barn.

Toameh var tidigare reporter för Jerusalem Report och korrespondent åt Al-Fajr, som han beskriver som ett språkrör för PLO. Han har producerat åtskilliga dokumentärer om palestinierna för BBC, Channel 4, australiensisk, dansk och svensk TV, däribland sådana som blottlade sambandet mellan Arafat och utbetalningar till Fatahs beväpnade falang, samt den ekonomiska korruptionen hos de palestinska myndigheterna.

Han var den första journalisten som rapporterade om sexskandalen som skakade den palestinska myndigheten tidigt 2010 och som ledde till avsättandet av Rafiq Husseini, personalchef hos den palestinska presidenten Mahmoud Abbas. Skandalen avslöjades av den tidigare palestinska underrättelsepersonen Fahmi Shabaneh i en exklusiv intervju med Toameh i Jerusalem Post. En av Toamehs mest berömda artiklar är Where Are the Voices of ”Moderate” Muslims?

Är Tawfik Hamid rasist? Han föddes i Egypten och blev medlem av den militanta islamistiska organisationen al-Gama’a al-Islamiyya. Efter att han ändrat inställning började han predika i moskéer för att främja fred, vilket gjorde honom till måltavla för militanta islamister som hotade honom till livet. Hamid flyttade då till väst, där han har föreläst på UCLA, Stanford University, University of Miami och Georgetown University mot muslimsk fundamentalism.

I en artikel 2009 i Wall Street Journal skrev Hamid att islam borde bevisa att det är fredens religion. Han uppmanade muslimska skriftlärda och präster att ”utarbeta en shariabok som kommer att godkännas i den muslimska världen och som lär ut att judar kommer att vara accepterade i den muslimska världen och att judar inte inte är grisar och apor, att det är oacceptabelt att förklara krig för att sprida islam och att dödande av före detta muslimer är ett brott”.

Hamid har skrivit artiklar för Wall Street Journal, bland annat Islam Needs To Prove It’s A Religion Of Peace, How to End Islamophobia och The Trouble with Islam.

Denna lista över framstående islamkritiker skulle kunna bli hur lång som helst. Om du tror att man är rasist för att man kritiserar islam, kan du då ange exakt vilken ras det är som kritiseras? Att kalla kritiker av islam för rasister är enbart manipulerande och oärligt förtal. Det korrekta ordet är ”kritiker”. Alla personerna ovan ägnar sig åt religiös kritik, kritik av en ideologi; de ägnar sig åt politiska uttalanden, där allt är önskvärda, nödvändiga och vitala grundläggande delar i ett fritt samhälle.

Islam är inte en ras. Det finns muslimer av alla raser. Det största muslimska landet är Indonesien. det finns fler icke-arabiska muslimer än arabiska muslimer. Kritik av islam är alltså inte rasism.

De flesta människor som försöker tysta kritik av islam vet mycket väl att islam inte är en ras. Men förtalet är effektivt i den fria världen. Blotta antydan kan spoliera en politisk karriär eller göra så att någon blir avskedad. Så även om det inte är sant – och de flesta människor säger att det vet att det inte är sant – är det i alla fall ett effektivt redskap för censur.

Denna lista kommer förhoppningsvis, en gång för alla, att få den som påstår att det är rasistiskt att kritisera islam, att göra sig till åtlöje. Förhoppningsvis kommer denna absurda skamfläck till uttryck att försvinna ur folks vokabulär för alltid. Är det att hysa för stora förhoppningar? Varje gång du hör eller läser om någon som använder ordet rasism för att tysta kritik av islam, svara genom att räkna upp personer från denna lista och se vad som händer.

Följ min blogg med bloglovin

st, st, st, bt, bt, db, db, gd, gd, ek, ek, ek, ek, mnd, mnd, mnd, mnd, mnd, al, al, al, al, al, al, al. bs, bs, bs,
bs, bs, bs, bs, bs, bs, bs, bs, bs, ln, ln, ln, dm, svt, svt,svt, sr, sr, sr, sr, kj, kk, cc, ai, tg, tg, tg, tg, vg, vg, vg,
vl, vl, vl, po, po, po, ft, ft,ft, ft, nr, nr, nr, nr, va, bm, bm, dn, dn, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd,svd,
svd, ex, ex, ex, ex, gt, gp, gp, gp, dn, dn, dn, kt, kt, lt, lt, nsk, nsk, smp,smp, bv, pin, pin, sh

Mattias Gardells show

Idag har jag glädjen att presentera en gästbloggare, Maminka. Hon är känd från kommentarsfälten i sin nitiska iver i kampen för yttrandefrihet. Läs mer och se varför!

Mattias Gardell show
Mattias Gardell kom till Jakobsbergs bibliotek (i Stockholm) den 28 april för att tala om islamofobi och om sin nya bok som handlar just om detta. Tanke var att knyta detta ihop med SD:s existens i riksdagen.

Vi var ca 50 personer som samlades där, ca 20 var muslimer, inga kvinnor i niqab men några i Hijab som täckte hår, hals och öron. Kvällen var ordnad i samarbete med ABF och biblioteket, så man kunde anta att de flesta var socialdemokrater och vänsteranhägare.

Mattias kom i skinnjacka och byxor, med en blick i ögonen som talade om att han skulle ”äga” oss under kvällen. Direkt från början märktes att han är en person som älskar att stå i centrum och vill synas. Flera muslimer samlades runt honom och visade en stor beundran. Han hojtade ”tjenare” tillbaka och såg mycket nöjd ut.

Sedan började hans show. Han inledde med att ironiskt tala om ett land som heter Sverige där alla talade samma språk och hade samma kultur, tills nya horder invaderade landet. Snabbt gick han genom svensk historia om grupper som varit utsatta för förföljelser, sedan Vasatiden som romer, tattare, katoliker till dagens muslimer. Enligt Mattias är det muslimer idag som beskrivs en stor fara för landet och behandlas efter detta.

Kortfattat talade han om muslimernas historia med betoning på alla orättfärdigheter de var utsatta för – alltså offer. Han visade groteska medeltida bilder där muslimer målades i avskräckningssyfte med gris- och gethuvud. På getens horn fanns t.o.m. Koranen. Man sade att muslimer var perversa. Från åhörare hördes suckar och stönande ljud. Det var inte bara muslimer, även äldre damer blev förskräckta att se dessa bilder. Inte ett enda ord från Mattias att liknande bilder om kristna, kanske med djävulen på, cirkulerade under samma tid bland muslimer. Han vissade även lite modernare bilder, som en amerikansk affisch från 20-talets film med en vit vacker kvinna. I filmen kidnappades hon av en shejk – muslim förstås.

Mattias trivdes och kom upp i varv. Han använde alla medel att fängsla publiken med och berättade olika ”roliga” historier. En av dem var denna: vi skulle gissa vad JIHAD på arabiska var. Han lade till att en skola med detta namn finns i Malmö. Det förväntades att alla icke muslimer skulle gissa på ”krig eller kamp” och detta skulle passa för denna muslimska skola, och visa vilka terrorister muslimer är, eller hur? – Nej, sade Mattias, – det betyder ”att sträva”. Och skolan i Malmö är en körskola där man tar körkort. Ha, ha, ha hördes från åhörare.

Och så var det under kommande 1,5 timme som denna show pågick. Jag kallar det SHOW, för att mer uppblåst och fjantig människa som Mattias Gardell är, har jag inte träffat på. Han är samtidigt en farlig person som manipulerar med en dold agenda.

Eftersom jag är uppvuxen i ett f.d. öststat med kommunistisk diktatur, känner jag igen dessa agitatorer som indoktrinerar folket. Vi tvingades komma till olika möten där kommunistiska ideal målades upp för oss och Sovjets kommunism förhärligades. Odemokratiska metoder användes för att skrämma oliktänkande, yttrandefrihet fanns inte. Oliktänkande trakasserades och fängslades samt att deras barn förbjöds att studera. Troende människor som gick till kyrkan fanns på samma svarta lista och räknades till oliktänkande och behandlades efter detta.

Media var förstås med på detta. Hemliga poliser och kommunistiska politruker lyckades så småningom indoktrinera folket och angiveriet kom igång människor emellan. Man litade inte på någon utanför sin familj. Det hände att det även inom släkten och vänkretsen hittades sådana som hade lämnat uppgifter för att bättra på sin situation och ekonomi.

Min far hörde till sådana personer som inte kunde vara oberörda av det som kommunister iscensatte. Hans var demokrat och kristen. Han fängslades och efter en utdragen rättegång blev han dömd till fem års straffarbete i en urangruva. Ju farligare desto bättre, tyckte kommunister. Till domstolsförhandlingen fick han lära sig ”sitt erkännande” utantill. Det var en politisk teater utan like. I sådana rättegångar dömdes många människor till ännu längre straff på 10-15-20 år och flera till döden.

Under tiden trakasserades mamman och vi tre barn. Vi var barn till en politiskfånge och behandlades efter detta. Jag fick inte söka till utbildning som förskolelärare (pga. att jag skulle lära barnen att vara emot regimen, sades det). Och min bror fick inte bära vapen när han gjorde lumpen (kunde användas mot regimen). Även min syster straffades, fick inte söka till högre studier. Hela min uppväxttid var märkt av kommunistisk diktatur. Jag trodde, efter att jag kommit till Sverige, att jag kom till frihet, demokrati och yttrandefrihet. Länge var jag förblindad som alla andra.

Hösten 2009 kom jag till insikt om vad det är som pågår i detta land. Jag kände mig lurad och bedragen. Sedan dess läser jag allt om islam. Jag köpte Koranen för att veta och kunna argumentera. Islam är inte bara religion, islam är även ett totalitärt politiskt samhällssystem som lägger beslag på hela människan. Islam kräver lydnad inför Allah och imamer som härskar över alla. Med sharialagar hålls människor i förtryck. Islamism hör till andra ismer som kommunism, nazism, socialism. Den måste bekämpas.

Så med min bakgrund från ett f.d. kommunistiskt land, kunde jag inte lämna biblioteket utan en protestkommentar. Och jag sparade inte på krutet. Jag sade till Mattias att han inte övertygade mig med sitt tal om vad islamofobi är. Även om han var en bra talare, så var detta ”SHOW” och inget annat. Jag sågade alla hans påståenden om muslimer som offer. Jag talade om min bakgrund i öst och att likadana odemokratiska vindar som blåste där, blåser även här i Sverige. Och att detta är möjligt för att svenska folket inte får kritisera misslyckad invandring och islam, för att de är rädda att kallas rasister och är skrämda till tystnad.

Mattias såg chockad ut, jag tror att han inte förväntade sig något motstånd från åhörare. Han nekade förstås till det jag sade och försvarade allt han sagt. Muslimer protesterade och ropade mot mig. När han började med en ny ”rolig historia” från Stockholms tunnelbana, orkade jag inte höra utan gick hem.

Slutintryck är att Mattias Gardell är en självgod, egocentrisk och populistisk person som är medveten om möjligheten att tjäna stora pengar på invandringsindustrin och därför ställer upp för islam och muslimer. Han liknar Alexander Bengtsson från Expo.

Men vi ger inte upp. Demokrati och yttrandefrihet är viktiga för vår och landets framtid. Min kamp sker till minnet av min pappa.

Maminka

Följ bloggen med bloglovin

st, gd, ekn, ekn, mnd, mnd, mnd, adl, adl, adl, adl, adl, bks, bks, bks, bks, bks, ln, ln, ln, dm, svt, svtd, svtd, ft, sr, sr, sr, sr, sr, kjsvh, kkn, cc, ha, aiair, va, bn, blt, ex, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, gp, gp, kbl, kbl, kt, nsk, nsk, skd, skd, skd, skd, skd, smp, smp